Raketer över Israel

I all sin stillhet fortsätter raketerna falla över Israel. Den första maj föll en raket över Ashkelon. IDF slog mot terrorister som svar.

Det är vanliga människor som du och jag som får sina liv förstörda av antisemitiska mördare. Deras barn utsätts för dödlig fara varje gång en raket landar.

Det är terroristernas strävan att utplåna Israel som driver konflikten i mellanöstern vidare.

Kim Milrell skriver:

Ännu en raket, som vanligt med avsikt att ha ihjäl så många civila judiska barn, kvinnor, män och husdjur som möjligt, landade igår kväll på israelisk mark. [Arutz Sheva] 


Listan över raketattacker från Gaza är lång. Fler än 265 raketer har avfyrats från Gaza under 2012 (och vi skriver bara den första maj idag). 

Om detta talar vi så klart tyst om.

Kan man gilla Billy Bragg?

Jag kallar mig pophöger och jag menar det – därför kommer jag självklart besöka Way out West i höst. Jag har lyssnat in mig på de artister som kommer, och bland dem finns även vänstertrubaduren Billy Bragg. Hans senaste skiva Fight Songs har fått sig en genomlyssning.

Min första kontakt med Billy Bragg fick jag genom Mermaid Avenue-albumen med tonsatta texter av Woody Guthrie. Dom skivorna är bara lätt politiska. Men Fight songs är klassiska vänsterlåtar.

Bland annat finns där Bush War Blues och Price of Oil. Ni förstår säkert vad det handlar om, klassisk Bush-bashning.
Eller låten The Lonesome Death of Rachel Corrie – en hyllning till ISM-aktivisten som dödades när hon försökte hindra en israelisk bulldozer från att röja skog mot gränsen till Egypte/demolera en oskyldig palestiniers hem (se Wikipedia).

Billy Bragg är väl inte annorlunda än vilken yttervänster som helst. Massor av känslor, anti-kapitalism som manifesterar sig i västhat. En tro att man är moraliskt överlägsen och leder någon slags rättfärdig kamp mot människors egoism.

I fallet Rachel Corrie är det särskilt intressant. Enligt IDF försökte Rachel Corrie hindra israeliska bulldozers när de röjde skog mot egyptiska gränsen, eller när de rev hus som rymde smuggeltunnlar mot Egypten. Detta under pågående beskjutning från palestinska krypskyttar.

Rachel Corrie är de facto en kombattant för Hamas. Och hon får en snyftig hyllningslåt om hur hon trodde på “non-violent resistance”. Vad är icke-våld värt om man stöttar kombattanter som använder våld?

Sen är det ju hela det här kittet med att palestinierna vill förstöra Israel och att deras hat driver mellanösternkonflikten. Men det kanske man inte ska begära av en vänstertrubadur att se igenom.

Erik Helmersson hyllade Billy Bragg på twitter idag.

Twitterdialog om Billy Bragg

Jag är kluven. Känns oerhört typiskt liberalt att alltid gulla med vänstern.

Men en känsla som glädjer när man hör Billy Bragg är minnena från 90-talet när den här typen av musik faktiskt togs på allvar. Ju mer tiden går känns vänstern passé, och då blir det kanske lättare att hylla en agitator som Billy Bragg.

Gazapojke dog av vådaskott, ej israeliskt luftanfall

En av de få civila som dött under de senaste israeliska attackerna var en tonåring, Nayif Qarmout. Ekot toppade med detta i sin nyhetssädning, och uppgiften ligger fortfarande ute på deras hemsida:

En tonårspojke dödades i morse på väg till skolan när Israel genomförde bombräder mot Gazaremsan.

AFP har tidigare bekräftat att det inte ägt rum något luftanfall i området där pojken dog vid tiden för hans dödsfall. Elder of Ziyon bloggade om det och länkade även bilder.

