Decemberöverenskommelsen 2.0

Det är naturligt att Liberalerna och Centern gör upp med socialdemokraterna. Under förra mandatperioden var de stödparti utan att få något tillbaka – de la helt enkelt ned sina röster.

Nu har de gjort ett avtal som till stora delar bygger på förhoppningar. Överenskommelsen består till största del av olika utredningar, vilket bör vara oerhört enkelt för socialdemokraterna att runda.

Det vi ser är en variant av Decemberöverenskommelsen och socialliberalerna har bekänt färg.

Att C/L litar på S framstår som helt orimligt om man tänker sig dem som politiska motståndare. Om man ser dem som meningsfränder blir det däremot helt naturligt. I ryggmärgen vill Jan Björklund och Annie Lööf att Stefan Löfven ska styra.

På många sätt är situationen densamma i Moderaterna och Kristdemokraterna. De allra flesta är oerhört strykrädda och vill helst av allt få en klapp på ryggen från journalister och vänstertyckare. M och KD röstade nyligen för SVTs TV-skatt, vilket är ett bevis så gott som något.

Rent politiskt är hela riksdagen socialdemokrater. De borgerliga vill ändra lite i marginalen, vilket självklart är att föredra före försämringar. Men i grunden sträcker sig spektrat från kommunister till högersossar.

Den enda skillnaden är att delar av M och KD och hela SD gör kulturellt motstånd mot socialdemokratisk dominans. Man vill byta ut vänsteretablissemanget mot ett etablissemang med andra kulturella värderingar men i princip intakt politik.

Därför är det som pågår nu ett spel för gallerierna. Frihetliga borde granska korten från de borgerliga och motstå frestelsen att sympatisera med M/KD. De står för en fundamentalt ofrihetlig politik.

Blir det en s-regering kommer det självklart spä på förfallet. Men det hade skett även med en M/KD-regering.

Det positiva som kan ske utifrån detta sidbyte är dels en tillnyktring inom borgerligheten. Är man vänster är det bättre att vara ärlig med det, och de som inte är vänster kan nu ta sig i kragen. Men det är inte mycket att hoppas på.

Det bästa i dagsläget vore såklart ett nyval, och hoppet står nu till att Vänsterpartiet inte accepterar att bli dörrmatta åt Annie Lööf.

Vill man engagera sig finns Klassiskt Liberala Partiet. Vi bygger en rörelse på stegvisa reformer mot ett frihetligt mål. Här kan man vara medlem utan att skämmas.

Jag är stolt över min röst på KLP, för det finns inga alternativ. Det har det senaste halvårets pajaserier visat.

(M): Ideologi är för de unga

Gunnar Strömer: Ideologi är för de unga – vuxna ska vara sossar

Corren har en intressant intervjuserie med fokus på ideologi. Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömer är först ut:

-För mig är ideologi inte alltid en fråga om höger och vänster. […] Den enskilde medborgaren har ett ansvar för sitt liv och i vår politik ställer vi raka transparenta krav. Exempelvis att du har kunskaper i svenska för att få ett svenskt medborgarskap.

Gunnar Strömer får frågor om sin ungdom och de åsikter han hade då:

När det gäller ideologi kan tonläget förstås vara hårdare när någon är ung kontra lite mer erfaren. Läser man på så ska Gunnar Strömmer ha sagt en del saker när han var yngre som uppfattas som kontroversiella. Exempelvis sa han så här i programmet Fittja Paradiso från år 2000: ”Personligen tycker jag inte att det skall finnas en enda kommunal skola”. Han var aktiv i ungdomsförbundet då. Idag ser han annorlunda på den saken, det behövs både kommunala skolor och friskolor. Och han säger att han har en annan roll idag.

– Min ideologiska grund finns där fortfarande. Den ändras inte. Det handlar om individens friheter, rättigheter och skyldigheter. Men som ung har man uppgiften att driva på frågor.

Under läsningen blir jag alltmer förvirrad, vilket även verkar drabba intervjuaren Roland Klinga:

Men vari ligger då de ideologiska skillnaderna i årets valrörelse?

– Välfärdens utveckling är en övergripande fråga och där finns påtagliga ideologiska skillnader mellan oss och Socialdemokraterna om hur vi ser på den. Se bara på Reepalu-utredningen som hotar valfriheten.

Den ideologiska skillnaden enligt Gunnar Strömer är alltså att alliansen vill ha valfrihet i vården. Det är självklart bra, men ingen större skillnad. En gradskillnad i utformningen av den statliga sjukvårdspolitiken.

