Tystnadskultur lyfter Sd

Gunnar Sandelin, som jag citerade i mitt gamla blogginlägg Ta debatten med Sd och förlora, skriver idag på SvD Brännpunkt: Tystad debatt skapar SDs framgångar. Till att börja med skriver han lite grann om svensk invandringspolitik:

• Invandringens/asylmottagandets nettokostnader ligger på mellan 43 och 58 miljarder per år.

• Nästan ingen av de som söker asyl idag har några giltiga id-handlingar.

• Hälften av de asylsökande som får stanna saknar eller har endast kortare skolgång eller liten yrkeserfarenhet .

• Bara sju procent av alla asylsökande som fått permanent uppehållstillstånd de senaste 30 åren har flyktingstatus.

• Vi har en anhöriginvandring som är flera gånger så stor som asylinvandringen.

• Sverige har mellan 1990 och 2006 gått från tre till 156 utanförskapsområden, där i praktiken bara hälften av alla i arbetsför ålder har sysselsättning.

Han skriver också om den tystnadskultur som har uppstått kring invandringen:

Istället för att problematisera och lyssna till det som är en stor del av befolkningens verklighet har den politiska och mediala eliten ihärdigt strävat efter att uppfostra medborgarna till “rätt” värdegrund.

Att all kritik mot mångkultur och massiv asylinvandring i förhållande till folkmängden har avfärdats som främlingsfientlighet medför att vi fått ett näst intill totalitärt klimat där allt fler människor blir rädda och därmed förmodligen också mer benägna att missnöjesrösta.

Journalister som ser sig som väktare av de “rätta” idealen har agerat med en sällan skådad flockmentalitet under flera decennier. Dessvärre befarar jag att denna självpåtagna begränsning av yttrandefriheten starkt har bidragit till att Sverige i framtiden riskerar att bli ett alltmer sargat, splittrat och fattigt land.

Sandelin sätter huvudet på spiken. Om alliansen gör upp med de rödgröna utan att tackla integrationsproblemen som finns kommer Sverigedemokraternas stöd att öka.

Det extrema klimatet där ingen kritik av integrationspolitiken tillåts gör att folk håller käft, och det enda alternativet som finns för de som är oroade är att vara tyst och i smyg rösta på Sd.

Det första steget innan debatten ska kunna börja är att vi får fakta på bordet. Stämmer Sandelins siffror? Är det rätt att en stor del av asylinvandrarna inte har flyktingstatus?

Men dit är det långt.

Öppnare debatt om invandring behövs

Idag på DN debatt skriver Paulina Neuding (Magasinet Neo) samt Johan Lundberg (Axess Magasin) på DN debatt om debatten kring invandringen.

En öppnare samhällsdebatt hade försvårat SD:s väg från extremrörelse till riksdagsparti. De etablerade partierna – och medierna – har misslyckats på två fronter när det gäller att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch. Dels har det funnits en ovilja att erkänna de specifika problem som finns med invandringen och det svenska flyktingmottagandet, dels har man inte lyckats formulera varför det är något gott. Sverigedemokraterna har inte de korrekta lösningarna på problemen. Men de ställer frågorna, och har vunnit väljarstöd på att andra har försökt att tiga ihjäl dem, skriver Paulina Neuding och Johan Lundberg.

Följaktligen har Neuding och Lundberg fått löpa gatlopp. Det jag tidigare har skrivit om invandringen gäller fortfarande:

Idag handlar det om förenklat om att man är för svensk immigrationspolitik och då är man god. Eller också vill man problematisera och då är man Sverigedemokrat och rasist.

Jag har själv debatterat på min blogg angående invandring och även fått mig en släng av den sleven. Lundberg och Neuding är inne på något oerhört viktigt – modigt av dem att ta upp detta!

Respektera demokratin: Sd är invalda

Det pågår just nu en hel del sprattlande i Sverige. Många kan inte acceptera att Sverigedemokraterna är invalda i Sveriges riksdag. Det har pågått stora demonstrationer mot detta faktum, och medierna kör en stor kampanj mot Sd.

Sanna Rayman på SvD Ledarbloggen skriver om fenomenet:

I går demonstrerades det på flera håll i landet mot SD och mot rasism. Jag kan i och för sig sympatisera starkt med alla former av avståndstagande från rasism, men finner det samtidigt problematiskt med demonstrationer “mot” valresultat. […]

Det blir larvigt. Valresultat är valresultat och man verkar mest barnslig om man ställer sig och demonstrerar mot demokratin.

