Socialdemokraterna har under hundra års tid målmedvetet socialiserat Sverige. Fram till några år sedan haft som mantra att vara mitt emellan USA och Sovjet. Vi har följaktligen många likheter med Sovjet.
Ett exempel på detta är kriminalpolitiken, där våldsverkare ses med oerhört blida ögon. I Sovjet kallades de kriminella “Blatnye” och var socialt närstående till staten. Mises.se har publicerat Alexandr Solzjenitsyns vittmesmål om detta och även gjort en podd i ämnet.
Som uppväxt i ett socialdemokratiskt land kan vi det marxistiska tänkandet i ryggmärgen. Den svenska skolan designades av socialdemokraterna för att skapa politiska aktivister med de rätta åsikterna.
Vänstern idag ingår i en större grupp politiskt aktiva. Dessa politiskt aktiva vill omstöpa samhället enligt deras utopiska mål. Detta innefattar enkelt sett JÖK-partierna och deras sympatisörer. Vi kan kalla dom progressiva, etatister, statskramare eller vänstern. (Se fnordspotting för mer om detta.)
De progressivas plan med Sverige är att omstöpa landet till ett mångkulturellt samhälle. Det traditionella svenska ska brytas ned och bytas ut mot en globalistisk och rotlös kultur.
Svensken ska helt enkelt inte finnas. Andra folk finns och är värdefulla, men svenskar hör inte till något folk. De som ser sig som svenskar och är stolta över sitt ursprung är rasister och ska fördömas.
Genom skolan har svenskarna fått lära sig att deras välstånd kommer ifrån stöld från tredje världen. Deras egen kultur är barbari och töntig – de bestulnas/underordnades kultur är fin och värdefull.
Genom vänsterns bidragspolitik lockas dessa underordnade/utsugna till Sverige. Genom vänsterpolitik hindras de från rimliga chanser till arbete, och hänvisas till bidrag och utanförskap.
Genom vänsterns agitation lär de sig att utanförskapet beror på svenskarnas rasism och diskriminering. De tilldelas en identitet av utanförskap, som glorifieras och upphöjs men samtidigt permanentas.
En del gör handling av sitt hat. Närmast dagligen läser vi om fruktansvärda rån och övergrepp med ett hänsynslöst våld som inte går att förstå utifrån vanliga tolkningsverktyg. Om vi däremot ser dem som hatbrott mot etniska svenskar blir det ganska tydligt vad som pågår.
Precis som i Sovjet ser vänstern med blida ögon på dessa brott. Varför inte? Svensken är ju skyldig. Vårt överflöd kommer av stöld från de underordnade och dessa underordnade bara lever ut sin frustration över diskriminering och fattigdom.
Regering, riksdag, förvaltning och medier pumpar ut och realiserar detta budskap. Men något verkar inte stämma. När statens socialt närstående ropar “jävla svenne” till en mamma och försöker råna henne verkar det trots allt som att svensken finns.
Vänstern lär oss också att samhället är genomsyrat av rasism. Detta stämmer, men inte som vi har lärt oss. Det är inte svenskarna som storskaligt hatar invandrare. Vad som däremot är epidemiskt är hatet mot svenskar.
Överheten ser oss som fiender, eftersom stolta, självständiga och enade svenskar är ett hot mot deras försörjning. De håller oss nere så att de kan fortsätta suga ut oss, och fortsätta deras samhällsförändrande drömprojekt. Vi måste förbli under deras klack.
Ännu ett begrepp som vänstern använder visar sig här: klasshat. De som suger ut oss och förnedrar oss är värda hat och förakt.