Nu kommer ytterligare en uppgift om en palestinsk pojke, Barka al-Mugrahbi, vars död utnyttjats i propagandasyfte. Times of Israel skriver: Gaza boy was killed by errant bullet at funeral, not Israeli strike

A Palestinian boy accidentally struck by a bullet when terrorists fired in the air during a funeral died of his injuries Wednesday, family members and witnesses said. 
Palestinian health official Adham Abu Salmia initially said that 8-year-old Barka al-Mugrahbi died of wounds sustained in an Israeli airstrike on Monday. 
However, Israel’s military said it did not carry out a strike in the area at the time.
The boy’s relatives and witnesses later said the boy was marching in the funeral procession for a Gaza terrorist Monday when he was struck in the head by an errant bullet.
Nyheten bekräftas nu också av AP.
Att palestinska myndighetspersoner i Gaza ljuger är inte särskilt konstigt. De lever i en religiös diktatur som har svurit att förstöra Israel. Hamas har inga problem med att ljuga.
Men regelmässigt används uppgifter från dessa källor i svenska nyhetstelegram. Lögnen i Gaza spred sig ända upp till Sverige och ut i Ekots nyhetssändningar. Det är såklart inte första gången.
Tror ni på en rättning eller en bättring? Det verkar tyvärr avlägset.

Elder of Ziyon har bloggat ytterligare om ämnet.

Bombterror ger smaskigt scoop när Israel försvarar sig

Israel har fullständigt bombarderats med raketer de senaste dygnet. Ynet skriver: 80 rockets fired at Israel since Friday.

AP skriver att Israel har dödat palestinska militärer: Official: Toll in Israel Gaza strikes 12 militants.

Helt fel vinkel men ändå korrekt. DN skriver ungefär som AP: Uppororsmän döda i Gaza-attack.

Men sen kommer SvD: Källor: Tolv döda i Gaza-angrepp. När man vill läsa något smaskigt TT-telegram är det SvD som gäller. “Sveriges kvalitetssajt för nyheter” står alltid för de smaskigaste anti-israeliska rubrikerna.

Så här beskriver SvD raketerna mot Israel:

Angreppen kom efter raketbeskjutning från Gazaremsan in i Israel, då ingen människa skadades fysiskt.

Arga israelvännen Kim Milrell skriver: Skärp er!

FYRTIO palestinska raketer mot Israel i kväll – med avsikt att ha ihjäl så många civila judiska barn, kvinnor, män och husdjur som möjligt – (åtta skadade) och den patetiska svennepressen som tigit hela tiden rapporterar så klart så fort de onda israelerna slår tillbaka, om ”israeliska attacker mot Gaza”. Fy fan för denna vidriga svennehåla.

Västmedia generellt skriver generellt endast om döda. Raketterror där ingen dött räknas inte. Men när Israel slår tillbaka är det nyhetsvärdigt.

Svenska media går generellt ännu längre ut på denna skala. Detta kan inte ses som nyheter, det är propaganda.

UPPDATERING: Nu har även DN publicerat samma TT-telegram som i SvD: Flera uppges ha dödats i Gaza-angrepp. Läser man svenska medier så ser det alltså ut som att Israel oprovocerat har angripit Gaza och dödat civila.

Kim Milrell är mycket upprörd – med rätta: 80 raketer senare – Israel får INTE försvara sig.

UPPDATERING 2: Även Aftonbladet kör på DNs linje: Israel har hipp som happ bombat in i Gaza och dödat 12.

Kommer Obama tillåta ett nukleärt Iran?

Igår höll president Obama ett tal på AIPACs policy conference. New York Times har ett referat.

Alana Goodman på Commentary Magazine skriver om talet: Does Obama Want to Contain a Nuclear Iran?

President Obama clarified today that he’s looking to prevent, not contain, a nuclear-armed Iran, during his speech to AIPAC. While this was a welcome acknowledgement, it’s not particularly meaningful. Containment policy toward Iran has become so unpalatable that even American apologists for the Iranian regime rarely openly advocate it in mainstream discourse. 

