Den borgerliga illusionen

Entreprenören Henrik Jönsson har gjort en film om riksdagspartiernas beslut att höja skatten för att finansiera statlig tv och radio: 8 miljarder skäl att ifrågasätta public service

 

Han ställer en berättigad fråga: Varför stöttar SAMTLIGA partier en SUPERSKATT för public service?

Svaret på det är enkelt: de har samma ideologi. I ärlighetens namn ska sägas att Vänsterpartiet faktiskt är värre då de är kommunister. Men de har mycket gemensamt med de andra partierna.

Liberala Partiet har gjort en graf som visar skillnaden mellan regeringens och moderaternas budgetförslag

Staplarna visar respektive förslags för statens utgifter redovisat i procent av bnp.

Trots att det inte fanns någon press på de borgerliga valde de att rösta för en rejäl skattehöjning. Hur tror ni de kommer reagera när statsfinanserna pressas framöver? Gissa en gång.

De borgerliga är en del av staten, och agerar för staten och sitt eget bästa. Det är dags att avslöja dem som de statskramare de är.

Palestinsk terrorvåg blev våldsspiral

I torsdags rapporterade P1 Morgon från Israel genom sin korrespondent Cecilia Uddén: Upprepade knivdåd i Israel:

Våldsspiralen mellan israeler och palestinier fortsätter. Det handlar, i de flesta fall, om unga palestinier som knivhugger israeliska civila och säkerhetspersonal. Sedan blir de ofta själva skjutna av polis. 27 israeler och omkring 160 palestinier har dödats sen början av oktober.

Jag blir alltid orolig när Public Service rapporterar från Israel. För det mesta är det något som är oerhört provocerande. Så även denna gång. Jag gav mig ut i en längre twitterharang när jag först hörde inslaget.

Den som följer nyheterna från Israel vet vad som pågår där. Knivdåd sker nästan varje dag, judar knivhuggs ned på öppen gata. Unga, gamla, soldater, civila.

Det enda våld som Israel har utfört är att polisen har försökt skydda sina medborgare. Detta benämner P1 Morgon som en “våldsspiral”. Det ligger en uppenbar värdering i det ordet. Det är Israels fel att deras medborgare blir knivhuggna och deras metoder provocerar fram ytterligare våld.

Cecilia Uddén intervjuas:

01:50: Hur ska man förklara gärningsmännens motiv?
Ja, det är mycket svårt att förklara eftersom de som utför terrordåden vet att det är självmordsuppdrag de ger sig ut på. […] 

De flesta palestinier förklarar detta med en desperation. 

Många israeler kallar det för ren uppvigling från skolor och politiska organisationer på den palestinska, en inneboende vilja att utplåna israel. 

Uddén framför båda sidors argument, men distansierar sig. Analysen landar till slut i ett enda stort frågetecken. Cecilia Uddén kan inte förklara varför konflikten pågår, och som lyssnare lämnas man med ett enda stort frågetecken och en hopplöshet.

Det finns många fakta som Uddén utelämnar. Två tredjedelar av palestinierna stöttar knivmördandet. Om en palestinier knivmördar en jude och överlever får mördaren och dens familj lön. (Sverige stöttar den palestinska myndigheten med ett budgetstöd, och gör alltså denna verksamhet möjlighet.)

Dör personen blir han eller hon martyr, shahid, vilket är en stor ära för familjen och en biljett till paradiset.

Sen börjar det blir riktigt obehagligt. Programledaren Anna Hernek fortsätter intervjua Uddén:

04:24: Det är många fler palestinier än israeler som har dödats, och israels regering har fått internationell kritik för sina metoder att stoppa knivattackerna. Hur ser israelerna på kritiken?

Det som pågår är alltså ingen militär offensiv. Det är palestinier som oprovocerat hugger ned judar på gator och torg. I detta läge tycker alltså svensk public service att det är relevant att jämföra antalet döda palestinier mot judar.

Om man följer P1 Morgons logiska argumentation ska alltså inte den israeliska polisen försöka rädda liv om man ser att fler palestinier än israeler dödats när palestinierna försöker knivhugga ned civila. När en palestinier dödat ska nästa mördare tillåtas döda en oskyldig till innan man ingriper. Dessutom ska polisen inte skjuta utan riskera sitt eget liv när man stoppar knivmördaren.


