Tiggeri och äganderätt

Debatten rasar nu om staten ska eller inte ska förbjuda tiggeri efter Moderaternas senaste utspel.

Detaljerna om moderaternas tiggeriförbud är inte kända, men någon form av nationell lagstiftning ska till. Detta är fel.

Staten ska inte ha någon åsikt om vad markägare gör på sin mark.

  • Om en markägare vill ha tiggare på sin mark markägaren ha möjlighet till det.
  • Om en markägare vill förbjuda tiggeri på sin mark ska markägaren ha möjlighet till det.

Affärsidkare som vill ha tiggare utanför sin butik och tror det stärker deras verksamhet ska självklart ha möjlighet till det.

När det kommer till kommuner bör de i första hand sälja sin mark, men om de äger mark har de samma rätt som andra att bestämma över den.

Markägare ska kunna freda sin mark enkelt från folk som tigger eller bygger bosättningar otillåtet. Polisen kommer sannolikt inte att hjälpa till, och det behövs inte heller. Folk kan freda sig själva om de ges möjlighet till det.

Ett nationellt förbud stärker inte markägares ställning, det underminerar markägares ställning. Det skapar en fördummande debatt där alla ska ha åsikter om vad andra ska och inte ska göra.

Om någon trodde att moderaterna var ett parti som stod för stärkt äganderätt bör den ha kommit på andra tankar.

Detta diskuterades förtjänstfullt i Radio Bubbla:

M i Linköping mot tiggeri

Christian Gustafsson är moderaterat kommunalråd i Linköping och en moderat påläggskalv. Han har publicerat en film om vad han och hans parti i Linköping tycker om tiggeri:

Från hans hemsida:

Vi moderater värnar möjligheten för människor att söka sig till Linköping för studier och arbete, men att tigga är inte att söka arbete och den som söker sig hit ansvarar själv för både försörjning och bostad. Lagar och regler ska gälla lika för alla. 

Vi säger nej till fortsatta härbärgen för tiggande EU-migranter och tycker att nolltolerans ska råda för illegala bosättningar.

Moderaterna vill att man lokalt ska kunna förbjuda tiggeri, och jag hoppas att moderaterna i Linköping går till val på att förbjuda tiggeriet lokalt i Linköping.

Jag föredrar att man kunde förbjuda tiggeri endast för utländska medborgare men ser inget större problem med att förbjuda tiggeriet på offentliga platser.

Det kan bli en spännande lokal valrörelse med (m) mot tiggeri. Majoriteten idag (S, L och MP) är ju de facto för tiggeri.

Tiggeriet kräver politisk handling

En våt filt har lagt sig över svensk politik. Politikerna har värkt ur sig en respons på asylpolitiken, en bra början men långt ifrån tillräckligt. En annan aspekt av migrationen har man helt lagt åt sidan, det utbredda tiggeriet i vårt land.

Regeringen tog fram en utredning som pekade åt rätt håll, men i slutändan blev det ett “jaha”. Tiggeriet tillåts fortsätta.

På vägen till jobbet ser jag tiggarna varje dag. De sitter längre och längre ut på gågatan i Linköping centrum. Tre-fyra stycken möter jag på 200 meter. Ibland ser jag dem rota i soporna vid min parkeringsplats.

I UNT skildras en riktigt obehaglig konsekvens av tiggeriet: Kyrkogården fick saneras

Flera har hört av sig till kommunen angående EU-migranterna som uppehåller sig på parkeringen intill kyrkogården i Ulleråker. Hushållsavfall och avföring har hittats innanför kyrkogårdens murar.
– Det stämmer att det förekommit. Förra veckan tog vi beslutet att genomföra en sanering av kyrkogården, säger Thord Engström, enhetschef vid Uppsala kyrkogårdar.

Trots att människor bokstavligt talat lämnar avföring på kyrkogården kommer ingen avhysning ske. Men Ingrid Andebjörk, enhetschef på stadstdelsförvaltningen i Uppsala verkar överväga att göra parkeringen mindre.

Hur kan ni gå vidare med detta?
– Just nu har vi inga andra medel än att föra en dialog med de som uppehåller sig på parkeringen och därtill finns det slutligen möjlighet för avhysning och bortforsling av fordon. Det är inte en campingplats utan parkeringen ska primärt vara till för kyrkogårdens besökare. Vi kan ju exempelvis ställa oss frågan om parkeringen behöver vara så stor som den är, säger hon.
Vad har ni fått för reaktioner från allmänheten?
– De flesta förstår situationen. Man förstår att det är en komplex fråga som inte går att lösa här och nu.

