Konservativ och progressiv libertarianism

I andra avsnittet av podcasten The Usual Suspects pratar Mattias Svensson om alt right-rörelsen, börjar 21.33 in i sändningen. Han berör hur alt right influerar en del libertarianer.

Svensson menar att unga söker provocerande frågor. Idag har libertarianismen segrat ihjäl sig och blivit tråkig i och med att bögar får gifta sig och att knarklegalisering blivit rumsrent. De unga försvarar bigotta rörelsers rätt att vara bigotta och det slår över i identifikation med dessa.

Svensson tar upp exemplet om en bagare ska tvingas baka en tårta med ett budskap som han inte står för. Rent lagtekniskt står även Svensson bakom detta.

Han menar också att de stödjer Trump som en provokation mot PK, och argumenterar mot invandring på grundval av äganderätt.

Svensson menar att “alt-rightlutande” libertarianer tror att kultur är statiskt. De tror att institutioner spelar ingen roll för ett samhälles utveckling. Svensson menar att samhällen förändras snabbt av institutioner och tar som exempel skillnad mellan Öst- och Västtyskland och Sverige på 70-talet och Sverige på 80-talet.

Han tar också upp exemplet om att invandrare kommer rösta vänster och så tänker man inte på att öh, åsiktskontroll? Denna analys är enligt Svensson en revolt mot dynamiken som samhällsförklaring.

Svensson menar att rörlighet är en god samhällskraft. Inget samhälle har blivit framgångsrikt genom att fokusera på invandringsrestriktioner. Han menar också att det finns en moralisk skillnad: Behandla främlingen med välvilja. Fienden har rättigheter. Hela den premissen avfärdas av alt right.

Personligen har jag inte mycket över för Donald Trump. Men jag är emot fri invandring på grundval av äganderätt. Jag tror inte att kultur är statiskt, men jag ser inget egenvärde i att förändra en kultur. Jag tror inte att statliga institutioner kan förändra människor och jag tycker inte att statliga institutioner ska förändra människor. 
Jag tror att rörlighet kan vara en god samhällskraft men pratar vi om invandring finns det olika typer av rörlighet. Det finns den situation där en markägare eller en företagare bjuder in en person att bli en del av en gemenskap. Det finns också en situation där staten bjuder in människor med löften om bidrag. 
Där har vi den reella motsättningen kring begreppet “rörlighet”. Det berör inte Svensson. 
Rörlighet har inte heller någon entydigt positiv betydelse. Hedersvåld, terrorism, sexuella övergrepp, islamism och tiggeri är fenomen som är en framträdande del av Sverige idag på grund av rörlighet. Man behöver inte vara intolerant för att se att detta knappast är en förbättring för Sverige.
Exemplen Svensson ger är inte heller tillämpliga på den svenska rörligheten. Här handlar det om människor som kommer från väsensskilda kulturer från den svenska, kulturer som inte är särskilt trevliga. De går inte att förena med vår svenska kultur – någon av dem måste ge vika.
På något sätt verkar Svensson eka den svenska drömmen, att människor som blir medborgare i Sverige blir förvandlade som genom ett trollslag genom svenska myndigheter – de blir svenskar. Verkligheten visar med all tydlighet att det inte är så det fungerar.
Att invandrare röstar vänster är också en rimlig hypotes som Svensson avvisar med argumentet “öh, åsiktskontroll”. Åsiktskontroll eller inte, risken finns att Svensson får välja mellan rörlighet eller frihet. Det är också därför frågan är så central. Den visar också på konflikten mellan demokrati och frihet.
Jag är mycket influerad av tankarna som kommer fram i Radio Bubbla och på Mises.se. Där ser jag en sammanhållande vision som går att tro på. Den progressiva libertarianism som Svensson förespråkar förstår jag inte. För mig leder den till kris och konflikt, en utveckling som vi ser i Sverige idag.
Det är en intressant diskussion som Svensson börjar. Det finns nämligen inte bara en typ av libertarianism, och för mig är den viktigaste distinktionen just kring migration. 
Jag tycker att “alt rightlutande” är en missvisande term. För mig är konservativ libertarianism mest rätt, och något som känns rätt för mig.

Uppdatering: Efter synpunkter har jag ändrat termen radikal till progressiv. Se t ex fnordspotting om ämnet här.

Sverige genomskådar statens illusion

Patrik Engellau skriver på Det goda samhället om hur Sverige på ett år gått igenom tre faser i tankarna kring migrationen.

  1. PK-dominansen: Tron på statens budskap om att migrationen var en vinstaffär. Avvikande åsikter straffades hårt.
  2. Tillnyktringen: Viss kritik tilläts plötsligt. Man kunde säga volymer. ID:kontroller infördes. Tron på att saker och ting skulle ordna till sig utbredd.
  3. Baksmällan: Saker och ting verkar inte ordna upp sig. Ekonomin knäar under migrationskostnader. Polisen i kris.
  4. Uppgivenheten: Staten kommer inte att ro hem det här. (S)-drömmen om folkhemmet är död. Sverige blir ett uppdelat samhälle.

“Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.” sa en gång Bastiat. I Sverige har socialdemokrater från alla läger trott att staten kan ge allt åt alla. Övermodet blev till slut så stort att man bjöd in hela världen att leva på svenska bidrag.