Att göra en sådan jämförelse tyder på en fullständig blindhet inför vad som verkligen händer nere i Israel. För mig vittnar det om en brist på moral. När man dessutom sätter sig på höga moraliserande hästar och antyder att Israelerna själva driver fram de här våldsdåden blir det direkt motbjudande.

För mig är det otroligt hur Cecilia Uddén och hennes kollegor på P1 Morgon kan se sig själva i spegeln. Att ni inte skäms.

Studio Ett: Judar ansvariga för antisemitism?

Idag intervjuades Israels ambassadör Isaac Bachman i SRs Studio ett. Där fick han frågan från en av Studio Etts journalister vilket ansvar judarna själva har för antisemitismen som drabbar dem.

Stanna upp en sekund och fundera kring detta. I Sveriges viktigaste samhällsprogram ställer en programledare frågan till israels ambassadör vilket ansvar judarna själva har för antisemitismen. Från deras twitterflöde:

Det går tyvärr inte att säga exakt vad som sades, eftersom SR har bestämt att inte lägga ut sändningen på nätet.

Israels ambassadör Isaac Bachmann var gäst i eftermiddagens Studio Ett. Han resonerade intressant om orsakerna till den växande antisemitismen, men fick en olycklig fråga om huruvida judar bär ett eget ansvar. 

Vi ber oförblommerat om ursäkt för frågan. Den leder tanken fel och skuldbelägger både individer och en utsatt grupp. 

Det judiska samhället har drabbats av fruktansvärd terror och har all vår sympati och allt vårt deltagande.

Vi framförde redaktionens ursäkt i slutet av Studio Etts sändning, men kommer att klippa bort avsnittet från repriserna av sändningen och från vårt sändningsarkiv. Det är en ovanlig åtgärd, men vi vill inte bidra till att formuleringen får vidare spridning.

SR skriver att de självklart inte menar att skuldbelägga judar. Men hur ska detta förstås, när det var precis detta programledaren gjorde? Användare på twitter har dessutom vittnat om att frågan från journalisten upprepades.

SR själva erkänner alltså att deras programledare “skuldbelägger både individer och en utsatt grupp”. Men de säger inget om ansvar. Snarare spelar de ned kritiken. “Självklart menar de inte att skuldbelägga judar.”

Inga konsekvenser har aviserats för programledaren som gjorde ett så allvarligt fel att SR tvingas redigera sändningen i efterhand. Anne Lagerkrantz har inte gjort något annat än att be om ursäkt.

Om inte SR vill låta programledaren ta ansvar måste Anne Lagercrantz själv stå till svar. Vad avser du att göra för att se till att Studio Ett inte åter blir en plattform för skuldbeläggande av judar?

Uppdatering: Efterforskningar i sociala medier ger att Helena Groll var den programledare som ställde frågan. Det går inte att få fram via SR:s egen web.

Uppdatering 2: Nu finns klippet med Helena Grolls fråga tillgängligt på youtube:

Snedvriden resurfördelning bakom Boko Haram?

Idag i P1s Studio Ett diskuterades situationen i Nigeria, och analytikern Gabriella Ingerstad från FOI var inbjuden för att analysera.

Programledaren: Hur ska man förklara det här ökade våldet som vi nu ser? 

Ingerstad: […] Det är viktigt att förstå konflikten i sin kontext. Det handlar i stor utsträckning om snedvriden resursfördelning. […] De norra delarna har länge varit socio-ekonomiskt eftersatta […] Det här ligger till grunden för den här konflikten. 

Det är det här som Boko Haram kan växa och frodas utifrån, att det finns dom här orättvisorna. Är det så dom rekryterar? 

Ja, alltså jag tror att det är två saker. Dels bristen på utveckling men dessutom finns det politiska kopplingar som är viktiga. Det finns politiker som har kopplingar till Boko Haram som använder sig av våld för att nå politiska mål. Politik i Nigeria är underställt affärsintressen. 

Men vad man hör om Boko Haram är att dom vill införa sharialagar, men talar dom också om omfördelning av resurser? 

