Vad fan kan man förvänta sig?

Vad fan får jag för skatten? Den frågan sprids nu genom cyberrymden tack vare Leif Östlings klarspråk i Uppdrag granskning.

Vad fan kan man som medborgare förvänta sig egentligen?

Tidigare trodde jag på ett samhällskontrakt, en tyst överenskommelse mellan förnuftiga politiker och medborgare som troget betalar in skatt och litar på myndigheter. Men det finns inget samhällskontrakt.

Den svenska staten byggdes upp av despoter som vid nittonhundratalets börja lämnade över makten till folkvalda. Dessa folkvalda gavs rätten att beskatta folk, och använde rätten för att göra sig attraktiva för omval. Så började resan mot dagens massiva stat.

Politikerna lyckas eller misslyckas att bli omvalda, och lämnar sedan över stafettpinnen till nästa omgång politiker som också ska bli omvalda. De gör sitt bästa för sig och sina partikamrater, sina vänner och sina åsiktsfränder.

Staten har växt fram i spontan process i syfte att få politiker omvalda. Den har svällt och fortsätter svälla. Det är en koloss på lerfötter som ger människor möjlighet att leva på andra.

Vi medborgare kan förvänta oss att politikerna kommer fortsätta agera som de alltid har gjort. De kommer höja skatterna, gynna sina partikamrater, vänner och åsiktsfränder.

Vi kan förvänta oss att de trogna tjänstemännen på stats-tv kommer fortsätta att hänga ut människor som de anser vara uschliga, som framgångsrika näringslivspersoner som Leif Östling.

Vi kan förvänta oss att staten kommer göra allt den kan för att driva in våra pengar så att den kan fortsätta sin verksamhet.

Vi kan tyvärr inte förvänta oss så mycket mer.

Läs även Fristad.

Gina Dirawi & SVT åker till Israel

Gina Dirawi är en svensk-palestinsk bloggerska som blev känd genom sin aktivitet i sociala medier. Från detta gick hon vidare till public service, men där blev det problem.

Det började med att hon på sin blogg jämförde Israel med Hitler. Sedan rekommenderade hon en bok av antisemiten Lasse Wilhelmsson. Båda händelserna resulterade i mindre medieskandaler.

Inget av detta har påverkat public service förtroende för henne – trots klavertramp ledde hon Musikhjälpen i P3 och Melodifestivalen på SVT.

Gina Dirawi har nu av SVT uppdragits att göra ett program om israeliska armén.

Redan i beskrivningen av programmet berättar Gina Dirawi att Israel “mördat stora delar av hennes släkt”. I programmet säger hon till de israeliska soldaterna att hennes släkt blivit “slaktad” av israeliska armén (21 min in).

1.30 in i programmet säger hon att hennes mor- och farföräldrar fördrevs från “Palestina”. Hon säger även att det är israeliska arméns fel att hennes släkt växt upp i ghetton i Libanon (21 min in).

Trots detta är nu Gina Dirawi så storsint att hon kan tänka sig att åka och träffa kvinnliga israeliska soldater. Hon kommer fram till att dom är människor som hon själv, vilket tydligen är en överraskning för henne.

Att SVT låter en så ensidig bild förmedlas utan någon som helst nyansering är djupt problematiskt. Att det dessutom görs av en person som spridit antisemitisk propaganda är bara helt häpnadsväckande.

Avsnittet kan ses på SVT play här. Your tax dollars at work.

En analys av en vinkling

Bloggen Svart på Vitt har uppmärksammat ett SVT-inslag om den havererade fredsprocessen mellan Israel och Palestina: En bild som inte går att tvätta bort?

Lördagen den 26/4 påannonseras ett inslag om de havererade fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna i Rapports 19.30 sändning. 

