Israel som barnamördare i svensk media

För en vecka sedan hände en tragedi – fyra palestinska pojkar dödades av en israelisk flygattack på en strand i Gaza. Att det händer olyckor i ett krig är ofrånkomligt. Men i svensk media antyds mer eller mindre öppet att attacken var medveten.

Journalisten Kasem Hamadé skriver om händelsen i ett krönikeliknande reportage: Raket dödade fyra pojkar. Här får barnens pappa lägga ut anklagelserna: “Varför döda små barn? […] Israel vill krossa oss genom att döda våra barn.” Och målande beskrivningar hur raketerna “slets i bitar” av de israeliska raketerna.

Svenska debattörer skildrar olyckan som ett medvetet drag.

Att Aftonbladet Ledare gör detta är kanske inte förvånande. Under rubriken “Att döda barn är inte självförsvar” omskrivs olyckan.

Isobel Hadley-Kamptz skriver en krönika om händelsen: “Vad finns kvar när elden upphört?”

Vad tänker soldaterna som avfyrade raketerna mot stranden nu? En israelisk minister förklarade attacken med att barnen lekte i närheten av ett raketgevär. Det gör dem alltså till rättfärdiga mål, eller åtminstone till “collateral damage” man inte behöver bry sig om.

Carolin Dahlman i Kristianstads-bladet skriver också om händelsen:

I förra veckan mördades fyra barn som lekte i Gaza i en flygräd från Israel. Målet var inte små pojkar, utan soldater, men likväl sprängdes 2-11-åringar mitt i sitt sökande efter krabbor på stranden. Vad säger Israels premiärminister Benjamin Netanyahu? ”Ojdå”?

I båda texterna utmålas de israeliska soldaterna som känslokalla inför dödsfallen. Eller rakt ut som barnamördare.

Är det verkligen rimligt att anta att israeliska soldater känslokallt och närmast av nöje skjuter palestinska barn? Vilka signaler sänder man som skribent när man utmålar israel och dess innevånare på detta sätt?

Den som känner till något om antisemitism vet att ett bärande tema är juden som barnamördare. Därför borde varje debattör som skriver om kriget i mellanöstern vara mån om att vakta sina ord.

Det är ingen slump att antisemitismen blommar upp i mellanösternkonfliktens spår.

Bloggaren Svart på Vitt skriver på samma tema.

Principer kräver att man tar ställning

I den svenska högerdebatten finns få röster som tar ställning i mellan Israel och Palestina. Många verkar se det som en dygd att bekymrat väga ena sidan mot den andra.

Denna inställning ekas idag i Smålandsposten: Det får inte vara som att heja på ett lag

Det kan också sägas om den svenska debatten om Israel-Palestinakonflikten. Politikers, tidningars, kyrkors och debattörers ställningstaganden är ofta förutsägbara. Det handlar om att välja lag och sedan hålla på det i ur och skur. Man säger sig vilja diskutera förutsättningar för fred, men ofta verkar det snarare handla om att fastlägga skuld. 

Det är också här många dunkla krafter röjer sig. De som entydigt säger sig veta vem som har rätt och fel i Israel-Palestinakonflikten har ofta en annan agenda. De gör mer skada än nytta, och det gör ont att se dem använda människors lidande för sina egna cyniska syften.

Att hålla på en sida utan anledning är intellektuellt svagt. Men att vägra ta ställning i en tydlig konflikt är heller inget att vara stolt över.

Just i konflikten mellan Israel och Hamas är grunddata mycket enkla. Hamas är religiösa extremister som vill upprätta en global religiös diktatur. De har ingen respekt för mänskliga rättigheter.

Under en längre tid har Hamas beskjutit civila i Israel. Varje raket i sig är att jämföra med de terrordåd som utförs ibland i väst – som när en självmordsbombare sprängde sig i centrala Stockholm. Varje nation har en plikt att stoppa sådan terror.

Den senaste tidens konflikt har gjort det uppenbart att Hamas använder mänskliga sköldar som en del i sin krigsföring. Militärt är de en jätteflopp, men Hamas krig handlar inte främst om militära segrar. De strävar också efter att delegitimisera och demonisera israel.

När det gäller militära konflikter har varje militär aktör en plikt att undvika civila dödsoffer. Krigets lagar ger utrymme för en hel del civila dödsoffer, men israels armé går längre än vad krigets lagar kräver.