Som jag har förstått det är det inte det som är deras uttalade fokus. Alltså, man får ju inte förminska den ideologi som ligger till grund för den här rörelsen (sic), men man måste förstå att det sker i en kontext som är mycket större än nordöstra Nigeria och som är mycket större än den här ideologin. 

Men nu talas det ju om att omvärlden måste ingripa, men utifrån men nu när du talar om grundorsaken till konflikten som snedvriden resursfördelning, vad kan då omvärlden göra? 

I helgen träffades Hollande och regionala aktörer för att skapa en plattform, och då främst militärt. Och det här kan ju få negativa konsekvenser för att det tar bort fokus från regeringens ansvar att se till att de här delarna av landet får ta del av de här resurserna. 

Det har ju talats om en militär interventionDen nigerianska regeringen har försökt med militär intervention sedan 2009 och det är ju i samband med det som den här rörelsen har radikaliserats. […] Jag ser det som problematiskt och snarare en risk.

Så det som gäller för att stoppa Boko Haram är alltså en massiv omfördelning av resurser, och absolut ingen militär insats. Känns tongångarna igen?

Ayaan Hirsi Ali har skrivit om ämnet: Boko Haram and the Kidnapped Schoolgirls

So, imagine an angry young man in any Muslim community anywhere in the world. Imagine him trying to establish an association of men dedicated to the practice of the Sunnah (the tradition of guidance from the Prophet Muhammad ). Much of the young man’s preaching will address the place of women. He will recommend that girls and women be kept indoors and covered from head to toe if they are to venture outside. He will also condemn the permissiveness of Western society. 

What kind of response will he meet? In the U.S. and in Europe, some moderate Muslims might quietly draw him to the attention of authorities. Women might voice concerns about the attacks on their freedoms. But in other parts of the world, where law and order are lacking, such young men and their extremist messages thrive. 

Where governments are weak, corrupt or nonexistent, the message of Boko Haram and its counterparts is especially compelling. Not implausibly, they can blame poverty on official corruption and offer as an antidote the pure principles of the Prophet. And in these countries, women are more vulnerable and their options are fewer. 

But why does our imaginary young zealot turn to violence? At first, he can count on some admiration for his fundamentalist message within the community where he starts out. He might encounter opposition from established Muslim leaders who feel threatened by him. But he perseveres because perseverance in the Sunnah is one of the most important keys to heaven. As he plods on from door to door, he gradually acquires a following. There comes a point when his following is as large as that of the Muslim community’s established leaders. That’s when the showdown happens—and the argument for “holy war” suddenly makes sense to him.

Tarek Fateh skriver i Toronto Sun angående kidnappningen: Muslims must be honest about Qu’ran  

Columns by my co-religionists have appeared in newspapers ranging from the Toronto Star to The Independent in London and on CNN.com, where they avoid any reference to Sharia laws that permit Muslims to take non-Muslim female prisoners of war as sex slaves.
The fact is Muslim armies throughout history have been permitted under Islamic law to make sex slaves of non-Muslim prisoners. 

Helt fel har inte Ingerstad när hon pekar på fattigdom. Men bara för att man är fattig spränger man inte oskyldiga i luften och kidnappar skolflickor. Det grundar sig i religiös extremism, och det enda sättet att stoppa den på lång sikt är att argumentera för varför extremism är fel och mänskliga rättigheter är rätt. På kort sikt bör även en militär aktion kunna hjälpa.

Det kan förstås också vara så att Boko Haram upphör som i ett trollslag om Nigeria inför en massiv omfördelning av resurser. Men tillåt mig tvivla.

Det pratas inte mycket om extremismens verkliga grund idag. Kanske inte så konstigt, eftersom man kan bli dömd för hets mot folkgrupp om man gör det. Läs Magasinet Neos skrämmande reportage.

Läs Bengt Nilssons inlägg om Boko Haram.

En analys av en vinkling

Bloggen Svart på Vitt har uppmärksammat ett SVT-inslag om den havererade fredsprocessen mellan Israel och Palestina: En bild som inte går att tvätta bort?

Lördagen den 26/4 påannonseras ett inslag om de havererade fredsförhandlingarna mellan Israel och palestinierna i Rapports 19.30 sändning. 