Om svenskar campade och skräpade ned på kyrkogården skulle de avhysas ögonblickligen. Men för eu-migranter gäller tydligen andra regler.

Jag blir otroligt arg när jag läser om denna flathet. Det ska inte tillåtas att människor bokstavligt talat skiter på den plats dit människor går för att minnas de döda.

Magdalena Gad på Expressen har granskat tiggarnas situation i Expressen: En plats för de levande döda. Den som har läst Gads reportage inser att tiggarna kommer fortsätta att komma så länge de kan komma.

Sverige har skaffat sig enorma problem genom migrationspolitiken. Vi måste hantera ett långt utanförskap, menar Thomas Gür i SvD. Därför måste vi säga nej till att också hantera Bulgarien och Rumäniens problem.

Tiggeri för utländska medborgare måste förbjudas i Sverige. Så var det tidigare, och en enkel lagändring är det enda som krävs. Tiggeri ska inte förbjudas för svenska medborgare, men den fria rörligheten ska inte möjliggöra tiggeri som arbetskraftsinvandring.

De svenska politikerna kan stoppa tiggeriet, om de vill. Men de väljer att inte ens prata om problemet. Det är skamligt.

Dags för konsekvens i tiggeridebatten

De stora partierna brottas just nu med tiggerifrågan. Moderaterna har lanserat sitt förslag om förbud mot organisering av tiggeri. En knepig kompromiss enligt mig. Vill man förbjuda tiggeri så gör man det och står för det.

Folkpartiet väljer en annan linje. Man uppmärksammar problemet men väljer att agera mot det med ett kraftfullt slag i luften.

Så här skriver partisekreterare Maria Arnholm i ett brev till medlemmarna.

Folkpartiet försvarar den fria rörligheten i Europa och vi säger nej till förbud mot tiggeri. Det som långsiktigt kan göra att färre människor tvingas söka sig till tiggeri i rika EU-länder är att situationen förbättras för dem i deras hemländer. När partistyrelsen träffas på fredag kommer frågan om utsatta EU-migranter att vara en av de frågor som diskuteras.

Med all respekt för Folkpartiets partistyrelse tror jag inte att romernas situation kan åtgärdas med diskussion i det forumet. Det hjälper inte heller att Veronica Palm (s) åker ned till Rumänien och säger till på skarpen.

Debatten om förbud mot tiggeri är en rökridå, eftersom frågan inte handlar om det. Tiggeri bland svenska medborgare är en viktig signal att något inte står rätt till. Självklart ska det vara tillåtet att visa sin nöd genom att tigga, så att andra kan hjälpa.

Men det vi ser i Sverige idag är en form av arbetskraftsinvandring, där fattiga EU-medborgare försörjer sig långsiktigt i Sverige genom tiggeri.

Antingen ser man tiggeri som en legitim form av arbetskraftsinvandring, och då bör man argumentera för det. Eller också anser man att fattigdom ska vara grund för asyl, och då bör man argumentera för det.

Tycker man inte det bör man rimligen ta konsekvensen och säga att utbrett tiggeri av utländska medborgare i Sverige inte är acceptabelt.

Att vägra tiggeriförbud är att acceptera storskaligt och sannolikt ökande tiggeri under överskådlig framtid.

Relaterat:

Socialliberalism och tiggeri

Tiggande EU-migranter är numer varda för svenskar. I varje stad finns tiggarna, och hur frågan ska hanteras är något många bär på.

Många i den politiska och mediala världen är kritiska till förbud mot tiggeri. Det finns en viss tyngd i  att en medborgare inte ska förbjudas att tigga om de är i nöd. Jag har förståelse för det argumentet.

Men det vi ser idag är utländska medborgare som försörjer sig långsiktigt på tiggeri i Sverige. De upplever tiggande i Sverige som ett bättre alternativ än deras livschanser i Rumänien eller Bulgarien.

Tiggeriet ökar och det finns inga utsikter att det kommer minska, helt enkelt på grund av misären i romernas hemländer. Situation Stockholm skriver om hur konkurrensen på gatorna hårdnar, och hur det blir svårare att få respons.

Som Johan Westerholm skriver händer det något med empatin när man möte så bottenlös misär i den omfattning som vi ser idag. Människor stänger av.