Instead, these regime allies promote a different kind of containment policy: containment of a nuclear-capable Iran. In other words, the bomb is the redline – but everything that Iran does leading up to the bomb, including high-level enrichment, is acceptable.

This strategy brings Iran within arms-length of obtaining a nuclear weapon (which is also well after Israel would have the ability to take military action). And it gives regime apologists more time to argue that a nuclear-armed Iran is less of a threat to the world than commonly believed.

Trita Parsi, ledare för National Iranian American Council, skriver också om Obamas tal i Huffington Post:

While expressing his sympathy and friendship with Israel, Obama did not yield his red line at AIPAC. With the backing of the U.S. military, he has stood firm behind weaponization rather than weapons capability as the red line. 

He said: “I have said that when it comes to preventing Iran from obtaining a nuclear weapon [emphasis added], I will take no options off the table, and I mean what I say.” 

This is crucial because it is essentially a question of war and peace. Critically, Obama’s rejection of containment at AIPAC was in the context of containing a nuclear-armedIran, not a nuclear capable Iran. 

He said: “Iran’s leaders should know that I do not have a policy of containment; I have a policy to prevent Iran from obtaining a nuclear weapon.” 

Nowhere in the speech is he aligning himself, or even mentioning, the Israeli red line of “nuclear capability.” 

The president’s tough words regarding his readiness to use military action is all in the context of preventing a nuclear weapon in Iran, not a nuclear capability. 

Det verkar alltså ganska uppenbart att Obama tänker tillåta Iran att få nukleär kapacitet. Detta borde knappast lugna Israel.

Obama gör allt för att framstå som Israels bästa vän, men med hans track record är det inte lätt. Om jag vore Israels regering skulle jag tänka både en, två och tre gånger innan jag lägger min överlevnad i hans händer. Och vore jag amerikansk israelvän skulle jag tänka ett par varv till innan jag röstade på Obama.

PS: I Vanity Fair skriver en gammal Bush-rådgivare att Israel inte kan slå ut Irans kärnvapenprogram. Det pågår ett intensivt lobbande, så jag gissar man får se artikeln ovan i ljuset av detta. Särskilt som denne före detta Bush-tjänsteman numer öppet stöttar Obama.

Stenkastande är dödligt våld

Jag har tidigare skrivit om hur SVTs korrespondenterna valde att skildra ickevåldsrörelser på västbanken. Men dessa ickevåldsrörelser kastar sten mot bosättare och militär. Detta kan verka harmlöst, men är dödligt.

Nu har palestiniernas stenkastande fångats på film:

Detta stenkastande är inget slumpmässigt agerande, utan något som regelmässigt förekommer. I höstas dog en israelisk man och hans son efter en sådan attack.

Anledningen att SVT kallade detta för icke-våld är att palestinierna själva gör det. Till exempel Salam Fayyad.

Elder of Ziyon bloggade.

Khader Adnan: Inte bara bagare, terrorledare också!

Världen över rapporteras nu om Khader Adnan, palestiniern som hålls fången av Israel utan rättegång. Jag läste det när jag bläddrade igenom Flipboard tidigare idag både på The Guardian och Al-Jazeera. Så här skriver Guardian:

A Palestinian prisoner on his 61st day of hunger strike while shackled to a bed in an Israeli hospital is in immediate danger of death, according to a medical report submitted to the supreme court in an effort to secure his release. 

Khader Adnan, 33, a baker from a village near Jenin, is being held without charge by the Israeli authorities under a four-month term of “administrative detention”. He began his hunger strike on 18 December, the day after being arrested.

Elder of Ziyon har bloggat om bakgrunden till varför Adnan hålls av Israel. Han pekar på två viktiga poänger:

One is that Adnan is a leader of Islamic Jihad, the most hard-line terrorist group in the territories. He has been a leader of the group for years, calling for Islamic Jihad to continue to have weapons even under PA rule. 

