Owen Pallett – Heartland

Jag har tidigare bloggat om min stora fascination för artisten Owen Pallett och hans projekt Final Fantasy. För mig är det oerhört speciellt, det förenar nämligen två stora intressen som jag har – fiolspel och indiepop. Att det dessutom kommer in en hel del klassisk musik mitt i alltihop gör inte saken sämre.

Owen Pallett har nu kastat sitt projektnamn överbord och har släppt en skiva under eget namn. Skivan heter Heartland, och här är lite text från recensionen i Pitchfork.

Pallett has leaped beyond arranging for chambers and quartets, working now with electronics, with drums, with electric bass, with the Czech Philharmonic, with Nico Muhly. These are pop songs through and though– lively, propulsive ones. But the wonder of them is in those arrangements, which are just ripe with motion and detail– and they’re not decorative […], but central.

The most immediate track here, “Lewis Takes Action”, has Pallett singing grand, anthemic hooks, but the parts you’re most likely to wind up humming are the stately brass and woodwind figures between them– the amount of care and pleasure in these arrangements is extremely generous.

Här nedan kan ni se när Owen Pallett spelar låten live med en symfoniorkester:

Det roliga med Palletts nya skiva är att den utspelar sig i en fantasivärld. Från Pitchfork:

If you’re wondering who “Lewis” is and what sort of action he’s taking, well, this is one of the things that’s just singular and fascinating about Pallett, every bit as much as his music-school voice or the charmingly mannered way he approaches his melodies.

On He Poos Clouds, Pallett seemed to be singing about real people, even ordinary ones; it was just that they tended to describe their emotional states in the grand terms of Dungeons & Dragons magic and conjuring. Since then, Pallett’s jumped fully into fantasy: These twelve songs are monologues from Lewis, an “ultra-violent farmer” in a world called Spectrum, as he tries to come to grips with his own creator, Owen Pallett.

Det är härligt att tänka på Palletts sjuka fantasivärld. Passar perfekt med den drömska musiken.

Självklart ska ni genast ratta in Owen Paletts skiva Heartland på Spotify. Men något som jag rekommenderar är att också kolla in någon av de mängder med youtubeklipp som finns med Pallett. Till exempel här nedan när han spelar den oerhört vackra låten “E is for estranged” från den nya skivan:

Jag tror jag ska sluta lyssna på andra artister och bara lyssna på Owen Pallett. Gör det du med.

Recension på dagensskiva.com.

PS: Pallett har också släppt en EP som faktiskt heter “A Swedish Love Story”. Den vill jag höra!

Intryck från Serbien

Nu har jag återvän från Serbien, sitter nu på tåget hem och tänkte sammanfatta mina intryck.

Vi anlände till Belgrad i måndags och checkade in på Manga Hostel. Det har utsetts till bästa hostelet i Serbien och jag har inget att invända mot det. Det var rent och fräscht, bemannad reception dygnet runt, wifi och framför allt en fantastiskt trevlig personal.

De som jobbade tog sig tid att visa oss de bästa sevärdheterna. De organiserade t o m utgång.

Utgång sker på partybåtar vid floden Savas strand. Det är lät att hitta och rätt häftigt. Här kan partymänniskor få sitt lystmäte till en kostnad motsvarande en fjärdedel av kostnaden i Sverige.

Under resan träffade vi en del ungdomar och pratade med dem om livet i Serbien. De såg inte helt ljust på livet. Det är svårt att få jobb i Serbien, och även om man får det är det svårt att leva på lönen. Dessutom är korruptionen utbredd.

De serber vi mötte var också frustrerade över synen på Serbien. De kände att de fått ta skulden för det mesta dåliga som hänt i forna Jugoslavien. De kände inte heller att Europa var något för dem, utan de såg Ryssland som en mer naturlig partner.

Serberna som folk är otroligt gästfria, öppna och ödmjuka. Väldigt kul att träffa unga i liknande situation som en själv, och lite jobbigt när man kände att de har det ganska tufft.

Belgrad som stad var oerhört fascinerande. Vackert, oerhört billigt att äta/dricka och vänliga människor som pratar bra engelska.

Guça var en helt annan upplevelse, vild och galen. Festivalen har bara en scen som är stor. Där är konserter varje kväll. Men uppe i byn pågår också en viktig del av festivalen när alla tillresta band går runt och spelar för folk på restaurangerna.

Vanlig syn i Guca

Vanlig syn på restaurang i Guca

Känslan av en brassorkester som kommer och kör igång precis bredvid ens bord är berusande. Då händer det lätt att man skänker en större peng än man hade tänkt eller att man dricker en extra slurk av det serbiska brännvinet som kallas Rakija.

Det serbiska köket kan man dock ha och mista. Jag provade en variant av den lokala rätten Kupus när vi anlände till Guça. Det är en gryta med kål och kött som kokas över öppen eld i stora keramikkrus. Den var grymt god, men nästa gång jag provade fick jag in en variant med fläskkött med rejält mycket svål. Der var ingen hit, kan jag säga.

Första kvällen i Belgrad gick vi på en restaurang och skulle prova det lokala köket. Vi fick in enorma mängder kött i olika former med en liten hög pommes frites och en ledset salladsblad med lök på. Det blev tyvärr den bestående bilden av serbisk mat.

Belgrad sägs vara det nya Berlin eller Barcelona, och det kändes verkligen så. Guça var precis hur galet som helst, bör upplevas!

Jag rekommenderar verkligen en resa till Serbien.