Etikett: Mediekritik

Publicerat

Sverige 2016 i en händelse

Landstinget i Göteborg ordnade igår en heldag med musik och vaccination

Hälsa, med fokus på kvinnor och HPV, är temat under en heldag med massor av musik och möjlighet till gratis vaccination mot livmoderhalscancer. 

Det är Kunskapscentrum för Jämlik vård i Västra Götalandsregionen som bjuder in till en heldag på Medborgarhuset i Gamlestan den 10 december.

Tjejer som är födda 1993-1998 och bor i nordöstra stadsdelarna i Göteborg har fått en personlig inbjudan till vaccination, men alla är välkomna till eventet.

Av någon anledning tyckte alltså Landstinget att en rejäl festival var bra att kombinera med HPV-vaccination.

Det helar blir oerhört populärt och urartar i oroligheter som skildras i Expressen. Som vanligt i mainstreammedia får man läsa mellan raderna för att förstå vad som har hänt. 50-60 individer har kastat sten och bangers. Vilka individer, varför?

På Fria Tider intervjuas polisens talesman som förklarar vad som hänt: Ungdomar från förorten har kastat sten. Ungdomar från olika stadsdelar har strömmat till och de som gillar att bråka har tagit tillfället i akt.

Denna händelse innehåller ett destillat av vad som är Sveriges problem 2016.

  • Statligt driven invandring skapar utanförskap och segregation – grund för bråk. 
  • Landstinget ordnar gratis gatufest och bjuder in ungdomar från utanförskapsområden – grund för bråk. 
  • Medier mörkar händelsen – grund för oro bland alla som läser

Inte konstigt att det är svårt att förstå vad som hänt. Ett HPV-event med vaccination och gratis hiphopfest ska det till en tjänsteman på landstinget för att fundera ut.

Det är som ett konstverk. En installation, med politiker, journalister och tjänstemän som ofrivillga konstnärer.

Jag kallar det “Social demokrati 2016”.

UPPDATERING: Via fnordspotting uppmärksammas en annan detalj. Antisemitiske artisten Dani M, som är populär på offentliga arrangemang, uppträdde på festivalen. Mer pikant är att han verkar vara vaccinkritiker. Från hans facebook:

Publicerat

Palestinsk terrorvåg blev våldsspiral

I torsdags rapporterade P1 Morgon från Israel genom sin korrespondent Cecilia Uddén: Upprepade knivdåd i Israel:

Våldsspiralen mellan israeler och palestinier fortsätter. Det handlar, i de flesta fall, om unga palestinier som knivhugger israeliska civila och säkerhetspersonal. Sedan blir de ofta själva skjutna av polis. 27 israeler och omkring 160 palestinier har dödats sen början av oktober.

Jag blir alltid orolig när Public Service rapporterar från Israel. För det mesta är det något som är oerhört provocerande. Så även denna gång. Jag gav mig ut i en längre twitterharang när jag först hörde inslaget.

Den som följer nyheterna från Israel vet vad som pågår där. Knivdåd sker nästan varje dag, judar knivhuggs ned på öppen gata. Unga, gamla, soldater, civila.

Det enda våld som Israel har utfört är att polisen har försökt skydda sina medborgare. Detta benämner P1 Morgon som en “våldsspiral”. Det ligger en uppenbar värdering i det ordet. Det är Israels fel att deras medborgare blir knivhuggna och deras metoder provocerar fram ytterligare våld.

Cecilia Uddén intervjuas:

01:50: Hur ska man förklara gärningsmännens motiv?
Ja, det är mycket svårt att förklara eftersom de som utför terrordåden vet att det är självmordsuppdrag de ger sig ut på. […] 

De flesta palestinier förklarar detta med en desperation. 

Många israeler kallar det för ren uppvigling från skolor och politiska organisationer på den palestinska, en inneboende vilja att utplåna israel. 

Uddén framför båda sidors argument, men distansierar sig. Analysen landar till slut i ett enda stort frågetecken. Cecilia Uddén kan inte förklara varför konflikten pågår, och som lyssnare lämnas man med ett enda stort frågetecken och en hopplöshet.