Svenska etablissemangets barnatro kring integration har varit stark. Så fort en invandrare passerar svenska gränsen och möter en myndighetsperson sker en magisk händelse: invandraren blir svensk. Han eller hon får kompetens likvärdig en medelsvensk och god kunskap om svensk kultur.
Nu ser vi att så inte är fallet. Para detta med socialdemokratisk syn på rättsamhälle och höga ingångslöner, arbetsrätt och så vidare så har vi en perfekt storm.
Personligen tror jag att massmigrationen blev stråt som knäckte kamelens rygg. Vi ser sammanbrott i olika former världen över där socialism är utbrett. Är det socialdemokrati är samhället gråare, tristare, kraschen blir något mildare. Kanske bara en utbredd, grå leda och fattigdom. Är det socialism blir det som i Venezuela.
Hade det inte varit migrationen hade kollapsen kommit på annat sätt. Men nu är den här.
Jag upplever att svenskar börjar förstå att statens system sannolikt inte kommer att fungera i framtiden. Polisen är i kollaps. Vården dras med köer och man måste vara frisk för att kunna navigera sig. Utsikterna för en god pension på ålderns höst ser minst sagt usla ut.
Idén om en allomfattande stat som hjälper oss med alla våra problem är fel från första början. Svensken kommer sannolikt inte att inse detta i första taget, utan hoppas kanske på att Sverigedemokraterna kommer vrida tillbaka klockan. Men även det kommer misslyckas.
Min framtidsspaning är att politikerna kommer kämpa med näbbar och klor för att bevara välfärdssystemen. De kommer försöka höja skatterna, men kommer efterhand inse att mindre pengar kom in. De måste då reformera under galgen och ändra välfärdssystemen.
Det är upp till oss medborgare att värna det Sverige vi älskar. Det går att göra om man ändrar fokus från hela världen till sitt närområde. Framtiden ligger i decentralisering och minskade statliga system.

Hoppe får fjäll att falla från frihetliga ögon

Sedan jag lämnade Folkpartiet och började tänka riktigt fritt har en ny värld öppnat sig för mig. En viktig person i denna värld är Hans-Herman Hoppe. Hoppe är en nu levande tänkare och lärjunge till Murray Rothbard, och han finns nu intervjuad på von Mises.se: Ett hopp om radikal decentralisering.

Det slår mig hur sällan man konfronteras med radikalt annorlunda tankar i Sverige. Och Hoppe har en ganska enkel förklaring på detta – partierna står i grunden för samma sak:

Alla stora partier i västeuropa är, oavsett deras olika namn och partiprogram, i dagsläget anhängare av samma fundamentala idé: demokratisk socialism. 

De använder demokratiska val för att legitimera beskattning av produktiva människor för att gynna de oproduktiva människorna. De beskattar folk som har tjänat sin inkomst och ackumulerat sitt välstånd genom att producera varor och tjänster som frivilligt köps av konsumenter (och så klart särskilt de ”rika” av dessa), och kan sedan omfördela det konfiskerade bytet till sig själva, det vill säga den demokratiska stat som de kontrollerar eller hoppas kontrollera, och deras politiska vänner, supportrar och potentiella röstare.

Han har också lite tankar om EU:

EU och ECB är moraliska och ekonomiska monster, som står helt i motsats till naturrätten och de ekonomiska lagarna. Du kan inte fortsätta bestraffa produktivitet och framgång, och belöna overksamhet och misslyckande, utan att det leder till katastrof. EU kommer att glida från den ena ekonomiska krisen till den andra, och slutligen falla samman. Brexit, som vi just gått igenom, är endast det första steget i denna oundvikliga devolutions- och poltiska decentraliserings-process.

Radio Bubbla pratade om artikeln ovan och inslaget är lyssningsvärt.

Äganderätten fundamental för frihetliga

Radio bubb.la är ett vattenhål för mig. När jag lyssnar på radio bubb.la kan jag få distans till den konfliktfyllda och galna dagliga debatten, samtidigt som jag blir allmänbildad. Det är ett så skönt “fuck you” att kunna slå över från P1 till radio bubb.la i bilradion. Det är frihet.

Gårdagens radio bubb.la (26/9) var än mer briljant än vanligt. Där belystes invandring och den infekterade debatt som blossat upp bland frihetliga debattörer. Tyvärr är det nämligen så att personer som Johan Norberg, Mattias Lundbäck, Fredrik Segerfeldt, Mattias Svensson och hela Migro-gänget anammat vänsterns taktik och börjat smutskasta meningsmotståndare.

Martin Eriksson och Boris Benulic går i en del av inslaget igenom deras syn på libertarianism och invandring.

Martin Eriksson avfärdar den linje som nämnda debattörer ovan anför, att fri rörlighet är någon form av libertarianskt fundament. Istället är äganderätten det fundamentala för libertarianer.

Rätt till fri rörlighet implicerar någon form av rätt att ta sig in på andras mark utan tillåtelse. Det bryter mot äganderätten.

En markägare har rätt att bjuda in vem hen vill till sin mark, och staten har ingen rätt att begränsa denna rätt. I ett fritt samhälle är det alltså denna inbjudan som blir signalen till invandring.

Erikson menar också att i ett fritt samhälle är invandringen fri, och bidragen lika med noll. Då kommer invandringen sannolikt att vara lägre än idag, och heller inget problem på samma sätt.

Det blev en otrolig “aha-upplevelse” att höra detta resonemang. Äntligen någon som lägger ut en rak och tydlig linje som är enkel att förstå.

Eriksson och Benulic pratar om ett närmast anarkistiskt samhälle. Personligen ser jag nattväktarstaten som ett minimum, och då kommer ju ändå staten att existera. Jag kan inte se annat än att invandringen även i ett nyliberalt samhälle bör innehålla någon form av restriktion kring invandring.

Restriktionen bör ju i sådana fall gälla de “objudna” gästerna, de som kommer utan en inbjudan från till exempel en markägare.

Alla bör lyssna på inslaget ovan, oerhört upplysande.