Etikett: Socialdemokraterna

Publicerat

Statsinvandring, ansvar och lösningar

Jimmie Åkessons valfilm inför valet 2018 finns nu på youtube.

Det är en ödesmättad film som pekar på den statligt drivna invandringens effekter på Sverige. Den pekar också på moderaterna och socialdemokraterna som huvudansvariga, och på medierna.

Statsinvandringen har försämrat Sverige drastiskt, vilket Åkesson och Sverigedemokraterna förtjänstfullt visar i sin film.

Det är mycket bra att ansvar utpekas, och moraliskt har Sverigedemokraterna rätt. Men de har bara förstått en del av problemet.

Den statligt drivna invandringen eller massinvandringen är strået som knäckte kamelens rygg. Men det finns en elefant i rummet.

Skatterna är höga, byggandet är reglerat, polisen är kuvad och sönderreglerad – det går att hålla på hur länge som helst. Sverige är ett semi-socialistiskt land med skatter över 50%. Då bryts samhället ner och misär uppstår.

Vi är halvvägs till Venezuela, och följaktligen har vi rätt mycket av de problem som Venezuela har. Stagnation, fattigdom och misär i ett land korrelerar väl med skattenivåerna.

Sverigedemokraterna vill ha kvar den enorma stat vi ser idag, men hoppas kunna reformera genom att byta ut de ansvariga på toppen. Dessa förmodat upplysta och kunniga politiker ska styra skutan rätt.

Åkessons tvivel skiner igenom i slutfrasen:

Mitt namn är Jimmie Åkesson, och jag kommer göra allt för att reda ut det kaos som ni socialdemokrater och moderater ha skapat. Vi kan, och vi måste lösa det här.

p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 13.0px Helvetica}

Jag tvivlar inte på Åkessons barnatro att staten kan lösa detta. Detta är samma förhoppning som Medborgerlig Samling har, eller Moderaterna med sitt nya mer sansade ledarskap. 

Jesus borde väl kunna fixa biffen? Jesus som statsminister?

Tyvärr är det så att socialism inte fungerar, hur briljanta företrädarna än är. Det har bevisats om och om igen, men med idioters envishet försöker människor om och om igen.

Det enda som kan rädda Sverige är att rusta ned den massiva stat som plågar Sverige. Självklart ska staten sluta att locka människor till Sverige med skattepengar. Men om invandringen minskades till noll skulle ändå problemen vara kvar.

Sverigedemokraternas förslag på lösningar för polisen är behjärtansvärda men vem som helst kan se att det finns brister. Man vill göra “effektivitetsreformer”, vilket är rätt svårt när hela myndigheten är mer eller mindre nedbruten.


En jättemyndighet kan inte lösa säkerhetsproblemen för hela Sverige. Det måste till decentraliserade lösningar.

Kommunerna måste ges möjlighet att bygga upp lokala polisorganisationer, det måste underlättas för privata bolag att sköta säkerheten och sist men inte minst måste människor tillåtas att bära vapen.

Politiker kan inte lösa människors problem. De kan bara förhindra och förstöra. Det vill inte Sverigedemokraterna eller något annat parti inse.

Jag har engagerat mig i Klassiskt Liberala Partiet för att ge människor en möjlighet att rösta för verklig förändring. Vi kan inte reformera myndighetssverige, lika lite som någon annan. Vi är rätt duktiga men ärligt talat inte bättre än några andra politiker.

Vi kan däremot rulla tillbaka staten, sänka skatterna och ge människor möjlighet att lösa sina egna problem. Det är det enda som fungerar.

Publicerat

Staten, kultur och invandring

Vi har lärt oss att staten är garanten för vårt samhälle, och en katalysator för goda värderingar. Genom svenska myndigheter flödar den energi som håller samhället samman.

På samma sätt förväntas invandrare förvandlas till goda svenskar. SFI och olika introduktionskurser knådar vilken människa som helst till svensk. Alla är ju svenskar innerst inne.

Detta är det fundament som den svenska migrationspolitiken vilar på.