Inslaget börjar med bilder från ett begravningståg där en 19-årig palestinsk pojke bärs fram av en grupp sörjande män. Kameran förflyttas till mamman som berättar att hennes son aldrig gjort något ont i hela sitt liv. Nytt klipp tillbaka till tåget som visar män som med sina bara händer gräver den grav han skall sänkas ned i. […]

Inklippta bilder visar sedan tungt beväpnade Israeler samtidigt som man hör SVT:s utrikeskorrespondent Samir Abu Ei citera en enligt honom färsk Amnestyrapport om barn som dödas, skjutits i ryggen, hur det skett en ökning av antalet skjutningar och hur detta försvårat fredsförhandlingarna. […] 

Men stämmer verkligen den bilden? Amnestyrapporten som presenterades som färsk släpptes för över två månader sedan. Inslaget visar sig ha spelats in en månad innan fredsförhandlingarna havererade. SVT använder sig alltså av Amnestyrapporten för att skylla de havererade fredsförhandlingarna på Israel trots att dessa inte är direkt sammankopplade.

Amnestyrapporten heter Trigger-Happy: Israel’s excessive use of force in the West Bank. Bara genom rubriken borde man dock kunna få en känsla för att något är fel.

NGO Monitor har skrivit om rapporten: Amnesty International’s Report Reflects Lack of Expertise and Methodology.

Efter att ha följt journalistiken noga under ganska många år förstår jag nu hur Samir Abu Eid tänker. Det anses som positivt att skildra från den upplevt svagares perspektiv. Dessutom gäller det att få till en bra story med gripande känslor.

Att kritiskt granska en rapport från Amnesty är knappast något som en journalist från Sverige förväntas göra. Och Amnesty går mycket långt i sin rapport. Att skarva lite kan väl då inte vara så farligt?

Men det som Samir Abu Eid har gjort blir inte journalistik. Det blir en nidbild av verkligheten – som alltid när man försöker applicera ett fördummande stark-svagfilter på en komplex konflikt.

Journalistik som skriver på näsan

Idag inträffade en intressant dialog mellan Johan Ingerö, presschef hos Göran Hägglund, och Jens Runnberg, politisk redaktör på Dalarnas tidning.

Diskussionen på twitter kretsade kring journalistikens perspektiv och om det är rätt att journalistiken alltid ska utgå från den svagares perspektiv. Jens Runnberg, som är en väldigt vettig person, försvarade denna hållning.

Personligen tycker jag, som Johan Ingerö, att denna hållning är djupt problematisk.

Jag fick samma åsikt som Jens Runnberg försvarar från Ekots utrikeschef där hon försvarade Cecilia Uddéns öppna vinklingar av sin journalistik.

Hej Erik Svanbo,
Cecilia säjer i sin kommentar till det pris hon fått att hon ofta väljer den “för stunden svagare partens” perspektiv när hon rapporterar. Det är t ex barnen i Gaza under Israels invasion, eller Gazabornas liv under Hamasregimens förtryck eller Sderotinvånarnas skräck för raketer från Gaza.
Tycker du att det är en förkastlig och felaktig hantering av fakta? Det är den förmågan, som kännetecknar en god korrespondent!
Bästa hälsningar
Christina Gustafsson
Utrikeschef Ekot

För mig framstår detta som en rent marxistisk hållning. Verkligheten är tillräckligt komplex som den är, och det är svårt att skildra något objektivt. Men om en korrespondent inte ens bryr sig om det, utan skriver läsaren på näsan med ett vinklat maktperspektiv, blir journalistiken mycket mindre värd.

Förutom att vara vänsterinriktad ser jag en sådan hållning som oerhört förlegad. Det kanske funkade förr i tiden när läsare inte hade möjlighet att söka egen information. Men idag är det lätt att avslöja en vinkling genom att söka en annan källa.

Om vi ska knyta tillbaka till israel-palestinakonflikten gör ett förment välmenande perspektiv från den “svages” sida att en svår konflikt fördummas. Och en välmenande journalist kan utnyttjas.

