Lästips: Till varje pris av Mathias Sundin

Min gode vän Mathias Sundin har nyligen gjort debut som författare och släppt boken “Till varje pris“. 
Till varje pris av Mathias Sundin

En hård politisk strid utkämpas i Minnesota, där den svensk-amerikanske senatorn, demokraten Mark Eriksson, utmanas av kongressledamoten Michelle Bachmann. Eriksson ligger under och förlorar han är den politiska karriären över.

Så en dag, mitt i kampanjen, ringer hans telefon. Samtalet vänder upp och ner på hans värld och plötsligt hägrar den högsta politiska vinsten av alla framför honom: Vita huset. Först måste han emellertid besegra Bachmann – och därefter väntar partikamraten och vännen Barack Obama.

Samtidigt börjar en man från hans förflutna gräva i en hemlighet. En hemlighet som skulle kunna förstöra allt. En hemlighet som måste bevaras till varje pris.

Till varje pris är en spännande politisk thriller med ett slut du aldrig någonsin kan ana.

Jag hade nöjet att få hjälpa Mathias i framställande av boken och jag har följaktligen läst den.

Det är en riktigt spännande och välskriven bok som jag verkligen rekommenderar. Jag kan avslöja att jag faktiskt låg och sträckläste den mot slutet.

Men lyssna inte bara på mig, lyssna på bloggaren Amerikanska nyhetsanalyser som recenserat:

Sagt och gjort så började jag läsa boken, och efter första kapitlet var jag inställd på att “Till varje pris” helt enkelt var en dålig bok. […]

“Till varje pris” hade dock den i sammanhanget mycket viktiga fördelen av att vara väldigt lättläst, så jag läste plikttroget vidare – till kapitel 2. Där upphörde pliktkänslan och jag förvånades av att jag där och då istället sögs in i en hisnande berättelse på 84 följande kapitel där en tråkig svensk-ättling med ett tråkigt namn förvandlades till en spännande kandidat, och där en påhittad politisk kampanj blevminst lika levande som någon av de otaliga amerikanska kampanjer jag själv följt på så nära håll man nu kan följa en kampanj via Internet. 

Boken blev spännande, intrigerna lockande, kvalitén såväl förhöjd som bestående – och den energi som i kapitel två dragit in mig i historien höll mig kvar boken igenom, som jag sträckläste över helgen, slukad av bokens politiska dramatik, mogna och omogna kärleksintriger och spännande och mystiska karaktärer. Allt förstås varvat med sällskap från en leende Barack Obama, en styrande president John McCain, och många andra verkliga personer som med sin närvaro gav boken rejäla doser stämningshöjande injektioner.

Jag kan avslöja att boken har en tänkt fortsättning, så köp boken så Mathias skriver flera delar. Jag vill veta hur det går!

Boken finns att köpa både på Bokus och Adlibris.

Wahlström & Widstrands antisemitiska källor

Torbjörn Jerlerup har på ett förtjänstfullt sätt kritiserat Ingemar Karlsson och hans förlag Wahlström & Widstrand, till exempel i Expressen: Dra in boken

Wahlström och Widstrand försvarar utgivningen av Ingmar Karlssons bok med att den “fördjupar förståelsen” om sionismen, och de säger sig efterlysa en sansad debatt. Hur man åstadkommer detta med falska antisemitiska citat, och demonisering av sionismen, vet jag inte. […] 

Jonathan Leman på Expo beskrev detta så här i juli: 

“Att beskriva sionismen som en monolitisk “rasistisk och extremistisk” rörelse och peka ut och demonisera “sionister” innebär att man legitimerar en fientlighet mot den absoluta majoriteten av världens judar.” 

För övrigt sprider förlaget själva en myt. Sionismen är inte en riktning inom judendomen. Det är strävan efter själv­bestämmande för det judiska folket.
Förlaget bör dra in boken och be om ursäkt.

I debatten (Expr: Karlsson visst korrekt) med Jerlerup har Wahlström & Widstrand ytterligare trampat snett. Från Frihetssmedjan: Wahlström och Widstrand och förintelseförnekarna?

