Ignoreras terrorismen så växer den

Igår drabbades Europa av ännu ett jihadistiskt dåd, denna gång mot en kristna i en kyrka. Det är länge sedan Europa drabbades av förföljelse av kristna. Men tittar man på Europas judar har de sedan länge skyddat sina religiösa platser med vakter för att undvika attacker.

I mellanöstern har pogromer mot kristna pågått under lång tid, och de kristna är närmast utrotade i kristendomens vagga. Daniel Thompson skriver på Catholic Herald: A priest is slaughtered at Mass in rural France. This is what life is like for Christians in the Middle East

Gatestone Institute har haft månatliga samanställningar av muslimsk förföljelse av kristna, här senast från i mars.

Jag tänker återigen på Netanyahus uttalande från 2014 då han förutspådde att terrorismen skulle komma till Frankrike, om den sågs som framgångsrik i Israel.

Väst har fullständigt blundat för slakten av kristna i Mellanöstern. Man har ryckt på axlarna åt judarnas situation i Europa. Självklart flyttar terroristerna fram sina positioner.

Douglas Murray har i the spectator en rätt kul sarkastisk krönika om terrorism i Europa: Terror is the new normal for Germany and France. Han pekar på etablissemangets bristande förmåga i att namnge fenomenet som drabbar oss – islamism eller muslimsk extremism.

Daniel Pipes har spekulerat om jihadismen i Europa och dess troliga följder. Det som han ser som mest sannolikt är att Europa reser sig mot islamismen, genom att välja populistiska ledare som t ex Marine Le Pen. Den elit som inte klarar av att möta hotet byts ut mot en annan.

Den personliga risken för terror är väldigt låg. Staterna runtom i Europa anpassar sig, och som jag tidigare skrivit finns utmärkta exempel att studera i Israel. Deras kamp är vår kamp, vilket säkert svider för Europas elit.

Sörj inte, stålsätt er, se framåt

Terrorismen verka ha slagit till igen, nu i München. Det är ännu inte bekräftat vad som ligger bakom. Här följer i alla fall några tankar om jihadism som stått för flera profilerade dåd den senaste tiden.

Jihadismen är en religiös rörelse som är muslimsk. Den anser sig vara den rätta tolkningen, och den har teologiskt stöd i de religiösa skrifterna (se kommentar av Sam Harris). Jihadismen lever och frodas bland muslimer och har också stöd bland muslimer. Omfattningen varierar men den är tillräckligt stor för att vara problematisk.
Islam är en del av vårt samhälle idag, och med det följer jihadismen. Den är särskilt attraktiv för kriminella med muslimsk bakgrund. Så här skrev en bekant på facebook:

Delar av den islamiska världen har inte genomgått någon upplysning som västerlandet har, utan befinner sig på vissa sätt i medeltiden. En ung muslimsk småkriminell man som svikit både sin familj, samhället och sig själv erbjuds idag inte bara förlåtelse för sina synder, utan också en plats i paradisets allra högsta sfär, om han bara dör i jihad. Martyrdöden ger också plats i paradiset åt de 70 närmaste släktingarna – det vill säga plats åt alla dem som svikits och alla dem, exempelvis barnen, som annars skulle anses bli svikna av ett frånfälle. Detta synsätt har god teologisk förankring, och är högst levande i vissa islamiska tolkningstraditioner. 

Den västerländska föreställningen att alla kulturer inom sig bär ett frö av den skandinaviska välfärdsmodellen, som bara väntar på att blomma ut, leder tanken fel.

Jihadismen är här för att stanna, och Europa behöver förbereda sig på terror.

Benjamin Netanyahu förutsåg  2014 terror i Frankrike:

Motvilligt finner sig nu Europa i samma sits som Israel. Giulio Meotti skriver på Gatestone Institute om detta: Jihadi Terrorism: You Think It’s Just the Jews? Think Again.

Som jag skrev tidigare kan Sverige lära av Israel. Landet är hårt drabbat av terror men mycket motiverat att gå vidare. Så här säger Peter Lerner från IDF:

Vad kan man då göra mot masskjutningar? Israel har många bra exempel. I radio bubb.la den 30/6 togs ett annat pedagogiskt exempel upp.

En påbörjad masskjutning i USA avslutades genom att gärningsmannen sköts av en lagligen beväpnad medborgare. Om laglydliga människor bär vapen är det omöjligt att genomföra masskjutningar. Enstaka människor kan dö, sen kommer gärningsmännen att skjutas.

Vi i Europa är utelämnade till den statliga polisen som även i bästa tänkbara fall har ett antal minuter på sig att komma till en brottsplats. Under den tiden hinner många dö.

Masskjutningen i Florida, gisslantagandet i Bataclan, terrorskjutningen som just nu pågår i München hade inte behövt hända.

En sak som terroristerna älskar är uppmärksamhet. Ge dom inte den. Byt inte facebookbild. Var istället förberedd, vaksam och konstruktiv. Och ta dig i kragen.

Varje tid har sina utmaningar och terrorismen är en av våra. När jag var liten var Europa hotat av kärnvapenkrig. Innan dess ständigt skakat av krig. Våra samhällen är bräckliga men samtidigt väldigt sega, och det är vi som gör dem sega.

Avslutningsvis ett citat av Marcus Birro: Bli inte avtrubbad, bli vred!