He was arrested by the PA as well, and even embarked on a hunger strike against the Abbas regime while in PA jail only a year previous to the current hunger strike. 

The other is that administrative detention is perfectly legal and necessary.

Han citerar en artikel från Israel Hayom:

Israeli military officials generally use administrative detention to hold Palestinians who are believed to be an imminent risk to the country’s security. They say that if the evidence against the accused was made public, it would expose Israeli intelligence-gathering networks in the Palestinian territories. They say the process is under full judicial review by Israel’s military and the Supreme Court.

Så Adnan är lite mer än bara en bagare.

Jag gissar att denna nyhet snart dyker upp på ett TT-telegram.

Amnesty kräver “Radical change in Israel approach”

Jag skrev nyligen om hur palestinierna förhalar fredsförhandlingarna i Jordanien. Jag citerade The Telegraphs utrikeskorre Con Coughlin:

Most people in the West believe the main reason the talks are not going anywhere is because of Israel’s refusal to compromise on its settlement building programme. But while the Netanyahu government’s insistence on building settlements is certainly an obstacle, I am told by Western diplomats close to the exploratory talks that are currently taking place in Jordan between the two sides that the real reason they are running into difficulty is because the Palestinian delegation, led by the veteran Palestinian negotiator Saeb Erekat, is refusing to take the talks seriously.
For example, I am told by a Western diplomat working for the Quartet that when the Israeli delegation arrived for a meeting last weekend in Amman, the Jordanian capital, to present their latest security proposals, Mr Erekat simply refused to enter the room.

Efter att palestinierna så tydligt visat sin syn på fredsprocessen går nu Amnesty ut och kritiserar… trumvirvel… Israel: Från Huffington Post – Amnesty International: Radical Changes Needed in Israel Approach

The Quartet, comprised of representatives from the United States, Russia, the European Union and the United Nations, has facilitated the so-called peace negotiations for the past 10 years with little change in their approach, and 2012 does not bode well for those in the region or for prospects for peace. 
While Amnesty International takes no position on the peace process per se, the organization urges that any negotiations be founded on ensuring respect for human rights. Amnesty is calling on the United States and other members of the Quartet not to let negotiations drag on as they have done for years without progress, but to instead implement immediate and essential changes in their approach.

Artikeln beskriver problem med bosättningar:

Since the 1993 Oslo Agreement, Amnesty has underlined with increasing urgency the need to base peace on the human rights enshrined in international human rights standards. This should extend to the construction of Israeli settlements on occupied Palestinian territory, which violates the prohibition on population transfers by an occupying power into lands that it occupies.
Last December, a group of 20 international humanitarian and human rights organizations, including Amnesty International, issued a joint statement highlighting startling numbers for 2011; most disturbing among them is the fact that a “record number of Palestinians were displaced in 2011 due to home demolitions.”
The figures show that since the beginning of 2011 more than 500 Palestinian essential structures were destroyed in the OPT, with over 1,000 Palestinians displaced — doubling the number displaced over the same period in 2010, and the highest figure since at least 2005. More than half of those displaced have been children.
The rate of illegal Israeli settlement expansion in occupied territory increased, as did violence perpetrated by settlers on Palestinians. […]
In 2011, the construction of settler housing units accelerated, and plans for around 4,000 new units were approved for East Jerusalem — the highest number since at least 2006.
Violent attacks by settlers against Palestinians, including children, escalated by over 50 percent in 2011 compared to 2010, and by over 160 percent compared to 2009. Settlers have destroyed or damaged nearly 10,000 Palestinian trees in 2011, undermining the livelihoods of hundreds of families with virtual impunity. Over 90 percent of complaints of settler violence were closed by the Israeli police without indictment from 2005-2010.
In 2012, up to 2,300 Bedouin living in the Jerusalem periphery face forcible and unlawful relocation if Israeli authorities follow through with their reported plans, and rural communities in the Jordan Valley face the prospect of further demolitions as settlements continue to expand.
The increasing rate of settlement expansion, demolitions and other human rights violations make any prospect for a just and sustainable peace virtually impossible, and the continuing disconnect between the Quartet talks and the situation on the ground is dangerous.