Inslaget börjar med bilder från ett begravningståg där en 19-årig palestinsk pojke bärs fram av en grupp sörjande män. Kameran förflyttas till mamman som berättar att hennes son aldrig gjort något ont i hela sitt liv. Nytt klipp tillbaka till tåget som visar män som med sina bara händer gräver den grav han skall sänkas ned i. […]

Inklippta bilder visar sedan tungt beväpnade Israeler samtidigt som man hör SVT:s utrikeskorrespondent Samir Abu Ei citera en enligt honom färsk Amnestyrapport om barn som dödas, skjutits i ryggen, hur det skett en ökning av antalet skjutningar och hur detta försvårat fredsförhandlingarna. […] 

Men stämmer verkligen den bilden? Amnestyrapporten som presenterades som färsk släpptes för över två månader sedan. Inslaget visar sig ha spelats in en månad innan fredsförhandlingarna havererade. SVT använder sig alltså av Amnestyrapporten för att skylla de havererade fredsförhandlingarna på Israel trots att dessa inte är direkt sammankopplade.

Amnestyrapporten heter Trigger-Happy: Israel’s excessive use of force in the West Bank. Bara genom rubriken borde man dock kunna få en känsla för att något är fel.

NGO Monitor har skrivit om rapporten: Amnesty International’s Report Reflects Lack of Expertise and Methodology.

Efter att ha följt journalistiken noga under ganska många år förstår jag nu hur Samir Abu Eid tänker. Det anses som positivt att skildra från den upplevt svagares perspektiv. Dessutom gäller det att få till en bra story med gripande känslor.

Att kritiskt granska en rapport från Amnesty är knappast något som en journalist från Sverige förväntas göra. Och Amnesty går mycket långt i sin rapport. Att skarva lite kan väl då inte vara så farligt?

Men det som Samir Abu Eid har gjort blir inte journalistik. Det blir en nidbild av verkligheten – som alltid när man försöker applicera ett fördummande stark-svagfilter på en komplex konflikt.

SVT: Stenkastning ej icke-våld

Jag har skrivit mail till SVT Korrespondenterna efter deras inslag om icke-våld. Jag ville höra hur de ser på stenkastande – är det våld eller inte?

Hej! 

Jag skickade en fråga till er efter ert avsnitt om icke-våld, men jag har inte fått svar. Har ni tappat bort mitt mail? 

Jag undrade hur ni menar att stenkastande kan vara icke-våld. Har ni något svar på det? 

mvh erik 

Och jag fick faktiskt svar:

2012/2/13 <korrespondenterna%SVT@svt.se> 

Hej Erik, 

du har rätt: stenkastande är också ett slags våldshandling även om proportionerna skiljer sej från annat våld. 

Vänligen, 

bengt Norborg 

Jag ställde en ytterligare fråga:

Hej Bengt!

Tack för ditt mail!

Hur ser du då på ert program, ger inte det ett felaktigt budskap? Ni tog ju upp palestinierna som icke-våldsaktivister.

Är det här nya tankar inom ert team, eller har du en avvikande åsikt? 

varma hälsningar Erik

Och svar:

Nej, du uppfattar det fel, Erik.
Kasta sten är inte bra, att skjuta någon i huvudet är om möjligt ännu värre. Våld är våld om än av olika grad…
Men vi tog alltså upp en icke-våldstendens bland palestinier, en grupp människor som står för en annan syn på hur konflikten ska lösas. Minns programmets tema som anspelade på Gandhi (alla demonstranter i Indien är inte icke-vålds förespråkare, liksom alla inom occupy-rörelsen troligen inte heller är det). “Budskapet” var alltså att spegla en tendens på flera håll i världen.
Tror du fått svar därmed.
Vänligen,
bengt  

Jag känner mig faktiskt inte särskilt mycket klokare.

