Migrationsdebatt: Största möjliga tystnad

Migrationsverket larmade nyligen om extrem belastning: “Situationen på Migrationsverket är desperat“.

Även innan Syrienbeslutet rapporterade många kommuner om svåra situationer för att hantera alla asylsökande. Bland annat har bostadsbristen varit svår, och den lär inte bli bättre nu. Ivar Arpi skrev på SvD: Många får asyl – få får bostad.

Merit Wager bloggade: Att vi har varit på väg mot ett katastrofläge har varit känt mycket länge. Och det stämmer – Wager och miggorna har larmat, men ingen har lyssnat.

Så här skriver Dick Erixon:

Om det politiska etablissemanget i handling skulle stå för det godhetens budskap man förmedlar i ord, krävs helt andra villkor för arbetsmarknad och välfärdssystem. Det krävs en omfattande liberalisering av arbetsrätten, lägstalönerna i kollektivavtal måste sänkas dramatiskt och bidragssystemen göras om till meritokratiska försäkringar istället för att bygga på politiska förmåner konstruerade som rättigheter för alla. 

Själv ser jag gärna att vi, i ordnade former över lång tid, går i denna riktning. Men inget parti i riksdagen säger sig vilja ha denna utveckling. Ändå står man och hävdar att man är för ett öppen flyktingmottagning. Det går inte ihop. Partierna ljuger väljarna rakt upp i ansiktet.

En migga bland många vittnar till Wager: Vi har slutat att göra juridiskt korrekta asylprövningar. I takt med att kvalitén på utredningarna minskar ökar ansökningarna. Som Bitte Hammargren skriver är det lysande tider för människosmugglarna.

Appropå Syrien så är Sverige en utmärkt destination för terrorister som behöver gömma sig. Göteborgs-Posten skriver: Terror kan även drabba vår stad

Enligt en färsk regeringsrapport från forskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren, Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredjeland, beräknas bland annat ett trettiotal radikaliserade yngre svenskar ha rekryterats till al-Shabaab. 

Rapporten beskriver också hur radikala personer, i samband med upplopp i förorter, passat på att utnyttja tillfället i rekryteringssyfte för att främja religiös extremism. Det kan handla om att de har försökt att provocera polisen och sen försökt övertyga ungdomar om den radikala vägen och målat upp hur förtyckta muslimer är. […] 

Att poliser med specialkompetens bedömer Sverige är tacksamt att vistas i för extremistiska grupperingar för att samhället har en medioker tillsyn av dessa grupper, är inte tillfredsställande.

Det finns till och med uppgifter om att svenska jihadister varit inblandade i terrordådet i Kenya.

Just nu är det dödstyst i media och den politiska debatten kring migration, trots att mängden asylsökande är hög och bristerna i processen är synligare än någonsin.

En reflektion: Främlingsfientliga medier som Avpixlat är nitiska när det gäller att hitta negativa vinklingar på migration och integration. Lika nitiska är de breda medierna när det kommer till att undvika ämnet.

Tystnaden är djupt obehaglig.

Waberi, (m) och muslimska brödraskapet

Peter Santesson på Inslag.se har skrivit ett mycket intressant inlägg om Federation of Islamic Organisations in Europe där Islamiska förbundet är medlem.

Så här skriver Santesson:

Tidigare har jag kommenterat att Islamiska förbundet är ”grundande medlem” i FIOE. Medlemsskap i denna europeiska paraplyorganisation är enligt forskaren Lorenzo Vidino en ”formal indicator” på att en organisation är en del av New Western Brothers och den globala brödraskapsrörelsen.

Vice ordförande i FIOE är sedan 2010 moderaten Abdirisak Waberi. Detta anger Waberi på sin hemsida.

Är det rimligt att vara engagerad i en organisation med täta kopplingar till muslimska brödraskapet och samtidigt företräda moderaterna i riksdagen?

Finns en monolitisk islam?

På Folkpartiet Östergötlands årsmöte talade i år Jasenko Selimovic, statssekreterare hos Erik Ullenhag. Han höll ett gripande tal om hur han kom till Sverige och det mottagande han fick. Mycket av detta finns återgivet i hans brev till Jonas Hassan Khemiri.

Jasenko Selimovic pratade sedan om islam. Han menade att det fanns mängder med fördomar om islam, och att islam inte är en monolitisk religion.

De muslimska länderna är representerade i FN i Organisation of the islamic conference. Tanken med detta är att representera ummah, den globala muslimska nationen.

