Polisens problem mångfacetterade

I dagens Corren vittnar två chefsåklagare om bristen på poliser:

– Det har pratats om att vi är på väg mot en systemkollaps. Jag skulle vilja påstå att det här är första tecknet på det, säger Pär Andersson, chefsåklagare vid åklagarkammaren i Linköping.
– Jag är bekymrad. Polisen har för bristande utredningsresurser, säger Torsten Angervåg, chefsåklagare vid åklagarkammaren i Norrköping.

Frågan är om bristande resurser är polisens problem. Det är omöjligt att säga, eftersom insyn saknas. En koloss som polisen har många svarta hål där pengar ska stoppas. Det enda sättet att kunna få effektivitet är att polischefer väljs lokalt, som i New York.

Polisen är idag helt ansiktslös och frikopplad från ansvar. Medborgare har fått vänja sig vid att anmälningar plötsligt är nedlagda, utan någon större motivation. I Vetlanda utsattes en kvinna för övergrepp av en grupp migranter. Polisen lade ned anmälan:

Den ena av de två åtkomstskyddade anmälningar han hjälpte till att plocka fram åt tidningen (men inte så att vi fick läsa) kom från en ung kvinna som blev ofredad på ett sätt som hon upplevde mycket obehagligt. 

På Facebook berättar hon, innan hon polisanmälde, med ord som inte lämpar sig att trycka i tidningen vad gänget av killar som ofredade henne gjorde och vad de bad henne om. Det var grova saker. 

Hon konstaterar att hon aldrig skulle ha haft en chans mot nio killar ensam och beskriver dem i Facebookinlägget som ”nio styck migranter”. 

Nu räddade hennes chef henne, han uppmärksammade situationen ute på Esplanaden ovanför stationen. […]

Jodå, det visar sig finnas en anmälan om ofredandet. Men ärendet är redan nedlagt:
— Tyvärr, det har inte inletts någon förundersökning. Det saknas saker att gå på. Det finns inga spaningsuppslag, bara hennes vittnesuppgifter, konstaterar kommunikatören.

Detta skulle aldrig kunna ske om det fanns en lokalt vald polischef i Vetlanda. Men nu finns ingen.

Polisens problem är dock större än så. I Sverige har politiken oerhört stora ambitioner och lagstiftning för det mesta. Till exempel förs ett krig mot narkotika, ett krig som aldrig kommer att vinnas. Vill man frigöra enorma mängder poliser kan man med fördel avkriminalisera narkotika, eller rakt av legalisera.

Det finns verkliga brott, som att utsättas för våld eller stöld. Så finns det politiska brott, som att politiker vill hindra medborgare från att inta vissa substanser, eller ha sex på otillåtna sätt. Eller dansa utan tillstånd, eller laga mat på fel sätt – listan kan göras oändligt lång. För politikens anspråk är oändliga.

Som jag tidigare skrivit är politiken oerhört trög. Det kan bli förbättringar genom den politiska processen. Moderaterna har börjat driva en kriminalpolitisk linje, lite småputtrig och lagom. Men det händer inte mycket fram till valet.

Det mest spännande som händer är tankarna på en privat polis som lyfts i radio bubbla. Om polisen utsattes för konkurrens från en privat organisation skulle det verkligen kunna bli skillnad.

Polisen förmår inte skydda oss medborgare fullt ut längre. Illusionen om statens varma skyddande hand har brustit, och frågan är om den någonsin var verklig. Polisen kan göra en viss del, men nu måste vi medborgare skydda oss själva.

Socialdemokratisk stenkastning

Sverige är ett socialdemokratiskt land. Socialdemokraterna har styrt Sverige sedan 1930-talet och implementerat sin långsiktiga plan för landet. Borgerliga har tagit över i korta perioder men inte ändrat inriktningen nämnvärt.

En socialdemokratisk syn på brott innebär att felet inte ligger på brottslingen. Felet är samhällets som har utsatt personen för orättvisor. Därför ska brottslingen inte få ett hårt straff. Särskilt gäller detta ungdomar, som inte ska straffas i någon större utsträckning.