Journalisten Roland Klinga ställer en närmast desperat fråga till Strömer: “Hur ska en väljare kunna navigera i det här?” Det är en mycket berättigad fråga.

Sanningen är att det är mycket liten skillnad mellan moderaterna och socialdemokraterna. De är överens om det mesta.

Det är också upprörande att höra Strömer ta avstånd från sina ungdomliga åsikter om att kommunen inte ska driva skolor. Det är en ideologisk linje som är enkel att förklara – staten ska inte indoktrinera våra barn.

Enligt Strömer är detta en uppgift för de unga. Sen när man växt upp ska man glömma sin ideologi, gå in i moderaterna och bli “pragmaitsk” –  en sosse som alla andra.

Det har hänt gång på gång – unga ideologiska stjärnskott från ungdomsförbunden sugs upp av moderpartierna och blir grå politiker som pratar om obegripliga saker.

Det spelar ingen roll om moderaterna vinner valet – de har gett upp och accepterat socialdemokratin.

Migration, nyspråk och välfärdsstaten

Det pratas mycket om migration nu. Moderaterna har efter många år insett att det är fel att ge bidrag till människor som uppehåller sig illegalt i landet. Detta kallas för en “stram” politik.

Människor som inte har rätt, enligt staten, att uppehålla sig i Sverige kallas för “papperslösa”. Det är en rimlig terminologi om man anser att svenska lagar inte är legitima. Det gör inte de flesta journalister, men använder ändå ett starkt politiserat språk.

De andra partierna står för en “generös” migrationspolitik. Det innebär att människor från andra länder som befinner sig på svensk mark ges rätt till svenska medborgares skattepengar.

Bidragspolitiken gör det logiskt för människor från hela världen att smuggla sig till Sverige. När de väl fått uppehållstillstånd kan de ta hit hela sin familj, som också får ta del av svenska skattebetalares pengar. Ekot och Röda korset är missnöjda att denna process tar för lång tid.

Det är fascinerande att det ska ses som ett framsteg att moderaterna plötsligt insett att det inte är bra att skänka bort svenska medborgares pengar till människor som inte ens är medborgare. Att de andra vill fortsätta bränna skattebetalarnas pengar på människor som bryter de lagar de själva stiftat är lika fascinerande.

Välfärdsstaten påstås ha kommit till för att hjälpa medborgarna. Sanningen är att den tillkommit för att politiker ville bli omvalda. Genom att i lönndom ta medborgarnas pengar och basunera ut deras pengar som gåvor har man kunnat expandera staten.

Om välfärdsstaten inte existerade skulle det inte vara lika lockande att smuggla sig till Sverige. De som lyckades ta sig till Sverige skulle ändå vara en tillgång för landet, då de inte belastade någon annan.

Detta förklaras förtjänstfullt av Milton Friedman:

Migration är inte en uppgift för staten att hantera. Migration angår medborgarna, och de ska själva styra över vilka de bjuder in till sina företag och sin egen mark. De migranter som kommer till Sverige ska inte ges tillgång till andra människors plånböcker. Det ska inte heller de svenska medborgarna.

Moderaterna, skatt och moral

Ulf Kristersson pratade om skatt i dagens partiledardebatt, och citat kom ut på nya moderaternas twitter

Det är omoraliskt att staten tar mer än hälften av en inkomstökning när någon anstränger sig extra mycket för att ta ett nytt jobb – Ulf Kristersson i .

Då får man förutsätta att det är moraliskt när staten tar hälften av en inkomstökning.

Så här mycket får du kvar av lönen när moderaterna har dragit skatt

Det är vågat av moderaterna att prata om moral när det kommer till skatt. Skatt är en avgift som tas ut av alla medborgare, var sig de vill eller inte.

När en medborgare tar pengar av en annan medborgare mot dens vilja kallas det för stöld. Det anses som omoraliskt.

När staten tar pengar av en medborgare mot dess vilja kallas det skatt. Det anses av moderaterna som moraliskt, så länge man tar max hälften av pengarna.

Vad är det som gör att staten är mer moralisk än en vanlig tjuv? Den frågan bör politiker inte ta i, för då kan det bli jobbigt.

Den här bilden såg jag på twitter idag:

Mitt parti, klassiskt liberala partiet, vill ha skatteuttag. Så vi är hycklare, eftersom skatt är stöld. Men vi vill minska skatten ner till betydligt rimligare nivåer än dagens, som moderaterna vill bibehålla.

Ju lägre skatt, desto mindre orimligt. Men det kommer alltid vara stöld, hur liten den än är.

Moderaterna är ett förment frihetligt parti, men förespråkar ett massivt skatteuttag. Minst hälften av din lön tar de, och framställer det som moraliskt.

