Göndör otydlig om islamofobi

Eli Göndör är doktor i religionshistoria med inriktning mot bland annat islam. Han skrev för en tid sedan en intressant kolumn i Corren: Begreppet islamofobi bör bytas ut

Velighet och osäkerhet inför vad islamofobi kan vara har gjort det möjligt att avfärda legitima och relevanta åsikter om islam eller islamisk religionsutövning som islamofobiska. Därmed har islam hamnat i en särställning gentemot alla andra idéer och rörelser som i en demokrati får räkna med att utsättas för kritik och ifrågasättande. 

Problemet börjar i begreppet islamofobi som signalerar att det skulle vara moraliskt oacceptabelt att kritisera islam. Om begreppet islamofobi däremot byts ut mot muslimofobi är delar av problemet löst i och med att begreppsbytet i sig sätter andra gränser för vad som är legitimt.

Göndör skriver idag i Aftonbladet: Vi måste se islam som en religion bland andra

Muslimer ska antingen skyddas eller hängas ut och islam ska antingen dras i smutsen eller höjas till skyarna som något osedvanligt exotiskt och välgörande. Att islam som alla andra religioner alltid blir resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle tycks för många var en ny tanke. […]

Förhållningssätt till islam bland muslimer är således lika variationsrikt som människors förhållningssätt till tillvaron rent allmänt. Överkänsligheten för just islam och muslimer är därmed lika obefogad som destruktiv. 

Att dölja vad som bör kritiseras tjänar ingens syfte. De som framför allt blir lidande när det sker är människor som Amun Abdullahi. Genom bemötandet av etablerade svenska medier förlorade hon tron på journalistiken i Sverige och på sig själv.

Men om vi går tillbaka till Göndörs första artikel i Corren finns där en märklig kommentar:

Men när den legitima kritiken av islam eller dess religiösa uttryck övergår i att tillskriva människor åsikter eller karaktärsdrag för att de på något vis anknyter till islam är gränsen överskriden. När religiösa eller sekulära muslimer påstås vara ett homogent kollektiv med gemensamt religiöst beteende eller gemensam religiös uppfattning för att de i någon mening anser sig vara muslimer, utsätts de för fördomar och rasism (min fetstil).

Det finns en bred rörelse som strävar efter att likställa islamofobi och antisemitism, och på så sätt göra religionskritik mot rasism. Göndör tycks hålla med denna rörelse, trots sitt i övrigt klarsynta skrivande.

Så här säger ateisten Sam Harris om islamofobi:

the only way that Muslims can reasonably be said to exist as a group is in terms of their adherence to the doctrine of Islam. There is no race of Muslims. They are not united by any physical traits or a diaspora. Unlike Judaism, Islam is a vast, missionary faith. 

The only thing that defines the class of All Muslims […] is their adherence to a set of beliefs and the behaviors that these beliefs inspire. And, unlike a person’s racial characteristics or gender, beliefs can be argued for, tested, criticized, and changed.

Om islam ska behandlas som en religion bland andra måste vi vara glasklara med att rasism är reserverat för rasförtryck, och säga nej till de som strävar efter att rasistmärka religionskritik eller fördomar mot religiösa.

Relevant: Nationalencyklopedin om rasism och Wikipedia om rasism.

Konsekvent antirasism manar till eftertanke

Som aktivist mot antisemitism har jag funderat på vad konsekvent antirasism innebär. För många  innebär detta att likställa antisemitism och islamofobi. Både Expo och Svenska Kommittén mot antisemitism använder detta likställande i olika utsträckning. 

Sam Harris är en amerikansk ateist som är en stark kritiker av islam. Han får ofta anklagelsen av islamofobi riktad emot sig, och har nu skrivit en text till svar mot dessa anklagelser: Response to Controversy.

Så här skriver Harris om islamofobi:

The meaning of “Islamophobia” is not at all like the meanings of those other terms. It is simply not easy to differentiate prejudice against Muslims from ordinary racism and xenophobia directed at Arabs, Pakistanis, Somalis, and other people who happen to be Muslim.  