Socialdemokraterna vill hjälpa de som de ser som svaga, eftersom det är de starkas fel att de svaga är svaga. Det gäller i Sverige men även i världen. Därför har Sveriges gränser öppnats för personer från tredje världen, som ofta har låg kompetens och svårt att få jobb.

Socialdemokraterna tror på fackets makt. Därför ska ingångslöner vara höga och fackets makt stor. Det ger en situation där personer med ett jobb har det bra och de ska kunna ha kvar sitt jobb så länge de önskar. Personer utan jobb är hänvisade till bidrag.

Socialdemokraterna tror på hyresreglering och höga krav på bostäder som byggs. Det har lett till att väldigt få nya hus byggs och människor får leva så gott de kan i de hus som finns att tillgå.

I Sverige finns en väl etablerad politisk klass av vänsteraktivister som sprider en bild av att utanförskapet beror på samhällets rasism, väl beskriven i Ljusets fiender.

Polisen är idag försvagad av en stor omorganisation ledd av socialdemokraten Dan Eliasson. Han har fått jobbet på politiska meriter och ser världen genom socialdemokratiska glasögon. Därför oroar han sig mer för förövare än offer, och vägrar se sin organisations brister. Han har socialdemokraternas fulla stöd.

Effekten av detta är att vi har utanförskapsområden. Där bor invandrare och deras barn. De lär sig att deras situation beror på rasism och polisens förtryck. De ser ingen framtid i samhället och en del av dem dras till kriminalitet.

Eftersom de är unga kan de inte straffas har polisen svårt att agera mot dem. Ofta släpps unga förövare omgående efter gripande. Grips de och får sitt straff är det ofta så begränsat att det inte avskräcker. Polisen kan också helt enkelt få order att inte ingripa, och istället förhandlas det med de kriminella.

Följden av detta är att stenkastningen fortsätter, och ökar i omfattning. De kriminella som kastar sten och eldar visar att de kan bestämma och göra precis som de vill. De får sympati från media och den politiska klassen. Med Dan Eliasson i ledningen för polisen kan vi vara säkra på att de mjuka vantarna kommer vara kvar på.

I Radio bubbla den 6/7 lanserades ett förslag: Privat poliskår.

Martin Eriksson argumenterar för att poliser bör lämna poliskåren och istället upprätta privata polisföretag som kan verka i områden där polisen slutat skydda. Det finns många områden som behöver skydd, utöver utanförskapsområden finns även landsbygden.

Detta projekt har så smått börjat röra på sig, är ni intresserade uppmanar jag er att ta kontakt med Martin Eriksson.

Ett politiskt förslag som jag tror kan ändra polisens situation är lokalt valda polischefer som röstas fram av medborgarna. Men det ligger långt bort, och alliansen visar ganska få tecken på att ha en agenda för att förändra något stort i Sverige.

Därför tror jag att vi medborgare är utelämnade till oss själva. Vi måste se om vårt eget hus. Den socialdemokratiska stenkastningen är här för att stanna.

Accelererande brottslighet i förorterna

Martin Margren, polis och bloggare, skriver om en utryckning till Rinkeby:

Vi skickas däremot till Rinkeby då han sprungit i den riktningen. Då vi parkerar precis utanför tunnelbanan så börjar förolämpningarna hagla inifrån biljetthallen där ett gäng på ca 15 lokala ungdomar hänger vid spärrarna. “Äckliga grisar”. “Snuthoror”. Med mera. När vi kliver ur så ber vi en man ifrån “Lugna Gatan” att hålla koll på vår bil då vi vet vad som händer annars. Vi är mycket tydliga. […] 

Vi går ner och vaktar vid spåret. Kort därefter får vi höra att mannen har hittats och nu förs upp på Rissnesidan. På väg upp möter vi SLs ordningsvakter. En av dem säger till kollegan att han sett hur de bryter gatsten utanför. Han hade dock inte gjort något åt detta, utan fortsatt ned. Då vi kommer upp så visar det sig att någon slängt en gatsten ett tiotal gånger på vår bakruta. Det blev inget genomslag eftersom rutan är laminerad, men halva bilen är full med glassplitter. 

