Tankefel i migrationsdebatten

Tidigare i veckan skrev Rola Brentlin i Smålandsposten och läxade där upp kommunalrådet Bo Frank: Migration är lika självklart som fri handel.

Internationellt och historiskt är migration ett redskap för den invandrade att få större möjligheter och för mottagarlandet att få mer arbetskraft, nya idéer, ökad handel och fler företag. 

Tyvärr är den svenska arbetsmarknaden i dag reglerad på ett sätt som håller flera grupper utanför – både unga och utrikesfödda har ett högt utanförskap. Utanförskap leder till stora kostnader för samhället och man ska vara ödmjuk inför det faktum att kommuner, inklusive Växjö, har en ansträngd ekonomi.

Under rätt förutsättningar kan migration vara en vinstaffär. Men för det mesta är det förknippat med initala kostnader. Det tar många år för de flesta asylmigranter att få jobb, och under denna tid ska migranterna finansieras med bidrag.

Precis som Rola Brentlin också skriver har Sverige en reglerad arbetsmarknad som skapar utanförskap. Visst är det bra att det utomlands finns framgångsexempel, men nu är det alltså Sverige och Växjö vi pratar om.

Vidare är det problematiskt att Bo Frank efterfrågar ett tak på hur många Sverige kan ta emot. […]

Det är viktigt att komma ihåg att kraven för att få asyl är hårda […] Att sätta ett tak skulle alltså innebär att på ett organiserat sätt skicka hem människor till en säker död.

Att kräva ett tak på hur många icke arbetande migranter som Sverige kan ta emot är ett rimligt krav. Sverige kan bara ta emot en viss mängd icke arbetande migranter, sedan är pengarna slut. Vare sig man vill eller inte.


En politikers första plikt är att se till sina medborgares väl och ve. Därför är det fel att klandra Bo Frank och andra för att de gör just detta. Om Bo Frank öppnade sina portar för de många miljoner världen över som uppfyller asylskälen skulle Växjö kommun bli bankrutt.

Det är svår att förstå en argumentationslinje som bortser från fundamentala förhållanden.

Migration till ett land med välfärdsstat kommer alltid att vara begränsad. Detta är en fundamental sanning som måste komma in i migrationsdebatten.

Denna film med Milton Friedman känns relevant i sammanhanget:

Se även mitt tidigare inlägg: Teoretisk migrationsdebatt en björntjänst för öppenheten

Teoretisk migrationsdebatt en björntjänst för öppenheten

Igår fick Migro pris av Liberala Ungdomsförbundet. Jag förstår väldigt lite av “hajpen” kring Migro. Deras debatt känns väldigt teoretisk och inriktad på en utopisk vision kring fri invandring. Växelvis är detta en vision, och ibland är det ett högst realistiskt politiskt alternativ.

I de flesta fall säger fri invandrings-förespråkarna att en mängd reformer ska genomföras innan fri invandring kan bli verklighet. Men hur ska vi göra idag, här och nu?

Sveriges radio rapporterade för några dagar sedan från Linköping.

I området Skäggetorp i det rika Linköping är andelen “neets” en av de högsta i landet. Neet är en förkortning av “Not in Employment, Education or Training”. Neet är numera ett internationellt begrepp för gruppen unga som varken studerar eller arbetar och som allt fler länder och EU använder i sina strategier för tillväxt och utbildning. 

Det handlar om en grupp, främst unga arbetslösa unga killar i 20-25 års åldern som står utanför samhällets kontroll. En grupp som enligt internationell statistik blir allt fler. 

I området Skäggetorp som ligger i Sverigetoppen vad gäller antalet neets där 33% av alla mellan 20-25 år tillhör den kategorin som varken pluggar eller jobbar. 

Journalisterna har börjat skildra det som sker i Sverige. Men etablissemanget tar inte i de svåra frågorna, ens med tång.

För mig framstår det som helt uppenbart att invandringspolitiken måste förändras. Det går inte att ta emot stora mängder migranter som saknar förutsättningar att bli arbetande medborgare i Sverige. Det börjar bli uppenbart för fler och fler kommuner i Sverige, men på riksnivå finns inte insikten.

Invandringen måste vara baserad på arbete och självförsörjande. Då är det självklart för mig att Sverige ska vara öppet för alla som vill komma hit och jobba och försörja sig själva. Men den linje vi har idag, att mängder med människor kommer hit och går rätt in i utanförskap och bidragsberoende kan jag inte försvara.

Utöver att vara väldigt teoretiska har migroföreträdare ägnat sig åt att misstänkliggöra personer med en annan syn på migration. Det har försämrat debattklimatet i en tid när motsatsen behövdes. Taket sänks.

I avsaknaden av en öppen debatt och vettig migrationspolitik finns för många ett enda alternativ – Sverigedemokraterna och deras nätvänner på Avpixlat. I dessa kretsar finns hederliga tankegångar men också verklig rasism och främlingsfientlighet.

På så sätt kan migro och deras teoretiska debatt bli en björntjänst. Vill man verkligen värna öppenheten tror jag man behöver ändra inriktning.

Staffan Danielsson skriver på samma spår som mig på newsmill.

UPPDATERING: Möttes här på morgonkvisten av tweets som nedan:

Därför har jag förtydligat att texten ovan inte gäller mig, utan var ett försök att illustrera den ström av väljare som nu pågår till sd. .

Det är helt OK att folk försöker fula ut sina meningsmotståndare, det är en del av debatten. Just i det här fallet blir det en ganska tydlig illustration av vad jag försöker beskriva. Många hederliga människor som vill diskutera problemen med invandring fulas ut ur den vanliga debatten och drivs till Sd och Avpixlat på grund av den mobbmentalitet som finns.