En annan teori är att det är den svenska kulturen som har skapat det rika samhälle vi har. Den anförs bland annat av Nima Sanandaji i hans bok Scandinavian Unexeptionalism:

Scandinavian countries have been praised for their high levels of welfare provision and their economic and social outcomes. It is true that they are successful by most reasonable measures. 

However, Scandinavia’s success story predated the welfare state. For example, Sweden began to fall behind as the state grew rapidly from the 1960s. Between 1870 and 1936, Sweden enjoyed the highest growth rate in the industrialised world. However, between 1936 and 2008, the growth rate was only 13th out of 28 industrialised nations. Between 1975 and the mid-1990s, Sweden went from being the 4th richest nation in the world to the 13th. 

Many analyses of Scandinavian countries conflate correlation with causality. It is clear that many of the desirable features of Scandinavian societies, such as low income inequality, low levels of poverty and high levels of economic growth predated the development of the welfare state. These and other indicators began to deteriorate after the expansion of the welfare state and the increase in taxes to fund it.

Sverige idag är ett politisk experiment som ganska tydligt visar vilken av teorierna som är rätt. Ett exempel är våldtäkter, som Jens Ganman skrev om idag på facebook. Öppna vilken nyhetssajt som helst så är det enkelt att se vilket kaos den svenska migrationspolitiken skapat.

Migration i ett fritt samhälle innebär att människor bjuds in, genom att köpa mark eller få ett arbete. De blir direkt en del av ett sammanhang.

Statlig migration innebär att människor rekryteras till utanförskap. De saknar ett sammanhang med ursprungsbefolkningen, eftersom de inte är inbjudna av dem. De hamnar i ett hjälplöst beroende av staten. Den svenska staten är också skoningslöst effektiv när det kommer till att utvisa de invandrare som faktiskt bidrar.

Staten förstör med kirurgisk precision det goda med invandringen. Det är dock inte bara migrationen som förstörs av statens beröring. Välfärdsstaten är saxen som klipper sönder samhället. Det som staten rör vid förstörs.

Galenskaperna i migrationspolitiken kan bli en viktig lärdom om man förstår mekanismerna bakom. Socialism leder till misär. Det är idiotiskt att tro att mekanismerna bakom socialism kan skapa välstånd, men det är vad den svenska statslögnen är byggd på. Ju mer stat, desto mer misär.

Den svenska kultur som politikerna förnekar är grunden till vårt goda samhälle. Välfärdsstatens lögn är att ta allt det goda från vår kultur, och ta äran för det. Sanningen är att det svenska samhället är starkt trots välfärdsstaten, inte tack vare den.

Vänder man sig bort från statens galenskaper finns lösningen där mitt framför näsan. Läs Klaus Bernpainter: Så lätt det vore att fixa Sverige

Publicerat

Lockelsen att hylla (S)

Svenska borgerliga ledarskribenter har en oerhörd tendens att hylla socialdemokraterna. Liberala DN brinner för uppgörelser över blockgränsen. Pehr T Ohlsson brukar förespråka (s). Det är man van vid.

Men när vettiga bloggare börjar låta som DN är det inte utan att man sätter i halsen. Idag skriver Hans Li Engnell på Fristad: Låt Löfven sitta kvar.

Egnell lägger upp regeringens förtjänster:

Det var Löfvens regering som drog i nödbromsen för asylinvandringen (visserligen alldeles för sent och nu kittlas regeringen att släppa på bromsen lite igen, med stöd av Centerpartiet). Det var Löfvens regering som förbjöd resor i syfte att begå terrorbrott. Det var denna regering som skärpte hanteringen av svenska pass, skärpte straffen för våldsbrott (om än för lite) och som vill begränsa föräldraförsäkringen för nyanlända (så att de inte kan tillgodoräkna sig tiden barnet inte ens varit i Sverige). Det är denna regering som har skärpt tonen mot tiggeriet. Och häpnadsväckande nog sitter en miljöpartistisk utbildningsminister och kräver ordning och reda i skolan.