Kollegan, som fått syn på killen ifrån Lugna Gatan påpekar att han skulle hålla koll på vår bil. Han svarade att han hade behövt gå på toa. Vi var nere i max tio minuter… Det visade sig även att SLs ordningsvakter hade parkerat och bevakat sin bil utom synhåll för ingången och vår bil.

Martin skriver vidare:

Ibland undrar jag om folk i allmänhet och politiker i synnerhet har någon aning om hur illa det står till i flera av de segregerade förorterna. Att subkulturer där stora ungdomsgrupper fostras in i kriminalitet tillåts frodas och spridas. Att många ungdomar definierar sig i motsatsförhållande till samhället till den grad att de attackerar polis och brandkår. 

Och de som framförallt blir lidande av den här trista utvecklingen är varken vi poliser eller allmänheten (trots att folk ifrån dessa områden är extremt överrepresenterade bland regionens yrkeskriminella). Det är den stora majoriteten av laglydiga invånare i samma segregerade förorter som inte kan känna sig trygga i sin egen hemmiljö.

Martins kollega Ashkan Kashbi menar dock att kriminaliteten kommer lämna förorterna och påverka resten av samhället. Vilket verkar rimligt.

Han skriver också om att många av de brott som anmäls skulle kunna utredas, men läggs ned.

Utvecklingen i förorterna borde rimligen vara accelererande, givet att invandringen fortsätter i hög takt. Förorterna fylls på med rotlösa ungdomar som inte hittat sin plats. De blir ett lätt byte för utanförskap och kriminalitet.

Det svenska politiska etablissemanget duckar för den här utvecklingen – frågorna är för svåra. Men utvecklingen fortsätter och den kommer rimligtvis påverka oss.

Media kan göra mycket. Aftonbladets Polisgranskning är ett mycket viktigt initiativ som också borde kunna ta sig ut till förorten.

Sänkta krav till polishögskolan

Merit Wager skriver om sänkta krav till polisutbildningen:

I tider då grov brottslighet ökar och nya typer av brott tillkommer,sänker man i Sverige kraven på dem som ska bli poliser! Ingenting borde förvåna, men nog är det stötande att kraven på dem som ska bli poliser ska sänkas i stället för att, som den borde göra: höjas. 

• Kravet om att de sökande inte får ha kroniska sjukdomar har tagits bort. Varför? Är det inte så i de allra flesta länder, att det krävs en god fysik och att man är både fysiskt och psykiskt frisk för att bli polis? Varför inte i Sverige. 

• Kravet på att man ska ha skrivit högskoleprovet har tagits bort. Varför? Ska det nu räcka med genomgången grundskola för att bli polis i Sverige? Ställs det överhuvudtaget några som helst krav på att man ska kunna läsa och- viktigt! – förstålagtexter? 

• Språkprovet i svenska är borttaget. Varför? Riskerna för missförstånd och felaktigheter ökar ju ytterligare (de finns ta redan nu) med oklara kunskaper i svenska språket. Här är det också befogat att undra hur personer som inte i praktiken kan visa att de har mycket goda kunskaper i svenska ska kunna förstå dem de har att hantera, hur de ska kunna skriva rapporter och, som sagt: hur de ska kunna läsa och förstå lagtexter?

Vi vill med dessa förändringar ge möjlighet för fler att söka till polisutbildningen. Detta för att få ett så brett underlag möjligt. Det säger Kim-Lena Ekvall Svedenblad, chef för kompetensutvecklingsenheten på Rikspolisstyrelsen.

P4 Skaraborg är de enda jag sett som uppmärksammat detta. Annars är det bara invandringskritiska/rasistiska sajter och flashback som uppmärksammar denna oerhört viktiga nyhet. Skrämmande.

Hur går detta ihop med regeringens ambitioner om att höja nivån inom polisens verksamhet? Och hur har resten av mediesverige lyckats undvika detta?

Polisens hemsida är källan till nyheten.