Det finns många fakta som Uddén utelämnar. Två tredjedelar av palestinierna stöttar knivmördandet. Om en palestinier knivmördar en jude och överlever får mördaren och dens familj lön. (Sverige stöttar den palestinska myndigheten med ett budgetstöd, och gör alltså denna verksamhet möjlighet.)

Dör personen blir han eller hon martyr, shahid, vilket är en stor ära för familjen och en biljett till paradiset.

Sen börjar det blir riktigt obehagligt. Programledaren Anna Hernek fortsätter intervjua Uddén:

04:24: Det är många fler palestinier än israeler som har dödats, och israels regering har fått internationell kritik för sina metoder att stoppa knivattackerna. Hur ser israelerna på kritiken?

Det som pågår är alltså ingen militär offensiv. Det är palestinier som oprovocerat hugger ned judar på gator och torg. I detta läge tycker alltså svensk public service att det är relevant att jämföra antalet döda palestinier mot judar.

Om man följer P1 Morgons logiska argumentation ska alltså inte den israeliska polisen försöka rädda liv om man ser att fler palestinier än israeler dödats när palestinierna försöker knivhugga ned civila. När en palestinier dödat ska nästa mördare tillåtas döda en oskyldig till innan man ingriper. Dessutom ska polisen inte skjuta utan riskera sitt eget liv när man stoppar knivmördaren.


Att göra en sådan jämförelse tyder på en fullständig blindhet inför vad som verkligen händer nere i Israel. För mig vittnar det om en brist på moral. När man dessutom sätter sig på höga moraliserande hästar och antyder att Israelerna själva driver fram de här våldsdåden blir det direkt motbjudande.

För mig är det otroligt hur Cecilia Uddén och hennes kollegor på P1 Morgon kan se sig själva i spegeln. Att ni inte skäms.

Publicerat

Samma mediestrategi för ISIS och Hamas?

Nu när USA har bestämt sig för att bomba islamisterna i Irak, efter att de genomfört attacker mot civila väcks en del frågor.

Betänk följande scenario: Västmedias korrespondenter åker i busslaster till Isis-kontrollerade områden och rapporterar därifrån. De finns vid frontlinjen och rapporterar om de civila dödsoffren som USAs bombningar orsakar. Isis attacker utelämnas helt.

De går helt med på att rapportera precis som Isis vill och använder Isisi officiella siffror över antal döda och förhållandet mellan civila och kombattanter.

Medierna skildrar USA som den aggressiva parten. Isis attacker tonas ned och göms i bisatser, medans USAs attacker blåses upp och skildras minituöst.

Detta är ett orimligt scenario, men i Gaza är det så journalisterna jobbar.

Publicerat

Kassem Hamadé – journalist eller aktivist?

Kassem Hamadé är Expressens utsände journalist i Gaza. Jag har tidigare skrivit om hur han i sina reportage antytt att Israel medvetet dödar barn.

Oftast låter Hamadé sina intervjupersoner framföra anklagelser. Som i dagens Expressen, där Israel anklagas för att “hämnas på civila”.

Men på twitter skriver Hamadé som sig själv. Den 30:e juni menar han att Israel utför en “massaker” – ett ord som implicerar uppsåt och urskiljningslöst dödande.

Även den 2:a augusti menar han att Israel “massakrerar” palestinier:

Den 4e augusti tar han bladet från munnen helt:

Hamadé skriver alltså rakt ut att Israel medvetet dödar palestinska barn.

Opartiskhet är oerhört viktigt i krigsrapportering. Men Hamadé visar total ensidighet. Han anklagar till och med israeliska soldater för att “mörda barn”.

Anklagelser om barnamord är ett bärande tema hos israelhatande antisemiter. Är det verkligen OK att Expressens journalist för fram sådana anklagelser?

Publicerat

Vapenvilan bröts när Israel slog tillbaka

Aftonbladet rapporterar om striderna i Gaza och att vapenvilan är bruten. Det verkar som att Israel bröt vapenvilan och dödade 27. Så kommer de flesta att läsa denna nyhetsartikel. 

