Etikett: Malmö

Publicerat

Antisemitiska incidenter i schlagerns Malmö

Många var oroliga när Malmö utsågs till schlagerstad och befarade incidenter. De oroliga ser tyvärr ut att få rätt. Israeliska journalister har blivit hotade under ESC:

Journalisten Leon och hans två kollegor ingår inte i Israels delegation utan besöker Eurovision Song Contest som oberoende journalister. I torsdags kväll letade de efter det hus där de hyrt rum och stötte då på sex män i 20-årsåldern. Männen frågade dem om de var från Israel och sa att de ville veta var israelerna bodde och att de ville bomba det stället. 

– De skrek: “Israel! Israel! mot oss och sa att de ville veta var israelerna bodde och att de ville bomba det stället, berättar Leon. 

För att slippa ifrån dem sa Leon att han var från Cypern.

En kvinna kallades “judehora” under körning med taxi Skåne:

Under en taxiresa från den israeliska delegationens fest till Folkets Park i Malmö ska en taxichaufför ha uttalat kränkande ord mot sina sex passagerarare. Eden Viktoria, som satt i taxin, blev rädd och illa berörd och har nu polisanmält händelsen. 

– Det tog inte lång tid förrän han började kalla mig för saker, sen blev gick det över till med judefientliga kommentarer. Han kallade oss för judejävlar och mig för judehora. 

Kränkningarna ska ha framförts på arabiska, men eftersom Eden Viktoria pratar hebreiska förstod hon en del av vad taxichauffören sa, och blev rädd och obehaglig till mods. 

– Jag har hört saker för och är van vid en hel del kommentarer, men det här var utöver det vanliga. Speciellt när han ringde vänner och berättade vart han körde oss och att han hade judejävlar i bilen.

Ledande Malmöpolitiker har under en längre tid uppmuntrat hatet mot Israel som frodas i staden, och även svävat på målet kring antisemitismen. Henry Bronett skriver: Malmötopparnas Israel-fientlighet blir allt märkligare

Inför Eurovision Song Contest i Malmö gårkulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic (V) ut och demonstrerar mot att Israel över huvud taget får delta. Rimligare vore att uppmana till bojkott av diktaturen Vitryssland. Hur kommer det sig att det bara är Israel, Mellanösterns enda demokrati, som politiska toppar som Sestrajcic och Ilmar Reepalu gång på gång protesterar emot?

Malmö vill ha revansch, enligt representanter för Malmö Stad. Den önskningen kommer inte att uppfyllas så länge ledande företrädare för Malmö underblåser hatet mot Israel. Detta hat går självklart hand i hand med antisemitismen.

Om du är i Malmö på lördag – delta i Kippavandringen och visa din solidaritet med Malmös judar.

Publicerat

Reepalu har bränt Malmös eurovision-chanser

Ilmar Reepalu skriver idag hoppfullt på Expressens sidan 4: Malmö bjuder hela Europa på folkfest

Nästa år är det dags för alla artister i ­Eurovision Song Contest att stå på samma scen. Tävlingen har blivit en symbol för det gränsöverskridande ­Europa precis som Öresundsregionen med Malmö, Skåne och Köpenhamn är ett ­lysande exempel på. Självklart ska Euro­vision Song Contest 2013 av­göras här.

Men Mathias Sundin skriver på Newsmill: Reepalus antisemitiska utfall har gjort Malmö omöjligt för Eurovision

När Malmö 2009 stod värd för Sveriges Davis Cup-match mot Israel sa Reepalu att matchen inte borde spelas. Det gjorde den, men inför tomma läktare efter beslut av Malmö stad, och med 6000 protesterande och 1000 poliser utanför. Protesterna blev våldsamma, ett antal personer greps och några dömdes sedan för våldsamheter och förstörelse under kravallerna. Internationella tennisförbundet bannlyste Malmö som arrangör av framtida Davis Cup-matcher. 

Det är inte svårt att föreställa sig hur situationen kring Davis Cup-matchen skulle kunna upprepa sig vid Eurovison-finalen. Reepalu har numera en rad antisemitiska uttalanden bakom sig och besöktes nyligen av president Obamas sändebud mot antisemitism. Om Reepalu inför en final i Eurovision Song Contest får frågan om Israels medverkan talar ingenting för att han skulle uttrycka sitt stöd för deras medverkan.