Trots detta kommer såklart civila att dö. Det är en del av ett krig, och den huvudsakliga skulden för detta ligger på den part som driver konflikten.

I detta läge väljer alltså i övrigt mycket kloka debattörer att lägga huvudet på sned och väga ena sidan mot den andra.

Om man anser sig vara principfast är det yttersta testet av ens principer en svår situation, till exempel en krigssituation. Detta är ett krig mellan islamister som tillämpar terror mot en demokrati som följer de lagar och regler som vårt samhälle är uppbyggt på.

De som inte klarar av att ta ställning borde ta sig en rejäl titt i spegeln.

Läs Krauthammer: Moral Clarity in Gaza.

Studio ett om Gaza: Fall framåt

I dagens Studio Ett diskuterades mellanösternkonflikten. För att vara svensk media måste jag säga att det var mycket bättre än vad det brukar vara. Det betyder dock inte att det var bra eller ens i närheten av det.

Globalt är rapporteringen från mellanösternkonflikten mycket dålig, så vi är inte något undantag i Sverige. Se Honest Reporting, en organisation som granskar medierapporteringen om Israel.

De svenska tidningarna gör ofta s k “rewrites” på de internationella reportagen och utgår från deras perspektiv. I dagens Corren fick vi ett skolboksexempel på hur detta kan se ut:

Corren 9/7, klicka för förstoring

Vanliga exempel är att man kastar om kronologin – “konflikten började genom att israel slog tillbaka”. I TT:s artikel dröjer det åtta meningar innan man i en bisats nämner vad som driver konflikten – Hamas raketterror.

TT har länge varit ledande i vinklingar och har ofta fört ut ren propaganda. Se avsomnade bloggen TT-kritik.

Studio ett verkar ha bytt spår en smula, för några dagar sedan deltog mycket kunniga Anna Veeder och Magnus Ranstorp.

Men idag fanns tyvärr ingen med kunskap i studion. Det är talande när man hör hur journalisterna verkligen trevar sig fram utifrån vänsterstereotyper. De är som barn inför mellanösternkonflikten och vad som driver den.

Det borde inte kräva en djupare inläsning för att få fram att att Hamas har terrorbombat civila områden i Israel frenetiskt den senaste tiden. Raketerna skickas urskiljningslöst för att sprida skräck, och befolkningen måste fly till skyddsrum. Själva textboksdefinitionen på terrorism.

Bland annat frågade programledaren Agneta Ramberg om befolkningen i Israel inte reagerade på att så få israeler dör jämfört med palestinier. Varför denna frågeställning ens kommer upp är häpnadsväckande.

Slutklämmen är häpnadsväckande: Programledaren frågar Agneta Ramberg “Vad får de båda sidorna ut av det här”.

Ja, varför bombar Israel Gaza? Det borde också vara rimligt enkelt att komma fram till genom att tänka en sekund. (Rätt svar: Israel vill ha stopp på raketbeskjutningen av sina medborgare.)

Häpnadsväckande att få höra så imbecilla frågor från kunniga människor. Skäms!

Agneta Ramberg menar också att den underliggande konflikten är “belägringen av Gaza”. Det är också felaktigt. Den underliggande konflikten är att Hamas, och även Fatah, vill få slut på ockupationen av de som de ser som palestinskt territorium. Detta inbegriper hela Israel. Detta deklareras om och om igen – Se Palestinian Media Watch.

Ramberg upprepar även två gånger att Israel inte kan stoppa Hamas militärt. Fel igen. Khaled Abu Toameh i Jerusalem Post skriver om hur Hamas pressats allvarligt av Israels kraftfulla svar. Agneta Ramberg verkar vara fast i någon slags pacifistisk syn på världen.

Om journalisterna visste mer skulle mediekonsumenter kunna få en rimlig bild av vad som händer i mellanöstern. Bloggaren Elder of Ziyon har skrivit en guide för journalister – rekommenderas varmt.

Imbecilla frågor från stjärnögda journalister är tyvärr ett stort framsteg i svensk media. Ett fall framåt.

PS: På mitt twitterflöde delar jag kontinuerligt länkar om vad som händer.

Min röst går till Erik Scheller (fp)

Nu är det snart EU-val och det är dags att rösta. Min röst kommer gå till Erik Scheller (fp).