Men när man klickar på länken får man lite annan information. Efter en stunds läsning:

40 personer har dödats av israelisk stridsvagnseld i Gaza, enligt palestinska myndighetskällor. Den nya striderna blossade upp ett par timmar efter att ett 72 timmar långt eldupphör införts. 

Nu uppger den israeliska militären för människor i Gaza att den kommer att återuppta sin operation, enligt BBC. 

Vapenvilan trädde i kraft klockan sju på morgonen, svensk tid. Initialt upphörde eldgivningen, rapporterade nyhetsbyråer på plats, men redan två timmar senare ska fyra palestinier ha dödats av israelisk militär. Enligt talesmän i Gaza sköts palestinierna till döds av israeliska stridsvagnar. Strax efter lunch skrevs dödssiffran upp till 40 människor, uppger Haaretz. Minst 100 skadades i Rafah, skriver BBC. 

Den israeliska militären säger att attacken var ett svar på eldgivning från den palestinska sidan.

För det första citerar aftonbladet “palestinska myndighetskällor” för antalet döda. Det är med största sannolikhet Hamas, eller PCHR som styrs av dem.
Det har genomförts flera vapenvilor hittills, och Hamas har tagit chansen att under vapenvilorna skjuta på Israel. En del av detta har faktiskt letat sig in i svenska medier. 
Halv tolv rapporterades det från Gaza att raketer skjutits av Hamas.
Man ska alltid vara kritisk till arméuppgifter, men just i detta fallet verkar det vara ganska enkelt vilken av de två källorna man ska värdera högst. En demokratisk stats armé, eller en terrorgrupp?
Aftonbladet är glasklara – terrorgruppen! 
En av alla vinklade artiklar som steg för steg bygger upp bilden av Israel som krigiskt och mordiskt. Självklart bidrar detta till att piska upp den antisemitism som just nu härjar i Europa.
Publicerat

Medierna i Hamas knä

Något som har blivit uppenbart i detta krig är att Hamas använder mänskliga sköldar. De lägger militära installationer i bostäder, de skjuter från bostadsområden och de lägger sin kommandocentral i sjukhus. Denna taktikt ger många civila dödsoffer, som uteslutande läggs Israel till last.
Jeffrey Goldberg skrev om varför världen fokuserar så på Gaza: Obsessing About Gaza, Ignoring Syria. Det är lätt för journalisterna att få tillgång, och de får nyheter som läsarna bryr sig mycket om. Goldberg har många vettiga poänger, men han missar den viktigaste: Anledningen att Hamas ger journalisterna tillgång till bra nyheter är för att de tjänar på alla civila dödsoffer.

DNs Paul Hansen har blivit prisbelönt för sin bild av ett palestinskt begravningståg. När en FN-skola blev bombad kunde Peter Wolodarski knappt dölja sin stolthet inför bilderna av döda barn.

Hamas krigar från civila områden och sätter civila i livsfara. De skjuter raketer som ofta faller ned i Gaza. Men så fort civila dör lägger journalisterna skulden på israel, och kablar ut bilder på de döda.

Bloggaren Elder of Ziyon ställer en viktig fråga: Why are the only stories out of Gaza the ones Hamas wants the world to see?

Hamas’ Interior Ministry instructed Gazans not to discuss anything about Hamas militants, or rocket positions, or military funerals, or anything else that would discuss terrorists shooting rockets in Gaza or using human shields. Some Hamas members or sympathizers are taking that directive much further, actually threatening journalists who report on Hamas firing positions, Hamas gunmen hiding, or Hamas rockets that fall short, or Hamas using civilians as human shields, according to a Jerusalem Post reportlast week. […] 

There are other stories that are being all but ignored by journalists. As I reported, a French-Palestinian journalist told another reporter that he was intimidated by members of the Hamas Al Qsssam Brigades from their office next to the emergency room at Shifa Hospital.
That story was taken down at the reporter’s request, no doubt because of threats.
Similarly, Wall Street Journal reporter Nick Casey noted that Hamas created a TV studio in the same hospital and tweeted a photo of a Hamas politician being interviewed there.

He took down that tweet as well. 

