Inget nytt: Aftonbladets antisemitism ska fördömas

För en tid sedan skrev jag om hur Åsa Linderborg grep efter halmstrån i sitt försvar för sin antisemitiska ryktesspridning på kultursidorna. Nu har denna story blåsts upp igen, eftersom frågan har uppmärksammats i en dokumentär.

Men precis som SvDs ledarblogg skriver ändrar denna dokumentär inget.

På sin blogg hänvisar AB:s Helle Klein till just dessa två medier och skriver att kulturartikeln “legat till grund för att israeliska medier grävt vidare i den känsliga frågan om organhandel”. Det må så vara, men såväl AP som the Guardian påpekar att det inte finns stöd för innehållet i AB:s artikel:

“The bodies belonged to people who died from various causes, including diseases, accidents and Israel-Palestinian violence, but there has been no evidence to back up the claim in the Swedish newspaper Aftonbladet that Israeli soldiers killed Palestinians for their organs” (AP).

“Hiss said: ’We started to harvest corneas…whatever was done was highly informal. No permission was asked from the family.’ However, there was no evidence that Israel had killed Palestinians to take their organs, as the Swedish paper reported” (the Guardian).

Låt oss gå till källorna. Det som Aftonbladet påstod insinuerade i sin ursprungliga artikel var att israeliska soldater skjuter palestinier, för att skörda deras organ och sälja till levande donatorer. Detta utan att ha några som helst belägg.

Hiss tog organ från både israeler och palestinier och använde för forskning eller för försäljning till medecinskolor. Se Forward för mer detaljer.

Nu kör Aftonbladet varianten att organhandel är organhandel. Linderborg går ut och påstår återigen att svenska medier står i “israelisk drängtjänst”.

Precis som Forward skrev ovan är det ett problem över hela världen att döda kroppar hanteras på ett felaktigt sätt. Men att antyda att israeliska soldater skjuter palestinska pojkar för att sälja deras organ till rika judar i USA är inte riktigt samma story. Det ena är en faktiskt händelse, det andra är en blodslögn som sedan urminnes tider drabbat judar.

De nya avslöjandena kommer inte med några nya detaljer, och det vet Aftonbladet. Men man tar nu i så man spricker för att komma undan det faktum som fortfarande gäller. Även om man hade vetat det som vi vet idag när Aftonbladet publicerade sin famösa artikel skulle den ha fördömts.

Då som nu står det klart att Aftonbladet publicerade en antisemitisk artikel.

Palestinierna avvisade freden – igen

Fred i Mellanöstern går i en lång bloggpost genom vad som hänt i mellanöstern på senaste tiden, och tar upp en mycket viktig kolumn: Alltid ett skäl att tacka nej av Mats Skogskär i Sydsvenskan.

En palestinsk stat bestående av Västbanken och Gaza med östra Jerusalem som huvudstad är vad palestinierna erbjudits av Israel och avböjt. Mer än en gång. Senast i september 2008.

Den senaste tiden har bilden av det erbjudande Israels förre premiärminister Ehud Olmert då gav den palestinske presidenten Mahmud Abbas kompletterats med en rad nya detaljer.

Enligt Jerusalem Posts nätupplaga, som i sin tur hänvisar till uppgifter i den israeliska TV-kanalen Channel 10 i tisdags, rådde i stort sett enighet mellan parterna om vilka områden i nuvarande Israel som skulle överlämnas till palestinierna i utbyte mot de större israeliska bosättningarna på ockuperad mark.

Israel skulle annektera 6,5 procent av Västbanken. Den blivande palestinska staten skulle, efter landbytet, få en yta motsvarande 99,3 procent av Västbanken och Gaza före sexdagarskriget 1967.

I en intervju i The Australian för två veckor sedan konstaterade Olmert att Israel på så sätt skulle kunna behålla de stora bosättningar som utgör förorter till Jerusalem, vars östra del skulle bli huvudstad i en palestinsk stat.