Jag tycker Folkpartiets linje är bra – tydligt EU-positiv. Erik Scheller är också tydlig när han säger nej till EU-skatt.

En annan viktig fråga för Erik Scheller är EU-utvidgning. Han har skrivit en utmärkt artikel där han ser Israel som ett lämpligt kandidatland i framtiden.

Personligen för mig har Eriks interna fp-kampanj varit viktig och förtroendeskapande. Jag vet att han är en lyhörd person vilket är viktigt för mig.

Rösta på en liberal israelvän – rösta på Erik Scheller!

Felaktigheter om Sharon

Ariel Sharon har dött, vilket har föranlett en hel del skriverier om honom och hans liv. Som vanligt antyds saker som inte har hänt, och ibland är det grova faktafel.

Wolfgang Hansson skriver i Aftonbladet: Krigshetsaren som blev en fredsduva

Länge var han krigaren som utan betänkligheter lät massakrera palestinierna. Det mest kända exemplet var Israels invasion av Libanon 1982 och blodbadet i de palestinska lägren Sabra och Shattila. Sharon var försvarsminister och ansvarig för grymheterna.

Massakern i Sabra och Shatila utfördes av kristna falangister från Libanon. IDF släppte in dem i lägret med instruktioner att inte skada civila. IDF och Sharon hade ett indirekt ansvar för det som hände – dödandet utfördes inte av IDF. Allt detta går att läsa på Wikipedia.

Hansson passar även på att föra vidare en annan myt om Sharon:

När han år 2000 på allvar återvände till toppolitiken var det som brukligt när det gäller Sharon med en elefants smidighet i porslinsbutiken. Sharons första drag var att promenera uppför Tempelberget i Jerusalem där både judar och muslimer har sina heligaste platser. Det var en ren provokation i ett mycket känsligt läge när ett fredsavtal mellan palestinierna och Israel låg inom räckhåll. Resultatet blev den andra palestinska intifadan, upproret. 

Även har kan wikipedia ge värdefull information. Sidan om orsakerna till den andra intifadan hänvisar till Mitchellrapporten, en internationell kommitté som efterforskade orsakerna till den andra intifadan. Så här säger den om Sharons besök på tempelberget:

The Sharon visit did not cause the “Al-Aqsa Intifada.” But it was poorly timed and the provocative effect should have been foreseen; indeed it was foreseen by those who urged that the visit be prohibited.

Mer detaljer om misuppfattningar kring Sharon finns hos CAMERA: With Ariel Sharon’s Death, Expect the Usual Falsehoods

Utöver vanligt slarv hos journalistern finns även lite mer extrema händelser. Talespersonen för Vivalla-moskén i Örebro, Aisar Al Shawabkeh, påstod i går natt på facebook att Sharon tillagat blodpudding på palestinska barns blod. En klassisk antisemitisk myt som uppmärksammas i Nerikes Allehanda.

Jag anser att det mest anmärkningsvärda Ariel Sharon gjorde var när han utrymde Gazaremsan och avslutade den israeliska ockupationen där. I efterhand kan detta inte ses som annat än ett misstag. Denna ensidiga israeliska eftergift gav mycket litet tillbaka till Israel. Istället för fred fick de terrorister och raketregn – och fortsatta internationella fördömanden.

En utförlig dödsruna finns på The Tower av Benjamin Kerstein: The Last Lion of Judea. En svensk motsvarighet finns hos Rasmus Jonlund: Sharon – Skurk och hjälte.

Obegriplig nyhetsvärdering kring Israel-Palestina

Nyhetsvärdering från världsmedier i allmänhet och svenska medier i synnerhet är intressant. När det kommer till mellanöstern extra intressant. Den avsomnade bloggen TT-kritik har under flera år visat hur problematisk rapporteringen från mellanöstern är.

I dag har vi fått ännu ett exempel på detta när Reuters rapporterar om händelse: EU tells Israel to explain seizure of Palestinian aid. Denna artikel i sig är problematisk, eftersom händelsen som rapporteras verkar vara en ganska uppenbar PR-aktion från palestinska aktivister. Nyheten i sig är snarare att en fransk diplomat slog en IDF-soldat under aktionen.

