LUF: Släpp fångarna loss, evidens om det passar oss

Liberala Ungdomsförbundet kräver nu Johan Pehrsons avgång. Så här säger man i ett pressmeddelande:

Att motverka brottslighet är en av samhällets viktigaste uppgifter just nu. Liberala ungdomsförbundet vänder sig därför starkt emot Folkpartiets populistiska rättspolitik. Vi vill se en evidensbaserad politik, som utgår från vad som faktisk minskar brottsligheten. 

Det behövs förebyggande insatser, ett mer effektivt polisväsende och en kriminalvård som ägnar sig åt just kriminalvård, inte förvaring av människor. En rättspolitik som säger att brottsligheten ska minskas genom hårdare straff, däremot, kommer inte bara att misslyckas med sina föresatser. Den kommer även att skapa onödigt lidande och utanförskap.

Det är ganska intressant att LUF kräver evidensbaserade åtgärder, men samtidigt avfärdar hårdare straff.  Om det är evidens man eftersträvar, varför vill man då inte luta sig på forskning? Redan nu vet man ju att kortare straff är att föredra.

Sverige har genom socialdemokraterna under en lång tid fått mildare och mildare straff för våldsbrott. Socialdemokraterna vägrade att ge individen ansvar för deras illdåd, utan skyllde istället på samhället. Det har lett till effekter som till exempel straffrabatt. Om en brottsling begår många brott belönas det idag med mindre straff.

Eller att om man sköter sig kan man räkna med en automatisk förkortning av strafftiden till 3/4.

Moderaterna vill nu avskaffa straffrabatten. Även Folkpartiet är på en liknande linje när man kräver hårdare straff. Beatrice Ask har nyligen skrivit på Dn debatt om hur domstolarna vägrar följa deras linje, och hur regeringen kommer gå vidare i denna fråga.

Några exempel på den rådande linjen:

LUF kräver evidensbaserat straff. Men ponera ett exempel, att det fanns en drog som kunde återställa en person från brottslighet omedelbart. Skulle LUF då godta det, att en person blev “botad” från sin brottslighet?
Troligtvis inte, eftersom ett straff också måste motsvara ett pris brottslingen måste betala för sitt brott. Och hur effektiv en terapiform än kan vara är den inte perfekt. De år en våldsverkare sitter inlåst är säkra år för resten av de laglydiga medborgarna.

Nyligen gick LUF ut och anklagade polisen för att utföra “rasprofilering“. Häpnadsväckande, när det såvitt jag vet inte finns några oberoende uppgifter om att detta är fallet.

Johan Pehrson har gjort Folkpartiet stora otjänster i integritetsfrågorna, där han drivit på för ökad övervakning. Men frågan om hårdare straff för våldsbrott är helt ideologiskt rätt. LUF gör sig själv en rejäl otjänst när man kritiserar Pehrson på detta sätt.

För mig framstår linjen för kortare straff som frånstötande, ett slag i ansiktet på alla de som drabbats av brott.

Göteborgspostens ledare skrev nyligen bra: en hård kriminalpolitik ger ett mjukt samhälle.
Se även Per Gudmundson: Strängare straff fungerar visst.

Peace & Love hyllar medhjälpare till mord

Och ni kanske kan gissa vem det handlar om? Jo, Annika Östberg såklart. SvD Ledarbloggen skriver:

I dag inleds den årliga musikfestivalen Peace and love i Borlänge. Vid sidan av spelningar anordnas även talarserien Peace and love forum. Dit har bland annat Paul Rusesabagina, hjälten som porträtterats i filmen Hotel Rwanda, bjudits in. Andra talare är Patrik Sjöberg, Marit Paulsen, och Alice Bah Kuhnke med flera, rapporterar SvD Kultur i dag.

Men på denna lista finns ett namn som sticker ut: Annika Östberg. Östberg dömdes 1981 av en amerikansk domstol till fängelse i 25 år till livstid för dubbelmord. Detta på grund av att Östberg enligt åklagaren hade en drivande roll då hennes dåvarande pojkvän sköt ihjäl restaurangägaren Joe Cox och därefter polisen Richard Helbush (pojkvännen beskrevs som Östbergs marionett under förloppet). I grunden fanns också en sju år gammal villkorlig dom för dråp.

Man kan fråga sig vad en sådan person gör i vad som beskrivs som festivalens ”inspirationsdel”. Vad ska Österberg inspirera till? Platsar Östberg, en person som varit delaktig i att ta tre människoliv, i samma arrangemang som en person som Rusesabagina, som istället har räddat människoliv? Vad gör en person som varit aktivt drivande i mordet av två personer till en lämplig inspirationstalare?