Vad jag kan se ur detta är det följande saker man kan destillera:

Positiva saker enligt Egnell:

  • Nödbroms för asylinvandring
  • Kriminalisera terrorbrott
  • Skärpt hantering av svenska pass
  • Skärpning av straff för våldsbrott
  • Begränsa föräldraförsäkring för nyanlända
  • Skärpt ton mot tiggeriet 
  • Krav på ordning och reda
Vad av detta har blivit praktiska förslag som gör verklig skillnad? Sist jag kollade var det gott om tiggare på gatorna, svenska pass cirkulerar fritt och terroristerna dricker kaffe med SÄPO om de känner för det. 
Löfven är en klassisk maktsosse som förstår att använda vagheten som verktyg. Genom att säga saker och göra en mindre förändring har och där kan folk få fylla i själva, och så tror man att saker och ting har blivit bättre.
Jag förstår inte heller tesen i inlägget: Låt Löfven regera vidare. Vem ska låta Löfven regera vidare? Vem är blogginlägget riktat till? 
Det är en sak att en utveckling är sannolik, vilket inte behöver betyda att den är önskvärd. 
En utveckling som jag ser som icke-önskvärd att Hans Li Egnell långsamt förvandlas till Widar Andersson. Detta blogginlägg var ett riktigt bottennapp, och jag hoppas på snabb återgång till normal form.
Publicerat

Wallströms palestinska tragedi

Margot Wallström är på besök i Palestina och Mahmoud Abbas. Israel hade inte möjlighet att träffa henne, vilket är ganska fascinerande. Diplomati brukar kännetecknas av finkänslighet, men Margot Wallström har inte spelat enligt boken när det kommer till Israel. Då åker handskarna av.

Wallström skriver i Svenska Dagbladet om sitt besök: Mitt besök fördjupar relationen med Palestina

När jag den 15-17 december besöker Palestina är det bara veckor kvar till 2017. Då har det gått 70 år sedan FN slog fast visionen om en tvåstatslösning, 50 år sedan Palestina ockuperades och 10 år sedan Gaza isolerades.

Det stämmer att visionen om en tvåstatslösning slogs fast av FN. Israelerna accepterade planen, men de arabiska länderna förkastade idén och startade krig mot Israel.

Wallström minns också 1967, som hon ser som året då “Palestina ockuperades”. 1967 slog Israel tillbaka de arabiska länderna ännu en gång, och ockuperade land som Jordanien illegalt tidigare ockuperat. Enligt Osloavtalet ska en del av denna mark vara palestinsk, en del vara israelisk. Men enligt Wallström är det helt enkelt Palestina.

Wallström minns också att det är 10 år sedan “Gaza isolerades”, dvs när israeliska blockaden av Gaza trädde i kraft. Israel drog sig frivilligt tillbaka från Gaza och lämnade landet till palestinierna. De svarade med att genast börja utöva terror mot Israel, vilket Israel svarade på med en blockad.

Wallström minns inte terrorn, men hon minns blockaden. Det är talande för hennes enögda bild av verkligheten. Det är normen när det kommer till Israel-Palestina, men man kan inte annat än undra när det gäller Wallström – är hon naiv eller helt enkelt ideologiskt förblindad? Eller på ren svenska, ond?

Wallström fick ett fint pris av palestinska myndigheten när hon var på besök, vilket kan beskådas på youtube:

Wallström skriver vidare:

Vi kommer att diskutera en rad frågor, som vikten av demokratisk utveckling i Palestina, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Jag kommer att ta upp det civila samhällets nyckelroll, samt vikten av att bekämpa korruption, stävja hatpropaganda och bidra till avspänning och våldsbekämpning. Jag kommer också betona betydelsen av att överbrygga den inompalestinska splittringen, som är ett betydande hinder för fred och utveckling.

Det är fascinerande att se Wallströms samtalslista med Abbas, en man som är många år över sitt mandat som president för Palestina. Abbas är en klassisk diktator som kastar meningsmotståndare i fängelse. Han är djupt korrumperad. Han finansierar antisemitisk propaganda som gör fred med Israel omöjligt.

Eftersom Wallström nämner problemen ovan tyder mycket på att hon faktiskt känner till dem. Då kommer man åter till frågan – är Wallström och (s) naiva, eller är de nöjda med att de finansierar terror och krig med svenskarnas skattepengar?