Hursomhelst, det är trots allt möjligt att läsa sig till vad som hänt i artikeln. Här finns en förkortad svensk version: EU kräver Israel på besked. Detta korta telegram kan mycket väl leta sig ut i svenska lokaltidningar, och här finns det ingen möjlighet att förstå vad som hänt.

Utöver diplomater som attackerar idf-soldater med slag händer det faktiskt saker i Israels närområde. Mest anmärkningsvärt är att Egyptens nya styre har blivit mycket negativa till Hamas. Khaled Abu Toameh menar att Egypten gått i krig mot Hamas.

Detta krig innebär bland annat att Egypten har satt Gaza i blockad, en blockad som enligt palestinska Ma’an nu intensifieras. När Israel hade blockad mot Hamas var det toppnyheter.

För några dagar sedan försökte en grupp palestinska flyktingar fly från Egypten med båt. Denna båt besköts av egyptiska säkerhetsstyrkor och två palestinier dödades. Al Ahram online rapporterade: Two palestinian refugees killed in emigration attempt from Egypt. Men som bloggaren Elder of Ziyon rapporterade var det inga andra medier som tog upp frågan.

Om Israel låg bakom attacken på palestinska båtflyktingar hade vi sett rapportering. Men inte nu.

Vad ligger bakom journalisternas nyhetsvärdering? Tyvärr känns följande beskrivning mest träffande: Om Israel kan lastas är det nyheter, annars inte.

Israel byter yxmördare mot fredsförhandlingar

Times of Israel har släppt en lista över de palestinska fångar som friges som en del av fredsförhandlingarna: Among the terrorists to be released, the murderer of a holocaust survivor.

Dessa fångar framställs ofta som politiska fångar, som rättvisa motståndsmän. Men sanningen är en annan – dessa fångar är skolboksdefinitionen av terrorister.

Två av fångarna är t ex dömda för yxmord på pensionärer:

A plasterer by trade, Rotenberg was attacked by Abu Musa and an accomplice at a construction site where all three men worked in March 1994. He sustained repeated blows to the neck with axes. His wounds induced a coma, and he died two days after the attack. He was survived by his brother and sister, who were also survivors of Sobibor, and by a wife and two children. Rotenberg was 67 when he died. 

Rotenberg wasn’t the oldest victim of the prisoners who made it onto the list Sunday. Fatah member Ra’ai Ibrahim Salam Ali was jailed in 1994 for the murder of 79-year-old Moris Eisenstatt. Eisenstatt was killed with ax blows to the head while he sat on a public Kfar Saba bench reading a book.

Ra’ai Ibrahim Salam Ali var medlem av Fatah, den moderata kraft som styr Västbanken. Han har med stor sannolikhet avlönats av Fatah under sin tid i fängelset, eftersom det är en policy från Fatah att avlöna terrorister. Sverige möjliggör detta genom sitt budgetstöd till palestinska myndigheten, som specifikt går till att betala löner. Mer info hos Palestinian Media Watch.

Israel pressas alltså att frige brutala mördare för att ens palestinierna ska sätta sig vid förhandlingsbordet. Som Israels ambassadör Bachman sa i Expressen: Israel är berett på stora uppoffringar.

Ra’ai Ibrahim Salam Ali och de andra brutala mördarna kommer tas emot som hjältar på Västbanken, och har en god framtid. De är palestinska hjältar.

Judea och Samarien eller Västbanken?

Under min semester i år har jag besökt Vallby Friluftsmuseum i Västerås, något som varmt rekommenderas. Där har de mänger med gamla byggnader, bland annat en gammal skola. Där hängde en karta från 1868 över det som då kallades Palestina – en karta som jag fann mycket intressant.

Karta över Palestina från 1868

Judea och Samarien kallas idag för Västbanken. Det namn som myntades efter
1948 års krig mot Israel då Jordanien ockuperade Judea och Samarien. Israel tog kontroll över området efter sexdagarskriget.

Trots att Jordanien deltog i ett utrotningskrig mot Israel, stick i stäv med FNs beslut, har de fått ge namn till det som förut kallades Judea och Samarien. Israel använder fortfarande det namnet.

Detalj ur kartbild

Många idag anser att Västbanken naturligt är en del av en palestinsk stat. Men det området ockuperades av Jordanien efter ett illegitimt krig, och delar av Västbanken är historiskt judiska. Därför är det helt legitimt att det finns israeliska anspråk på en del av marken.

