Way Out West: Kött kan vara klimatsmart

Jag fick kritik av en kommentator som postade en länk till mig från University of California: Don’t Blame Cows for Climate Change:

UC Davis Associate Professor and Air Quality Specialist Frank Mitloehner says that McCartney and the chair of the U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change ignored science last week when they launched a European campaign called “Less Meat = Less Heat.” The launch came on the eve of a major international climate summit, which runs today through Dec. 18 in Copenhagen. 

McCartney and others, such as the promoters of “meatless Mondays,” seem to be well-intentioned but not well-schooled in the complex relationships among human activities, animal digestion, food production and atmospheric chemistry, says Mitloehner. 

“Smarter animal farming, not less farming, will equal less heat,” Mitloehner said. “Producing less meat and milk will only mean more hunger in poor countries.”

Way Out West stödjer enligt DN sina beräkningar på företaget Tricorona, som erbjuder klimatberäkningar 

Företaget Gröna Gårdar, som producerar ekologiskt kött, kritiserar nu Way Out West och menar att de skulle valt ekologiskt kött istället.

Way Out West verkar alltså implicit ge liv åt myter om allt kött som klimatbov. Trots det verkar de ändå ha minskat sin klimatpåverkan genom att välja vegetariskt. Och jag har inte sett att de påstått att kött per definition är en klimatbov.

Personligen tänker jag på energiåtgången – det går åt stora mängder energi att producera grönsaker som sedan ska bli kött. Jag har antagit att minskad energiåtgång är en miljövinst – upplys mig gärna om detta är fel.

PS: Way Out Wests presschef Joel Borg har rykt ihop med Göteborgs Tidning som delade ut kött utanför ingången till festivalen. Borg blev arg och Way Out West drog in ackrediteringen för GTs reporter. Känslig fråga, tydligen.

För mig väcker den här typen av ryggmärgsageranden frågan om det verkligen ligger evidens bakom Way Out Wests ställningstagande. Jag uppmanar festivalen och Tricorona att offentliggöra sina beräkningar.

Way Out West: Vegetarisk framgång

Dagen innan Way Out West meddelande festivalledningen att festivalen i år skulle vara vegetarisk. Inget kött fick serveras på området. Det har varit debatt fram och tillbaka och många har undrat hur maten var. Här kommer en rapport.

I öltältet där man kunde se båda Flamingo och Azalea hängde vi mycket. Här provade vi följande rätter:

  • Vegetarisk hamburgertallrik. Mycket köttig och god. Hade troligtvis inte känt skillnad om jag inte hade vetat att den var vegetarisk. Man blev mätt – som utlovat.
  • Indisk curry med couscous och någon form av youghurtröra. God och mättande.
  • Chiligryta. Medelmåttig, torrt ris och inte jättematig.
  • Tzai-spett. Mycket dåligt. Tzaien var sladdrig och smaklös. Underkänt.
Ute på området kunde man även köpa tacos. Det var quornfärs som vi fyllde upp magarna med efter Kraftwerk. Färsen var vattnig och det kändes att denna leverantör var bättre på vanlig köttfärs. Lite trist.
Men det fanns en självklar vinnare – Smålandsrullen. Den bästa festivalmaten jag köpt och något jag skulle välja före köttmat alla gånger. 

Rullen innehåller kikärtsröra, sallad, ättiksgurka och groddar. Full innehållsförteckning här.
Så summa summarum – inga som helst problem att äta vegetariskt. Man blev mätt och glad – ingen i min bekantskapskrets var missnöjd. Vill man prompt äta kött fanns det korvar vid entrén och på Linnégatan.
Jag tycker helt klart Way Out West ska fortsätta denna tradition. Att äta vegetariskt minskar djurens lidande, energiåtgång och miljöpåverkan. Kan man få bra vegetarisk mat är det att föredra före kött.

Way out West – Sådan är kapitalismen

Nu är det alltså dags för det stora årliga spektaklet i Göteborg – Way Out West. Igår meddelades via twitter att festivalen är slutsåld, vilket också är en årlig tradition.

Festivalarrangörerna har gått ut och kritiserat kommunens förbud mot sent öppna krogar, som hotar festivalens klubbsatsning Stay Out West.

Jag blir lätt filosofisk över att få vara med om ett arrangemang som Way Out West. Mängder med musikintresserade träffas på en liten yta och får höra fantastiska band. Kringarrangemangen fungerar exemplariskt – man köpa öl och mat med kort. Det finns vattenklosetter.

Detta är en av underverken i ett fritt samhälle – mer och mer fantastiska arrangemang kan anordnas. De som organiserar festivalen tjänar pengar. Artisterna tjänar pengar. Besökarna får en fantastisk upplevelse.