Frågan är intressant men av rent akademisk betydelse. Politik ska inte värderas utifrån avsikten, utan från de konkreta resultaten.

Sveriges enorma bistånd till Palestina ger terror, rasism och i förlängningen ännu ett krig mot Israel. Det är vad palestinska myndigheten och Fatah står för. De vill häva ockupationen av Palestina, vilket för dem innebär hela Israel. Deras vision är en judefri enstatslösning, precis som de idag vägrar acceptera judar i Palestina.

Att ta medborgarnas skattepengar och finansiera terrorism är en handling som är så omoralisk att jag inte finner ord. Det är en skam och en tragedi att detta kan fortsätta.

Publicerat

Socialdemokratisk stenkastning

Sverige är ett socialdemokratiskt land. Socialdemokraterna har styrt Sverige sedan 1930-talet och implementerat sin långsiktiga plan för landet. Borgerliga har tagit över i korta perioder men inte ändrat inriktningen nämnvärt.

En socialdemokratisk syn på brott innebär att felet inte ligger på brottslingen. Felet är samhällets som har utsatt personen för orättvisor. Därför ska brottslingen inte få ett hårt straff. Särskilt gäller detta ungdomar, som inte ska straffas i någon större utsträckning.

Socialdemokraterna vill hjälpa de som de ser som svaga, eftersom det är de starkas fel att de svaga är svaga. Det gäller i Sverige men även i världen. Därför har Sveriges gränser öppnats för personer från tredje världen, som ofta har låg kompetens och svårt att få jobb.

Socialdemokraterna tror på fackets makt. Därför ska ingångslöner vara höga och fackets makt stor. Det ger en situation där personer med ett jobb har det bra och de ska kunna ha kvar sitt jobb så länge de önskar. Personer utan jobb är hänvisade till bidrag.

Socialdemokraterna tror på hyresreglering och höga krav på bostäder som byggs. Det har lett till att väldigt få nya hus byggs och människor får leva så gott de kan i de hus som finns att tillgå.

I Sverige finns en väl etablerad politisk klass av vänsteraktivister som sprider en bild av att utanförskapet beror på samhällets rasism, väl beskriven i Ljusets fiender.

Polisen är idag försvagad av en stor omorganisation ledd av socialdemokraten Dan Eliasson. Han har fått jobbet på politiska meriter och ser världen genom socialdemokratiska glasögon. Därför oroar han sig mer för förövare än offer, och vägrar se sin organisations brister. Han har socialdemokraternas fulla stöd.

Effekten av detta är att vi har utanförskapsområden. Där bor invandrare och deras barn. De lär sig att deras situation beror på rasism och polisens förtryck. De ser ingen framtid i samhället och en del av dem dras till kriminalitet.

Eftersom de är unga kan de inte straffas har polisen svårt att agera mot dem. Ofta släpps unga förövare omgående efter gripande. Grips de och får sitt straff är det ofta så begränsat att det inte avskräcker. Polisen kan också helt enkelt få order att inte ingripa, och istället förhandlas det med de kriminella.

Följden av detta är att stenkastningen fortsätter, och ökar i omfattning. De kriminella som kastar sten och eldar visar att de kan bestämma och göra precis som de vill. De får sympati från media och den politiska klassen. Med Dan Eliasson i ledningen för polisen kan vi vara säkra på att de mjuka vantarna kommer vara kvar på.

I Radio bubbla den 6/7 lanserades ett förslag: Privat poliskår.

Martin Eriksson argumenterar för att poliser bör lämna poliskåren och istället upprätta privata polisföretag som kan verka i områden där polisen slutat skydda. Det finns många områden som behöver skydd, utöver utanförskapsområden finns även landsbygden.

Detta projekt har så smått börjat röra på sig, är ni intresserade uppmanar jag er att ta kontakt med Martin Eriksson.

Ett politiskt förslag som jag tror kan ändra polisens situation är lokalt valda polischefer som röstas fram av medborgarna. Men det ligger långt bort, och alliansen visar ganska få tecken på att ha en agenda för att förändra något stort i Sverige.