Ask: Brottsuppklarningen måste öka

Igår skrev Beatrice Ask på Expressens debattsida: Så kan Sverige få en fungerande polis

Polisens effektivitet är en fråga som ständigt är aktuell i debatten. Det finns all anledning att ställa krav på en effektiv och tillgänglig polis som förebygger och klarar upp fler brott. På senare år har alliansregeringen tillfört 7,5 miljarder kronor till rättsväsendet. Det är, med alla mått mätt, en exempellös investering i vår gemensamma trygghet och säkerhet. Vi har nu mer än 20 000 poliser i landet och förväntningarna på att tillskottet av fler poliser ska ge resultat är höga.

Samtidigt visar ny statistik från rikspolisstyrelsens att rättsväsendet bara klarade upp 16 procent av de anmälda brotten under förra året. Högst uppklarningsprocent har narkotikabrott och trafikbrott 65 procent, respektive 58 procent medan bara 2,5 procent av alla stölder och inbrott klarades upp.

För regeringen står det helt klart. Brottsuppklarningen måste öka. 

När man lusläser artikeln ser man att Ask själv inte har påstått att polisen inte fungerar. Det är Expressens rubriksättare som har spetsat till artikeln – ett oskick om ni frågar mig.

Hursomhelst har Ask lite olika idéer om hur man kan förbättra polisens arbete:

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning som inom kort ska lämna förslag till en ny polisorganisation. Kommittén har analyserat i vilken utsträckning polisens organisation är ett hinder för de krav regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet. Med utgångspunkt av slutsatserna kommer kommittén lämna förslag till en helt eller delvis ny organisation.

Detta låter som det viktigaste förslaget och utredningen borde rimligen komma fram till att polisen ska vara en organisation istället för en för varje län som idag. Utöver det skriver Ask om andra åtgärder som jag inte kan bedöma.

Bra att saker och ting görs, men polisens misslyckande skvätter tillbaka på Beatrice Ask. Hon har varit ansvarig under ganska många år nu och har inte gjort något väsen av sig allt.

I grund och botten handlar detta om att rättspolitik inte är något som engagerar svensk media eller politiskt etablissemang. Sjukersättning och a-kassa är viktiga frågor men den fundamentala fråga för ett samhällle är att polisen skyddar oss från brott. Torsten Flinks rump-chock är mindre viktig än att polisen klarar upp 16% av brotten.

Beatrice Ask har inte gjort ett bra jobb som justitieminister. Om Ask plötsligt börjar se att polisen inte fungerar borde hon också börja prata om sitt eget ansvar.

Hur ska polisen göra?

Det skrivs fortfarande om rättsrötan, mycket tack vare att situationen i Malmö fortsätter att vara mycket allvarlig. SvDs Daniel Persson skriver både på ledarsidan och ledarbloggen.

Från ledarsidan: Malmö bör lära av erfarenheterna från New York:

New York var på 1980-talet med rätta känt som en kriminalitetens högborg. Men under de senaste två årtiondena har staden upplevt den största och mest varaktiga nedgången av gatubrott som någonsin setts i en utvecklad storstad. Franklin E Zimring, professor i juridik vid University of California, beskrev i artikeln How New York Beat Crime i augustinumret av Scientific American hur staden genom sättet att använda polisen och innovativa metoder kan fungera som en modell för att förhindra mord, rån och andra illdåd.
Antalet poliser är viktigt, slår Zimring fast. Trots att New York gjorde sig av med 4000 uniformerade poliser efter år 2000 var antalet poliser fortfarande markant högre efteråt än 1990.
Det viktigaste som gjordes var dock att utöver polisens numerära ökning ändra hur polisen arbetade. Den viktigaste förändringen var fokuseringen på så kallade hot spots, en strategi som använts med framgång även på andra håll.

bloggen skriver Persson om rikspolischefens framträdande på Folk och Försvar:

En hållpunkt är IT-systemen, de över 800 olika som förhindrar varje form av effektiv polisiär verksamhet, men det är välkänt sedan tidigare. Klart mer intressant då när Svensson talar om det kritiska behovet av att tydliggöra mandaten i organisationen. Flera nivåer hanterar samma frågor, det går inte att driva en effektiv verksamhet på det viset. Det går nog att hitta frågor som ingen har mandat att hantera också, säger Svensson sen. Det är svidande kritik som riktas från rikspolischefen.
Svensson konstaterar sedan att han ju inte får lägga sig i den operativa driften i de olika länsmyndigheterna och att det kan kännas väldigt frustrerande inte minst gällande situationen i Malmö. Han refererar till vad DN:s Peter Wolodarski sagt tidigare om Malmö om ”vissa gator som man inte hanterar… Jag tycker det är skit! Det är bara att se till att vi tar makten över de gatorna. Det är inte så himla svårt. Men det är inte mitt uppdrag…” Det är inte utan viss uppgivenhet det sista slinker ut.
Moderatorn passar på att fråga om han vill centralisera verksamheten, men det vill Svensson inte. Polisen SKA vara lokalt förankrad, säger han, det är oerhört viktigt. Och han har rätt. Men polisen måste också fungera och utföra det uppdrag den är ålagd. När den inte gör det måste ansvar utkrävas. Riktigt så är det inte idag.

Polisen har aldrig haft så stora resurser som idag, men ligger ändå och tröskar runt 15 % uppklarningsprocent. Med sådana resultat är det inte konstigt att städer ballar ur på det sätt som Malmö gör. Det som är anmärkningsvärt är väl att andra städer fungerar så bra som dom gör.

Det finns mycket mer att skriva om polisens sammanbrott.

Kjöller: Polisen lider av systemfel

Hanne Kjöller skriver i DN om polisens problem. Effektivitet: Polisen behöver mer än biceps

I riksdagens ståtliga förstakammarsal anordnade Moderaterna i går ett seminarium kring polisens effektivitet. Justitieminister Beatrice Ask, som tackade nej till att delta när ämnet var på tapeten på Folk och försvars rikskonferens i Sälen för ett par veckor sedan, hade denna gång hittat till talarstolen. 

Men så vidare mycket hade hon inte att säga. Hon strösslade med formuleringar om hur människorna i organisationen är avgörande, att polisen själv är bäst lämpad att välja sina arbetsmetoder, att mycket gjorts men också att en del återstår att göra. Bland det som gjorts för att öka effektiviteten nämnde hon en ökad användning av dna-prov, buggning och preventiva tvångsmedel.

 Det är dystert att justitieministern exemplifierar ökad effektivitet med tekniska landvinningar.

Ja, det är dystert. Asks största insatser har varit att införa massövervakning av svenska folket. Det verkar som hon glömde lyfta denna tekniska landvinning. Men mot vanliga brott har hon inte gjort mycket.

Polisen lider av flera systemfel. Likriktningen är ett av dem. Ett annat, som också avhandlades under gårdagen, är de långa ledtiderna från anmälan till att brottet klaras upp – i den mån det ens sker. Om detta hade gärna justitieministern fått säga något mer om vad hon, regeringen och vi som medborgare har rätt att förvänta oss.

Ja, men det finns inte så mycket för Ask att säga. För det står klart att hon inte klarar av att lösa polisens allvarliga problem. Att slå sig för bröstet när polisen klarar upp 15% av brotten är bara pinsamt.

Oerhört positivt att detta faktiskt har uppmärksammats.

 

Historien om ett brott

Jag läste om Ellen i Expressen:

Ellen Törnberg googlade själv fram en misstänkt efter att hon råkat ut för bedrägeri. Kriminologen Leif GW Persson är imponerad – men kritisk till polisen som struntade i uppgifterna.- Vi borde byta ut de där utredarna mot Ellen så det äntligen händer något, säger han i SVT:s “Veckans brott”.

Jag kunde inte annat än reflektera över en väldigt likartad erfarenhet jag själv haft.

Min plånbok blev stulen tidigare i höstas, på gymmet. Dom klippte upp mitt skåp när jag gymmade. Det hände inget med det, jag gjorde polisanmälan. Corren skrev om det, men inget mer hände. Antar att förundersökningen blev nedlagd.