Men eftersom Amnesty inte tar ställning tog de också upp palestiniernas överträdelser:

Violent acts by Palestinians on Israelis also continued, including rocket fire from the Gaza Strip. 

Vad de helt verkar ha missat var dock att palestiniernas bild av fredsförhandlingar är att inte ens gå in i rummet med sin motpart.

De senaste åren har världen fullkomligt blundat för palestiniernas vägran till fred. Och nu kräver Amnesty en “radical change” – hur ska detta rimligtvis se ut? Gissningsvis inte genom att man behandlar båda parter lika.

Via Amnestys officiella twitterkonto.

UPPDATERING: Elder of Ziyon bloggar om utspelet.

Artikel: Aldrig mer – Vad innebär det?

Idag medverkar jag i en artikel i Corren tillsammans med Lotta Jansson och Mathias Sundin. De är ordförande och vice ordförande för den lokala Samfundet Sverige Israel-klubben i Linköping-Norrköping. Själv är jag styrelseledamot.

Artikel är något förkortad i Corren men presenteras här i sin helhet:

Aldrig mer – Vad innebär det? Artikel på förintelsens minnesdag

Vi har lärt oss att vi
alltid måste minnas förintelsen, att vi måste berätta om förintelsen. Många av
oss har träffat överlevare i skolan och känner väl till historien. Alla skriver
under på att detta hemska aldrig ska hända igen. Men vad innebär detta
ställningstagande i praktiken?
I dag i Malmö kan inte
judar känna sig trygga. De antisemitiska brotten har ökat i intensitet. Judarna
där blir ofta trakasserade på väg till synagogan och är rädda att visa sina
judiska symboler. Även i andra städer måste judar ha skydd. I Stockholm skyddas
synagogan med vakter under de religiösa ceremonierna.
Pendeln har svängt i
Sverige och i Europa, och antisemitismen är återigen på frammarsch. Ändå är det
många gånger kontroversiellt att peka på denna antisemitism. Antisemitismen
sätt ofta i en politisk kontext. Den förklaras genom att ses som en del i
mellanösternkonflikten. Det gör att människor tystnar och inte vågar säga
ifrån.
Hur kunde förintelsen
äga rum? Det kom inte genom ett trollslag, utan det gick steg för steg. Det
började med demonisering, och goda människor såg tyst på.
I Europa finns mängder
av judiska miljöer. Innan förintelsen var de levande, numer är de övergivna.
Många judar har lämnat, och av de som finns kvar känner många samma otrygghet
som i Malmö. På minnesplatserna för förintelsen har många judar lämnat
israeliska flaggor. Många av Europas judar och deras ättlingar finns idag i
Israel.
Den grova antisemitismen
som var så vanlig på trettiotalet finns idag, men den är inte accepterad. Men
de fördomar som spreds öppet om judar på 30-talet finns kvar, i en ny form. Det
är inte legitimt att demonisera judar, men det är legitimt att demonisera
Israel och dess vänner.
Antisemitismen har
alltid ändrat sig och anpassat sig. Om inte de goda människorna vågar se detta
är risken stor att situationen förvärras.
Det var svårt att ta
ställning på 30-talet, även om det känns självklart nu. Men det är dags för de
goda människorna att lära av historien, höja sina röster mot antisemitism och
säga nej till demonisering av Israel. Endast på detta sätt kan “aldrig
mer” bli trovärdigt.
Den 27e januari är
förintelsens minnesdag. Den får inte glömmas och inte förändras till någon
allmän dag mot rasism. Lärdomarna av
förintelsen är för viktiga för det.

UPPDATERING: Här är länken.