 Här är Peace & Love’s artistsida för Östberg.

Annika Östberg berättar om fängelsetiden, den tuffa miljön och hierarkierna bland fångarna men även om den vänskap som odlades bland hennes kvinnliga medfångar. 2008 överflyttades hon till Sverige och den 1 maj 2011 blev hon frigiven. Hon beskriver hur det kändes att för första gången på 28 år få bestämma vilken mat hon ska äta och vilka kläder hon ska bära, bara för att nämna några triviala val i vardagen som vi andra tar för självklara, men som för henne varit en utopi.

Den friheten får aldrig de personer som Östberg hjälpte till att döda. Som SvD Ledarbloggen skriver, Peace & Love kränker de döda genom att hylla Östberg på det sätt som de gör.

Accelererande brottslighet i förorterna

Martin Margren, polis och bloggare, skriver om en utryckning till Rinkeby:

Vi skickas däremot till Rinkeby då han sprungit i den riktningen. Då vi parkerar precis utanför tunnelbanan så börjar förolämpningarna hagla inifrån biljetthallen där ett gäng på ca 15 lokala ungdomar hänger vid spärrarna. “Äckliga grisar”. “Snuthoror”. Med mera. När vi kliver ur så ber vi en man ifrån “Lugna Gatan” att hålla koll på vår bil då vi vet vad som händer annars. Vi är mycket tydliga. […] 

Vi går ner och vaktar vid spåret. Kort därefter får vi höra att mannen har hittats och nu förs upp på Rissnesidan. På väg upp möter vi SLs ordningsvakter. En av dem säger till kollegan att han sett hur de bryter gatsten utanför. Han hade dock inte gjort något åt detta, utan fortsatt ned. Då vi kommer upp så visar det sig att någon slängt en gatsten ett tiotal gånger på vår bakruta. Det blev inget genomslag eftersom rutan är laminerad, men halva bilen är full med glassplitter. 

Kollegan, som fått syn på killen ifrån Lugna Gatan påpekar att han skulle hålla koll på vår bil. Han svarade att han hade behövt gå på toa. Vi var nere i max tio minuter… Det visade sig även att SLs ordningsvakter hade parkerat och bevakat sin bil utom synhåll för ingången och vår bil.

Martin skriver vidare:

Ibland undrar jag om folk i allmänhet och politiker i synnerhet har någon aning om hur illa det står till i flera av de segregerade förorterna. Att subkulturer där stora ungdomsgrupper fostras in i kriminalitet tillåts frodas och spridas. Att många ungdomar definierar sig i motsatsförhållande till samhället till den grad att de attackerar polis och brandkår. 

Och de som framförallt blir lidande av den här trista utvecklingen är varken vi poliser eller allmänheten (trots att folk ifrån dessa områden är extremt överrepresenterade bland regionens yrkeskriminella). Det är den stora majoriteten av laglydiga invånare i samma segregerade förorter som inte kan känna sig trygga i sin egen hemmiljö.

Martins kollega Ashkan Kashbi menar dock att kriminaliteten kommer lämna förorterna och påverka resten av samhället. Vilket verkar rimligt.

Han skriver också om att många av de brott som anmäls skulle kunna utredas, men läggs ned.

Utvecklingen i förorterna borde rimligen vara accelererande, givet att invandringen fortsätter i hög takt. Förorterna fylls på med rotlösa ungdomar som inte hittat sin plats. De blir ett lätt byte för utanförskap och kriminalitet.

Det svenska politiska etablissemanget duckar för den här utvecklingen – frågorna är för svåra. Men utvecklingen fortsätter och den kommer rimligtvis påverka oss.

Media kan göra mycket. Aftonbladets Polisgranskning är ett mycket viktigt initiativ som också borde kunna ta sig ut till förorten.

Vill FP förbjuda kryptering?

Idag uttalade sig Folkpartiets rättspolitiske talesperson Johan Pehrson uttalat sig om datalagringsdirektivet. Risken är att lagen blir tandlös, eftersom det är möjligt att gå runt datalagringen med hjälp av kryptering. Därför vill Pehrson ta i med hårdhandskarna. Från Ekot

Johan Pehrson är folkpartistisk riksdagsledamot i justitieutskottet. Han kan i dag inte säga om nästa steg blir att förbjuda krypteringstjänster. 

– Man kan inte avskriva detta. Kryptering är bra men frågan är om det ska kunna användas i de fall man tillhandahåller allmänna telefontjänster. Jag säger inte att vi ska titta på en sådan lagstiftning nu, men vi måste följa den utvecklingen noga för teknisk utveckling kommer alltid att ställa nya utmaningar, säger Johan Pehrson.