There is a pattern here. The most prominent stories out of Gaza are the ones that Hamas wants the world to see. The stories that Hamas emphatically do not want want covered are being given short shrift, and finding them is not easy. And too many journalists are seemingly self-censoring out of fear of Hamas.
That is a story a real journalist would cover.

Den journalist som rapporterar även om Hamas brott riskerar det öde som RT-journalisten Harry Fear råkade ut för. Han blev helt sonika deporterad efter att ha rapporterat om hur en raket sköts från nära hans hotell.

Så valet är enkelt. Publicera de nyheter Hamas vill att du ska publicera – bli hyllad, din tidning blir framgångsrik. Eller rapportera det som verkligen händer och riskera att ditt mediehus blir portat från Gazarapportering.

Jag har förståelse för att journalisterna har en bra möjlighet i Gaza att få gripande innehåll. Det är heller inte lätt att vara i Gaza och bli utsatt för hot.

Men varför finns inget problematiserande av att man blir propagandakanal åt Hamas? Hur kan journalisterna se sig själva i ögonen när de dag ut och dag in kablar ut endast de nyheter som Hamas vill visa världen?

MEMRI har översatt Hamas’ regler för Gazabor att följa när de skildrar konflikten. Jämför detta med de internationella korrespondenter som rapporterar från Gaza.

Det är inte lätt att skildra en assymetrisk konflikt på ett riktigt sätt, men det vore klädsamt om medierna på något sätt kunde försöka.

Publicerat

Sprider medier ISM-propaganda?

ISM står för International Solidarity Movement. De är en rörelse som uppger sig skydda civila i Gaza.

Svensken Fred Ekblad är aktiv i ISM och finns nu i Gaza. Han har framträdit i de flesta medier och berättat om en man som blir ihjälskjuten.

Här är en lista över de tidningar som har spridit Fred Ekblads historia:

Ekblad har även framträtt i Tv4 men klippet verkar inte finnas kvar.
Nu är det bara ett problem med storyn – den är påhittad. Historien har uppmärksammats även i England där den även har skildrats med film. Bloggaren Thomas Victor har granskat filmen som visar samma man i grön tröja som på Aftonbladet (länk via CIF Watch).
Läs den långa och detaljerade genomgången som visar på flera mystiska fel i filmen. 
När ISM ombads att lämna ut den oredigerade versionen vägrade de. Läs mer hos Camera.

Även Honest Reporting har uppmärksammat filmen:

We find it interesting that at 2:23 in the ISM video, the man in the green shirt appears immediately to the left of the person with the camera and then two seconds later, the camera goes black and purple (a possible edit) and then the man in the green shirt is what looks like at least 5 feet away from the cameraman. We also find it interesting that the 3 individuals (aid workers?) in yellow jackets aren’t running to flee for their lives after the alleged sniper attack whereas most people would be terrified. Instead, they just look from overhead. This has the hallmarks of a Pallywood production. 

And here is what happens at 2:24, a blank splice – perhaps an edit by a novice propogandist?

Mycket tyder på att detta är ett fabrikat. Och ett framgångsrikt sådant, eftersom det har visats av medier världen runt.

Organisationen Camera har skrivit om ISM, som bland annat stöttar “palestinernas rätt till motstånd”. Men det har inte föresvävat någon av de svenska journalisterna att en aktivist från en extrem organisation som ISM kanske kan ha en agenda.

Tack till twittraren @PeterOlsson för länksammanställning.

Uppdatering: Fred Ekblad skriver i Fria tidningen hur han är stationerad på al-wafasjukhuset. IDF gör just nu en offensiv mot detta sjukhus eftersom det används som en kommandocentral för Hamas. Konstigt nog missade Ekblad att rapportera om Hamas aktiviteter i sitt vittnesmål.

Publicerat

Israel som barnamördare i svensk media

För en vecka sedan hände en tragedi – fyra palestinska pojkar dödades av en israelisk flygattack på en strand i Gaza. Att det händer olyckor i ett krig är ofrånkomligt. Men i svensk media antyds mer eller mindre öppet att attacken var medveten.

