Reepalu har bränt Malmös eurovision-chanser

Ilmar Reepalu skriver idag hoppfullt på Expressens sidan 4: Malmö bjuder hela Europa på folkfest

Nästa år är det dags för alla artister i ­Eurovision Song Contest att stå på samma scen. Tävlingen har blivit en symbol för det gränsöverskridande ­Europa precis som Öresundsregionen med Malmö, Skåne och Köpenhamn är ett ­lysande exempel på. Självklart ska Euro­vision Song Contest 2013 av­göras här.

Men Mathias Sundin skriver på Newsmill: Reepalus antisemitiska utfall har gjort Malmö omöjligt för Eurovision

När Malmö 2009 stod värd för Sveriges Davis Cup-match mot Israel sa Reepalu att matchen inte borde spelas. Det gjorde den, men inför tomma läktare efter beslut av Malmö stad, och med 6000 protesterande och 1000 poliser utanför. Protesterna blev våldsamma, ett antal personer greps och några dömdes sedan för våldsamheter och förstörelse under kravallerna. Internationella tennisförbundet bannlyste Malmö som arrangör av framtida Davis Cup-matcher. 

Det är inte svårt att föreställa sig hur situationen kring Davis Cup-matchen skulle kunna upprepa sig vid Eurovison-finalen. Reepalu har numera en rad antisemitiska uttalanden bakom sig och besöktes nyligen av president Obamas sändebud mot antisemitism. Om Reepalu inför en final i Eurovision Song Contest får frågan om Israels medverkan talar ingenting för att han skulle uttrycka sitt stöd för deras medverkan.

Så sant som det är sagt. Ilmar Reepalu har fått välja – och han har valt att politisera internationella evenemang i Malmö. Då kan man inte stå och slå sig för bröstet och kräva Eurovision i Malmö.

Malmö måste välja, och med Reepalu har man valt antisemitism och hat istället för internationella evenemang.

Reepalu gråter för övrigt ut i Dagens Arena: Mina svar snedvrids, hårdras och feltolkas. Konstigt det här att han ständigt feltolkas. Kan det vara… en konspiration?

Reepalus språkbruk är antisemitiskt, so what?

Från Ekot:

Hanna Rosenthal besökte Malmö tidigare i veckan och träffade Ilmar Reepalu, men ville då inte kommentera vad som sagts. Men vid en presskonferens i Stockholm igår sa hon bland annat att Reepalus uttalanden om judar varit fördomsfulla. 

– Jag är förvånad över att hon inte kan se vad vi faktiskt gör och ge oss credit för allt det positiva. Hon var förvånad över allt det positiva som gjordes, men i bilden utåt är det återigen att kleta på mig, klistra på mig saker som jag överhuvudtaget inte delar. Klistra på mig att jag är någon sorts antisemit och sådana saker. Det förvånar mig att hon gör på det sättet, säger Ilmar Reepalu. 

Vid presskonferensen i Stockholm i går deltog också integrationsminister Erik Ullenhag. Både han och Hanna Rosenthal sa att Reepalus uttalanden solkar bilden av Sverige utomlands.

Jonathan Leman kommenterade händelsen i Studio Ett.

Ilmar Reepalu har återigen blivit “missförstådd”. Men händelsen tillför inget nytt, efteresom konsensus numer är att Ilmar Reepalu uttryckt sig “problematiskt”, “grumligt” eller annat. Integrationsministern har understrykit detta.

Naomi Abramowicz skriver:

Trots det ramaskri som Reepalus uttalande väckte så var det förvånansvärt nog flera journalister som underströk att Reepaluinte alls var antisemit. Karl Rydå, ledarskribent i UNT, uttalade sig på följande vis i en ledarartikel om Reepalu; ”Ilmar Reepalus uppsåt är inte ont. Och att anklaga honom för att vara antisemit är lika felaktigt som osmakligt.” Ulrika Knutson, skribent i Fokus, använder en liknande retorik; ”Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån!”.

Hur extrema uttalanden ska Reepalu behöva komma med för att hans uttalanden ska behöva betraktas som antisemitiska; räcker inte hans meritlista på den fronten? Är det först när klampande stövlar och en tysk brytning hörs som man kan tillstå att detta faktiskt är antisemitism? Rädslan för att yppa ordet ”antisemit” verkar tyvärr större än den rädsla som finns för den faktiska antisemitismen.

Som Jackie Jakubowski skrev i DN: Att ständigt förringa flagranta uttryck för judehat stryper debatten

Det är nämligen i Sverige möjligt att stödja, urskulda, ja till och med uttrycka judefientliga åsikter utan att uppfattas som – och kallas – antisemit. Den som insisterar på att tala klarspråk om dem som sprider judehat och kallar dem vid deras rätta namn (om dessa inte är Sverigedemokrater eller gamla nazister) får finna sig i att bli anklagad för att ha en dold politisk agenda eller gå Israels ärenden. Det tycks vara värre att påstå att någon är antisemit än att vara det.

Reepalu har uttryckt sig antisemtiskt. What else is new? Socialdemokraterna har fortsatt förtroende för Reepalu. Shneur Kesselman blir fortsatt förföljd på Malmös gator.

Vad som däremot är riktigt viktigt för vänstern är att Paulina Neuding formulerat sig otydligt/klumpigt när hon belyste antisemitismen. Nu är det dags att välja sida.

Som Johan Ingerö skrev på twitter:

Reepalu hade ingen aaning…

Nu har Reepalu gjort en pudel:

Han har kallats antisemit. Fått kritik av S-ledarna Stefan Löfven och Mona Sahlin samt utrikesminister Carl Bildt (M).