”Även om jag var övertygad om att Jerusalem, historiskt och känslomässigt, alltid kommer att vara det judiska folkets huvudstad, så var jag redo att dela staden”, sade Olmert.

Västbanken och Gaza skulle enligt förslaget förbindas med en tunnel under palestinsk kontroll. I erbjudandet till Abbas ingick också att Israel, som en symbolisk gest, skulle ta emot 5 000 palestinska flyktingar.

Huvuddragen i Olmerts erbjudande har varit kända en längre tid och bekräftades i allt väsentligt av Abbas i en intervju i Washington Post i slutet av maj. Som förklaring till att budet – av allt att döma det förmånligaste någon palestinsk ledare fått – avvisades sade Abbas:

”Klyftan var för stor.”

Se mer detaljer i Haaretz.

Agerandet minner om hur Arafat hanterade Camp David Summit. Israelerna lade fram ett mycket generöst erbjudande, vilket förkastades av Arafat som istället utlöste den tredej intifadan. Världen fördömde p.. nej, som vanligt fördömde man Israel.

Det finns inga incitament för palestinska ledare att ta initiativ till fred. Världen skuldbelägger och demoniserar Israel oberoende av vad palestinierna gör.

Det är som jag tidigare har sagt, palestinska ledare är hindret för fred i Mellanöstern.

Bosättningar olagliga – eller?

President Obama asserts, seconded by Secretary of State Hillary Rodham Clinton, that “America does not accept the legitimacy of continued Israeli settlements” in the West Bank. Both have praised the 10-month freeze on new residential building — excluding eastern Jerusalem — that Prime Minister Benjamin Netanyahu announced late last month.

Netanyahu now calls for Palestinian Authority President Mahmoud Abbas to resume negotiations or take the blame for lack of progress when the “one-time-only” freeze expires. Abbas’ precondition — adopted after Washington’s pronouncements — is that all Israeli construction, including in eastern Jerusalem, must cease permanently.

Too bad international diplomacy doesn’t have a replay button. If it did, the parties could look back at history, which would show that Israeli settlements not only are legitimate under international law but positively encouraged.

Erik Rozenman i LA Times.

The conviction that Jewish settlements in the West Bank are illegal is now so commonly accepted, it hardly seems as though the matter is even open for discussion. But it is. Decades of argument about the issue have obscured the complex nature of the specific legal question about which a supposedly overwhelming verdict of guilty has been rendered against settlement policy.

There can be no doubt that this avalanche of negative opinion has been deeply influenced by the settlements’ unpopularity around the world and even within Israel itself. Yet, while one may debate the wisdom of Israeli settlements, the idea that they are imprudent is quite different from branding them as illegal.

Indeed, the analysis underlying the conclusion that the settlements violate international law depends entirely on an acceptance of the Palestinian narrative that the West Bank is “Arab” land. Followed to its logical conclusion—as some have done—this narrative precludes the legitimacy of Israel itself.

David M Philips i Commentary Magazine: “The Illegal-Settlements Myth

För Hamas är moskéer vapenfabriker

Såg på SVT Agenda om Goldstonrapporten, och inslaget var relativt balanserat. Man rapporterade om Goldstonerapporten och ställde frågan till Goldstone om hur Israel ska kunna försvara sig mot Hamas. Han sa att det var OK att attackera vapenfabriker, men inte moskéer.

Vad han verkar ha missat är att Hamas användare moskéer som vapenfabriker. Jag skrev om det här, läs IDF spokesperson här.

Om man resonerar som Goldstone finns det ingen möjlighet att försvara sig mot terrorgrupper som Hamas. De bryter mot lagar genom att använda sjukhus och moskéer som vapenförråd. Men landet som blir attackerat har ingen möjlighet att försvara sig, eftersom de då bryter mot Goldstone och mediernas regler och kommer bli utmålade som förövare.

Deras alternativ är då att dö eller bli fördömda.

PS: Vad Agenda inte heller berättade var att Goldstonerapporten skrevs som ett beställningsverk från diktaturerna som tagit över FNs  råd för mänskliga rättigheter.