För mig är det helt oacceptabelt.

Tiggeri och äganderätt

Debatten rasar nu om staten ska eller inte ska förbjuda tiggeri efter Moderaternas senaste utspel.

Detaljerna om moderaternas tiggeriförbud är inte kända, men någon form av nationell lagstiftning ska till. Detta är fel.

Staten ska inte ha någon åsikt om vad markägare gör på sin mark.

  • Om en markägare vill ha tiggare på sin mark markägaren ha möjlighet till det.
  • Om en markägare vill förbjuda tiggeri på sin mark ska markägaren ha möjlighet till det.

Affärsidkare som vill ha tiggare utanför sin butik och tror det stärker deras verksamhet ska självklart ha möjlighet till det.

När det kommer till kommuner bör de i första hand sälja sin mark, men om de äger mark har de samma rätt som andra att bestämma över den.

Markägare ska kunna freda sin mark enkelt från folk som tigger eller bygger bosättningar otillåtet. Polisen kommer sannolikt inte att hjälpa till, och det behövs inte heller. Folk kan freda sig själva om de ges möjlighet till det.

Ett nationellt förbud stärker inte markägares ställning, det underminerar markägares ställning. Det skapar en fördummande debatt där alla ska ha åsikter om vad andra ska och inte ska göra.

Om någon trodde att moderaterna var ett parti som stod för stärkt äganderätt bör den ha kommit på andra tankar.

Detta diskuterades förtjänstfullt i Radio Bubbla:

Magstarkt moderat moralprat

Leif Gripestam (m) skriver på SVT Opinion: Farligt att låta nyanlända gå före hela bostadskön

Att ställa den som sparar till en första bostad mot en nyanländ är en farlig politik. 

I dagsläget måste man lägga undan 7500 kronor i månaden i fem år för att ha råd med en kontantinsats till en etta i Stockholm. 

Lika farligt är det att låta nyanlända gå före hela bostadskön. Det sliter sakta sönder samhället och tilliten. Varför ska man spara, betala skatt och sköta sig om någon annan alltid går först.

Det är en rimlig fråga som Leif Gripestam ställer sig. Varför ska man betala skatt i Sverige?

Gripestam implicerar att det finns någon form av val, vilket dock inte ingår i konceptet skatt. Att betala skatt är inget tjänsteutbyte. Politikerna bestämmer ett system, sen får medborgarna foga sig i det. Nöjda kunder finns på en marknad.

I en stat med uppåt 60% skatt är det naivt, för att inte säga stötande, att prata om att det ska finnas någon form av rimlighet i skattesystemet.

Moderaterna står för en socialdemokratisk politik där staten ska beskatta, reglera och pytsa ut bidrag till höger och vänster. Inte bara svenska medborgare ska räddas, behövande människor från hela världen ska finansieras. Med medborgarnas pengar.

Under dom förutsättningarna är det inget annat än stötande att öppna för en moralisk diskussion kring skatt. Se dig i spegeln, Leif Gripestam.

Vi betalar skatt för att Leif Gripestam och alla andra politiker vill tvinga oss till det.

M i Linköping mot tiggeri

Christian Gustafsson är moderaterat kommunalråd i Linköping och en moderat påläggskalv. Han har publicerat en film om vad han och hans parti i Linköping tycker om tiggeri:

Från hans hemsida:

Vi moderater värnar möjligheten för människor att söka sig till Linköping för studier och arbete, men att tigga är inte att söka arbete och den som söker sig hit ansvarar själv för både försörjning och bostad. Lagar och regler ska gälla lika för alla. 

Vi säger nej till fortsatta härbärgen för tiggande EU-migranter och tycker att nolltolerans ska råda för illegala bosättningar.

Moderaterna vill att man lokalt ska kunna förbjuda tiggeri, och jag hoppas att moderaterna i Linköping går till val på att förbjuda tiggeriet lokalt i Linköping.

Jag föredrar att man kunde förbjuda tiggeri endast för utländska medborgare men ser inget större problem med att förbjuda tiggeriet på offentliga platser.

Det kan bli en spännande lokal valrörelse med (m) mot tiggeri. Majoriteten idag (S, L och MP) är ju de facto för tiggeri.

Har borgerligheten gett upp?

Fnordspotting skrev nyligen ett intressant inlägg om hur borgerlig opinionsbildning misslyckats.