Johan Pehrson öppnar alltså för att förbjuda kryptering. Det innebär att förbjuda medborgarna att undvika statlig avlyssning. Det innebär att förbjuda brevhemligheten.

Jag blir nästan illamående när jag hör detta – Pehrson är nära ett antidemokratiskt tankesätt.

Folkpartiets rättspolitiska satsning har gått under radarn för de flesta. Men på ett plan har den varit framgångsrik – Folkpartiets ledning har visat hur varmt deras hjärta bankar för övervakning. Står de bakom Johan Pehrsons tankar om att förbjuda kryptering?

Det vore på sin plats med ett klargörande.

PS: Lyckligtvis verkar det vara närmast omöjligt att praktiskt genomföra ett krypteringsförbud – i alla fall om man får tro kommentarerna på eko-artikeln.

Polisen bjuder på korv i Seved

Hanne Kjöller skriver i DN:

I torsdags kväll bjöd ett 40-tal poliser på korv och kaffe i just stadsdelen Seved. Syftet var, enligt Malmös polismästare Ulf Sempert, ”att närma sig de boende på ett odramatiskt sätt” (DN i går). […]

Arrangemanget är uttryck för hur polisen svalt huliganernas verklighetsbild med hull och hår.   När DN besökte området med kommunalrådet Ilmar Reepalu i höstas klagade gängen över att polisen trakasserar dem (24/10 -11). De unga sade sig vara ”jätterädda för polisen”. Ilmar Reepalu kontrade: Jag tror inte att ni är rädda för någon. Jag har hört att folk som bor här är rädda för er, att ni trakasserar dem. 

Ilmar Reepalu köpte inte ”vi-har-ingen-lokal”-gnället. Men det har uppenbarligen polisen gjort. Det är synd om knarklangarna. Det är därför de måste få lite skattefinansierad korv. 

Om polisen har resurser att avsätta 40 poliser för denna gatuköksverksamhet är det kanske inte så konstigt att det ser ut som det gör i Malmö.

Utöver korvbjudningen har också Malmöpolisen deltagit i två avsnitt av “Ponnyakuten”, rapporterar Hanne Kjöller.

Sänkta krav till polishögskolan

Merit Wager skriver om sänkta krav till polisutbildningen:

I tider då grov brottslighet ökar och nya typer av brott tillkommer,sänker man i Sverige kraven på dem som ska bli poliser! Ingenting borde förvåna, men nog är det stötande att kraven på dem som ska bli poliser ska sänkas i stället för att, som den borde göra: höjas. 

• Kravet om att de sökande inte får ha kroniska sjukdomar har tagits bort. Varför? Är det inte så i de allra flesta länder, att det krävs en god fysik och att man är både fysiskt och psykiskt frisk för att bli polis? Varför inte i Sverige. 

• Kravet på att man ska ha skrivit högskoleprovet har tagits bort. Varför? Ska det nu räcka med genomgången grundskola för att bli polis i Sverige? Ställs det överhuvudtaget några som helst krav på att man ska kunna läsa och- viktigt! – förstålagtexter? 

• Språkprovet i svenska är borttaget. Varför? Riskerna för missförstånd och felaktigheter ökar ju ytterligare (de finns ta redan nu) med oklara kunskaper i svenska språket. Här är det också befogat att undra hur personer som inte i praktiken kan visa att de har mycket goda kunskaper i svenska ska kunna förstå dem de har att hantera, hur de ska kunna skriva rapporter och, som sagt: hur de ska kunna läsa och förstå lagtexter?

Vi vill med dessa förändringar ge möjlighet för fler att söka till polisutbildningen. Detta för att få ett så brett underlag möjligt. Det säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad, chef för kompetensutvecklingsenheten på Rikspolisstyrelsen.

P4 Skaraborg är de enda jag sett som uppmärksammat detta. Annars är det bara invandringskritiska/rasistiska sajter och flashback som uppmärksammar denna oerhört viktiga nyhet. Skrämmande.

Hur går detta ihop med regeringens ambitioner om att höja nivån inom polisens verksamhet? Och hur har resten av mediesverige lyckats undvika detta?

Polisens hemsida är källan till nyheten.

Ask: Brottsuppklarningen måste öka

Igår skrev Beatrice Ask på Expressens debattsida: Så kan Sverige få en fungerande polis

Polisens effektivitet är en fråga som ständigt är aktuell i debatten. Det finns all anledning att ställa krav på en effektiv och tillgänglig polis som förebygger och klarar upp fler brott. På senare år har alliansregeringen tillfört 7,5 miljarder kronor till rättsväsendet. Det är, med alla mått mätt, en exempellös investering i vår gemensamma trygghet och säkerhet. Vi har nu mer än 20 000 poliser i landet och förväntningarna på att tillskottet av fler poliser ska ge resultat är höga.