Gina Dirawi ångrar sig – men det räcker inte

Gina Dirawi alias Ana Gina intervjuas idag i SvD söndagsintervjun. Hon berättar där om händelserna kring sitt blogginlägg där hon jämför Israel med Hitler:

Så fort det blev klart att Gina Dirawi utsetts till programledare fick hon också kritik för ett blogginlägg hon skrev i maj 2010 med rubriken ”Israel tar efter Hitler”. Hon fortsatte: ”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel.”

Thomas Hall, projektledare för Melodifestivalen, gick snabbt ut med att ”det är en olycklig rubrik och hon står inte längre för den”. Helga Baagøe, kommunikationsdirektör på SVT, påpekade att Dirawi hade ett ”antal formuleringar som tolkades som att hon förringade Förintelsen och det går emot vår värdegrund”.
Hur tänkte du när du skrev?
– Jag förstod inte varför folk ska behandlas olika beroende på varifrån de kommer. När jag drog parallellen med Hitler var det för han inte ville att judar skulle ha samma rättigheter som andra. Men jag skrev det på ett sätt som var öppet för missförstånd. Det som fick mig att känna mig som skit var att någon kunde tro att jag ville förringa Förintelsen. Man tar för givet att bara för att jag har palestinsk bakgrund ska jag hata judar.
Hon anklagades för att vara antisemit och Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, uttalade sig i Nyheter 24: ”Man kan vara kritisk till Israel, det förtjänar de ibland på olika punkter givetvis. Men när man går så här långt har man överträtt en linje.”
Gina Dirawi publicerade ett nytt blogginlägg den 4 november 2011: ”Jag tar avstånd från alla jämförelser mellan Israels agerande och Förintelsen. Det var en klumpig och ogenomtänkt formulering som jag ångrar idag. Därför har jag tagit bort dessa formuleringar från min blogg. Mitt syfte har aldrig varit att kränka judar eller förringa Förintelsen.”
– Då började folk säga att SVT tvingat mig till detta. Och ville inte ta emot min förklaring. Jag förstår att många tog illa vid sig men vad ska jag göra mer?
Men om de inte tror på att du backat frivilligt?
– Jag skulle aldrig sälja mig själv för ett program. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv. Det som betyder mest för mig är människors lika värde, det är syftet med allt jag gör. Jag glömmer inte det för att få en snygg klänning, se bra ut i tv och presentera bidrag.
Tvingade SVT dig till detta?
– Nej, de frågade mig varför jag tycker så här och då ville jag skriva för att förklara vad jag menar.
Ursäkten ledde till nya kommentarer på bloggen som ”synd att sionistlobbyn lyckades pressa in dig i ett hörn” och ”synd att du säljer din själ”.
– Det var jobbigt men jag måste vara sann mot mig själv. Jag kan inte sitta här och prata skit om judar bara för att de som hatar Israel ska bli glada. Blir de besvikna för att jag inte hatar så har de inte förstått något om vad jag står för. Högt uppsatta i Palestina och i Israel sitter trygga på sina poster medan folk dör och mest är det kvinnor och barn som drabbas. De två idioterna på toppen bryr sig inte om civilbefolkningen.

Jag vet inte vad jag ska tro om Gina Dirawis ursäkt. Om hon verkligen anser att hon har gjort fel måste hon gå mycket längre än det hon har gjort hittills.

Hon har varit en politisk aktivist, en extremist, under sin tid som Svt-anställd. Hon har flera gånger gjort anti-israeliska utspel som varit hatiska, över gränsen. Och Svt har accepterat detta.

Anna Ekström påpekar att när en SR-anställd jämförde svenska regeringen med en katt ingrep man och sparkade honom omedelbart – enligt sina direktiv. Men Gina Dirawis utspel accepterar man, och försvarar henne.

Det spelar ingen roll om Gina Dirawi inte visste att det hon gjorde var antisemitism. Det är lika allvarligt ändå. Och det är djupt beklagligt och skrämmande att SVT ser mellan fingrarna på vad hon har gjort. Det säger en hel del om hur etablissemanget ser på antisemitism idag.