Journalisten Kasem Hamadé skriver om händelsen i ett krönikeliknande reportage: Raket dödade fyra pojkar. Här får barnens pappa lägga ut anklagelserna: “Varför döda små barn? […] Israel vill krossa oss genom att döda våra barn.” Och målande beskrivningar hur raketerna “slets i bitar” av de israeliska raketerna.

Svenska debattörer skildrar olyckan som ett medvetet drag.

Att Aftonbladet Ledare gör detta är kanske inte förvånande. Under rubriken “Att döda barn är inte självförsvar” omskrivs olyckan.

Isobel Hadley-Kamptz skriver en krönika om händelsen: “Vad finns kvar när elden upphört?”

Vad tänker soldaterna som avfyrade raketerna mot stranden nu? En israelisk minister förklarade attacken med att barnen lekte i närheten av ett raketgevär. Det gör dem alltså till rättfärdiga mål, eller åtminstone till “collateral damage” man inte behöver bry sig om.

Carolin Dahlman i Kristianstads-bladet skriver också om händelsen:

I förra veckan mördades fyra barn som lekte i Gaza i en flygräd från Israel. Målet var inte små pojkar, utan soldater, men likväl sprängdes 2-11-åringar mitt i sitt sökande efter krabbor på stranden. Vad säger Israels premiärminister Benjamin Netanyahu? ”Ojdå”?

I båda texterna utmålas de israeliska soldaterna som känslokalla inför dödsfallen. Eller rakt ut som barnamördare.

Är det verkligen rimligt att anta att israeliska soldater känslokallt och närmast av nöje skjuter palestinska barn? Vilka signaler sänder man som skribent när man utmålar israel och dess innevånare på detta sätt?

Den som känner till något om antisemitism vet att ett bärande tema är juden som barnamördare. Därför borde varje debattör som skriver om kriget i mellanöstern vara mån om att vakta sina ord.

Det är ingen slump att antisemitismen blommar upp i mellanösternkonfliktens spår.

Bloggaren Svart på Vitt skriver på samma tema.

Publicerat

Principer kräver att man tar ställning

I den svenska högerdebatten finns få röster som tar ställning i mellan Israel och Palestina. Många verkar se det som en dygd att bekymrat väga ena sidan mot den andra.

Denna inställning ekas idag i Smålandsposten: Det får inte vara som att heja på ett lag

Det kan också sägas om den svenska debatten om Israel-Palestinakonflikten. Politikers, tidningars, kyrkors och debattörers ställningstaganden är ofta förutsägbara. Det handlar om att välja lag och sedan hålla på det i ur och skur. Man säger sig vilja diskutera förutsättningar för fred, men ofta verkar det snarare handla om att fastlägga skuld. 

Det är också här många dunkla krafter röjer sig. De som entydigt säger sig veta vem som har rätt och fel i Israel-Palestinakonflikten har ofta en annan agenda. De gör mer skada än nytta, och det gör ont att se dem använda människors lidande för sina egna cyniska syften.

Att hålla på en sida utan anledning är intellektuellt svagt. Men att vägra ta ställning i en tydlig konflikt är heller inget att vara stolt över.

Just i konflikten mellan Israel och Hamas är grunddata mycket enkla. Hamas är religiösa extremister som vill upprätta en global religiös diktatur. De har ingen respekt för mänskliga rättigheter.

Under en längre tid har Hamas beskjutit civila i Israel. Varje raket i sig är att jämföra med de terrordåd som utförs ibland i väst – som när en självmordsbombare sprängde sig i centrala Stockholm. Varje nation har en plikt att stoppa sådan terror.

Den senaste tidens konflikt har gjort det uppenbart att Hamas använder mänskliga sköldar som en del i sin krigsföring. Militärt är de en jätteflopp, men Hamas krig handlar inte främst om militära segrar. De strävar också efter att delegitimisera och demonisera israel.

När det gäller militära konflikter har varje militär aktör en plikt att undvika civila dödsoffer. Krigets lagar ger utrymme för en hel del civila dödsoffer, men israels armé går längre än vad krigets lagar kräver.