Så sant som det är sagt. Ilmar Reepalu har fått välja – och han har valt att politisera internationella evenemang i Malmö. Då kan man inte stå och slå sig för bröstet och kräva Eurovision i Malmö.

Malmö måste välja, och med Reepalu har man valt antisemitism och hat istället för internationella evenemang.

Reepalu gråter för övrigt ut i Dagens Arena: Mina svar snedvrids, hårdras och feltolkas. Konstigt det här att han ständigt feltolkas. Kan det vara… en konspiration?

Publicerat

Orrenius om offren för Malmös judehat

I dagens Expressen finns en mycket viktig artikel: De är offren för judehatet i Malmö

MALMÖ. Eleverna bildade talkör utanför klassrummet: “Jävla jude! Jävla jude!”
Kvar där inne stod juden – den 65-årige läraren Henryk Grynfeld. I förra veckan hände något unikt: supermakten USA läxade upp en svensk kommunstyrelseordförande. Ilmar Reepalus språkbruk är antisemitiskt, menar Obamas sändebud. 
I skuggan av de politiska grälen finns vardagsverkligheten för Malmös judar.
En verklighet där spelarna i den judiska fotbollsklubben SK Hakoah får höra att de är “judejävlar”. Där 14-årige Jonatan skulle vilja bära kippa – men inte vågar. Och där Henryk Grynfeld konstaterar att judehat är en del av hans arbetsmiljö i Rosengårds skolor.

Läs hela artikeln, för detta är sprängstoff.

Nu borde det stå klart för samtliga att det finns problem bland Malmös muslimer. Det finns en kulturellt och religiöst betingad antisemitism inom gruppen. Det betyder inte att alla är antisemiter, men det betyder att många är det.

Orrenius berättar också om muslimska kritiska röster, som hjälten Siavosh Derakhti:

Han är troende muslim och ogillar starkt Israels politik mot palestinierna. Men när han under uppväxten på Värnhem i Malmö hörde andra tala illa om “judarna” sparkade han bakut. 

– Det är så fel att skylla på judar här i Malmö för saker som Israel gör. Att judar ska behöva vara rädda är sjukt, säger han. 

Under sin gymnasietid på Malmö Latinskola retade Siavosh Derakhti sig på de grumliga föreställningar om judar, romer och muslimer som han mötte. 

– Jag hörde saker om judar: de styr världen, de äger medierna, de äger bankerna. Om romer var det: de är tjuvar, de anpassar sig inte. Om muslimer hör man: ni är terrorister.

Siavosh Derakhti bildade föreningen Unga muslimer mot antisemitism. Han och fyra skolkamrater reste till Auschwitz och filmade besöket.
– Det finns inte längre så många överlevande som kan berätta. Det är vårt ansvar att bära deras historier vidare, säger Siavosh Derakhti.  

Han ser en oroande tendens: vissa Malmöskolor skyggar för att tala om Förintelsen.

– Jag tror lärarna är rädda att det ska bli bråk.

Det svenska etablissemanget vrider sig i plågor när man i panik försöker anpassa verkligheten efter ideologin. Ända sedan Maurico Rojas försökte prata om kultur och blev paria har ämnet varit tabu. Att prata om kultur hos invandrare är lika med rasism.

Men som jag tidigare skrev, det borde för de flesta stå klart att det finns antisemitiska föreställningar bland svenska muslimer. Vad är det stora problemet – att åsikterna finns, eller att debattörer uppmärksammar detta på fel sätt?

Publicerat

Reepalus språkbruk är antisemitiskt, so what?

Från Ekot:

Hanna Rosenthal besökte Malmö tidigare i veckan och träffade Ilmar Reepalu, men ville då inte kommentera vad som sagts. Men vid en presskonferens i Stockholm igår sa hon bland annat att Reepalus uttalanden om judar varit fördomsfulla. 

– Jag är förvånad över att hon inte kan se vad vi faktiskt gör och ge oss credit för allt det positiva. Hon var förvånad över allt det positiva som gjordes, men i bilden utåt är det återigen att kleta på mig, klistra på mig saker som jag överhuvudtaget inte delar. Klistra på mig att jag är någon sorts antisemit och sådana saker. Det förvånar mig att hon gör på det sättet, säger Ilmar Reepalu. 