Micke på Åsiktstorped skriver också om protesterna mot Sd:

Jag tror att det som gav SD utrymme att komma in i Riksdagen är just det här: en förnekelse av deras existens. Allt från de etablerade partiernas blinda vägran att ta en hederlig debatt till tredje statsmaktens (aka ”mediernas”) förmåga att alltid ha med invandringsfrågor när SD tilltalas, till Soran Ismails nedsättande dumskalleförklaring av alla som sympatiserar med SD i någon fråga. Det är allas vår inställning som hjälpte SD in. Vi stod tysta, vi marginaliserade, vi förhindrade (vuvuzelor, någon?).

I förlängningen handlade vår strategi om densamma som våldsvänstern tar till mot extremhögern. Hur många har ändrat åsikt och sagt ”men oj, du har ju rätt” efter att en motdemonstration börjat kasta sten mot den demonstration?

Demonstrera inte. Läs på, samla argument och debattera med respekt.

Då kommer vi till slutpoängen. Anledningen att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen var att många människor ser problem med integration och att brott inte bestraffas. Enda sättet att motarbeta Sd är att göra dem irrelevanta genom ett tryggt samhälle med en fungerande integration. Johan Ingerö skriver om detta:

Det här visar varför man inte får låta bidragsberoendet slå rot. Det visar varför riktiga poliser – inte dialogpoliser – måste sättas in mot kriminella ligor och gäng. Det visar varför krav på egen försörjning och en tydlig linje mot brott är nödvändiga ingredienser i ett tolerant och öppet samhälle. Den som är bidragsberoende och rädd för att utsättas för brott blir otrygg, och toleransen är otrygghetens första offer.

Så hur hanterar då Södermalms välbeställda chicvänster de 300 000 personer som av ungefär dessa skäl röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen? Genom att gå till Sergels torg och demonstrera mot dem. Demonstrera mot Handberg och andra människor som i grund och botten är offer för destruktiv bidragskultur och flummig brottspolitik. Sällan har det nya klassamhället – den mediala storstadsklassen mot resten – illustrerats så tydligt.

Sen är det dags att ta debatten om integrationen. De flesta vet att det finns stora problem med integrationen i Sverige, men det går inte att prata om det på grund av debattklimatet i Sverige. Markus Uvell skriver om detta på Newsmill.

Låt oss en gång för alla säga det: att vara kritisk till invandringspolitiken är inte det samma som att vara kritisk till invandringen. Av rädsla för “invandrarfrågor” av alla de slag har etablissemanget stillatigande accepterat en situation som låser fast stora grupper i utanförskap, arbetslöshet och sociala problem. Denna politik måste få ett slut.

Summa summarum: Nu är det alltså dags att ta debatten med Sverigedemokraterna. Det kommer bli en herrrans cirkus när partiet inte längre kan tystas ned. Etablissemanget kommer ta debatten med Sd och förlora.

Det finns något fint mitt i allt detta kaos. Det kallas demokrati.

Muslimsk friskola könssegregerar

I Norrköping har det nu öppnats en ny muslimsk friskola: Jasminskolan. Folkbladet rapporterar:

Nu ser Lars Stjernkvist öppningsdatumet som symboliskt.

– Att Jasminskolan invigs just den 11 september som är så starkt förknippat med sorg, smärta och konflikter är gör att vi i framtiden även kan minnas den här dagen då det invigdes en ny skola i Norrköping som ger ökad kunskap.

Så var det dags för lunch och männen och pojkarna går till sin matsal. Kvinnorna och flickorna till sin.

Lars Stjernkvist har alltså inga problem att hylla en skola där barnen könssegregars. Hur var det med jämställdheten, Lars?

Mathias Sundin har reagerat:

Jag har pratat med rektorn och han menar att det var tillfälligt för invigningen. Varför man ska dela upp män och kvinnor på invigningar förstår jag inte. Det är en mycket oroväckande signal och jag tycker man ska markera stenhårt. Därför har jag anmält Jasminskolan till Skolinspektionen, eftersom detta strider mot läroplanen.