Staffan Danielsson skriver om tiggeri på sin blogg:

Mitt åtgärdsprogram är att fattiga människor i Sverige ska ges ett grundskydd genom vår socialtjänstlag […] jag tolkar inte EUs fria rörlighet som avsedd för att vara långa tider i andra länder utan resurser för sin försörjning (och i syfte att tigga), regelverken för tiggeri bör skärpas, Sverige (och EU) ska sätta press på Rumänien och öka sitt stöd till romerna

Anna Dahlberg skrev igår om tiggeriet:

I grunden finns det bara tre positioner att välja mellan: 1) att genom systematiska avhysningar och/eller ett förbud se till att färre väljer att söka sig hit för att tigga, 2) att acceptera framväxten av kåkstäder och öppen misär eller 3) att ta ett försörjningsansvar för fattiga EU-migranter som vill bo i Sverige.

För mig framstår det som uppenbart att alternativ ett är det självklara. Rumänien och Bulgarien borde inte ha släppts in i EU när de behandlar sina medborgare som de gör. Men de måste tvingas att ta sitt ansvar – EU-migranterna ska få sitt stöd där.

Det verkar idag som det är självklart för de flesta att tiggeriet som det ser ut idag bör vara tillåtet. Men jag förstår inte den argumentationen. Rumänien och Bulgariens misär löses inte på Sveriges gator. Tiggeri i den omfattning vi ser idag skapar inte en rimlig stadsmiljö.



Att vara liberal är för mig inte synonymt med att göra gott med andras pengar. Ibland kan det kännas så, särskilt från människor som betecknar sig som socialliberaler. Men liberalism ställer krav på förnuft. Särskilt som Europavänner har vi ett ansvar att dra gränser.

Som Per Gudmundson för en tid sedan skrev om var det tidigare förbjudet för utlänningar att uppehålla sig i Sverige om deras syfte var att försörja sig på tiggeri. Det bör vara enkelt att återinföra den lagtolkningen. (Rättelse från Gudmundson här.)

PS. Filosofiska rummet diskuterade nyligen tiggeri och hur man förhåller sig till det. Per Bauhn drev där en vettig linje.

När ska de goda frågas ut?

Det har hänt en hel del i den politiska debatten. Flera politiska debattörer har diskuterat kontroversiella frågor inom migration och integration utan att deras politiska eller privata karriärer har förstörts. Det är ett framsteg, men samtidigt ett rejält underbetyg till den politiska debatten.

Jag ser två frågor där det är aktuellt med ansvarstagande. Den första har redan berörts i detta inlägg – migrationen. Där finns två linjer som är gångbara för etablissemanget:

  1. Ignorera utanförskapet.
  2. Hänvisa till visionära reformer som inte är förankrade i något parti.
En annan fråga där det finns ett massivt konsensus är kring tiggeriet. Den enda som yttrat något som avviker från den officiella linjen är PM Nilsson som övervägt förbud mot tiggeri. Etablissemanget är överens om att detta är helt oacceptabelt.
Grundproblematiken är som följer: Europeiska romer är fattiga och diskriminerade i sina hemländer. De har det bättre som tiggare på svenska gator. Som en konsekvens har de flesta svenska städer numer fått romska invånare som försörjer sig på att tigga. 
Stadsmiljön har förändrats drastiskt till det sämre. Det är inte längre kul att gå på stan. Rimligtvis förlorar handlare stora summor när det sitter tiggare utanför deras dörrar. 
Den som har påpekat problemen med detta har fått löpa gatlopp. Men de som har förespråkat den rådande ordningen har inte fått några frågor.
Romerna kommer rimligtvis bli kvar, eftersom de har ett bättre liv här än i Rumänien. Om inget görs kommer stadsmiljön som vi har känt den vara borta. Det vi ser nu liknar närmast de folkvandringar som beskrivs i “Vredens druvor” eller “Utvandrarna”. 
Är detta en rimlig konsekvens av den fria rörligheten inom EU? Det svenska etablissemanget svar är ett rungande ja. Men varför? Ett tiggeriförbud löser inte fattigdomen i Rumänien. Tiggarresor till Sverige hjälper vissa, men absolut inte alla.
Hans Bergström tar upp utvecklingen i sin Neo-text: Ska Sverige finnas? Han påpekar något fascinerande i sin text – att ens ta upp obehaget som drabbar de svenska medborgarna när de möter tiggeriet dagligen anses som stötande.

Precis som Anna Dahlberg skriver har regeringen valt att huka. Oppositionen är bättre, men inte heller där har fullständiga förslag presenterats.

Nu är det plötsligt ett friare debattklimat. Hur länge till ska de som sjunger med änglarna undslippa granskning?