Det anses idag ganska extremt att använda de historiska namnen Judea och Samarien. Att använda namn uppkallat efter Jordaniens ockupation (efter utrotningskrig) är däremot helt OK.

Se filmen the Truth about the West Bank:

Obegripligt från Expressen om bosättningsbojkott

Igår skrev Expressen ledare en text till stöd för EUs utspel om att märka bosättarvaror. Jag skrev tidigare om utspelet från EU, som inte kan tolkas på annat sätt än att EU anser att Israel inte har några legitima anspråk på Västbanken. Expressen Ledare applåderar nu denna linje.

Vissa områden på Västbanken är oomtvistat judiska. Det finns judiska kvarter i Östra Jerusalem, och det finns existerande judiska samhällen på Västbanken. I dessa existerande judiska områden brukar den israeliska staten tillåta att det byggs. Modi’in Illit är ett sådant samhälle.

Att bygga i existerande områden handlar inte om att expandera territorium, det handlar om att livet ska kunna fortgå trots avsaknad av fredsavtal. Men Expressen Ledare ger sken av att Israel “äter upp” Västbanken med bosättningar. Se denna artikel från Haaretz: The lies about the settlements.

FNs resolution 242 beskriver hur varje stat i mellanöstern har rätt att leva inom “secure, recognisable borders”. När Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza fick man en terrorstat som granne. Situationen på Västbanken är idag lik den i Gaza innan tillbakadragandet.

Både Israel och Palestina har rätt att leva inom säkra gränser, men dessa gränser ska avgöras i förhandlingar. Självklart ska press sättas på parterna – för att förhandla om fred. Att externa aktörer går in och föregår fredsförhandlingar är orimligt.

Expressen ledare verkar hålla med om att vissa områden på Västbanken naturligt tillhör ena parten, eftersom man välkomnar IKEAs planerade etablering i Ramallah. Men med den logik Expressen ledare använder mot Israel borde EU (om man vore konsekvent) bojkotta ett sådant alternativ. Nu är EU dock inte konsekvent – man är fullständigt ensidig i sin aktion mot Israel.

Israels motpart, Palestinska myndigheten, sände parallellt med EUs aktion ett grovt antisemitiskt barnprogram. De fortsätter också att arrestera journalister, som Jerusalem Post-journalistern Khaled Abu Toameh rapporterat. Men detta har aldrig adresserats av Expressen Ledare. Det sker i princip aldrig att Fatah eller palestinska myndigheten uppmärksammas.

Expressen Ledare förespråkar idag en linje som förstör för Israel före en linje som skapar fred. Det är djupt beklagligt, för att inte säga besvärande.

Omoraliskt att bojkotta bosättningar

DN rapporterar att EU nu väljer att bojkotta varor och tjänster från Västbanken:

EU:s 28 medlemsstater har skrivit på ett bindande avtal som börjar gälla på fredag. Avtalet förbjuder finansiering, samarbete, tilldelning av stipendier, forskningsfonder eller utdelandet av priser till någon som bor på Västbanken eller i östra Jerusalem – som båda tillhör ockuperade områden, enligt EU. 

I praktiken innebär detta att alla kommande samarbeten och kontrakt mellan EU-länderna och Israel ska innehålla en klausul som säger att de nämnda områdena inte tillhör staten Israel – och att avtalen därför inte gäller där.

Gränserna mellan Israel och Palestina har inte avgjorts. För att de ska kunna bestämmas krävs fredsförhandlingar. Israel har deklarerat att man är öppna för att förhandla, men palestinierna vägrar.

Att Israel ska dra sig tillbaka från Västbanken utan ett fredsavtal är orimligt. När man gjorde det i Gaza utsattes man för en terrorstat som granne. Risken för samma sak är överhängande på Västbanken, som dessutom ligger närmare de centrala delarna av Israel.

I detta läge väljer alltså EU att sätta press på Israel, som har en positiv inställning och är redo att förhandla. Det gör att palestinierna får mindre incitament att förhandla om fred, och gör Israel mindre benäget att anstränga sig. Varför ska Israel göra det, när de ändå straffas?

EU gör helt enkelt freden i mellanöstern en stor otjänst. Alla fredsvänner borde protestera mot detta huvudlösa beslut.