Piratpartiets ledare Anna Troberg skriver på sin blogg om regeringens senaste aktion för mer övervakning och mindre integritet: IP-nummer för små skitbagateller
Regeringen överlämnade den 2 februari en proposition till riksdagen. Den har den spännande titeln: “De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation” […]
Regeringen slår nämligen i propositionen fast att: ”Skyldigheten för
operatörerna att lämna ut uppgifter om abonnemang till de
brottsbekämpande myndigheterna i samband med misstanke om brott ska inte
vara begränsad till brott av viss svårhet.” […]
I och med detta kan internetleverantörer komma att tvingas lämna ut
information om vem som står bakom ett IP-nummer inte bara för grov
brottslighet, utan även för småsaker. Jag har inget emot att polisen kan
begära ut IP-nummer om det finns anledning att misstänka grov
brottslighet som skadar människor och samhälle. Jag har däremot väldigt mycket emot när man tar i så att byxorna
spricker även för små skitbagateller som nedladdning av några få låtar.
Norrköpings tidningars ledarredaktion bloggar om utspelet: De små stegens tyranni
Det börjar med argumentation de flesta av oss kan
ställa upp på. Kanske varningar för terroristhotet (verkligt eller
inbillat). Eller som nu, varningar för sexuella trakasserier och så
kallad grooming på nätet.
Därför vill regeringen göra det lättare att jaga fildelare! I
fortsättningen ska polisen få rätt att begära ut IP-nummer hos
bredbandsoperatörerna oavsett det sannolika straffvärdet för ett
misstänkt brott. I dag har polisen denna rättighet bara om det finns en
chans för att brottet ska ge fängelse eller villkorlig dom.
Samtidigt påpekas att det inte ska bli lättare att göra husrannsakan.
Det är intressant, för åtminstone delvis är det samma sak. Internet är
inte någon värld för sig själv, utan en del av denna världen. Om vi inte
vill ge polisen rätt att stövla in i våra lägenheter på blotta
misstankar om bagatellbrott borde detsamma gälla på nätet.
Alliansregeringen har gjort allt de kan för att öka övervakningen av svenska folket. Här är ännu ett steg, som kommer kunna utnyttjas hur mycket som helst. Det behövs bara att polisen hittar på ett skitbrott som någon är misstänkt för så kan de få ut ip-nummer.
Den svenska polisen fungerar illa på flera sätt. För det första så är de oerhört dåliga på att lösa brott. För det andra är de maktfullkomliga. Poliser som begår övergrepp kan vara lugna med att slippa påföljd. Därför är denna reform så skrämmande.
Alliansregeringen har inte förmått göra något åt uppklarningsfrekvensen av brott. Nästan som för att kompensera detta har man varit bäst i klassen på att införa övervakning av medborgarna. Detta hjälper inte särskilt mycket för att lösa brott, men det tar fullständigt död på medborgarnas integritet.
När regeringen gick med på ACTA-avtalet gick man stolt ut med att man inte behöver ändra några lagar. Det beror inte på att ACTA är bra – det beror på att vi redan infört alla övervakningsåtgärder som avtalet kräver.
Men ingen ska tro att alliansen är sämre än oppositionen. Massövervakning är en hjärtefråga hos alla riksdagspartier.
