Skademaximering

Drogpolitiken farligare än drogerna?

Annika Strandhäll intervjuades nyligen i SVD om drogpolitik. Ingressen är rätt talande:

Svensk narkotikapolitik har delvis misslyckats, men det är ingen anledning att tänka om och överge den restriktiva linjen. Att följa Norge och avkriminalisera bruk vore otänkbart, menar socialminister Annika Strandhäll.

– Det är en riskabel och farlig väg, säger hon till SvD.

Några fler citat:

jag är en stark förespråkare för att vi ska hålla fast vid en stringent och restriktiv narkotikapolitik. Den har till stor del varit framgångsrik, exempelvis när det gäller att hålla nere användningen bland unga […]

Är det inte ett misslyckande om den narkotikarelaterade dödligheten är högre i Sverige än i många andra länder?

– Ja, man kan prata om ett misslyckande till viss del. […]

För mer än 15 år sedan lade Portugal om sin stränga narkotikapolitik till en av världens mest liberala. Polisens beslag av narkotika har ökat och narkotikadödligheten har minskat.

– Det är väl bra och man ska aldrig fastna i en position där man är stängd för att följa nya exempel och ta till sig av sådant som fungerar. Å andra sidan ska man heller aldrig göra det så enkelt för sig att tro att bara för att det fungerar på ett ställe måste det fungera på andra ställen.

Det behövs egentligen inga kommentarer till Annika Strandhälls citat. Den framgång svenska staten har haft med sin narkotikapolitik är att det är socialt stigmatiserat att bruka droger. Det kan också tänkas att nöjesbruket av droger hålls tillbaka – men det är inte alls säkert.

Att människor dör i drogmissbruk är bara delvis ett misslyckande enligt Annika Strandhäll. Det är inget problem för Strandhäll, eftersom alla svenska riksdagspartier är för en repressiv narkotikapolitik. Man bryr sig helt enkelt inte om att missbrukare dör.

I Sverige straffas du om du brukar droger. Om du som missbrukare behöver hjälp riskerar du fängelsestraff om du söker hjälp. Då söker man inte hjälp.

Polisens resurser går till att haffa narkotikabrukare för innehav av droger, något som passar perfekt in i pinnjakten som polisen gör för att få upp statistiken.

På samma sätt fungerar det med sexköp. Lagen infördes för att hjälpa sexsäljare, men de drabbas hårt. En kvinna förlorade nyligen vårdnaden av sitt barn på grund av sexsäljande. Hyresvärdar är skyldiga att vräka sexarbetare, annars kan de dömas för koppleri.

Polisen får även här lägga resurser, bland annat spanar konstaplar på hotell och lyssnar i väggarna på folk som har sex.

Sexköp och drogbruk är brott utan offer – ingen människa skadar någon annan. I Sverige har vi massor med verkliga brott som inte utreds då polisen istället får ägna sig åt låtsasbrott.

Det är djupt ovärdigt såklart, men det viktigaste är att människor skadas. Drogmissbrukare kan inte få hjälp. Sexarbetares liv förstörs.

Det är ett rent slöseri, eftersom det inte går att straffa bort drogbruk eller prostitution. Man brukar prata om skademinimering, att genomföra pragmatisk politik för att helt enkelt minska skador.

Staten och vänsterpartierna i Sveriges riksdag ägnar sig åt det motsatta. Man maximerar skador för de utsatta grupperna, och är stolta över det.

Ask ökar pressen på missbrukare

Beatrice Ask går idag ut och pratar om hårdare straff för narkotikabrott.

För ungefär två år sedan ändrade Högsta domstolen (HD) sin syn på straffen för narkotikabrott och narkotikasmuggling. Tidigare hade straffen bestämts efter listor där sorten och mängden narkotika avgjorde antalet månader eller år i fängelse. Om narkotikainnehavet var en del av eget missbruk eller organiserad försäljning spelade ingen roll.

