Invandring kräver låglönemarknad

Dick Erixon skriver om ett frukostseminarium från Timbro om invandrares arbetsmarknad. Där släppte man bland annat rapporten “Fattigdomsfällan slår igen“.

– Sveriges arbetsmarknad är utformad för högutbildade och högproduktiva. Lågutbildade och grupper vars produktivitet är svår att uppskatta får inga jobb, sa Hans Westerberg.

– Långvariga bidrag och höga ersättningsnivåer anges ofta som en huvudorsak till den här fattigdomsfällan, och att man med lägre nivårer skulle få människor från bidrag till arbete. Men det gäller ju under antagandet att det finns arbeten att gå till. Som det ser ut idag finns inte alls massor med arbeten på den produktivitetsnivå som passar denna lågutbildade grupp, sa Anders Bornhäll.

Dick Erixon kommenterar:

När jag i bloggen tidigare i höst rappporterade om mötet med amerikanske författaren och kolumnisten David Frum i Washington, sa han öppet och utan att göra något stor sak av det, att invandringen till Amerika är en fördel för de som tjänar mest, medan den kan vara en nackdel för dem som tjänar minst. Nyanlända invandrare konkurrerar om jobben där utbildningskraven är låga. Det gör tjänstesektorn billigare för dem som kan köpa, men de som själva arbetar i den lågproduktiva delen av tjänstesektorn riskerar att få sänkta lönenivåer.

Detta får inte sägas i Sverige. Det politiska mantrat från alla riksdagspartier är att Sverige ska konkurrera med högkvalificerad produktion.

Men om de hundratusentals människor som kommit till Sverig till del är analfabeter eller lågt utbildade, hur ska detta hänga ihop?

För mig är det självklart med fri arbetskraftsinvandring. Men invandring av andra skäl, t ex flyktingskäl, är en kostnad för landet och denna kostnad måste självklart lösas på något sätt.

I Sverige tar vi in mängder med invandrare som har låg kompetens, samtidigt som vi stänger dem ute från arbetsmarknaden. Resultatet blir utanförskap, segregering och problem.

Sverigedemokraterna vill minska invandringen, men jag gissar att de inte är särskilt tända på en låglönemarknad. Vänstern vill inte ha någondera – de vill fortsätta att ha en hög invandring utan att hantera den på något särskilt sätt.

De borgerliga har två rimliga alternativ. Antingen sänka invandringen av personer med låg kompetens, eller att reformera arbetsmarknaden.

Ta debatten med SD och förlora

Gunnar Sandelin är mannen som skrev den berömda DN-artikeln “Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna“. Nu är han tillbaka igen med artikeln “Hög invandring och mångkulturella ideal hotar välfärdsstaten“. Det är den mest lästa artikeln på Newsmill just nu. Ett utdrag:

När det gäller frågor som rör invandring och asyl har det alltför länge i politiken och i det offentliga samtalet rått ett öststatsliknande klimat, där den som har en kritisk hållning utifrån fakta riskerar att stämplas som psykiskt störd, företrädelsevis lidande av någon fobi som resulterar i aversioner mot främmande människor, religioner eller kulturer (xenofobi, islamofobi). Att vilja ha ett samhälle som man känner igen sig i definieras som någonting närmast patologiskt.

Det finns mycket att säga om invandring, men den viktigaste aspekten är den som Gunnar Sandelin tar upp ovan. Det svenska debattklimatet har länge varit mycket auktoritärt. Det har gällt för prostitution, men där börjar taket höjas. Numer kan man problematisera ämnet utan att stämplas som pro-trafficking eller torsk.

Men i debatten om immigration finns inte de alternativen. Idag handlar det om förenklat om att man är för svensk immigrationspolitik och då är man god. Eller också vill man problematisera och då är man Sverigedemokrat och rasist. Precis som Gunnar Sandelin skriver ovan.

De svenska politiker som säger sig vilja ta debatten med Sverigedemokraterna står såvitt jag vet till fullo bakom svensk immigrationspolitik. Jan Björklund har yttrat att det finns problem med integrationen, annars har det varit rätt tyst. Det som däremot framkommit är att de etablerade politikerna och medierna är totalt anti-sd.

Den etablerade politikern som tar debatten med SD måste hålla sig inom ramen för den rådande politiska diskursen kring invandring. Den innebär att man helst inte ska prata om invandring, och om man pratar om den måste det vara i positiva och väldigt generella termer.

Om man debatterar med SD utifrån gällande diskurs kommer man förlora. Den som går utanför gällande diskurs kommer stämplas som pro-sd och rasist.

Folkpartiet försökte problematisera invandringen för ett antal år sedan, men det blev för känsligt och Mauricio Rojas hamnade i frysboxen. Sedan dess har det varit tyst. Men på landsmötet öppnade Jan Björklund för debatt med Sverigedemokraterna, och även för problematisering.

Men för att SD ska kunna stoppas måste vi få till en integrationspolitik som fungerar. Johan Ingerö beskriver situationen:

Sveriges problem är, enligt min uppfattning, att Sverige kombinerar en socialdemokratisk arbetsmarknad med en liberal migrationspolitik. Enkelt uttryckt: allas rätt att misslyckas med att ta sig in på en genomreglerad arbetsmarknad, och uppbära diverse bidrag under tiden.

Om man väl börjar debattera kommer dumheten i svensk immigrationspolitik att framstå i ljus dager. Den har kunnat överleva på grund av att den inte debatterats.

Så för de etablerade partierna som vill hålla sig innanför de gällande ramarna är det bäst att fortsätta tysta ned SD. Tyvärr fungerar det inte i längden, eftersom SDs stöd ökar. Etablissemangets bästa försök att fortsätta tysta ned SD är att prata om blocköverskridande samarbet för att fortsätta tysta ned problemen. Det kommer leda till att SDs stöd fortsätter att öka.

Det som är kärnan i SD-problemet är att vi har en dålig immigrations- och integrationspolitik. Första steget är att man tar debatten och vågar problematisera. Men den politiker som trots allt ger sig ut för att försvara vår dåliga integrationspolitik kommer förlora. Integrationspolitiken måste förändras till något som håller långsiktigt.