Popvänsterbandet Refused kommenterar det hela i sin låt The Refused Party Program

In the wake of our existence, in our parades and in our dances;
touch, see and behold the wisdom of the party program.
Essential in our lifetime and irresistible in our touch,
the great spirits proclaim that
capitalism is indeed organized crime and we are all the victims.

Om någon bloggläsare är på festivalen hoppas jag ni kommer fram och hälsar.

PS: När jag ändå har ordet vill jag passa på att djupt beklaga att Hot Chip och Black Keys krockar schemamässigt. Skandal – fixa!

Way Out West: Jonathan Richman

Min kompis Olle tipsade mig om Jonathan Richman när vi pluggade. Jag fattade inte riktigt grejen men började lyssna, och med tiden blev han en stor favorit. Och när jag fick veta att han skulle komma till Way Out West blev jag mycket glad.

Låten ovan heter “That summer feeling” och är en av mina favoritlåtar.

Låten nedan heter “You can’t talk to the dude” och är en klassiker om en tjej som har en dålig kille. Sättningen är också klassisk, endast trummor och gitarr.

 


Jonathan Richman gör mycket naiva, roliga låtar. Barnsliga utan att vara dåliga (Ett exempel är Rockin’ rockin leprechauns, om rockande vättar.)

Richman har spelat in skivor själv, men också med sin kompgrupp Modern Lovers. Jag har inte hört alla skivor, men alla jag har hört har varit bra. Ett tips är att börja med hans skiva “Vampire Girl“, så syns vi framför scenen i Slottsskogen i augusti.

Tips: Black Keys – El Camino

Black Keys är en av de mest spännande banden till Way out West. För er som inte vet spelar de bluesrock, tidigare i stil med White Stripes men nu mer orkestrerat. De är rent teoretiskt en duo, men inte på skiva längre.

Förutom klassisk bluesrock är bandet även känt för sina roliga videos. Deras första singel från nya plattan El Camino är Lonely boy:

Lonely Boy finns även på Spotify.

Den andra singeln från El Camino heter Gold on the ceiling (Spotify), men videon till den är inte särskilt rolig utan en vanlig klassisk rockvideo. Inte rolig, men bra, och dessutom är låten riktigt grym.

Resten av skivan finns tyvärr inte på Spotify, så här gäller det alltså att betala för en enskild skiva. Är det värt det? Svaret är ja. Jag tog steget igår, och det var en riktigt härlig genomlyssning.

Vill ni bli mer övertygade finns flera recensioner på kritiker.se. Se även recensionen på Pitchfork.

Här är länken till iTunes – slå till.

PS: Rekommenderar också deras gamla skivor Brothers och Attack & Release. Oerhört bra.
Även sångaren Dan Auerbachs soloskiva Keep it hid är hur bra som helst.

Dags för pop, inte bara höger

Jag har reflekterat över min blogg under almedalsveckan och efter. Något som slog mig var hur få det finns som är höger och har bra musiksmak. Dom exempel jag kan tänka på är Adam Cwejman (synth och indie) och Linda Nordlund (hip hop).

Därför tänkte jag börja skriva om pop här på bloggen. Jag är storkonsument av ny popmusik, så det blir inga mängder extrajobb för min del.

Min metodik för att hitta ny intressant pop är som följer: Jag läser Best New Music-recensioner på Pitchfork. Om jag är tveksam till artisten matchar jag mot recensioner i SvD och DN. Finns den med på båda ställen så är det intressant. Jag prenumererar också på Sonic Magazine.

Jag lägger sedan till albumen i min spotifylista “Nytt intressant” och lyssnar igenom på min iPhone tills jag fått en bild av musiken. I jobbet reser jag mycket så det blir en del tid att lyssna på musik.

Mitt stora projekt nu och de senaste månaderna har varit att plugga musik inför Way Out West. Jag har lyssnat igenom alla band som ska spela på området. Det har gett mig mycket glädje, för det är fantastiska band som kommer.

Jag ser främst emot att se Kraftwerk, Black Keys, Jonathan Richman, Hot Chip och Refused. Jag lyssnar en del på Hip hop när jag tränar, och ser följaktligen också fram emot att se Odd Future.

Ett guldkorn jag har hittat bland de band som kommer är Best Coast. Deras nya album “The Only Place” är gullig och naiv pop i stil med Hello Saferide.

Ni som mot all förmodan inte vill läsa om pop får ge er till tåls. Jag tror det kan vara av stort värde att ha ett popsnöre som är höger. Tror det kan skapa intresse hos en hel del indiekids.