Ett Sverige genomsyrat av rasism

Socialdemokraterna har under hundra års tid målmedvetet socialiserat Sverige. Fram till några år sedan haft som mantra att vara mitt emellan USA och Sovjet. Vi har följaktligen många likheter med Sovjet.

Ett exempel på detta är kriminalpolitiken, där våldsverkare ses med oerhört blida ögon. I Sovjet kallades de kriminella “Blatnye” och var socialt närstående till staten. Mises.se har publicerat Alexandr Solzjenitsyns vittmesmål om detta och även gjort en podd i ämnet.

Som uppväxt i ett socialdemokratiskt land kan vi det marxistiska tänkandet i ryggmärgen. Den svenska skolan designades av socialdemokraterna för att skapa politiska aktivister med de rätta åsikterna.

Vänstern idag ingår i en större grupp politiskt aktiva. Dessa politiskt aktiva vill omstöpa samhället enligt deras utopiska mål. Detta innefattar enkelt sett JÖK-partierna och deras sympatisörer. Vi kan kalla dom progressiva, etatister, statskramare eller vänstern. (Se fnordspotting för mer om detta.)

De progressivas plan med Sverige är att omstöpa landet till ett mångkulturellt samhälle. Det traditionella svenska ska brytas ned och bytas ut mot en globalistisk och rotlös kultur.

Svensken ska helt enkelt inte finnas. Andra folk finns och är värdefulla, men svenskar hör inte till något folk. De som ser sig som svenskar och är stolta över sitt ursprung är rasister och ska fördömas.

Genom skolan har svenskarna fått lära sig att deras välstånd kommer ifrån stöld från tredje världen. Deras egen kultur är barbari och töntig – de bestulnas/underordnades kultur är fin och värdefull.

Genom vänsterns bidragspolitik lockas dessa underordnade/utsugna till Sverige. Genom vänsterpolitik hindras de från rimliga chanser till arbete, och hänvisas till bidrag och utanförskap.

Genom vänsterns agitation lär de sig att utanförskapet beror på svenskarnas rasism och diskriminering. De tilldelas en identitet av utanförskap, som glorifieras och upphöjs men samtidigt permanentas.

En del gör handling av sitt hat. Närmast dagligen läser vi om fruktansvärda rån och övergrepp med ett hänsynslöst våld som inte går att förstå utifrån vanliga tolkningsverktyg. Om vi däremot ser dem som hatbrott mot etniska svenskar blir det ganska tydligt vad som pågår.

Precis som i Sovjet ser vänstern med blida ögon på dessa brott. Varför inte? Svensken är ju skyldig. Vårt överflöd kommer av stöld från de underordnade och dessa underordnade bara lever ut sin frustration över diskriminering och fattigdom.

Regering, riksdag, förvaltning och medier pumpar ut och realiserar detta budskap. Men något verkar inte stämma. När statens socialt närstående ropar “jävla svenne” till en mamma och försöker råna henne verkar det trots allt som att svensken finns.

Vänstern lär oss också att samhället är genomsyrat av rasism. Detta stämmer, men inte som vi har lärt oss. Det är inte svenskarna som storskaligt hatar invandrare. Vad som däremot är epidemiskt är hatet mot svenskar.

Överheten ser oss som fiender, eftersom stolta, självständiga och enade svenskar är ett hot mot deras försörjning. De håller oss nere så att de kan fortsätta suga ut oss, och fortsätta deras samhällsförändrande drömprojekt. Vi måste förbli under deras klack.

Ännu ett begrepp som vänstern använder visar sig här: klasshat. De som suger ut oss och förnedrar oss är värda hat och förakt.

Är staten din vän?

En av mina första politiska tankar var varför svenskar litar på myndigheter. Jag skrev en uppsats om detta i kursen Vetenskapsfilosofi som jag gick på Linköpings Universitet. Uppsatsen var inte särskilt bra men tanken var god. Den gäckar mig fortfarande.

Det pratas ofta om svenskarnas tillit till staten som att det vore något positivt. Det är väldigt svårt för mig att förstå ett sådant resonemang.

Tillit har man till människor eller organisationer som förtjänat det. Ett företag som levererat en bra produkt. En vän som hjälpt dig, eller din familj.

Mot staten har vi ett helt ensidigt förhållande. Staten bestämmer, och du lyder. Staten tar dina pengar, och om du inte ställer upp på det kastas du i fängelse.

Mises.ses logga – Dackes armborst riktat mot staten

Benjamin Juhlin skriver på Mises.se: Svenska staten, vår fiende:

Att vara en svensk libertarian är att vara emot den svenska staten. Ingen organisation plågar svenskarna så mycket som svenska staten och ingenting är så viktigt som kompromisslöst motstånd mot den. Ett Sverige utan svenska staten skulle vara lugnare, vackrare och rikare. Människor skulle tjäna sitt levebröd genom att tjäna varandra, inte genom att tjuva andra. […]

Det är viktigt att hålla just staten i blickfånget. Det är den som befaller och tvingar, härskar och söndrar. Staten fängslar för icke-brott, konfiskerar egendom och tar barn från deras föräldrar. Utöver dessa grova förbrytelser bör det även nämnas att staten är den huvudsakliga upphovsmakaren av tristess och obekvämhet. Den upprätthåller ett monopol på alkohol med målet att förstöra människors alkoholupplevelse, avgör hur många stugor som får byggas på en tomt och skapar bostadsbrist för att gynna olika särintressen.

Det är en mycket intressant text av Juhlin, och svår att argumentera emot. Statens med dess lagar och skatter är där vare sig vi vill eller inte, eftersom en majoritet riksdagsledamöter har röstat för det. Om du inte vill betala skatten kommer polisen.

Därför är Juhlins text viktig – vi måste alltid hålla i minnet vad staten egentligen är och hur den får sin makt.

Mitt engagemang i Klassiskt Liberala Partiet syftar till att minska statens omfattning till en minarkistisk roll – rättsamhälle, försvar och polis. Men jag är inte på något sätt låst vid att samhället måste se ut så.

När vi väl har nått dit kan vi ta diskussionen om vi ska fortsätta resan eller är nöjda med den mindre staten.