Vid presskonferensen i Stockholm i går deltog också integrationsminister Erik Ullenhag. Både han och Hanna Rosenthal sa att Reepalus uttalanden solkar bilden av Sverige utomlands.

Jonathan Leman kommenterade händelsen i Studio Ett.

Ilmar Reepalu har återigen blivit “missförstådd”. Men händelsen tillför inget nytt, efteresom konsensus numer är att Ilmar Reepalu uttryckt sig “problematiskt”, “grumligt” eller annat. Integrationsministern har understrykit detta.

Naomi Abramowicz skriver:

Trots det ramaskri som Reepalus uttalande väckte så var det förvånansvärt nog flera journalister som underströk att Reepaluinte alls var antisemit. Karl Rydå, ledarskribent i UNT, uttalade sig på följande vis i en ledarartikel om Reepalu; ”Ilmar Reepalus uppsåt är inte ont. Och att anklaga honom för att vara antisemit är lika felaktigt som osmakligt.” Ulrika Knutson, skribent i Fokus, använder en liknande retorik; ”Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån!”.

Hur extrema uttalanden ska Reepalu behöva komma med för att hans uttalanden ska behöva betraktas som antisemitiska; räcker inte hans meritlista på den fronten? Är det först när klampande stövlar och en tysk brytning hörs som man kan tillstå att detta faktiskt är antisemitism? Rädslan för att yppa ordet ”antisemit” verkar tyvärr större än den rädsla som finns för den faktiska antisemitismen.

Som Jackie Jakubowski skrev i DN: Att ständigt förringa flagranta uttryck för judehat stryper debatten

Det är nämligen i Sverige möjligt att stödja, urskulda, ja till och med uttrycka judefientliga åsikter utan att uppfattas som – och kallas – antisemit. Den som insisterar på att tala klarspråk om dem som sprider judehat och kallar dem vid deras rätta namn (om dessa inte är Sverigedemokrater eller gamla nazister) får finna sig i att bli anklagad för att ha en dold politisk agenda eller gå Israels ärenden. Det tycks vara värre att påstå att någon är antisemit än att vara det.

Reepalu har uttryckt sig antisemtiskt. What else is new? Socialdemokraterna har fortsatt förtroende för Reepalu. Shneur Kesselman blir fortsatt förföljd på Malmös gator.

Vad som däremot är riktigt viktigt för vänstern är att Paulina Neuding formulerat sig otydligt/klumpigt när hon belyste antisemitismen. Nu är det dags att välja sida.

Som Johan Ingerö skrev på twitter:

Publicerat

Antirasism som ideologiskt vapen

Drevet mot Paulina Neudin har till slut letat sig ut i traditionella medier. Det är Jonathan Leman från Expo som för någon dag sedan skrev på Expressen Kultur.

Neuding glider mellan att diskutera vissa individers förföljelse av judar till att räkna hur många nyfödda som heter Mohammed och diskutera kriminalitet bland personer med utländsk bakgrund och i det sammanhanget avfärda sociala och ekonomiska bakomliggande förklaringar. 

Det är farligt när etablerade debattörer uttrycker sig på ett sätt som närmar sig intoleranta gruppers resonemang.

Alltså, om man avfärdar “sociala och ekonomiska bakomliggande förklaringar” är ute på tunn is.

Tino Sanandaji på bloggen Super-Economi bryter ned diskussionen om Paulina Neuding: The “Mystery” of rising Antisemitism in Malmö

Let’s repeat the results found in the government survey of Antisemitism. Among Muslims adults in Sweden, 39% score high on the Antisemitism index. Among all adults in Sweden, including immigrants and natives, the number is 5%. Among native born Swedish adults, the number is 3%.

Knowing this order of magnitude disparity, it is close to a mathematical certainty that rising Muslim population share in Malmö will increase the prevalence of Antisemitism. Only strong and implausible forces in the opposite direction could prevent this, e.g. Muslims with anti-Semitic views abandon them when they arrive in Malmö and Malmö alone.