Från 2011 och framåt har HD utarbetat nya kriterier. Förutom sort och mängd så väger domstolarna nu in hur organiserad handeln varit och i vilket syfte någon haft narkotika. När det gäller narkotikabrott som har direkt samband med eget missbruk har straffen ofta sänkts. 

Den utredning som regeringen tillsätter i dag ska analysera praxis och se över straffen. Den ska överväga att ändra straffskalan och införa nya grövre brottsrubriceringar: ”synnerligen grovt narkotikabrott” respektive ”synnerligen grov narkotikasmuggling”. 

– Vi behöver tydliggöra hur samhället ser på den här typen av kriminalitet, säger Beatrice Ask.

Vetenskapsradion rapporterade förra året om svensk narkotikapolitik: Rekordhög dödlighet bland narkomaner

Dödligheten bland narkomaner har aldrig varit så hög i Sverige som nu. Det visar nya siffror som Vetenskapsradion tagit fram. Sedan 80-talet har antalet som dör av sitt missbruk mer än fördubblats. En av orsakerna är att delar av den svenska narkotikapolitiken går tvärs emot vad forskningen säger, anser drogforskaren Börje Olsson. 

– Man har skapat instrument: gå på enskilda missbrukare för att störa, få dem att tröttna, få in dem på vård och behandling, få dem att lägga av, och på så sätt få ett narkotikafritt samhälle. Men tittar vi på siffrorna är vi ju längre ifrån detta än vi nånsin har varit, säger Börje Olsson, professor i samhällsvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms Universitet. 

Han är mycket kritisk till delar av svensk narkotikapolitik som ända sedan 70-talet haft en nolltolerans mot narkotika, istället för att som i Finland och många andra europeiska länder inrikta sig på att försöka begränsa skadorna av missbruket istället.

Repressiv narkotikapolitik som den svenska är kostsam, skadlig och moraliskt felaktig. Förutom negativa effekter i Sverige slår kriget mot narkotikan sönder hela länder, till exempel i Sydamerika. Läs Erik Jennisches krönika i UNT: Baksidan av narkotikapolitiken.

Gärna hårdare straff, men inte för knark

Folkpartiet har gått ut med att man vill se hårdare straff. Från SvD:

Preskriptionstiden för mord har slopats. Straffen för allvarliga våldsbrott har skärpts, liksom straffen för den som återfaller i brott. Och för bara ett par veckor sedan föreslog regeringen att fler typer av sexuella övergrepp ska kunna dömas som våldtäkt. Men Folkpartiet ger redan nu besked om att det krävs ytterligare åtgärder.

–Mycket är gjort, men mer är att göra. Vi tycker att de straffskärpningar som vi har genomfört, bland annat för grova våldsbrott, inte riktigt har lett till det resultat vi vill, säger Johan Pehrson, rättspolitisk talesperson och ledamot i justitieutskottet.

Detta är alldeles utmärkt. Det måste kosta att begå brott, att skada andra människor. Men tyvärr lyfter Johan Pehrson fram ett särskilt område där Folkpartiet vill öka straffen:

–Konsekvensen av narkotikans farlighet måste tydliggöras, utan att vi för den skull träffar missbrukarna. Men de som ägnar sig åt hantering av den här verksamheten måste förstå att det inte ska löna sig, säger Johan Pehrson.

Folkpartisten Erik Jennische har skrivit förtjänstfullt om hur kriget mot narkotikan krossar hela länder i Sydamerika. Där går nu opinionen mot avkriminalisering. Det är den linje också Sverige bör välja.

Kriget mot narkotikan är sedan länge förlorat, och det kan inga straffökningar i världen ändra på. Vinsterna är alldeles för höga för knarksmugglare. Istället för att försöka straffa bort dessa brott bör man jobba med harm reduction.

Jag hoppas att Folkpartiets arbetsgrupp lyssnar på Jennische.