Därför tror jag att vi medborgare är utelämnade till oss själva. Vi måste se om vårt eget hus. Den socialdemokratiska stenkastningen är här för att stanna.

Publicerat

Bokrecension: En annorlunda historia

2011 gav Timbro ut historieboken En annorlunda historia av Anders Edwardsson. Genom den här filmen kom jag i kontakt med den:

Den presentationen väckte mitt intresse och jag beställde boken. Jag har gått i svensk skola, och har oerhört dålig koll på historia. Dessutom, visade det sig, att historieskrivningen som skolan lär ut kraftigt politiserad.

Edwardssons utmärkta bok

Edwardsson gör en överblick över svensk historia som börjar på 1500-talet. Vår politiska förvaltning har nämligen anor ända sedan Gustav Vasa. Nedslagen så långt tillbaka är kortfattade, och blir sedan successivt mer och mer detaljerad när vi närmar oss nutid.

Historien som jag kände den är som sagt grovt politiserad och kretsar kring socialdemokraterna. Jag och de flesta tror nog att vi har vårt välstånd att tacka socialdemokraterna för. De och facket har kämpat mot kapitalismen och gett folket rikedom.

Historien Edwardsson berättar är dock annorlunda. Under sent 1800-tal var liberalismen stark i Sverige, och landet förde en klassisk liberal politik. Äganderätten var stark och skatterna låga. Mycket av det som vi ser som självklart statlig välfärd sköttes av frivilliga sammanslutningar.

Socialdemokraterna var under tidigt 1900-tal osäkra på om de ville ha revolution eller det vi idag känner som socialdemokrati. Efter hand lyckades de ensa sig och grep makten starkt från 1930 och framåt. Då började förändringen av Sverige.

Steg för steg höjdes skatterna, och de frivilliga sammanslutningarna togs över av staten, ofta under protester från folk och opposition. De nya statliga “gratistjänsterna” blev dock snabbt en vana.

Genom statlig skola har vi alla blivit indoktrinerade i socialdemokrati. Socialdemokraternas olika stödorganisationer göddes av staten och tog kontroll över stora delar av samhället. Kulmen blev löntagarfonderna då Sverige sånär blev socialistiskt.

Något som chockade mig var Sveriges djupt omoraliska hållning genom de två världskrigen. Socialdemokraterna har svikit framför allt Finland genom ett fegt och usligt agerande, självklart under moralisk flagg. För att kunna hantera detta var det nödvändigt att hitta en förklaring till vårt agerande, och lösningen blev myten om neutraliteten.

De har också sett till att militären varit svag inför båda världskrigen. Denna politik fortsätter nu när vi åter rör oss mot konflikt. Ideologin ligger fortsatt kvar med synen på neutralitet som något moraliskt, vilket i praktiken innebär knäböjande för världens diktaturer.

Sverige har gett läpparnas bekännelse till solidaritet med våra grannländer. Historien visar att detta betyder noll och intet. Finland kan räkna med att bli svikna en tredje gång.

Socialdemokraternas vision är ett samhälle med statlig kontroll i så stora delar som möjligt. De har varit metodiska och förändrat Sverige till ett passivt land. Genom att dölja skatteuttaget från folket har skatterna kunnat höjas och partiets kontroll ökats.

Historien skrivs alltid av segrarna, och Socialdemokraterna har varit noga med politiseringen av historien. Det gäller det mesta, från neutralitet till Ådalen, myten om Palme med mera. Därför bör varje svensk som vill förstå landet läsa Edwardsson och väga hans bild mot den färgade bild vi har växt upp med.

Det är en öppen fråga om socialdemokraternas jättestat kan rullas tillbaka. Oppositionen är domesticerad och idag mycket goda socialdemokrater. En förändring måste börjas med medvetenhet – lär av historien och läs Edwardsson.

Publicerat

En zombie till statsminister

Illustration av I fablernas land
Dagens krönika i Corren:

En överklassfamilj får under julglöggen ett oväntat besök. En “såsse” kommer och söker namnunderskrifter för en flyktingförläggning. Såssen biter snobben som infekteras och blir en sossezombie. 