För någon vecka sedan fick jag en faktura på saker jag inte beställt, från Stayhard.se. Någon hade beställt ett par solglasögon och ett smycke för 4000 kr. Jag ringde Klarna som handlade fakturan. De lovade att bestrida och jag behövde inte betala något.

Klarna läste upp för mig vilken epost och vilket telefonnummer som hade angetts på beställningen. Eposten var en enkel live-adress och så ett nummer. Inget av dem var mitt. Jag passade på att skriva ned numren så jag hade dem.

Numret fanns inte på hitta.se. Gissningsvis ett kontantkort.

Dom ville att jag skulle göra en polisanmälan också, vilket jag gjorde. Polisen frågade om jag ville veta hur det gick med anmälan, och jag sade ja.

När jag gjort anmälan provade jag att ringa numret som angetts när jag beställde. Inget svar. Men efter ett stund fick jag ett sms från ett annat nummer. “Du ringde mig på andra nummer vem e du?”.
Jag svarade inte på numret utan slog upp det på hitta.se. Där fanns namn, adress och tre telefonnummer.

Jag ringde till polisen och gjorde en kompletterande anmälan. Efter några dagar fick jag bekräftelse på anmälningarna. Dagen efter fick jag besked om att förundersökningen lagts ned i brist på spaningsuppslag. Gissningsvis har de inte ens ringt numret jag skickade in.

Jag har anmält detta till Veckans brotts granskning av miljonbrotten.

Svensk polis kan bara bli bättre

Johanne Hildebrand skriver om polisens kris i Svenska Dagbladet:

Den organiserade brottsligheten breder ut sig och blir allt mer
professionell, i Malmö skjuts folk ihjäl och brevbärarna vågar inte dela
ut posten på vissa gator.

Men trots att det finns 20 000 poliser i Sverige, fler än någonsin, och
politikerna skjutit till miljarder är handläggningstiderna skrämmande
långa och myndigheten verkar befinna sig i någon form av kaos. DN
avslöjar i en granskning av polismakten att inte ens tre av hundra
stölder klaras upp. […]

”Det är en tung verklighet vi har och en ruggig misshandel av de
resurser som faktiskt finns. Ändå handlar det inte om kärnfysik utan
bara om sunt förnuft, säger Kenny, polis i Malmö sedan 38 år.

Polismyndigheterna i Skåne är näst sämst i landet,
upppklarningsprocenten ligger på 15 procent, bara Stockholm är sämre på
14 procent.

Hildebrand skriver också om vad som polisen gör fel:

Bristen på uppklarade brott beror på brist på utredare. När högarna med
ärenden växer plockar man in unga, icke utexaminerade poliser som
utredare. Denna nödlösning gör att de snabbt tappar arbetslusten,
eftersom allt de vill är att åka radiobil och arbeta på gatorna.

”Förr hade vi en förundersökningsledare på 30 utredare, idag har vi 15
förundersöknings- ledare på fem utredare. Men när vi fick en ny ledning
blev åtgärden att byta rum med varandra för det skulle öka kvaliteten på
utredningarna.”

Att få några uppgifter från en avdelning i samma hus kan ta dagar,
samarbetet med Europol fungerar däremot utmärkt, det går mycket snabbare
att få information från Bryssel än från avdelningar i samma stad.

Enligt Kenny krävs fler riktiga poliser och färre jurister och chefer.
Enligt rikspolischefen krävs mer spetskompetens. Det enda positiva man
kan säga är att utvecklingspotentialen är god.

Men för att saker och ting ska bli bättre måste krisen uppmärksammas. Jag bloggar om detta för att det är så anmärkningsvärt att någon faktiskt bryr sig.

Alliansen har sopat rättsfrågorna under bordet. Trots att det är en fråga som engagerar många har man hanterat det med vänsterhanden.

Det handlar om ett långt förfall som gjort att polisen är som det är. I grund och botten handlar det om ideologi. Socialdemokraterna har inte prioriterat polis och hårda straff utan trott att brott går att lösa med socialpolitik.

Det är skrämmande att tänka på hur illa det är och hur lite denna fråga diskuteras.