Förläggaren Calle Marthin hävdar att Ingmar Karlssons citat i boken är äkta. I synnerhet att ett bevisligen falskt antisemitiskt citat där det påstås att sionismens moderna grundare Theodor Herzl gillade antisemitism, är äkta. Marthin reducerar frågan om det falska antisemitiska citatets äkthet till en “tolkningsfråga”. 

Hur man kan säga att det är oviktigt hur ett citat ser ut i originalform har förbryllat många. Nu kan vi avslöja hur förläggare Marthin tänkte här han formulerade detta: Han har sett att Ingmar Karlssons version av citatet finns på den antisemitiska hemsidan True Torah Jews against zionism och använder dessa antisemiter som sanningsvittnen för att citaten är äkta.

Jerlerup har skärmdumpar på deras konversation. Vill ni själva läsa True Torah Jews kan ni bland annat kolla in deras artikel om “The Zionist War on Nazi Germany“.

Det är alltså den här typen av sidor som Ingemar Karlsson och Wahlström & Widstrand anser var relevanta källor.

Frågan man ställer sig är hur Ingemar Karlsson kan fortsätta verka som debattör och skribent. Men nu måste man också fråga sig hur Wahlström & Widstrand kan verka som ett seriöst förlag.

SvD Ledarbloggen skriver om debaclet.

Lästips för liberaler

När jag träffade Erik Lidström för några veckor sedan diskuterade vi litteratur en hel del. Jag bad honom sätta ihop en läslista till mig, och det har han nu gjort: Böcker borgare bör läsa – och varför

Ett oerhört stort problem är att detta fält dels är fyllt av förvirring, ofta medveten sådan, dels att vi i dagens samhälle är så pass okunniga som vi är. Detta gäller inte bara oss vanliga dödliga, men också kända intellektuella och disputerade statsvetare. Ett exempel på litmustest för att veta om en författare vet vad han eller hon talar om är ifall personen kallar den liberale Edmund Burke för ”konservativ”. Detta är i och för sig ”normalt” beteende men samtidigt gör denna etikett på Burke att man gjort det i stort sett omöjligt att förstå honom. 

Var man börjar är därför ett exempel på ett ”boot strapping”-problem. Denna datorterm betyder att man måste lyfta sig själv i stövelskaften. I detta fall är det så mycket nytt och okänt, samt så många okända perspektiv att man först inte vet vad man ska tro eller var man ska börja. Allt beror av allt annat. Nedan kommer mitt försök till introduktion i politiskt tänkande. Om någon borgerlig politiker blir intresserad kanske jag bidragit med något.

Rekommenderas varmt!

Boktips: Berg har inga rötter

Häromveckan besökte jag HiQ:s kunskapsbar när jag var nere i Karlskrona och jobbade. Av en slump hamnade jag bredvid Manne Fagerlind som hade hållit ett föredrag om programmering. Vi började prata och det visade sig att han var författare vid sidan av sitt utvecklarjobb.

Manne har precis debuterat med sin bok “Berg har inga rötter“:

I en berättelse som kryper under huden utforskar debutanten Manne Fagerlind vad som händer med en människa som drabbas av en obotlig sjukdom. Vi möter Lasse som försöker skriva bokslut över sitt liv, men historien låter sig inte enkelt berättas. Hur ser sanningen ut, i våra egna ögon och i andras?

Om jag inte hade träffat Manne hade jag aldrig läst denna bok. Men eftersom jag blev inspirerad av vårt möte köpte jag den som e-bok och läste på min iPad. Det fungerade mycket bra. Tyvärr var dock boken så bra att jag gärna skulle vilja ha den i min bokhylla.

Boken har ett härligt språk, vilket gör den mycket kul att läsa. Manne och jag diskuterade Ian McEwan, vars språk jag gillar mycket. Mannes eget språk är inte som McEwans men det är lika attraktivt att läsa.

Rekommenderar Berg har inga rötter varmt. Den har inspirerat mig till vidare läsning, bra att blanda upp alla politiska artiklar med lite skönlitteratur!

Manne Fagerlinds blogg finns här.