Plötsligt vill alla borgarbrackor äta korv i ugn, skandera slagord och klä sig i grått.
Detta händelseförlopp utspelar sig i humorgruppen Grotescos utmärkta andra säsong. I dagarna kan dock inget annat sägas än att skrattet fastnar i halsen. Zombieviruset har nämligen spridit sig ut i verkligheten.

Tack till i Fablernas land för illustrationen. Stötta gärna dem!

Som ni bloggläsare känner till är det Grotescos fantastiska sketch som tjänat som inspiration.

Publicerat

Regeringen beter sig som ungdomspolitiker

Israel-palestinadebatten är svår att förstå, eftersom den i ganska liten grad handlar om vad som sker i verkligheten. Istället är det en politisk debatt som mest av allt handlar om symbolpolitik.

Västvärlden är genomgående anti-israeliskt inställd. USA under Barack Obama har lämnat den tidigare israelvänliga linjen och sällat sig till EUs mer kritiska linje. Arabvärlden och världens diktatorer är öppet fientliga.

Historiskt sett har arabvärlden försökt krossa israel militärt. Det var inte framgångsrikt. Men sedan Yassir Arafat valde man istället en marxistisk linje där israel utmålades som förtryckare. Genom terror och israels aktioner på det bröts västvärldens stöd för israel helt ned.

Numer är det mycket svårt för en vänsterlutande politiker att prata om israel-palestina utan att förlora sig i dogmer och romantiska föreställningar. För en journalist är nästan omöjligt.

Jag är väldigt besviken på hur de moderata krafterna inom palestinierna utmålas. Fatah är antidemokrater som är djupt fientligt inställda till Israel. De stöttar terror både genom ideologi, ekonomisk stöd och i faktiskt terrorism.

Personligen har jag stor förståelse för realpolitik. Det går inte att göra saker som är ideologiskt rätt alltid, det krävs kompromisser. Men när det gäller hanteringen av Fatah finns ingen rimlig riktning.

Fatah utmålas som fredsvänner, trots att de inte är det. De stöttas monetärt, trots att pengarna går till propaganda och stöd till terrorister. Ingen nämnvärd press sätts på de moderata krafterna, vilket gör att de lugnt kan fortsätta sin terrorfrämjande verksamhet och förstöra nästa generations palestinier.

Min poäng är att utgångsläget var riktigt dåligt. Carl Bildt dolde inte sin motvilja mot Israel. Men dåligt kan alltid bli sämre.

Sverige går nu i direkt diplomatisk konflikt med Israel. Lägg till detta vårt ekonomiska bistånd till palestinska myndigheten och israelfientliga NGOer och det blir förståeligt varför Israel är upprört. Sverige hamnar i sällskap med världens diktatorer, precis som socialdemokratin har gjort förr i tiden.

Att erkänna Palestina som ett litet land i Norden är ett kraftfullt slag i luften. Det är en drastisk aktion som skapar diplomatiska spänningar. Därför blir det sannolikt inga stora länder som gör Sverige sällskap.

Margot Wallström börjar sin karriär som utrikesminister genom att undergräva sin egen ställning. Det lilla inflytande vi hade i mellanöstern är numer nära noll.

Det blir den främsta konkreta effekten av regeringens erkännande av Palestina.

Publicerat

Islamiska förbundet inbjuder muslimska brödraskapet till Sverige

Islamiska förbundet anordnar just nu konferens om realitetsbaserad islamrätt. Just idag är det flera uppseendeväckande talare.

Talare under denna dag är Abdel Rahman al-Barr. (Han presenteras på hemsidan som Dr Abdallah Ali Abdallah al Khayl basfar). al-Barr är högt uppsatt inom muslimska brödraskapet och medlem av deras “guidance Bureau”. Han är också aktiv inom salafistpartiet Freedom and Justice Party.

En annan talare från muslimska brödraskapet är Dr Mohamed Izzat. Izzat har enligt konferensens hemsida varit generalsekreterare för muslimska brödraskapet.

