Olympisk tolerans för arabiskt israelhat

Olympiska spelen ska stå för sportsliga värderingar. Men tyvärr är inte verkligheten lika vacker som idealen. 

In the weeks and months prior to the opening ceremonies of the Olympic Games, the organizers and the International Olympics Committee were adamant in insisting that there was no time during the event for a single moment of silence for the victims of the 1972 Munich massacre. The 40th anniversary of the terrorist violence that disrupted the sports extravaganza went unmarked during the worldwide television show […].  

But as it turned out, those who produced the opening ceremonies were not opposed to commemorating the victims of terrorist violence, just to remembering Israeli victims. The official program included a nearly six-minute long choreographed commemoration of the July 7, 2005 London bombings.[…] 

While there were those who speculated that prejudice against Jews and Israelis was at the heart of the IOC’s decision prior to Friday, the surprising inclusion of the 7/7 attacks as a major element in the ceremony confirms that this was the case. The only possible conclusion to be drawn from this is that the Olympic movement considers Jewish blood shed by terrorists at an Olympics to be somehow less significant than that of other victims.

Erik Lidström på bloggen Under Tallen skriver om ännu ett illdåd som IOK tillåtit. Från Algeminer: Lebanese Olympic Team Demands Barrier Separation From Israel Squad

The Lebanese judo team forced International Olympic Committee officials to erect a barrier between themselves and the Israeli judo squad, Friday afternoon in London, just hours before the Games’ opening ceremony, reports Israeli daily Yediot Ahronot. 

Both teams were scheduled to train inside London’s ExCeL center but Lebanon’s team did not want to be seen by the Israeli one, and IOC officials heeded the Lebanese demand after the team’s coach demanded separation.

Inte nog med att IOK tillåter att terror sopas under mattan, man tolererar också libanesernas brutala israelhat och går dem till mötes med deras krav på att slippa se israeler.

Elder of Ziyon har också skrivit om passiviteten från IOK när iranska atleter vägrar tävla mot israeliska.

Det arabiska israelhatet och judehatet slår igenom också i sporten, och IOK tolererar att detta händer. Skamligt.

Bildt bjuder in Iran till statsbesök, ingen bryr sig

För ungefär en vecka sedan besökte Irans vice utrikesminister Sverige på inbjudan från Carl Bildt. Förenade Föreningar för ett Fritt Iran (sic) protesterade: FFFI fördömer starkt att Carl Bildt bjudit in Irans biträdande utrikesminister.

Deras protest föll platt till marken. Istället fick Aliasghar Khaji framträda i DN, där han förnekade förintelsen, samt i SvD där han inte fick en enda kritisk fråga.

SvDs Bitte Hammargren återgav vad som framstår som en monolog från den biträdande ministern. Som jag sagt förr – Bitte Hammargren drar ned SvD rejält. Protesterna från de svenska oppositionella iranierna var inte intressanta, istället tog SvD chansen att publicera en smörande intervju med mullornas representant.

Bildt passar dessutom på att på sin blogg raljera över den israeliska rädslan för ett nukleärt Iran.

Denna nyhet flög helt under radarn för mig. Kunde aldrig tänka mig att ett officiellt statsbesök från Iran skulle behandlas på detta sätt – jag hade faktiskt förväntat mig kritik.

Anna Ekström ställer nu frågan på sin blogg – var det rätt av Bildt att ta emot Irans vice utrikesminister? Gissningsvis är detta en retorisk fråga – svaret är ett rungande nej.

Per Ahlmark attackerade Bildt i helgen och kallade honom för en “avskyvärd person”. Jag tyckte först detta var något överdrivit, men sen ser man detta.

Det är skrämmande att Sverige har en utrikesminister som Carl Bildt. Och det är mer skrämmande att han kan bjuda in representanter för en antisemitisk regim och ha möte med dem utan att någon bryr sig.

Kommer Obama tillåta ett nukleärt Iran?

Igår höll president Obama ett tal på AIPACs policy conference. New York Times har ett referat.

Alana Goodman på Commentary Magazine skriver om talet: Does Obama Want to Contain a Nuclear Iran?

President Obama clarified today that he’s looking to prevent, not contain, a nuclear-armed Iran, during his speech to AIPAC. While this was a welcome acknowledgement, it’s not particularly meaningful. Containment policy toward Iran has become so unpalatable that even American apologists for the Iranian regime rarely openly advocate it in mainstream discourse. 

Instead, these regime allies promote a different kind of containment policy: containment of a nuclear-capable Iran. In other words, the bomb is the redline – but everything that Iran does leading up to the bomb, including high-level enrichment, is acceptable.

This strategy brings Iran within arms-length of obtaining a nuclear weapon (which is also well after Israel would have the ability to take military action). And it gives regime apologists more time to argue that a nuclear-armed Iran is less of a threat to the world than commonly believed.

Trita Parsi, ledare för National Iranian American Council, skriver också om Obamas tal i Huffington Post:

While expressing his sympathy and friendship with Israel, Obama did not yield his red line at AIPAC. With the backing of the U.S. military, he has stood firm behind weaponization rather than weapons capability as the red line. 

He said: “I have said that when it comes to preventing Iran from obtaining a nuclear weapon [emphasis added], I will take no options off the table, and I mean what I say.” 

This is crucial because it is essentially a question of war and peace. Critically, Obama’s rejection of containment at AIPAC was in the context of containing a nuclear-armedIran, not a nuclear capable Iran. 

He said: “Iran’s leaders should know that I do not have a policy of containment; I have a policy to prevent Iran from obtaining a nuclear weapon.” 

Nowhere in the speech is he aligning himself, or even mentioning, the Israeli red line of “nuclear capability.” 

The president’s tough words regarding his readiness to use military action is all in the context of preventing a nuclear weapon in Iran, not a nuclear capability. 

Det verkar alltså ganska uppenbart att Obama tänker tillåta Iran att få nukleär kapacitet. Detta borde knappast lugna Israel.

Obama gör allt för att framstå som Israels bästa vän, men med hans track record är det inte lätt. Om jag vore Israels regering skulle jag tänka både en, två och tre gånger innan jag lägger min överlevnad i hans händer. Och vore jag amerikansk israelvän skulle jag tänka ett par varv till innan jag röstade på Obama.

PS: I Vanity Fair skriver en gammal Bush-rådgivare att Israel inte kan slå ut Irans kärnvapenprogram. Det pågår ett intensivt lobbande, så jag gissar man får se artikeln ovan i ljuset av detta. Särskilt som denne före detta Bush-tjänsteman numer öppet stöttar Obama.