Det handlar inte bara om att ta perspektiv för de oskyldiga offren, utan minst lika ofta att ta perspektiv för en svagare person som per definition är en förövare. Terrorgrupperna är oerhört medvetna om att journalisterna har det perspektiv som Runnberg och Gustafsson försvarar, och utnyttjar det systematiskt.

Den journalist som vinklar till den svagares perspektiv gör sig själv och journalistiken en stor otjänst. Jag tror att den här typen av vinkling är en viktig anledning till att förtroendet för journalister är väldigt lågt idag.

SVTs bottennapp i Gaza – utelämnar terrortunnel

Nyligen avslöjades en illegal tunnel från Gaza till Israel. 500 ton israelisk cement har använts, cement som införts tack vare lättad blockad mot Gaza. New York Times skriver: Tunnel Found From Gaza Into Israel, Israeli Military Says.

Debatten om Israels blockad av Gaza har varit intensiv i Sverige. Tunneln visar varför den fanns – cementen som släpps in i Gaza används inte för att bygga hus till Gazaborna. Cementen används till terror.

Men detta avslöjande har helt gått SVT förbi. I kvällens rapport 19.30 sänds ett inslag om hur Gazas fiskare inte tillåts resa långt ut till havs och fiska. Självklart nämns den israeliska blockaden (22 min in i sändningen).

Ingen förklaring nämns till varför blockaden finns, trots att Hamas’ tunnel precis illustrerat vad som händer om blockaden lättas. Bara fokus på fiskarnas svåra situation, och Israels antydda skuld.

Detta är ett i raden av många bottennapp från SVT, där man som vanligt utelämnar de fula fiskarna i Hamas. Det är så man vill dränka sig.

Bilder av tunnlarna finns på Buzzfeed, länken kom via Elder of Ziyon.

Husby: Extremister ges medieplattform

I dagens Studio ett diskuterades kravallerna i Husby: Övervåld eller nödvändigt polisarbete i Husby? Rami al Khamisi från organisationen Megafonen Orten deltog. Han vägrade under sändningen ta avstånd från kravallerna i förorten, och det framgick även under sändningen att han deltagit tidigare under veckan. Även då hade han varit otydlig kring avståndstagande från våld.

Megafonen Orten började redan i förra veckan med att uppvigla mot polisen efter det påstådda övergreppet mot 69-åringen/”machetemannen” i Husby. Sedan dess har en serie möten hållits, som trappats upp och utmynnat i kravaller.

Men ändå har organisationen fortsatt att figurerar på nyhetsplats. Företrädare för organisationen har framträtt som “Husbybor”, som till exempel denna artikel berättar: DN:s husbyvittne – journalist som föreläst för Megafonen.

Overifierbara vittnesmål om polisbrutalitet och glåpord förs fram om och om igen – trots att de mycket väl kan ha kommit från personer som DNs “Husbybo”.

För varje dag som gått har Megafonen Orten publicerat inlägg efter inlägg där de försvarat kravallerna och fortsatt hetsa mot polisen.

Enligt Polisen är ligger organisationen själva bakom en del av kravallerna. Från P4:

– Det är tydligt att det finns organisationer eller nätverk som uppmanat på facebook och andra sociala medier att man ska leva rövare, säger Stockholmspolisens presstalesman Kjell Lindgren. 

Syftar ni på Megafonen?
– Ja, men inte bara. Vi har identifierat flera Facebook-grupper, både dolda och öppna. Det är svårt att veta om det är ensamma eller flera personer som ligger bakom. 

I vanliga fall brukar bränder inträffa i samband med skollov, och då betraktas det av polisen som lösa kriminella handlingar.
– Nu handlar det om att vi nu har ett uttalat motiv till varför de här oroligheterna äger rum, och att det skulle höra samman med ett polisingripande, säger Kjell Lindgren.

Om man läser Megafonens program på deras hemsida framgår att organisationen är emot säkerhetsåtgärder:

6. MEGAFONEN KRÄVER att säkerhets- och övervakningsåtgärder ersätts med sociala satsningar. 

VI TROR PÅ att lösningen till kriminaliteten finns i bland annat fler arbeten och bättre skola. Makthavarnas svar på de sociala problemen i förorten är fler poliser och patrullerande vakter. Dessa medel är hämmande för förortsbornas utveckling. Meningen är att det ska få oss att känna oss tryggare genom att fler uniformerade personer håller ögonen på oss. Men hållbar trygghet får vi endast om man satsar på de delarna som formar människors liv på ett positivt sätt.

