S upphöjer ful fisk

Per Gudmunson bloggar om hur Socialdemokraterna i Stockholms stad väljer en problematisk person till sin arbeterarekommun:

I helgen valdes Omar Mustafa in i styrelsen för Stockholms arbetarekommun, det vill säga styrelsen för Socialdemokraterna i Stockholms stad. Omar Mustafa är ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (IFIS), och har som sådan utmärkt sig för att hårdnackat försvara att den antisemitiske Salah Sultan inbjudits som gäst till organisationens stora konferens.

Islamiska förbundet i Sverige betraktas som knutet till Muslimska Brödraskapet. SVT:s Uppdrag Granskning beskrev i ett reportage 2006 Brödraskapets taktik i Sverige.  […] 

Brödraskapets taktik riktar sig heller inte enbart mot Socialdemokraterna – exempelvis är IFIS förre ordförande Abdirisak Waberi riksdagsman för Moderaterna. […]

Jag vill vara tydlig med att påpeka att jag inte tror att Omar Mustafa är antisemit eller att Abdirisak Waberi tycker att det är okej att makar slår sina fruar. Men uppenbarligen anser de att de har som uppgift att stärka islam i Sverige genom att försvara alla uttryck av islam, även de problematiska uttrycken.

Roland PM beskrev i SvD igår islams moraliska övertygelser som en “åder av friskt vatten”. Jag håller med Rolands hållning i princip. Men min känsla är att de organiserade muslimska förbunden i Sverige inte känns särskilt positiva.
Som bland annat Gudmundson upprepade gånger vittnat om finns stora problem med antisemitism och extremism. Ådern känns inte helt frisk.

Och dessutom finns den problematiska tendensen att försvara islams alla uttryck. Samma sak upplevde jag när jag pressade muslimer för fred och rättvisa i Almedalen.

Reepalu hade ingen aaning…

Nu har Reepalu gjort en pudel:

Han har kallats antisemit. Fått kritik av S-ledarna Stefan Löfven och Mona Sahlin samt utrikesminister Carl Bildt (M).

Nu ångrar sig Malmös starke man Ilmar Reepalu (S):

– Situationen för judarna i Malmö är långt, långt värre än jag hade förstått, säger han till Kvällsposten.

Det är förstås helt orimligt att Ilmar Reepalu inte förstått judarnas allvarliga situation. Någon har tagit Reepalu i örat och nu måste han ut och kräla i stoftet.

Socialdemokraterna räddar inte sin trovärdighet genom att säga att Reepalu kan missuppfattas. Att han får sitta kvar visar att socialdemokraterna inte prioriterar kampen mot antisemitismen. Det är OK för en hög socialdemokrat att agera som Reepalu.

Det har varit reaktioner mot Reepalu och det är positivt. Ledarskribenter över hela det politiska spektrat har reagerat. Carl Bildt har kritiserat Reepalu. Det får ändå anses vara starka reaktioner – men de kunde gott vara starkare.

Dessutom är det beklämmande att få vågar vara öppna med vad det handlar om – att Reepalu faktiskt förtjänar kallas antisemit. Det handlar inte om misstolkningar.

Det finns olika grader av antisemitism precis som annan rasism. Reepalu är inte nynazist men han är likafullt antisemit. Det blir språkligt omöjligt att beskriva Ilmar Reepalu om man inte kan gradera antisemitism.

Ulrika Knutson i Fokus är ännu en kritiker som ryckt ut till Reepalus försvar

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar?

Paulina Neuding har blivit publicerad i flera internationella medier med sina oerhört välskrivna reportage om Ilmar Reepalu. Amerikanska Tablet Magazine: Malmö’s Mayor Blames Jews for Wave of Anti-Semitism.

Hennes text “Dark Continent” har också publicerats i Turkish Weekly, Project Syndicate, Japan Times

Ilmar Reepalu fortsätter att skapa rubriker – och anledningen är att situationen i Malmö är extrem. Judar förföljs öppet och den politiska ledningen ger sitt tysta stöd.

Se även Ulf Bjereld: Reepalu får en sista chans

Reepalu får grönt ljus

I dagens DN uttalar Stefan Löfven sitt fortsatta förtroende för Ilmar Reepalu. Reepalu får kritik men samtidigt Löfvens förtroende.

Ulrika Knutson skrev i Fokus om Ilmar Reepalu och citeras av SKMA:

Alla människor bär på en gåta, och Ilmar Reepalu är inget undantag. Men hans upprepade hackande på stadens judar framstår som ett verkligt mysterium. Varför? Vad tjänar han på det? 

Att den erfarne och slipade kommunpolitikern Ilmar Reepalu skulle prata strunt om judar utan avsikt tror jag inte på. I så fall borde han ha lärt sig knipa näbb för länge sedan. Nej, han vill att detta ska höras. 

Det enda jag kan tänka mig är att Ilmar Reepalu tror att hans nedsättande/okunniga ord om judar kan ge honom kredd bland A) Malmös alla sverigedemokrater med allierade, eller B) Malmös många Israelkritiska muslimer, med eller utan antisemitiska åsikter. 

Kanske tror han att han kan slå två flugor i en smäll, till låg kostnad. Den judiska församlingen i Malmö är ju inte stor. Den består bara av 700 personer.

Löfvens utspel idag innebär att Reepalus kalkylerande har lyckats – och kan mycket väl innebära fler Malmöröster för s i nästa val. Detta innebär grönt kort för fortsatta Reepalu-utspel. Och ett tyst stöd för fortsatta trakasserier av Malmös judar.

