Migration och Margret Thatcher

Igår hade jag en kolumn publicerad i Corren.

Människor som bor i fattiga länder har en möjlighet till ett dramatiskt mycket bättre liv i Sverige. Här har de möjlighet till livslång försörjning, sjukvård och kanske även att kunna ta hit sin familj. Skulle de få avslag på sin asylansökan finns ändå möjligheten att leva gömda i Sverige. De kan få vård och deras barn får gå i svensk skola.
Systemet skapar incitament att ta enorma risker, som att åka över ett stormigt medelhav eller smuggla sig på en lastbil genom Europa. 

Kriget i Syrien spelar roll, men inte så stor som framkommit i media. Miljoner och åter miljoner människor världen över uppfyller våra kriterier för asyl. De har nu fått bättre möjligheter att ta sig till Sverige, sedan EU:s gränskontroller luckrats upp. När fler och fler tar chansen att komma till Sverige så ökar följaktligen kostnaderna. 

Alla svenska partier från vänster till höger vill se ett oerhört högt skattetryck. Man kan kalla detta för socialdemokrati, socialliberalism eller konservatism men det är i grunden inget annat än socialism. Lägg därtill att enigheten varit närmast fullständig om att invandringen ska vara nästintill fri. Problemet med en välfärdsstat och asylrätten är dock att man inte kan ha fri invandring.

En zombie till statsminister

Illustration av I fablernas land
Dagens krönika i Corren:

En överklassfamilj får under julglöggen ett oväntat besök. En “såsse” kommer och söker namnunderskrifter för en flyktingförläggning. Såssen biter snobben som infekteras och blir en sossezombie. 

Plötsligt vill alla borgarbrackor äta korv i ugn, skandera slagord och klä sig i grått.
Detta händelseförlopp utspelar sig i humorgruppen Grotescos utmärkta andra säsong. I dagarna kan dock inget annat sägas än att skrattet fastnar i halsen. Zombieviruset har nämligen spridit sig ut i verkligheten.

Tack till i Fablernas land för illustrationen. Stötta gärna dem!

Som ni bloggläsare känner till är det Grotescos fantastiska sketch som tjänat som inspiration.

Back to Basics: Sänk skatten

I går var jag med i Corren med min andra krönika. Där skriver jag om hur det plötsligt är så tyst om högskattesamhället vi lever i. Den ansiktslöse lever ditt liv

Någon tar dina pengar varje månad. En tredjedel sker helt öppet. Men nästan lika mycket tas från din arbetsgivare utan att du märker det. När du går till affären och ska handla, är det någon där igen som tvingar handlaren att ta extra betalt. Och vill du göra något särskilt roligt kan du räkna med att en extra peng tas in av den ansiktslöse inkasseraren. 

För länge sedan insåg politikerna att folket skulle bli arga om de märkte hur mycket pengar de tog in i skatt. Därför dolde de “arbetsgivaravgifter” och “sociala avgifter” för de anställda och tog pengarna direkt från arbetsgivaren. Smidigt för politikerna, som har höjt skatterna kontinuerligt sedan dess.

Jag var i min krönika inspirerad av en rapport från svenskt näringsliv: Underskattade skatter

Jag skriver också att sossarna, likt zombies, höjer skatten bara för att det ska vara så. Sossezombies, helt enkelt:

Grunderna får inte gå förlorade i den politiska debatten. Att sänka skatten har ett egenvärde.