Nu ångrar sig Malmös starke man Ilmar Reepalu (S):

– Situationen för judarna i Malmö är långt, långt värre än jag hade förstått, säger han till Kvällsposten.

Det är förstås helt orimligt att Ilmar Reepalu inte förstått judarnas allvarliga situation. Någon har tagit Reepalu i örat och nu måste han ut och kräla i stoftet.

Socialdemokraterna räddar inte sin trovärdighet genom att säga att Reepalu kan missuppfattas. Att han får sitta kvar visar att socialdemokraterna inte prioriterar kampen mot antisemitismen. Det är OK för en hög socialdemokrat att agera som Reepalu.

Det har varit reaktioner mot Reepalu och det är positivt. Ledarskribenter över hela det politiska spektrat har reagerat. Carl Bildt har kritiserat Reepalu. Det får ändå anses vara starka reaktioner – men de kunde gott vara starkare.

Dessutom är det beklämmande att få vågar vara öppna med vad det handlar om – att Reepalu faktiskt förtjänar kallas antisemit. Det handlar inte om misstolkningar.

Det finns olika grader av antisemitism precis som annan rasism. Reepalu är inte nynazist men han är likafullt antisemit. Det blir språkligt omöjligt att beskriva Ilmar Reepalu om man inte kan gradera antisemitism.

Ulrika Knutson i Fokus är ännu en kritiker som ryckt ut till Reepalus försvar

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar?

Paulina Neuding har blivit publicerad i flera internationella medier med sina oerhört välskrivna reportage om Ilmar Reepalu. Amerikanska Tablet Magazine: Malmö’s Mayor Blames Jews for Wave of Anti-Semitism.

Hennes text “Dark Continent” har också publicerats i Turkish Weekly, Project Syndicate, Japan Times

Ilmar Reepalu fortsätter att skapa rubriker – och anledningen är att situationen i Malmö är extrem. Judar förföljs öppet och den politiska ledningen ger sitt tysta stöd.

Se även Ulf Bjereld: Reepalu får en sista chans

Flykt från antisemitismens Malmö

Ögonläkaren och juden Harry Turner berättar i Sydsvenskan att han nu planerar att lämna Malmö:

Sedan 1950-talet har Malmö genomgått monumentala förändringar. Kockums har försvunnit och ersatts av en ny stad, en stad som Harry Turner i allt väsentligt välkomnar. 

– Malmö har blivit multikulturellt och multietniskt. På många sätt en bättre och mer spännande stad. Jag har alltid haft en stark känsla för Malmö, säger han. 

Men den antisemitism som under barn- och ungdomsåren bara var ett marginellt problem, menar Harry Turner i dag har vuxit i omfattning. 

– Jag har upplevt demonstrationståg med tusentalet Malmöbor som skanderade ”död åt judarna” utan att polisen ingrep.

Harry Turner ser också att Malmös politiska ledning tyst stödjer denna antisemitism:

Antisemitismen i Malmö är, menar Harry Turner, sanktionerad från högsta politiska nivå. 

– Ilmar Reepalu har upprepade gånger sagt att han inte är antisemit. Men hur många gånger kan hans tunga då med trovärdighet slinta? 

Harry Turner upplever att Malmös kommunstyrelseordförande har anslutit till två klassiska antisemitiska förhållningssätt. 

– Det första är den kollektiva skulden. Han tycks mena att vi judar i Malmö bär en kollektiv skuld när vi blir nedslagna, för att vi inte kollektivt har tagit avstånd från Israels politik i Gaza. 

– Det andra är konspirationsteorier. Som när Ilmar Reepalus felaktigt påstod att Sverigedemokraterna hade infiltrerat den judiska församlingen i Malmö. Det är ju inget annat än hjärnspöken, säger Harry Turner. 

Harry Turner har tagit beslutet att lämna Malmö. 

– Som jude i Malmö uppfattar jag den antisemitiska politiken som officiell. Ilmar Reepalu förnekar att han är antisemit, men han uppfyller mina krav för att vara antisemit. Jag menar att den bedömningen bättre görs av offer än av förövare.

Jag tror Harry Turner gör rätt bedömning. Ilmar Reepalus senaste utspel och reaktionerna på det gör rimligtvis att antisemitismen stegras ytterligare. Förövarna är inte dumma, de känner att de har ledningens tysta erkännande för vad de gör.

Och Socialdemokraternas linje är att Ilmar Reepalu “kan uppfattas” som antisemitisk. Det lägger en stor del av tolkningsföreträdet och därmed skulden på de som reagerar mot Ilmar Reepalu.

Det som anas är också att antisemitismen är judarnas problem. Stefan Löfven var tvungen att träffa judiska centralrådet och tala dem till rätta – de har uppfattat Ilmar fel. Igen. Anna Ekström skriver:

Stefan Löfven har suttit i möte med Judiska centralrådet. Han borde ha kallat in Reepalu i stället. Det är Reepalu som gått över gränsen för det som är värdigt en politiker i ett demokratiskt samhälle. Den judiska gruppen ska inte behöva hantera detta över huvud taget. Det råder ingen konflikt mellan judarna och Reepalu, lika lite som det råder någon konflikt mellan judar och dem som attackerar judar i Malmö.

En person som vill bli hela Sveriges statsminister ska inte sända signalen att den judiska gruppen har ett eget problem som inte angår andra. Han ska tydligt tala om att antisemitismen inte har någon plats i Sverige och att förekomsten av antisemitism är hela nationens problem.

Claes Arvidsson var igår nöjd med Stefan Löfvens agerande och menar att han “tar tag i problemet Reepalu“. På vilket sätt, undrar jag?

Harry Turner gör rätt som lämnar Malmö. Frågan är hur tryggt resten av Sverige är för judar.