[…] the only way that Muslims can reasonably be said to exist as a group is in terms of their adherence to the doctrine of Islam. There is no race of Muslims. They are not united by any physical traits or a diaspora. Unlike Judaism, Islam is a vast, missionary faith. 

The only thing that defines the class of All Muslims […] is their adherence to a set of beliefs and the behaviors that these beliefs inspire. And, unlike a person’s racial characteristics or gender, beliefs can be argued for, tested, criticized, and changed. 

Harris pratar också om antisemitism:

[…] we have a 2000-year-old tradition of religiously inspired hatred against Jews, conceived as a distinct race of people, both by those who hate them and by Jews themselves. Anti-Semitism is, therefore, a specific form of racism that, as everyone knows, has taken many terrible turns over the years […]. 

“Sexism,” generally speaking, is a bias against women, not because of any doctrines they might espouse, but because they were born without a Y chromosome. 

The meanings of these terms are clear, and each names a form of hatred and exclusion directed at people, as people, not because of their behavior or beliefs, but because of the mere circumstances of their birth.

Rasism är bland de grövsta formerna av fördomar som vi har. Den som är konsekvent antirasist måste vara noga med vad som benämns som rasism.

Fördomar mot muslimer och kristna ska bekämpas men kallas för rätt saker. Muslimer och kristna kan inte utsättas för rasism, eftersom de inte förenas av etnicitet.

Jag respekterar antirasisterna på Expo, men antirasism är ett luddigt begrepp. Själv föredrar jag att ta min utgångspunkt i tron på människans lika värde och på förnuftet.

Humanism kan vara det ord jag letar efter.

Konstruktivt: Skilj på sharia och islam

Bahare Andersson är medlem i Tryckfrihetssällskapet har nyligen medverkat i ett seminarium med Tryckfrihetssällskapet. För en tid sedan skrev hon en debattartikel på Sourze: Stå upp mot sharia – det gör dig inte till islamofob. Samma artikel men lite mer utförlig har nu också publicerats på Axess kulturblogg: Gästbloggare: Expo och rasismens olika ansikten.

Andersson beskriver ett möte med Tryckfrihetssällskapet och hur det skildrats av bland annat Expo:

Varken jag eller någon av de andra föreläsarna beskrev islam som ett hot mot västvärlden. Det är islams politisk/juridiska del sharia som hotar de mänskliga rättigheterna. Så länge politiker och journalister inte förstår denna skillnad kommer hedersvåldet och islamiseringen att växa sig starkare i Sverige.

Ingen av oss som kritiserar sharia vill att muslimer ska sluta tillbe sin gud i det privata. Själv har jag gjort valet att vägra gå i moskén så länge man inte tillåter kvinnliga imamer, homovigslar eller låter muslimska kvinnor gifta sig med män av annan religion. Återigen – samma rättigheter för oss muslimska kvinnor som Svenska kyrkan ger sina medlemmar.

Jag tycker Bahare Andersson har kommit fram med något mycket bra. Jag tycker inte det är något fel att vara “islamofob”, dvs att vara emot religionen islam. Det är lika fel som det är att vara emot kristendomen.

Det är också viktigt med tuff kritik av islam och man får säga att man är emot islam. Men om man säger att man är emot sharia istället tycker jag men är mer tydlig och sammanfattar vad många islamkritiker tycker. Det är väldigt få som har något emot att människor har en personlig religion på samma sätt som kristna har idag.

Något som också är viktigt är att säga nej till hedersvåld. Att stötta föreningar som Glöm aldrig Pela och Fadime är mkt viktigt (jag har ansökt om medlemskap).

Att skilja på islam och sharia kan vara en väg framåt, och som jag upplever det, ärligt och intellektuellt hederligt. Om man kombinerar det med att säga nej till hedersvåld får man en mycket stark hållning.

Bahare Andersson bloggar här.