Den offentliga sektorn slösar gigantiska belopp på verksamheter som dels inte ligger i skattebetalarnas intressen, dels ofta är direkt kontraproduktiva. Här finns fantastiska möjligheter för borgerligheten att såväl illustrera vidden av det offentliga slöseriet som att visa på riskerna med en stor offentlig sektor som sådan. Att resursstarka tankesmedjor som till exempel Timbro inte prioriterar detta högre är ett mysterium.

På samma sätt är det ett mysterium varför den borgerliga opinionsbildningen inte lägger mycket större resurser på att skapa opinion mot det höga skattetryckets och omfördelningspolitikens konsekvenser. De flesta svenskar är inte bara omedvetna om alla dolda skatter de betalar, löntagarna är också i stor utsträckning omedvetna om hur mycket de förlorar på systemet och hur många som åker snålskjuts på dem.

Hela den etablerade borgerligheten verkar lida av ett slags post-Reinfeldt trauma. Reinfeldt tog död på den lilla frihetlighet som fanns inom moderaterna och etablerade partiet som öppna socialdemokrater. Där har det sedan blivit kvar.

I sommar har Sverige stått i brand. Polisen har fullständigt kollapsat och kriminella härjar fritt. Borgerlighetens reaktion? Tystnad.

Det är häpnadsväckande hur politiskt aktiva människor kan stänga av på sommaren. Det är inte bara Dan Eliasson som haft en härlig sommar, även Annie Lööf verka ha haft det riktigt mysigt. På sin insta lägger hon upp härliga sommarbilder. Men nu är hon tillbaka på jobbet efter sin skattefinansierade härliga semester och kan börja sin tjänstemannavardag igen.

Det är ett faktum att svenska partipolitiker idag är de facto tjänstemän i staten. Partierna är finansierade av skattemedel och de som söker sig till partierna vill ha arvoderade uppdrag som tjänstemän.

Helt uppenbart ser sig även ledande politiker som en form av tjänstemän som har rätt till sommarsemester med mys och avkoppling. Att Sverige brinner får vänta tills efter semestern.

Under mitt politiska liv kan jag inte minnas en så svag borgerlighet.

Moderaternas papperslösa parallellsamhälle

Idag kunde man läsa på SVT Nyheter att moderaterna vill strama upp bidragen för de asylsökande som har fått avslag på asylansökan: Inget försörjningsstöd till de som ha nekats asyl

– Vi har ju tiotusentals människor i dag som olovligen uppehåller sig i landet och kommuner är enligt domstolsbeslut tvungna att betala ut försörjningsstöd till dem. Det tycker vi är orimligt, säger Johan Forssell (M), migrationspolitisk talesperson.

Det låter ju bra, som att moderaterna har en rimlig linje i denna fråga. Men om man läser längre ned i artikeln blir det otydligare.

Moderaternas förslag gäller inte barnfamiljer, och kommuner som vill bevilja försörjningsstöd till familjer som fått avvisningsbeslut ska kunna göra det även i fortsättningen. Och den akuta nödhjälpen, som ska täcka kostnader för mat, vill Moderaterna inte röra i dagsläget.

I realiteten har alltså inte rubriken täckning i artikeln. Moderaterna vill att barnfamiljer som har fått avslag fortsatt ska kunna få socialbidrag. Dessutom vill moderaterna sedan tidigare att illegala invandrare i Sverige ska ha rätt till skolgång.

Jag frågade på twitter moderaternas sakkunniga Karin Sedvall om moderaterna vill ändra denna linje. Det vill de inte.

En berättigad fråga ställs till Karin Sedvall – varför? Inget svar ges

Moderaterna vill få det att framstå som att de är för en stramare migrationspolitik. Det är de, jämfört med andra partier. Men Reinfeldts mp-linje i migrationspolitiken lever.

I fagert tal låter moderaterna vettiga, men i praktisk politik är det en annan linje. Där lever och frodas Reinfeldts parallellsamhälle.

Waberi, (m) och muslimska brödraskapet

Peter Santesson på Inslag.se har skrivit ett mycket intressant inlägg om Federation of Islamic Organisations in Europe där Islamiska förbundet är medlem.

Så här skriver Santesson:

Tidigare har jag kommenterat att Islamiska förbundet är ”grundande medlem” i FIOE. Medlemsskap i denna europeiska paraplyorganisation är enligt forskaren Lorenzo Vidino en ”formal indicator” på att en organisation är en del av New Western Brothers och den globala brödraskapsrörelsen.

Vice ordförande i FIOE är sedan 2010 moderaten Abdirisak Waberi. Detta anger Waberi på sin hemsida.

Är det rimligt att vara engagerad i en organisation med täta kopplingar till muslimska brödraskapet och samtidigt företräda moderaterna i riksdagen?