Samtidigt visar ny statistik från rikspolisstyrelsens att rättsväsendet bara klarade upp 16 procent av de anmälda brotten under förra året. Högst uppklarningsprocent har narkotikabrott och trafikbrott 65 procent, respektive 58 procent medan bara 2,5 procent av alla stölder och inbrott klarades upp.

För regeringen står det helt klart. Brottsuppklarningen måste öka. 

När man lusläser artikeln ser man att Ask själv inte har påstått att polisen inte fungerar. Det är Expressens rubriksättare som har spetsat till artikeln – ett oskick om ni frågar mig.

Hursomhelst har Ask lite olika idéer om hur man kan förbättra polisens arbete:

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning som inom kort ska lämna förslag till en ny polisorganisation. Kommittén har analyserat i vilken utsträckning polisens organisation är ett hinder för de krav regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet. Med utgångspunkt av slutsatserna kommer kommittén lämna förslag till en helt eller delvis ny organisation.

Detta låter som det viktigaste förslaget och utredningen borde rimligen komma fram till att polisen ska vara en organisation istället för en för varje län som idag. Utöver det skriver Ask om andra åtgärder som jag inte kan bedöma.

Bra att saker och ting görs, men polisens misslyckande skvätter tillbaka på Beatrice Ask. Hon har varit ansvarig under ganska många år nu och har inte gjort något väsen av sig allt.

I grund och botten handlar detta om att rättspolitik inte är något som engagerar svensk media eller politiskt etablissemang. Sjukersättning och a-kassa är viktiga frågor men den fundamentala fråga för ett samhällle är att polisen skyddar oss från brott. Torsten Flinks rump-chock är mindre viktig än att polisen klarar upp 16% av brotten.

Beatrice Ask har inte gjort ett bra jobb som justitieminister. Om Ask plötsligt börjar se att polisen inte fungerar borde hon också börja prata om sitt eget ansvar.

Hur ska polisen göra?

Det skrivs fortfarande om rättsrötan, mycket tack vare att situationen i Malmö fortsätter att vara mycket allvarlig. SvDs Daniel Persson skriver både på ledarsidan och ledarbloggen.

Från ledarsidan: Malmö bör lära av erfarenheterna från New York:

New York var på 1980-talet med rätta känt som en kriminalitetens högborg. Men under de senaste två årtiondena har staden upplevt den största och mest varaktiga nedgången av gatubrott som någonsin setts i en utvecklad storstad. Franklin E Zimring, professor i juridik vid University of California, beskrev i artikeln How New York Beat Crime i augustinumret av Scientific American hur staden genom sättet att använda polisen och innovativa metoder kan fungera som en modell för att förhindra mord, rån och andra illdåd.
Antalet poliser är viktigt, slår Zimring fast. Trots att New York gjorde sig av med 4000 uniformerade poliser efter år 2000 var antalet poliser fortfarande markant högre efteråt än 1990.
Det viktigaste som gjordes var dock att utöver polisens numerära ökning ändra hur polisen arbetade. Den viktigaste förändringen var fokuseringen på så kallade hot spots, en strategi som använts med framgång även på andra håll.

bloggen skriver Persson om rikspolischefens framträdande på Folk och Försvar:

En hållpunkt är IT-systemen, de över 800 olika som förhindrar varje form av effektiv polisiär verksamhet, men det är välkänt sedan tidigare. Klart mer intressant då när Svensson talar om det kritiska behovet av att tydliggöra mandaten i organisationen. Flera nivåer hanterar samma frågor, det går inte att driva en effektiv verksamhet på det viset. Det går nog att hitta frågor som ingen har mandat att hantera också, säger Svensson sen. Det är svidande kritik som riktas från rikspolischefen.
Svensson konstaterar sedan att han ju inte får lägga sig i den operativa driften i de olika länsmyndigheterna och att det kan kännas väldigt frustrerande inte minst gällande situationen i Malmö. Han refererar till vad DN:s Peter Wolodarski sagt tidigare om Malmö om ”vissa gator som man inte hanterar… Jag tycker det är skit! Det är bara att se till att vi tar makten över de gatorna. Det är inte så himla svårt. Men det är inte mitt uppdrag…” Det är inte utan viss uppgivenhet det sista slinker ut.
Moderatorn passar på att fråga om han vill centralisera verksamheten, men det vill Svensson inte. Polisen SKA vara lokalt förankrad, säger han, det är oerhört viktigt. Och han har rätt. Men polisen måste också fungera och utföra det uppdrag den är ålagd. När den inte gör det måste ansvar utkrävas. Riktigt så är det inte idag.