De muslimska länderna har liknande problem. Kvinnoförtryck, intolerans mot homosexuella, judar och andra religioner. Några exempel:

  • Judarna har drivits ur arabvärlden, och nu drivs de kristna bort. Gatestone Institute gör listor månad för månad över attackerna mot kristna från muslimska extremister. Här är listan för Januari.
  • Antisemitismen bland muslimer Europa är också stark. I Frankrike ökar antisemitiska attacker kraftigt efter attentatet i Toulouse. En del talar nu om slutet för europas judar.
  • Thereligionofpeace.com är en islamkritisk sajt som också listar de många övergrepp som görs av muslimska extremister. Dessa övergrepp går att härleda till islamistiska påbud, direkt från Koranen och från tunga religiösa företrädare i den muslimska världen.

Ateisten Sam Harris skrev något väldigt intressant 2006 i sin text The end of Liberalism?

Increasingly, Americans will come to believe that the only people hard-headed enough to fight the religious lunatics of the Muslim world are the religious lunatics of the West. Indeed, it is telling that the people who speak with the greatest moral clarity about the current wars in the Middle East are members of the Christian right, whose infatuation with biblical prophecy is nearly as troubling as the ideology of our enemies. Religious dogmatism is now playing both sides of the board in a very dangerous game. 

While liberals should be the ones pointing the way beyond this Iron Age madness, they are rendering themselves increasingly irrelevant. Being generally reasonable and tolerant of diversity, liberals should be especially sensitive to the dangers of religious literalism. But they aren’t. 

The same failure of liberalism is evident in Western Europe, where the dogma of multiculturalism has left a secular Europe very slow to address the looming problem of religious extremism among its immigrants. The people who speak most sensibly about the threat that Islam poses to Europe are actually fascists.

Samma sak ser vi i Sverige, där Sd och Avpixlat är relativt ensamma i sin kritik av islamism.

Islamismen är en stark och inflytelserik kraft bland Europas muslimer. Deras värderingar får genomslag i vårt samhälle idag. De representerar en tolkning av islam som är i högsta grad monolitisk, och som finns representerad världen över, bland annat genom Muslimska brödraskapet.
Diskussionen om islam har jag tidigare skrivit om när jag citerade Barry Rubin: Meningslös debatt om islams natur. Självklart kan islam reformeras och kombineras med ett västerländskt samhälle. Men detta kommer inte ske om problemet tonas ned.

Relevant i sammanhanget är Lena Andersson i DN: Att lägga livet till rätta.

Om avhopp från den svenska ankdammen

Nima Dervish berättade i förra veckan om hur ännu en hatpredikande islamist, Sheikh Hamza Sodagar, besökt Sverige. (Den 25–27 februari föreläste han i Stockholm, inbjuden av Imam Ali islamiska center i Järfälla.)
Nima presenterade denna information för flera journalister, men ingen nappade. Mot bakgrund av detta skrev Nima följande text:

Jag inser med all önskvärd tydlighet att jag slösar energi och tid. Så jag struntar i detta nu och avsäger mig journalisttiteln. Sverige är inte ett land att vara journalist i. (Sedan 2009-10 har jag inte känt att jag har kunnat skriva fritt och som jag velat.)
Jag avsäger mig också Sverige. Jag kom till Sverige 7 februari 1987 så det var 26-årsjubileum nyligen. Tack för de åren, men det är dags att avluta den epoken.

Jag vill inte vara landsman med en befolkning vars majoritet (eller tillräckligt stora minoritet) är fega och helt enkelt inte inser sitt eget bästa. Jag vill inte bo i ett land vars politiker, media och organisationer jag allt oftare har börjat känna ofrivillig förakt för. Stannar jag inte i Kurre så blir det USA.

Detta skapade stora reaktioner, och många beklagade att Nima hoppade av. Många höll också med Nima om det dåliga debattklimatet. Per Hagwall skrev ett blogginlägg som sammanfattar det många verkar känna.

Nima skrev själv på sin blogg:

Har sedan igår läst SÅ många kommentarer av svenskar som skriver att de också är trötta, att de tappat hoppet, att det går utför, att de vill lämna Sverige: ”Vore det inte för barnen eller barnbarnen så…”. En del har redan lämnat landet. 

Vi pratar inte bara om invandrade – har man redan en gång utvandrat så skräms man inte av att göra det igen – utan etniska svenskar. 

För en gångs skull är jag genuint förvånad. Att så många känner såhär är en allvarlig varningssignal om landets tillstånd. Man ska inte känna så i ett fredligt, välordnat, välutvecklat, demokratiskt välfärdsland.

Jag beklagar också att Nima slutar skriva. Men jag sjunger inte med i klagokören över hur illa allt är.

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det faktiskt är ursvenskt att tycka att Sverige är skit. De som skrivit till Nima och säger sig inte vilja vara svenskar är mycket nära essensen av den moderna svenskheten.

Minns vad Reinfeldt sa – det ursvenska är blott barbari. Det tårdrypande avståndstagandet från svenskheten som Nima publicerat ligger för mig nära detta.

Islamism är en ny företeelse i Sverige. Journalisternas sätt att skriva förändras, men det tar lite tid. Se till exempel detta inlägg om Vilks på Al Quaidas dödslista som letade sig från Gudmundsons blogg ända ut till dn.se.

Demokratin är till sin natur sådan att den alltid är under hot. De flesta av oss har växt upp med ett akut kärnvapenkrigshot hängande över huvudet. Jag uppmanar alla som oroar sig för islamismen att ha en smula perspektiv. Islamismen är ett hot, ett stort hot – men vi kan hantera det.

Tänk också på vilket samhälle vi kommer ifrån. 2006 fick alliansen makten. Innan dess hade sossarna styrt decennier i sträck. För varje dag som går blir Sverige lite modernare och öppnare.

Tack Nima för ditt arbete som bloggare. Reaktionerna på din avgång visar att det finns en stor förståelse för de frågor du drivit. Det ger hopp, och inspirerar mig att fortsätta vara engagerad.

Islamiska förbundet inbjuder muslimska brödraskapet till Sverige

Islamiska förbundet anordnar just nu konferens om realitetsbaserad islamrätt. Just idag är det flera uppseendeväckande talare.

Talare under denna dag är Abdel Rahman al-Barr. (Han presenteras på hemsidan som Dr Abdallah Ali Abdallah al Khayl basfar). al-Barr är högt uppsatt inom muslimska brödraskapet och medlem av deras “guidance Bureau”. Han är också aktiv inom salafistpartiet Freedom and Justice Party.

En annan talare från muslimska brödraskapet är Dr Mohamed Izzat. Izzat har enligt konferensens hemsida varit generalsekreterare för muslimska brödraskapet.

Detta är som synes inga duvunguar – det är tunga spelare inom muslimska brödraskapet. De inbjuds att tala om “realitetsbaserad islamrätt”, och vi kan idag se vad detta innebär i praktiken i Egypten. Islamism och sharia är dessa herrars agenda.

Andra talare för denna dag är Dr Abdallah Ali Abdallah Al Khayl basfar från Saudiarabien. Han är enligt hemsidan “medlem i Kung Abdulaziz universitets Humanistiska fakulteteten”. Han har uttalat sig på arabisk TV om att ge pengar till jihad i de palestinska områdena.

Islamiska förbundet har tidigare fått kritik om kopplingarna till muslimska brödraskapet. Men det är inget som verkar ha påverkat dem. Nu har de fått riktigt tunga spelare inom organisationen att komma till Sverige och prata om islamrätt.

Abdirizak Waberi sitter i riksdagen för moderaterna. Han är också engagerad i för Islamiska förbundet som rådsordförande.

Nuvarande ordförande för Islamiska förbundet, Omar Mustafa, är invald i styrelsen för Socialdemokraterna i Stockholms stad. Gudmundson har tidigare bloggat om honom.

Deras organisation bjuder just nu in muslimska brödraskapets representanter till Sverige. Är detta OK för moderaterna och socialdemokraterna?

Frågan är större än så. När tunga spelare inom muslimska brödraskapet besöker Sverige borde vi alla dra öronen åt oss. Vad är islamiska förbundets agenda? Kan de ses som en legitim aktör efter detta?

Förtryck i Hjällbo

Göteborgsposten skriver om Hjällbo. Hjällbobråket – islamism eller inte? Texten har hamnat bakom en paywall men finns i Google Cache.

GPs reporter Linda Asmar intervjuar representanter för föreningen Afrikas Horn:

Jag lyssnar. Ställer sedan frågan som dykt upp efter våra fyra oanmälda besök i föreningen: Var är alla barn och var är alla kvinnor? Vi har inte sett en enda kvinna och inte mer än två barn.
Said, som är uppvuxen i Hjällbo, svarar lugnt:
– De är hemma, vad ska de göra här nu när det inte finns något att göra här?

Men ni män är ju här.
– Kvinnorna är bättre på att inte slösa tid på att göra ingenting, de är hemma och gör viktigare saker. Vi har aktiviteter för bara kvinnor. I islam ska inte kvinnor umgås med män. Jag tar gärna ut min fru och fikar på stan och sedan går vi hem ihop. Varför ska hon umgås med andra män?

“I islam ska inte kvinnor umgås med män”, säger Said som är uppväxt i Hjällbo. Tydligare än så kan inte problemen med radikalisering i Hjällbo beskrivas.

Men det är inte bara de muslimska kvinnorna som får känna på kringskärning av sina liv. Linda Asmar intervjuar också kristna Hjällbobor som känner sig hotade:

En grupp medelålders kvinnor med guldkors runt halsen går förbi. De har bott här i mer än 30 år och är uppgivna. 

– Vi flydde till Sverige på grund av förföljelse och förtryck från muslimer och nu har det nästan blivit värre här. Vi vågar inte gå ut själva på kvällarna och när de ser att vi bär kors så tittar de snett.

Gun Holmertz som uppmärksammade problemen i Hjällbo åker numer inte dit:

Gun Holmertz, som för Vänsterpartiet är nämnde­man i Migrationsdomstolen, vill inte träffa oss i Caritas lokal.
– Aldrig i livet. Jag vågar inte sätta min fot där nu. Jag har blivit dödshotad i två vittnens närvaro, av en man som säger sig vara jihad-krigare och som säger att han ska mörda mig i guds namn.

Länken kom via Merit Wager.

Egypten och kriget om idéerna

Tarek Heggy är en egyptisk liberal tänkare. Han deltog i dokumentären om muslimska brödraskapet som jag bloggade om förra dagen. Han är skribent på Gatestone Institute (som jag för övrigt rekommenderar varmt).

Hans senaste text, Islam’s Threat to Diversity är mycket intressant.

The trend of political Islam is exulting as it stands poised to take over the reins of power in Egypt. However, the domination by this trend over the country’s political and cultural landscape poses a real danger to the multi-layered nature of the Egyptian people.  

Because of the grip the conservative schools of thought have acquired over the minds of most Muslims today […] the spread of a cultural wave that is opposed to the non-Islamic dimensions of the Egyptian identity is a likely – and exceedingly dangerous – development. […] 

We are also likely to see the spread of values opposed to the Other — whatever form “otherness” may take — representing yet another very dangerous threat to Egyptian diversity.

Heggys text beskriver samma sak som Magdi Abdelhadis sommarprogram gjorde igår. Han beskrev Egypten som ett land genomsyrat av islam, och på väg mot ett sharialagar.

Abdelhadi pratade om hur islamismen finansierats av Saudiarabien. Landet sponsrar en extrem form av islam som nu vunnit mark i Egypten.

Jag skrev tidigare om Pew Researchs opinionsundersökning, och Per Santesson på Inslag.se har också skrivit om ämnet. Dessa opinionsundersökningar bekräftar den bild som Heggy och Abdelhadi ger.

Heggy igen:

There are those who claim that the Islamization of Egyptian society reflects “the will of the people.” But history teaches us that the will of the people is not always beneficial. Eight decades ago, the will of the German people brought Adolf Hitler to power, plunging mankind into genocidal wars and massacres that claimed more than fifty million lives. 

Exemplet känns skrämmande relevant när man tänker på Egyptens kristna minoritet.

De sociala medierna har lyft kampen om idéerna till en global arena. De västliga liberala värderingarna utmanas på flera fronter. I Egypten har de marginaliserats kraftigt.

Kriget om idéerna verkar för närvarande förlorat i Egypten.

 

Muslimska brödraskapets europeiska dröm

Axess sände för en tid sedan dokumentären Muslimska brödraskapet – om frihet och jämlikhet. Programmet är gjort av exilirakiern Walid al-Kubaisi som utvandrat till Norge.

Den finns på youtube i tre delar. Jag rekommenderar alla att ta er tid att kolla på denna film.

Del 1


Del 2


Del 3

Al-Kubasi intervjuar ledare för muslimska brödraskapet och de berättar om sin plan – att göra Europa muslimskt genom demografi, eftersom muslimer föder mer barn än infödda européer. Detta är alltså en plan från en stor islamistisk organisation med förgreningar i 70 länder.

Men trots att detta är en uttalad idé för en stor islamistisk organisation anses det till exempel av tidskriften Expo vara problematiskt att tro på den här typen av föreställningar – Eurabia.

Dokumentären visar också att i Egypten är hijab, slöja, ett modernt påfund. Studentbilder från 1959 och 1979 visade inga slöjor alls. Men 1995 bar nästan alla kvinnor slöja.

Tesen som drivs i dokumentären är att muslimska brödraskapet har radikaliserat egypten, och att samma process pågår i Europa. Genom att tvinga kvinnorna att bära hijab/niqab låser man in dem i islamism, och samma radikalisering drabbar då barnen.

Dokumentären gjordes 2010. Genom den arabiska våren har nu muslimska brödraskapet tagit makten i Egypten, och de kämpar för makten i Syrien. Deras uttalade plan är alltså också att få makten i Europa, och avskaffa demokratin.

Al-kubasi möter en människorättsaktivist i Jemen, som visar sig tillhöra muslimska brödraskapet. Han låter först som en genuin människorättsaktivist, och pratar med västlig terminologi. Men efterhand visar det sig att han är islamist, och har en annan definition på mänskliga rättigheter än vi. Han menar bland annat att den som lämnar islam ska dödas.

En västlig journalist hade aldrig kunnat tro att han var islamist.

Denna dokumentär har också sänts på engelska under titeln Mask of Peace: Brotherhood’s plot for global rule.

Några intressanta namn ur filmen:

Mörk framtid för Afghanistans kvinnor

Från Long war Journal: 94 more Afghan schoolgirls poisoned

Less than 24 hours after Afghan authorities reported a suspected poison attack against a high school in northern Sar-i-Pul province, a second suspected poison attack sickened 94 female students at the Sorkhak girls’ high school in Sar-i-Pul City, according to Pajhwok Afghan News

Unlike the symptoms of nausea, headaches, and fever reported in yesterday’s attack, the female students sickened at the Sorkhak girls’ high school had reportedly developed rashes and dizziness. Afghan authorities believed a “poisonous substance or gas” had been sprayed in the classrooms and sickened the students. 

Today’s attack marks the 10th suspected poison attack in northern Afghanistan since mid-April, and the latest episode this year that has sickened hundreds of students in Takhar, Khost, Bamyan, Kabul, and Nangarhar provinces. 

For more information on previous poison attacks, see LWJ report, NDS arrests senior Taliban leader and 14 others linked to school poisonings, and TM report, Afghan officials report suspected poison attack in Sar-i-Pul.

Obama och väst kommer dra tillbaka sina trupper 2014. Då ska bland annat bistånd ta över militärens roll. Utsikterna för Afghanistans kvinnor är alltså mycket dåliga.

Norrköpings Unga Muslimer sprider islamism

Per Gudmundson bloggar om föreningen Norrköpings Unga Muslimer

I en kartläggning av jihadismen i Bosnien, gjord av MEMRI, ges imamen Bilal Bosnic framträdande plats. Kartläggningen visar dels hur Bilal Bosnic uppviglar mot västvärlden och otrogna, hyllar självmordsbombare och gör propaganda för talibanerna, dels uppgifter om att Bilal Bosnic är aktiv i att föra jihadister till fronten i Irak. […] 

Under 2006 höll Bilal Bosnic en rad föreläsningar i Sverige, bland annat i bådeMalmö och Göteborg

Filmer och ljudupptagningar från en mängd av hans predikningar sprids idag av Norrköpings Unga Muslimer (NUM), som är en bosniskt dominerad lokalförening i det stora rikstäckande ungdomsförbundet Sveriges Unga Muslimer (SUM). 

En annan bosnisk imam som förekommer i rapporten är som nämnts ovan Nusret Imamovic. […] Även budskapet från Nusret Imamovic sprids av NUM.

Gudmundson ställer en viktig fråg

Frågan som måste ställas är förstås hur det kan komma sig att en medlemsförening i den väletablerade ungdomsorganisationen SUM, i den breda så kallade muslimska mittfåran, kan sprida predikningar av imamer som bejakar självmordsbombningar, hyllar al-Qaida och stöttar talibanerna.

Den frågan är mycket viktig och har inte getts något svar. Det finns en stor tolerans för islamism bland Sveriges organiserade muslimer.