Detta var organisationens utgångspunkt från första början. Och de kravaller, som föreningen själva vägrar ta avstånd ifrån, bevisar föreningens tes.

För varje medieinslag når Megafonen Orten likasinnade som nu samlas i Husby och andra ställen för att förstöra. Det hela framstår som en ganska rättfram mediekampanj från en extrem organisation.

Kravaller likt de i Husby har en tendens att fortsätta ett tag. Men en enkel sak man kan göra är att stoppa de som sprider kravallerna.

Att inte låta uppviglande extremister få en plattform i riksmedia kan vara ett första steg.

Khaled Mashal: Kan en extremist vara moderat?

På Ekot idag sändes ett inslag av Cecilia Uddén om Khaled Mashal: Hamas återvalde pragmatikern Mashaal till ledare

Mashaal betraktas som en relativt pragmatisk och moderat kraft inom Hamas – det var han som indirekt förhandlade om vapenvila med Israel efter det senaste Gazakriget i november och Mashaal har också med stöd av Egypten och Qatar arbetat för försoning mellan Hamas och Fatah och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. 

TT skriver också om Mashsal: Hamas exilledare omvald

Tidigare har han svartmålats som extremist men ses numera som moderat i arabvärlden och av en del i väst.

Båda verkar bygga sin rapportering på denna längre text från Reuters: Palestinian Hamas Islamists re-elect Meshaal as a leader.

Skillnaden är att både Uddén/Ekot och TT utelämnar delen där Meshal benämns som islamist. Istället kallar Ekot honom rätt av för “pragmatiker”, och TT menar att han “svartmålats som extremist”.

Så här sa Meshal när han talade i Gaza: (Khaled Meshaal, Hamas leader, vows to never recognize Israel)

“Palestine is ours from the river to the sea and from the south to the north. There will be no concession on an inch of the land,” […]

“We will never recognise the legitimacy of the Israeli occupation and therefore there is no legitimacy for Israel, no matter how long it will take.”

Hamas covenant (lag) säger följande om judar i artikel sju:

“The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him.

Hamas har upprättat en religiös extremiststat i Gaza och vill, som alla islamister, upprätta ett globalt kalifat. De är svurna antisemiter som säger sig vilja förstöra Israel, och som omsätter sina ord i handling.

Det framstår som absurt att utmåla en ledare för Hamas som moderat, eftersom organisationens grundinställning är extrem. Det är dessutom rent vilseledande att utelämna att Hamas är islamister.

Ett beklagansvärt misstag från Ekot och TT, tyvärr inte första gången.

Länkarna kom via Mats Skogkär på twitter.

Ekot: Palestinska “politiska fångar” i israeliska fängelser

I dagens Eko kvart i sex lästes ett telegram om protester på Västbanken upp.

I dag hungerstrejkar omkring 3.000 palestinska fångar i israeliska fängelser i protest mot att en palestinsk fånge dött. Dessutom har våldsamma protester brutit ut på Västbanken.

Enligt israeliska uppgifter dog den 30-årige fången av hjärtstillestånd.
Palestinska företrädare kräver att dödsfallet ska utreds.

Eftersom denna sändning är längre var formuleringarna något annorlunda. Här finns websändningen, och jag citerar nyhetsuppläsaren:

Det har varit våldsamma protester på Västbanken idag mot att en palestinsk fånge har dött i israeliskt fängelse. Samtidigt hungerstrejkar ungefär 3000 palestinska politiska fångar (min fetstil) i israeliska fängelser i protest mot fångens död.

Politiska fångar används normalt sett som beteckning för politiska kämpar liknande Aung Sang Suu Kiy. Detta är ett språk som hör hemma på politiskt vinklade sidor på vänsterkanten.

Menar Ekot verkligen att de hungerstrejkande palestinierna är politiska fångar, eller var det en groda av nyhetsuppläsaren?

Jag kontaktar Ekot för att få klarhet.