Polisen har aldrig haft så stora resurser som idag, men ligger ändå och tröskar runt 15 % uppklarningsprocent. Med sådana resultat är det inte konstigt att städer ballar ur på det sätt som Malmö gör. Det som är anmärkningsvärt är väl att andra städer fungerar så bra som dom gör.

Det finns mycket mer att skriva om polisens sammanbrott.

Kjöller: Polisen lider av systemfel

Hanne Kjöller skriver i DN om polisens problem. Effektivitet: Polisen behöver mer än biceps

I riksdagens ståtliga förstakammarsal anordnade Moderaterna i går ett seminarium kring polisens effektivitet. Justitieminister Beatrice Ask, som tackade nej till att delta när ämnet var på tapeten på Folk och försvars rikskonferens i Sälen för ett par veckor sedan, hade denna gång hittat till talarstolen. 

Men så vidare mycket hade hon inte att säga. Hon strösslade med formuleringar om hur människorna i organisationen är avgörande, att polisen själv är bäst lämpad att välja sina arbetsmetoder, att mycket gjorts men också att en del återstår att göra. Bland det som gjorts för att öka effektiviteten nämnde hon en ökad användning av dna-prov, buggning och preventiva tvångsmedel.

 Det är dystert att justitieministern exemplifierar ökad effektivitet med tekniska landvinningar.

Ja, det är dystert. Asks största insatser har varit att införa massövervakning av svenska folket. Det verkar som hon glömde lyfta denna tekniska landvinning. Men mot vanliga brott har hon inte gjort mycket.

Polisen lider av flera systemfel. Likriktningen är ett av dem. Ett annat, som också avhandlades under gårdagen, är de långa ledtiderna från anmälan till att brottet klaras upp – i den mån det ens sker. Om detta hade gärna justitieministern fått säga något mer om vad hon, regeringen och vi som medborgare har rätt att förvänta oss.

Ja, men det finns inte så mycket för Ask att säga. För det står klart att hon inte klarar av att lösa polisens allvarliga problem. Att slå sig för bröstet när polisen klarar upp 15% av brotten är bara pinsamt.

Oerhört positivt att detta faktiskt har uppmärksammats.

 

Historien om ett brott

Jag läste om Ellen i Expressen:

Ellen Törnberg googlade själv fram en misstänkt efter att hon råkat ut för bedrägeri. Kriminologen Leif GW Persson är imponerad – men kritisk till polisen som struntade i uppgifterna.- Vi borde byta ut de där utredarna mot Ellen så det äntligen händer något, säger han i SVT:s “Veckans brott”.

Jag kunde inte annat än reflektera över en väldigt likartad erfarenhet jag själv haft.

Min plånbok blev stulen tidigare i höstas, på gymmet. Dom klippte upp mitt skåp när jag gymmade. Det hände inget med det, jag gjorde polisanmälan. Corren skrev om det, men inget mer hände. Antar att förundersökningen blev nedlagd.

För någon vecka sedan fick jag en faktura på saker jag inte beställt, från Stayhard.se. Någon hade beställt ett par solglasögon och ett smycke för 4000 kr. Jag ringde Klarna som handlade fakturan. De lovade att bestrida och jag behövde inte betala något.

Klarna läste upp för mig vilken epost och vilket telefonnummer som hade angetts på beställningen. Eposten var en enkel live-adress och så ett nummer. Inget av dem var mitt. Jag passade på att skriva ned numren så jag hade dem.

Numret fanns inte på hitta.se. Gissningsvis ett kontantkort.

Dom ville att jag skulle göra en polisanmälan också, vilket jag gjorde. Polisen frågade om jag ville veta hur det gick med anmälan, och jag sade ja.

När jag gjort anmälan provade jag att ringa numret som angetts när jag beställde. Inget svar. Men efter ett stund fick jag ett sms från ett annat nummer. “Du ringde mig på andra nummer vem e du?”.
Jag svarade inte på numret utan slog upp det på hitta.se. Där fanns namn, adress och tre telefonnummer.

Jag ringde till polisen och gjorde en kompletterande anmälan. Efter några dagar fick jag bekräftelse på anmälningarna. Dagen efter fick jag besked om att förundersökningen lagts ned i brist på spaningsuppslag. Gissningsvis har de inte ens ringt numret jag skickade in.

Jag har anmält detta till Veckans brotts granskning av miljonbrotten.