Detta är som synes inga duvunguar – det är tunga spelare inom muslimska brödraskapet. De inbjuds att tala om “realitetsbaserad islamrätt”, och vi kan idag se vad detta innebär i praktiken i Egypten. Islamism och sharia är dessa herrars agenda.

Andra talare för denna dag är Dr Abdallah Ali Abdallah Al Khayl basfar från Saudiarabien. Han är enligt hemsidan “medlem i Kung Abdulaziz universitets Humanistiska fakulteteten”. Han har uttalat sig på arabisk TV om att ge pengar till jihad i de palestinska områdena.

Islamiska förbundet har tidigare fått kritik om kopplingarna till muslimska brödraskapet. Men det är inget som verkar ha påverkat dem. Nu har de fått riktigt tunga spelare inom organisationen att komma till Sverige och prata om islamrätt.

Abdirizak Waberi sitter i riksdagen för moderaterna. Han är också engagerad i för Islamiska förbundet som rådsordförande.

Nuvarande ordförande för Islamiska förbundet, Omar Mustafa, är invald i styrelsen för Socialdemokraterna i Stockholms stad. Gudmundson har tidigare bloggat om honom.

Deras organisation bjuder just nu in muslimska brödraskapets representanter till Sverige. Är detta OK för moderaterna och socialdemokraterna?

Frågan är större än så. När tunga spelare inom muslimska brödraskapet besöker Sverige borde vi alla dra öronen åt oss. Vad är islamiska förbundets agenda? Kan de ses som en legitim aktör efter detta?

Publicerat

Antisemitisk tolerans inom socialdemokraterna

För ett par dagar sedan skrev en socialdemokratisk ersättare i Malmö kommunfullmäktige om en “judisk-europeisk sammansvärjning” på Socialdemokrater för Tro och Solidaritets (f d Broderskap).

Så här skrev Kaba:

”I denna miljö och i den så kallade USA-baserade Counterjihadrörelsen, med sina konspirationsteoretiska termer som ”Eurarbia” och teorier om muslimernas demografiska ”övertagande” av Europa och Sharialagstiftningens införande, har monstret Breivik skapats. Dessa globala rörelsers starka stöd åt Israel och dess täta band med sionistiska rörelsen har banat vägen för en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning, där judiska avdelningar i EDL-skapats och där Counterjihadrörelsen ihop med högerextrema israeliska parlamentariker och högerextrema tankesmedjor, nära kopplade till högerpartiet Likud, arrangerat konferenser i Jerusalem med temat ”Facing jihad”.”

Vad är reaktionen från socialdemokraterna? Kabas text har tagits ned. Inget mer. 

Ilmar Reepalu tillåts härja obehindrad, och nu detta. Det går tyvärr inte att säga annat än att det finns en tolerans för antisemitiska idéer inom socialdemokraterna. Göran Persson är saknad.

Smålandsposten skriver: Antisemitisk sörja inom (s)

Socialdemokraterna har en lång historia av att bekämpa antisemitism. Det råder heller inga tvivel om var partiet står i frågor som rör mänskliga rättigheter. Samtidigt är den socialdemokratiska rörelsen på olika håll representerad av personer som sprider eller medverkar till att sprida antisemitiska myter. Det är mycket allvarligt.

Stefan Olsson kommenterar:

 Varje gång en enskild lokalpolitiker i Sverigedemokraterna häver ur sig något rasistiskt kablar TT ut det som en riksnyhet. På bara några minuter sprids varje rasistiskt SD-uttalande till varje lokaltidning som prenumerarar på TT:s nyhetstjänst. 

Nu har en socialdemokrat gjort samma sak. […] Vad händer? Ingenting. Jag har sökt på hemsidorna för Sydsvenskan, Skånska Dagbladet och Sveriges Radio Malmöhus. Ingen verkar tycka att antisemitismen inom S i Malmö är värd att uppmärksamma, trots att nyhetstorkan så här års brukar få reportarna att göra nyheter om vad som helst.

Se även länkarna nedan:
SvD: Broderskap på antisemitisk mark
Nordic Dervish: judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning