Ett Sverige under islam?

Pew Research center har lanserat en ny undersökning: Europe’s Growing Muslim Population

Even if all migration into Europe were to immediately and permanently stop – a “zero migration” scenario – the Muslim population of Europe still would be expected to rise from the current level of 4.9% to 7.4% by the year 2050. This is because Muslims are younger (by 13 years, on average) and have higher fertility (one child more per woman, on average) than other Europeans, mirroring a global pattern.

A second, “medium” migration scenario assumes that all refugee flows will stop as of mid-2016 but that recent levels of “regular” migration to Europe will continue (i.e., migration of those who come for reasons other than seeking asylum; see note on terms below). Under these conditions, Muslims could reach 11.2% of Europe’s population in 2050.

Finally, a “high” migration scenario projects the record flow of refugees into Europe between 2014 and 2016 to continue indefinitely into the future with the same religious composition (i.e., mostly made up of Muslims) in addition to the typical annual flow of regular migrants. In this scenario, Muslims could make up 14% of Europe’s population by 2050 – nearly triple the current share, but still considerably smaller than the populations of both Christians and people with no religion in Europe.

De har även prediktioner för Sverige, som sticker ut i Europa

Sweden, which also has accepted a relatively high number of refugees, would experience even greater effects if the migration levels from 2014 to mid-2016 were to continue indefinitely: Sweden’s population (8% Muslim in 2016) could grow to 31% Muslim in the high scenario by 2050, compared with 21% in the medium scenario and 11% with no further Muslim migration.

Medelscenariot för Europa och Sverige
Det sannolika scenariot enligt mig är någonstans runt medium för Sverige, en population mellan 20 och 30% muslimer.
Nassim Nicolas Taleb skrev tidigare om hur en liten intolerant grupp kan påverka majoriteten: The most intolerant wins: The dictatorship of the small minority. Taleb tar upp till exempel hur mattillverkare gör sin mat kosher, eftersom de flesta kan äta det utan problem. I Sverige ser vi exempel på burka i skolan, könsseparerade badtider med mera.
Den offentliga sektorn, media och politiker är helt genomsyrade av tanken på islam som något positivt och spännande. Torbjörn Elensky kallar detta för tredjevärldismen.
SVT rapporterar om den nya minareten i Karlskrona: Blekinge har fått sin första minaret

– Vårt samhälle är inte förberett för böneutrop fem gånger om dagen sju dagar i veckan. Därför blir det bara ett böneutrop och det är under fredagsbönen mitt på dagen, säger Mulo Djopa som är vice ordförande i Islamiska Kulturföreningen.
– Vi tänker sätta upp en högtalare i minarten, men utropet på fredagarna kommer bara att höras här i området. […]

Mulo Djopa säger att satsningen i Kungsmarken betyder mycket för föreningsmedlemmarna.

– Alla är så tacksamma och glada. Nu när de ser minareten ser de att det fungerar likadant i Sverige som i de krigshärjade länder de flytt från. De kan anpassa sig och integrera sig snabbare genom att dom kan utöva sin tro som de bär med sig överallt.

Minareten i Karlskrona ska bara ropa ut sina utrop en gång i veckan och svagt. Men sannolikheten är hög att utropen kommer höras högre och oftare. På samma sätt kommer islams inflytande att öka i hela samhället.

Om muslimerna blir 20-30% finns ett gott utrymme för ett islamskt parti som kan driva utvecklingen snabbare framåt med statens hjälp.

Etablissemanget kommer inte att ändra sig förrän utvecklingen är så långt gången att den inte går att stoppa. Det mest sannolika är att Sverige kommer bli mer och mer muslimskt ju mer tiden går, och Pews scenario känns mycket realistiskt.

Till detta kommer att svenskar är benägna att flytta, både inom Sverige och utomlands. I bästa fall blir Sverige segregerat men vi kan även gå mot ett våldsamt scenario, som redan påbörjats. Jag har tidigare skrivit om detta i inlägget Libanons öde och Sveriges.

Debatten kring islam är stigmatiserad och brännmärkt av överheten. Men nu är utvecklingen så långt gången att debatten mer eller mindre är irrelevant. Den demografiska utvecklingen, etablissemangets åsikter och demokratins inneboende natur gör att utvecklingen går åt ett tydligt håll, och det snabbt.

Överheten har genom tiderna utsatt svenska folket för enorma prövningar. Stora delar av befolkningen dog i krig, och mängder av svenskar lämnade Sverige i slutet av 1800-talet. Det verkar vara dags för en stor omvälvning igen. Vi kan bara hoppas att det inte blir så.

Statsinvandring, ansvar och lösningar

Jimmie Åkessons valfilm inför valet 2018 finns nu på youtube.

Det är en ödesmättad film som pekar på den statligt drivna invandringens effekter på Sverige. Den pekar också på moderaterna och socialdemokraterna som huvudansvariga, och på medierna.

Statsinvandringen har försämrat Sverige drastiskt, vilket Åkesson och Sverigedemokraterna förtjänstfullt visar i sin film.

Det är mycket bra att ansvar utpekas, och moraliskt har Sverigedemokraterna rätt. Men de har bara förstått en del av problemet.

Den statligt drivna invandringen eller massinvandringen är strået som knäckte kamelens rygg. Men det finns en elefant i rummet.

Skatterna är höga, byggandet är reglerat, polisen är kuvad och sönderreglerad – det går att hålla på hur länge som helst. Sverige är ett semi-socialistiskt land med skatter över 50%. Då bryts samhället ner och misär uppstår.

Vi är halvvägs till Venezuela, och följaktligen har vi rätt mycket av de problem som Venezuela har. Stagnation, fattigdom och misär i ett land korrelerar väl med skattenivåerna.

Sverigedemokraterna vill ha kvar den enorma stat vi ser idag, men hoppas kunna reformera genom att byta ut de ansvariga på toppen. Dessa förmodat upplysta och kunniga politiker ska styra skutan rätt.

Åkessons tvivel skiner igenom i slutfrasen:

Mitt namn är Jimmie Åkesson, och jag kommer göra allt för att reda ut det kaos som ni socialdemokrater och moderater ha skapat. Vi kan, och vi måste lösa det här.

p.p1 {margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 13.0px Helvetica}

Jag tvivlar inte på Åkessons barnatro att staten kan lösa detta. Detta är samma förhoppning som Medborgerlig Samling har, eller Moderaterna med sitt nya mer sansade ledarskap. 

Jesus borde väl kunna fixa biffen? Jesus som statsminister?

Tyvärr är det så att socialism inte fungerar, hur briljanta företrädarna än är. Det har bevisats om och om igen, men med idioters envishet försöker människor om och om igen.

Det enda som kan rädda Sverige är att rusta ned den massiva stat som plågar Sverige. Självklart ska staten sluta att locka människor till Sverige med skattepengar. Men om invandringen minskades till noll skulle ändå problemen vara kvar.

Sverigedemokraternas förslag på lösningar för polisen är behjärtansvärda men vem som helst kan se att det finns brister. Man vill göra “effektivitetsreformer”, vilket är rätt svårt när hela myndigheten är mer eller mindre nedbruten.


En jättemyndighet kan inte lösa säkerhetsproblemen för hela Sverige. Det måste till decentraliserade lösningar.

Kommunerna måste ges möjlighet att bygga upp lokala polisorganisationer, det måste underlättas för privata bolag att sköta säkerheten och sist men inte minst måste människor tillåtas att bära vapen.

Politiker kan inte lösa människors problem. De kan bara förhindra och förstöra. Det vill inte Sverigedemokraterna eller något annat parti inse.

Jag har engagerat mig i Klassiskt Liberala Partiet för att ge människor en möjlighet att rösta för verklig förändring. Vi kan inte reformera myndighetssverige, lika lite som någon annan. Vi är rätt duktiga men ärligt talat inte bättre än några andra politiker.

Vi kan däremot rulla tillbaka staten, sänka skatterna och ge människor möjlighet att lösa sina egna problem. Det är det enda som fungerar.

Utanförskapets karta uppdaterad: Ökande utanförskap

Tankesmedjan Den nya välfärden har lanserat en uppdatering av “utanförskapets karta”:

Mellan 2004 och 2008 publicerade Folkpartiet fyra rapporter med titeln ”Utanförskapets karta”. Syftet var att undersöka utanförskapets utveckling genom att räkna antalet svenska bostadsområden med låg förvärvsfrekvens och svaga skolresultat. Det visade sig att antalet sådana områden vuxit kraftigt från tre stycken år 1990 till 156 stycken år 2006. Folkpartiet kritiserade den socialdemokratiska regeringen för misslyckandet och garanterade att vända trenden om det kom till makten 2006.

Den Nya Välfärden har i rapporten ”Utanförskapets karta – en uppföljning av Folkpartiets rapportserie” följt upp hur det har gått med utanförskapet. Rapporten är skriven av fil dr Tino Sanandaji, som använt exakt samma metodik som Folkpartiet.

Hur har det då gått?

Mellan 2006 och 2012 växte antalet utanförskapsområden från 156 till 186. Antalet invånare i dessa områden ökade under samma period från 488 000 till 566 000 personer. […] 

– Folkpartiet förtjänar en eloge för sina noggranna studier, säger Patrik Engellau, ordförande i Stiftelsen Den Nya Välfärden. Men partiet var uppenbarligen övermodigt när det ”garanterade” att vända trenden. […] Det borde mana inte bara Folkpartiet, utan även andra partier, till eftertanke. Dagens invandringspolitik verkar inte fungera hur kompetenta och välvilliga de politiker än må vara som hanterar den.

Folkpartiet får nu “äta upp” sitt beslut att vara kritiska i opposition.

Men skulden är inte bara Folkpartiets. Idag finns ett brett konsensus kring den svenska migrationspolitiken. Det pågår också en strid om verklighetsbilden, något som Tino skriver om i ett blogginlägg. Även liberala debattörer argumenterar för att den svenska invandringen är en nettovinst för samhället.

För de flesta är det dock uppenbart att många av de migranter som kommer till Sverige hamnar i ett permanent utanförskap.

Den nya välfärden och Tino Sanandaji genomför här ett mycket viktigt arbete.

Läs Tino Sanandajis blogginlägg om rapporten.

Två sidor av invandring

Almegas näringspolitiska chef Ulf Lindberg skrev på Aftonbladet debatt tidigare under veckan:

Arbetskraftsunderskottet i Sverige ökar, så de inrikes födda räcker inte till. Samtidigt framförs kritik om att invandrarna inte får jobb, men statistik från SCB ger en positivare bild:

  • Antalet förvärvsarbetande har ökat med sammanlagt 250 190 personer mellan 2000 och 2010. Av dem som har fått jobb är 2 av 3 utrikes födda.
  • Antalet förvärvsarbetande i Stockholm ökade mellan 2000 och 2010 med cirka 59 000 personer. Av dessa var 31 500 utrikes födda. I Malmö ökade antalet förvärvsarbetande med drygt 36 000 varav 17 000 var utrikes födda.

Den starka tillväxten i dessa städer har med andra ord möjliggjorts av den invandrade arbetskraften.

Samtidigt har ännu ett kommunalråd kommit ut med nödrop till staten. Bo Frank, moderat kommunalråd i Växjö i Smålandsposten:

För det första har staten under ett antal år anvisat näst intill dubbelt så många flyktingar som det funnits avtal om. För det andra så vägrar samma stat att betala kommunens skenande kostnader för socialbidrag som är en direkt följd av att man anvisat fler flyktingar än avtalats. Utöver detta har Växjö kommun träffat avtal om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Och kommunen har varit pådrivande för att möjliggöra anhöriginvandring av humanitära skäl. […]

Av 600 personer som kommit under de senaste 18 månader har fem fått arbete. Och kommunen måste betala socialbidrag då statens ansvar för försörjning gått över till kommunen. 

Växjö kommun har nu för första gången någonsin högre arbetslöshet och högre socialbidrag än kommuner vi brukar jämföra oss med. Den genomsnittliga tiden det tar för människor att komma in på arbetsmarknaden ligger kring 9 år och uppåt för personer med bristfällig eller ingen utbildningsbakgrund. Sedan finns det alltid lysande undantag. 

Och Sverige och Växjö har aldrig tidigare tagit emot så många människor med dålig eller obefintlig utbildning.

En annan stad som inte klarar av att hantera invandringen är Borlänge. 80% av invandrarna går till socialbidrag (dec 2011), kommunen går med underskott (11 april 2012), 600 anhöriginvandrande somalier väntas (30e april 2012). Lägg ihop ett och ett där.

Ulf Lindgren kängar på de som kritiserar invandringen och nämner bland annat Dilsa Demirbag-Sten och Johan Norbergs debattartikel. Men båda sidor måste synas.

Vi måste få en fungerande politik för invandring. Det jag personligen hoppas på är att man kan liberalisera arbetsmarknaden så att även de med lägre kompetens kan konkurrera om jobb.

Bra svar till Norberg & Dilsa

Andreas Johansson Heinö: Invandringen som liberalt dilemma

För den som likt åtminstone Norberg, vill rasera välfärdsstaten och förespråkar en radikal sänkning av skatter och bidrag, är ”fria gränser” visserligen en ideologiskt renlärig ståndpunkt (däremot borde den förstås vara obekväm för den som har minsta realpolitisk insikt: det kommer aldrig att uppstå ett politiskt utrymme i Sverige för att helt öppna gränserna varför det borde vara viktigare att sträva efter att öka legitimiteten för en relativt öppen invandring snarare än att posera med moraliskt oantastliga ungdomsförbundsåsikter från 1990-talet).

Men för oss andra, socialdemokrater som vill behålla välfärdsstaten som den är eller borgerliga som, mig själv inkluderad, vill ha mer begränsade reformer, kräver invandringsfrågan större eftertanke. Hur hitta den optimala balansen mellan relativt öppna gränser och en relativt generös välfärdsstat? Få politiska frågor äger en sådan sprängkraft som den som gäller förändringen av ett samhälles grundläggande institutioner, för att kunna ta emot nya invånare.

Likaså är integrationsfrågorna enkla för den som enbart svarar ”individen” på alla frågor som ställs. Dilsa Demirbag-Sten har skrivit oräkneliga artiklar på temat att det är dumt att kollektivisera. Gott så, det tycker de flesta i Sverige. Vi hör till de länder i Europa som särbehandlar våra medborgare allra minst. Men räcker det? Är det verkligen möjligt att skapa jämlikhet i ett mångkulturellt samhälle om man helt bortser från gruppgemenskapernas dynamik och kulturella och etniska faktorers betydelse för de liv som människor lever? 

Och Tino Sanadaji: Till Empirismens försvar 

Han frågar vidare: 

“Är ”etniska svenskar” immuna mot antisemitism?” 

Är Norberg och D-S immuna mot logik? Att andelen med antisemitiska åsikter är högre bland muslimer (enligt svenska staten drygt 10 ggr högre) betyder inte att den är noll bland svenskar, vilket Neudling givetvis heller aldrig påstått. Överrepresentationen 1:10 räcker gott för att invandring från muslimska länder ska ha lett till en dramatisk ökning av antisemitismen i Malmö. Detta problem med ökad rasism är det dock enligt Norberg inte legitimt att prata om. […]

Liberalism består inte bara av sentimentala ideal, en viktig (kanske den viktigaste) komponent är upplysningstidens ideal om Förnuft, om rationalitet och fri analys som grunden för beslutstagande. Det är allt tydligare att det finns en spänning mellan dessa ideal och den utopiska tanken på fri invandring.

Man får kritisera invandring som god borgerlig

Tobias Holdstock skrev en relevant fråga idag på twitter:

Får man som liberal vara mot helt öppna gränser, eller är det också skäl för uteslutning? Mkt konstig debatt om sådant ej får diskuteras.

Holdstock har dock fel, som jag har förstått Dilsa och Johan Norberg så får man till och med kritisera problem med invandring, om man samtidigt påpekar att man är positiv till invandring. Dessutom gällde DN Debatt-attacken borgerliga, inte liberala.

Den svenska invandringspolitiken är idag en arbetslöshetsinvandring. Från Affärsvärlden:

Arbetsförmedlingens nya prognos visar att sysselsättningen ökar med sammanlagt 20.000 personer under 2012-2013. Samtidigt förblir arbetslösheten i stort sett oförändrad. […] 

Anledningen till att andelen arbetslösa ökar är att ökningen av arbetskraften är större än jobbtillväxten.

Gunnar Sandelin skriver idag på Newsmill: Kraftigt ökad invandring till Sverige. Sandelin skriver också något mycket viktigt om invandring:

Övergången från ett tämligen homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen av Sverige under vår tid. 

Visst är det så. Och det är faktiskt så, att man som god borgerlig får vara kritisk till denna mycket stora förändring av Sveriges karaktär. Det är OK att vilja ha det så, men det är också OK att vilja ha en mindre invandring.

Jag tycker vi borde debattera detta mer, att invandringen faktiskt innebär en radikal förändring av det svenska samhället. Och jag tänker mig att många goda borgerliga faktiskt är kritiska till detta.  Och även om någon borgerlig skulle förespråka något så otänkbart som minskad invandring kan jag inte se den minsta anledning till rynkade pannor och hyttande fingrar på DN debatt.

Jag är stolt över att vi har en generös arbetskraftsinvandring. Men att vi har en omfattande invandring som går direkt till bidragsberoende och utanförskap, det är problematiskt. Och att vi har ett migrationsverk som mer eller mindre verkar ha slutat att fungera, det är jag mycket kritisk till.

Jag kan tänka mig en radikal förändring av samhället, men jag vill gärna att man får debattera för- och nackdelar utan att meningsfränder backstabbar en på DN debatt. Kritik kan jag mycket gärna tänka mig, men det som Norberg och Demirbag-Sten ägnar sig åt är cherry-picking gränsande till personangrepp.

Påståendet att man som borgerlig debattör jämt och ständigt måste påpeka att man är för invandring tycker jag faktiskt är riktigt larvigt. Jag visste att Dilsa Demirbag-Sten driver sitt eget jihad mot de som problematiserar invandring på annat sätt än henne. Men att Johan Norberg hoppar i samma galna tunna, det var verkligen en tråkig överraskning.

Jag ser dagens DN debatt och hysteriskt retweetande till stöd som ett uttryck för knoppar som brister. Vi får faktiskt debattera integration idag. För det ska vi vara tacksamma till Per Gudmundson, Johan Lundberg och Paulina Neuding.