Trots detta kommer såklart civila att dö. Det är en del av ett krig, och den huvudsakliga skulden för detta ligger på den part som driver konflikten.

I detta läge väljer alltså i övrigt mycket kloka debattörer att lägga huvudet på sned och väga ena sidan mot den andra.

Om man anser sig vara principfast är det yttersta testet av ens principer en svår situation, till exempel en krigssituation. Detta är ett krig mellan islamister som tillämpar terror mot en demokrati som följer de lagar och regler som vårt samhälle är uppbyggt på.

De som inte klarar av att ta ställning borde ta sig en rejäl titt i spegeln.

Läs Krauthammer: Moral Clarity in Gaza.

Publicerat

Studio ett om Gaza: Fall framåt

I dagens Studio Ett diskuterades mellanösternkonflikten. För att vara svensk media måste jag säga att det var mycket bättre än vad det brukar vara. Det betyder dock inte att det var bra eller ens i närheten av det.

Globalt är rapporteringen från mellanösternkonflikten mycket dålig, så vi är inte något undantag i Sverige. Se Honest Reporting, en organisation som granskar medierapporteringen om Israel.

De svenska tidningarna gör ofta s k “rewrites” på de internationella reportagen och utgår från deras perspektiv. I dagens Corren fick vi ett skolboksexempel på hur detta kan se ut:

Corren 9/7, klicka för förstoring

Vanliga exempel är att man kastar om kronologin – “konflikten började genom att israel slog tillbaka”. I TT:s artikel dröjer det åtta meningar innan man i en bisats nämner vad som driver konflikten – Hamas raketterror.

TT har länge varit ledande i vinklingar och har ofta fört ut ren propaganda. Se avsomnade bloggen TT-kritik.

Studio ett verkar ha bytt spår en smula, för några dagar sedan deltog mycket kunniga Anna Veeder och Magnus Ranstorp.

Men idag fanns tyvärr ingen med kunskap i studion. Det är talande när man hör hur journalisterna verkligen trevar sig fram utifrån vänsterstereotyper. De är som barn inför mellanösternkonflikten och vad som driver den.

Det borde inte kräva en djupare inläsning för att få fram att att Hamas har terrorbombat civila områden i Israel frenetiskt den senaste tiden. Raketerna skickas urskiljningslöst för att sprida skräck, och befolkningen måste fly till skyddsrum. Själva textboksdefinitionen på terrorism.

Bland annat frågade programledaren Agneta Ramberg om befolkningen i Israel inte reagerade på att så få israeler dör jämfört med palestinier. Varför denna frågeställning ens kommer upp är häpnadsväckande.

Slutklämmen är häpnadsväckande: Programledaren frågar Agneta Ramberg “Vad får de båda sidorna ut av det här”.

Ja, varför bombar Israel Gaza? Det borde också vara rimligt enkelt att komma fram till genom att tänka en sekund. (Rätt svar: Israel vill ha stopp på raketbeskjutningen av sina medborgare.)

Häpnadsväckande att få höra så imbecilla frågor från kunniga människor. Skäms!

Agneta Ramberg menar också att den underliggande konflikten är “belägringen av Gaza”. Det är också felaktigt. Den underliggande konflikten är att Hamas, och även Fatah, vill få slut på ockupationen av de som de ser som palestinskt territorium. Detta inbegriper hela Israel. Detta deklareras om och om igen – Se Palestinian Media Watch.

Ramberg upprepar även två gånger att Israel inte kan stoppa Hamas militärt. Fel igen. Khaled Abu Toameh i Jerusalem Post skriver om hur Hamas pressats allvarligt av Israels kraftfulla svar. Agneta Ramberg verkar vara fast i någon slags pacifistisk syn på världen.

Om journalisterna visste mer skulle mediekonsumenter kunna få en rimlig bild av vad som händer i mellanöstern. Bloggaren Elder of Ziyon har skrivit en guide för journalister – rekommenderas varmt.

Imbecilla frågor från stjärnögda journalister är tyvärr ett stort framsteg i svensk media. Ett fall framåt.

PS: På mitt twitterflöde delar jag kontinuerligt länkar om vad som händer.