Indeed, Antisemitism has risen in Malmö as the population share from the middle east has risen. The Jewish Association themselves point to Muslim immigrants as the driving source. Occam’s Razor suggests to anyone with a minimum analytical ability that the two trends are connected. If you have this minimum level of logic, you also understand that this does not imply that all, most, or even a high percentage of Muslims commit such crimes. It’s just that the percentage is even smaller among native Swedes. […]

There are lots of admirable things about Sweden. However, it’s hard to defend a society that makes math a Thoughtcrime.

Lemans analys är precis det som Sanandaji pekar på – logiken görs till ett hatbrott. Det är förbjudet att inte acceptera  vänsterns förklaringsmodeller med sociala och ekonomiska faktorer för situationen i Malmö.

Detta resonemang är att förneka verkligheten. Och när nu Paulina Neuding tvingats löpa gatlopp – är det då inte naturligt att ge sig på de som är hennes rapportörer, judarna i Malmö? Även de menar ju att de som förföljer dem uteslutande är muslimer. Med vänsterns logik är de då nästan att jämställa med rasister.

Antirasister borde tänka ett varv till innan man ger sig till den här typen av resonemang.

Publicerat

Antisemitismens orsaker i Malmö

Paulina Neuding har skrivit ytterligare en artikel om situationen i Malmö i Jerusalem Post. Malmö: Hared of Jews in a Swedish city. Hon skriver om Ilmar Reepalus antisemitism men att Reepalu själv inte är orsak nog.

Anti-Semitic hate crimes are on the rise in Sweden, and as in France and Great Britain, the violence and harassment is increasingly a consequence of immigration from the Muslim world. And just as in other parts of Western Europe, there is no reciprocity between the two groups: the war in Gaza caused a sharp rise in anti- Semitic hate crime, while there were no reports of Jewish attacks on Muslims.

In the capital of Stockholm, such imported anti-Semitism has not yet provoked any dramatic changes in Jewish life – mainly because of the segregated nature of the city. Immigrants dominate housing projects in the suburbs, while most Jewish activity is downtown. Stockholm’s only kosher store, its main synagogue and the Jewish cultural center are located in Stockholm’s business quarters.

In Malmö it is different. In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed, and among 15-year-olds, ethnic Swedes are now in minority.

Unlike in Stockholm, these demographic changes are immediately reflected in city life, and for Malmö’s 1,500 Jews, life has changed considerably. It is telling that the city’s Jews don’t use slogans or carry signs during their recurring demonstrations against anti-Semitism; they simply wear kippahs and Stars of David. It has become a manifestation in itself to walk through town as a Jew.

På twitter utsätts nu Paulina Neuding för mycket kritik. Framför allt är det stycket om Mohammed som ett vanligt Malmöitiskt barnnamn som får folk att reagera.

En undersökning från Forum för levande historia visade på en högre frekvens av antisemitism bland muslimer.

Per Gudmundson länkar på Facebook till sin blogg där islamologen Jan Hjäpe förklarat fenomenet .

I Världen idag kommenterade Fredrik Sieradzki, ordförande i informationskommittén i Judiska församlingen i Malmö, förföljelserna mot judar och vilka som står bakom:

– Det är uteslutande muslimer. Vi har ett problem i Malmö; att här finns muslimer som inte gillar judar. Men det är något som media väljer att förtiga. Att tala om det anses inte politiskt korrekt och man är väl rädd för att framstå som rasistisk. Men man måste ju ändå säga sanningen.

Eric Rosén på Nyheter24 var en av de första som reagerade. Han ser inget problem med att man säger att antisemitismen huvudsakligen kommer från den muslimska gruppen i Malmö. Men av någon anledning ses steget till att förekomsten av många barn med namnet Muhammed, vilket innebär fler muslimer, troligtvis ökar förekomsten av antisemitism ses alltså som problematiskt.

Mer än problematiskt. Bland annat menar israelvännen Rola Brentlin att Paulina Neuding uttryckt sig rastistiskt.

Självklart behöver inte fler muslimer i Malmö betyda ökad antisemitism. Men det framstår som sannolikt, givet att en överväldigande majoritet av de som utför antisemitiska hatbrott i Malmö är muslimer. Och att gruppen muslimer visat sig vara mer antisemitisk än svenskar i allmänhet.

För mig är inte detta ens en åsikt. Har jag missuppfattat något? Jag måste erkänna att jag förstår att folk på twitter är arga, men jag förstår inte varför.