Martin Liby Alonso skrev i DN:

En S-politiker som uttryckt sig på samma sätt om någon annan grupp som trakasserats på grund av sin etnicitet hade redan fått lämna sitt uppdrag.

TT försvarar Reepalu som attackerar judiska församlingen

Anna Ekström bloggar: TT vinklar till Reepalus fördel, Löfven beklagar att människor reagerar på Reepalus antisemitism. Ekström citerar TTs artikel där de intervjuar Ilmar Reepalu.

TT:s konsekvent antiisraeliska hållning torde vara bekant. Om inte, sök på denna och andra bloggar. 

Nu vinklar man rapporteringen om Reepalu mot de svenska judarna. “Judiskt råd till storms mot Reepalu” är rubriken på SVT:s hemsida. 

Judiska centralrådet “angriper” medan Reepalu “backat”. 

Här låtsas TT att de inte känner till Reepalus många angrepp på judarna. Deras “problem” beskrivs som enbart deras, inte Sveriges. Reepalus angrepp tonas ned. Man nämner inte liknelsen mellan antisemitism och sionism, inte heller konspirationsteorier om judisk makt

Dessutom tillåts Ilmar Reepalu leverera ytterligare en attack mot judar:

Ilmar Reepalu har sagt att han ångrar uttalandet, men säger till TT att det inte blir några fler åtgärder för att normalisera förbindelserna med judarna i Malmö och Sverige. 

-Nej, vad kan jag göra? De lyssnar ju inte. 

-De blev upprörda när jag kritiserade att Ted Ekeroth framträdde på ett möte anordnat i Malmö som handlade om en film om förintelsen som eventuellt skulle visas i Malmös skolor. 

-Vad jag gjorde var att förklara för åhörarna att han var Sverigedemokrat. Jag reagerade starkt över att han gjorde sig till tals för den judiska församlingen.

Men han vill ha svar från judiska församlingen om de tar avstånd från Sverigedemokraten Ted Ekeroth eller inte.

Detta är oerhört skrämmande på så många plan. För det första tar inte s-ledaren avstånd från Reepalus attacker. För det andra tillämpar TT sin obehagliga vinklingar på svenska förhållanden. Nu är det svenska judar istället för Israel som framställs som mäktiga och Ilmar Reepalu som en underordnad sanningssägare. För det tredje attackerar Ilmar Reepalu ytterligare Malmös judar.

Ska det här fortsätta går situationen från obehaglig till direkt skrämmande. Kommer det politiska etablissemanget låta detta fortgå?

S får välja – antirasism eller Reepalu

Ilmar Reepalu har gjort det igen – återigen har han attackerat den judiska minoriteten i Malmö. Nu har han anklagat dem för att samarbeta med Sd och hota muslimer i Malmö.

Paulina Neuding skriver idag i SvD: Reepalu blundar för judarnas läge. Neuding debatterade också med Ilmar Reepalu i gårdagens studio ett.

Anna Ekström uppmärksammar att Reepalu i denna intervju faktiskt implicit anklagar judarna i Malmö för att överdriva sin situation. Det finns andra som har det värre än judarna, menar han.

Helene Fritzon som sitter i socialdemokraternas VU har uttalat sitt stöd för Reepalu. Men Stefan Löfven har uttryckt sin förståelse för judiska centralrådets bristande förtroende för Reepalu.

Till och med på vänsterkanten börjar det bubbla. Dagens Arena skrev: Problemet Reepalu och Reepalu i vägen för debatten. Lars Ohly twittrade om att “Reepalu helt tappat greppet“. Och Ulf Bjereld skriver: Det är mycket nu, Ilmar Reepalu.

Martin Liby Alonso skrev på DNs ledarsida igår: Malmö: Reepalu i klaveret – igen

När Reepalu jämställde sionism och antisemitism sa Mona Sahlin ifrån. Stefan Löfven måste naturligtvis göra samma sak nu. Sker fler feltramp bör det få större konsekvenser. En S-politiker som uttryckt sig på samma sätt om någon annan grupp som trakasserats på grund av sin etnicitet hade redan fått lämna sitt uppdrag.

Karl Rydå skriver i gårdagens ledare: Reepalu har inget förstått

Missförstå mig rätt. Ilmar Reepalu uppsåt är inte ont. Och att anklaga honom för att vara antisemit är lika felaktigt som osmakligt. Däremot är det plågsamt uppenbart att Reepalu inte förstår eller har brytt sig om att sätta sig in i vad judehatet innebär.

Jag debatterade lite med Karl Rydå igår på fejan och jag undrar med ärlighet – varför skulle det vara osmakligt att påstå att Ilmar Reepalu är antisemit? Enligt SAOL är antisemit någon som är “fientlig mot judar”. Det har Reepalu gång på gång bevisat att han är. 
Han har kollektivt skuldbelagt judar, spridit konspirationsteorier, förminskar deras svårigheter. Det är uppenbart att Reepalu har judenoja – han är antisemit. 

Expressens Karin Olsson antyder att Reepalu är antisemit, men säger det inte rakt ut. Det är det få som vågar göra.

Det är som att antisemitism inte tillåts ha olika grader. Det finns bara en sorts antisemitism och det är likvärdigt med nazism. Den som kallar någon annan än en nynazist för antisemit är ute på tunn is.
Reepalu är såklart inte grovt antisemitisk. Men likafullt antisemit. Socialdemokraterna kan inte vara ett trovärdigt antirasistiskt parti så länge man företräds av Ilmar Reepalu.