Neudings artikel har skapat enorma reaktioner på twitter. Men inte på grund av att judar inte kan gå på Malmös gator. Utan för att en del av Neudings artikel kan uppfattas som att barn som heter Muhammed automatiskt blir antisemiter. Då reser sig det svenska politiska etablissemanget som en man.

Om en “svag grupp” (god grupp) avviker från den gängse bilden som ädel och svag är den naturliga svenska reaktionen att se åt andra hållet. Om någon påpekar att verkligheten inte är svartvit är den naturliga reaktionen att attackera den oliktänkande – med full kraft.

Kanske kan Neudings artikel vara början på en viktig debatt. Om inte annat visar den hur svårt det är för det politiska etablissemanget att se igenom marxistiska grupptänk. Den visar också varför Sverige är så blint för antisemitismen i Malmö. 

Publicerat

Reepalu hade ingen aaning…

Nu har Reepalu gjort en pudel:

Han har kallats antisemit. Fått kritik av S-ledarna Stefan Löfven och Mona Sahlin samt utrikesminister Carl Bildt (M).

Nu ångrar sig Malmös starke man Ilmar Reepalu (S):

– Situationen för judarna i Malmö är långt, långt värre än jag hade förstått, säger han till Kvällsposten.

Det är förstås helt orimligt att Ilmar Reepalu inte förstått judarnas allvarliga situation. Någon har tagit Reepalu i örat och nu måste han ut och kräla i stoftet.

Socialdemokraterna räddar inte sin trovärdighet genom att säga att Reepalu kan missuppfattas. Att han får sitta kvar visar att socialdemokraterna inte prioriterar kampen mot antisemitismen. Det är OK för en hög socialdemokrat att agera som Reepalu.

Det har varit reaktioner mot Reepalu och det är positivt. Ledarskribenter över hela det politiska spektrat har reagerat. Carl Bildt har kritiserat Reepalu. Det får ändå anses vara starka reaktioner – men de kunde gott vara starkare.

Dessutom är det beklämmande att få vågar vara öppna med vad det handlar om – att Reepalu faktiskt förtjänar kallas antisemit. Det handlar inte om misstolkningar.

Det finns olika grader av antisemitism precis som annan rasism. Reepalu är inte nynazist men han är likafullt antisemit. Det blir språkligt omöjligt att beskriva Ilmar Reepalu om man inte kan gradera antisemitism.

Ulrika Knutson i Fokus är ännu en kritiker som ryckt ut till Reepalus försvar

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar?

Paulina Neuding har blivit publicerad i flera internationella medier med sina oerhört välskrivna reportage om Ilmar Reepalu. Amerikanska Tablet Magazine: Malmö’s Mayor Blames Jews for Wave of Anti-Semitism.

Hennes text “Dark Continent” har också publicerats i Turkish Weekly, Project Syndicate, Japan Times

Ilmar Reepalu fortsätter att skapa rubriker – och anledningen är att situationen i Malmö är extrem. Judar förföljs öppet och den politiska ledningen ger sitt tysta stöd.

Se även Ulf Bjereld: Reepalu får en sista chans. 

Publicerat

Flykt från antisemitismens Malmö

Ögonläkaren och juden Harry Turner berättar i Sydsvenskan att han nu planerar att lämna Malmö:

Sedan 1950-talet har Malmö genomgått monumentala förändringar. Kockums har försvunnit och ersatts av en ny stad, en stad som Harry Turner i allt väsentligt välkomnar. 

– Malmö har blivit multikulturellt och multietniskt. På många sätt en bättre och mer spännande stad. Jag har alltid haft en stark känsla för Malmö, säger han. 

Men den antisemitism som under barn- och ungdomsåren bara var ett marginellt problem, menar Harry Turner i dag har vuxit i omfattning. 

– Jag har upplevt demonstrationståg med tusentalet Malmöbor som skanderade ”död åt judarna” utan att polisen ingrep.

Harry Turner ser också att Malmös politiska ledning tyst stödjer denna antisemitism:

Antisemitismen i Malmö är, menar Harry Turner, sanktionerad från högsta politiska nivå. 

– Ilmar Reepalu har upprepade gånger sagt att han inte är antisemit. Men hur många gånger kan hans tunga då med trovärdighet slinta? 

Harry Turner upplever att Malmös kommunstyrelseordförande har anslutit till två klassiska antisemitiska förhållningssätt. 

– Det första är den kollektiva skulden. Han tycks mena att vi judar i Malmö bär en kollektiv skuld när vi blir nedslagna, för att vi inte kollektivt har tagit avstånd från Israels politik i Gaza. 

– Det andra är konspirationsteorier. Som när Ilmar Reepalus felaktigt påstod att Sverigedemokraterna hade infiltrerat den judiska församlingen i Malmö. Det är ju inget annat än hjärnspöken, säger Harry Turner. 

Harry Turner har tagit beslutet att lämna Malmö. 

– Som jude i Malmö uppfattar jag den antisemitiska politiken som officiell. Ilmar Reepalu förnekar att han är antisemit, men han uppfyller mina krav för att vara antisemit. Jag menar att den bedömningen bättre görs av offer än av förövare.

Jag tror Harry Turner gör rätt bedömning. Ilmar Reepalus senaste utspel och reaktionerna på det gör rimligtvis att antisemitismen stegras ytterligare. Förövarna är inte dumma, de känner att de har ledningens tysta erkännande för vad de gör.

Och Socialdemokraternas linje är att Ilmar Reepalu “kan uppfattas” som antisemitisk. Det lägger en stor del av tolkningsföreträdet och därmed skulden på de som reagerar mot Ilmar Reepalu.

Det som anas är också att antisemitismen är judarnas problem. Stefan Löfven var tvungen att träffa judiska centralrådet och tala dem till rätta – de har uppfattat Ilmar fel. Igen. Anna Ekström skriver:

Stefan Löfven har suttit i möte med Judiska centralrådet. Han borde ha kallat in Reepalu i stället. Det är Reepalu som gått över gränsen för det som är värdigt en politiker i ett demokratiskt samhälle. Den judiska gruppen ska inte behöva hantera detta över huvud taget. Det råder ingen konflikt mellan judarna och Reepalu, lika lite som det råder någon konflikt mellan judar och dem som attackerar judar i Malmö.

En person som vill bli hela Sveriges statsminister ska inte sända signalen att den judiska gruppen har ett eget problem som inte angår andra. Han ska tydligt tala om att antisemitismen inte har någon plats i Sverige och att förekomsten av antisemitism är hela nationens problem.

Claes Arvidsson var igår nöjd med Stefan Löfvens agerande och menar att han “tar tag i problemet Reepalu“. På vilket sätt, undrar jag?

Harry Turner gör rätt som lämnar Malmö. Frågan är hur tryggt resten av Sverige är för judar.

Publicerat

Reepalu får grönt ljus

I dagens DN uttalar Stefan Löfven sitt fortsatta förtroende för Ilmar Reepalu. Reepalu får kritik men samtidigt Löfvens förtroende.

Ulrika Knutson skrev i Fokus om Ilmar Reepalu och citeras av SKMA:

Alla människor bär på en gåta, och Ilmar Reepalu är inget undantag. Men hans upprepade hackande på stadens judar framstår som ett verkligt mysterium. Varför? Vad tjänar han på det? 

Att den erfarne och slipade kommunpolitikern Ilmar Reepalu skulle prata strunt om judar utan avsikt tror jag inte på. I så fall borde han ha lärt sig knipa näbb för länge sedan. Nej, han vill att detta ska höras. 

Det enda jag kan tänka mig är att Ilmar Reepalu tror att hans nedsättande/okunniga ord om judar kan ge honom kredd bland A) Malmös alla sverigedemokrater med allierade, eller B) Malmös många Israelkritiska muslimer, med eller utan antisemitiska åsikter. 

Kanske tror han att han kan slå två flugor i en smäll, till låg kostnad. Den judiska församlingen i Malmö är ju inte stor. Den består bara av 700 personer.

Löfvens utspel idag innebär att Reepalus kalkylerande har lyckats – och kan mycket väl innebära fler Malmöröster för s i nästa val. Detta innebär grönt kort för fortsatta Reepalu-utspel. Och ett tyst stöd för fortsatta trakasserier av Malmös judar.

Martin Liby Alonso skrev i DN:

En S-politiker som uttryckt sig på samma sätt om någon annan grupp som trakasserats på grund av sin etnicitet hade redan fått lämna sitt uppdrag.