Mycket oroväckande att Jasminskolan redan på invigningen gör ett så allvarligt snedtramp.

Utmärkt att Mathias Sundin har reagerat.

SD är främlingsfientliga

Det har skapat en viss irritation i kommentarerna att jag har utmålat Sverigedemokraterna som främlingsfientliga. Men jag menar att det inte är något snack om saken.

Sverigedemokraternas valfilm är främlingsfientlig. Man utmålar muslimska kvinnor i burka med barnvagnar som ett hot mot vår välfärd, och mot pensionärer. Det är att demonisera muslimer.

Jag är kritisk mot islam, och tycker religionen ska granskas. Men när man gör det måste man vara mycket noggrann så man gör skillnad på muslimer och islam, och hur man uttrycker sig. Den distinktionen gör inte Sverigedemokraterna, och då blir man ett främlingsfientligt parti som skapar splittring.

Mycket av det som Sverigedemokraterna säger är rimligt. Men under ytan finns främlingsfientligheten, som man oblygt visar i sin valfilm. Det är beklagligt, och visar att många av partiets kritiker faktiskt har rätt.

Jag respekterar de som vill debattera invandringens för- och nackdelar och beklagar det svenska debattklimatet kring integration. Det är en skam att vi inte kan diskutera invandringspolitiken, trots att vi vet att den är misslyckad.

Men Sverigedemokraterna har i sin valfilm visat att man inte gjort upp med sitt förflutna. Det bör sansade invandringskritiska väljare ta med sig.

En röst på Sverigedemokraterna är en röst på ett främlingsfientligt parti.

Sharia på SFI i Strömsund

Jesús Alcalá har i en kulturartikel i SvD skrivit om slöja och islam i Sverige. Där kommer han med ett chockerande avslöjande – på SFI i Strömsund har man infört en variant av Sharia. Kvinnorna har avskiljts från männen och sattes bakom en skärm för att skilja av dem:

Männen tvingar kvinnorna att sitta längst bak i klassrummet, tvingar muslimska kvinnor att bära niqab och tillåter dem inte att tala för sig själva.

Skolan säger: Muslimska män från främst Uzbekistan har i flera år åberopat sin trosfrihet för att ”kräva särskilda klasser för män respektive kvinnor”, för att ”deras kvinnor skulle få bära ansiktsslöja” och för att ”kvinnorna ej fick tala när andra män lyssnade”. Skolledningen tog inte strid. Männen skulle nog ändra sig med tiden.

Hösten 2006 blev klasserna könsuppdelade men vårterminen 2008 kunde de muslimska männen tänka sig en medelväg: gemensamma klassrum på villkor att skolan satte upp skärmar bakom vilka kvinnorna, helst också de icke muslimska, skulle sitta.

Skärmar sattes upp och kvinnorna placerades bakom skärmarna. Lärarna var emellertid missnöjda. Undervisningen blev omöjlig när kvinnorna satt bakom skärmar och därtill inte fick delta i samtalen. Varje fråga som lärarna ville diskutera måste först tas upp med männen. Muslimska kvinnor fick aldrig ”vistas i enrum med manliga lärare”. Icke muslimska elever var illa berörda av denna ordning.

Skolledningen lyckades nå fram till ytterligare en kompromiss: skärmarna skulle tas bort om kvinnorna istället placerades längst bak.

En kvinna, Miriam från Guatemala, har anmält skolan för könsdiskriminering. Men DO agerar inte:

DO är överslätande i Miriams ärende. Skolan, skriver DO i sitt beslut, har ”vidtagit omfattande åtgärder” för att stödja Miriam och komma åt ”de handlingar och beteenden som hon upplevt som trakasserier på grund av kön”. Därmed har skolan uppfyllt sina skyldigheter.

Alcalá tar också upp ett annat fall, om Alia som kräver att få utbilda sig trots att hon döljer sitt ansikte. Men där har Jan Björklund satt ned foten – det ska inte vara tillåtet att dölja sitt ansikte i skolan.

På samma sätt borde det vara en självklarhet att Diskrimineringsombudsmannen agerar för att bekämpa könsdiskrimineringen i Strömsund. Men DO gör sig alltmer känd som en institution för religiös diskriminering, mot feminism och jämställdhet.

Via Dick Erixon.

FP: Motkrav för socialbidrag

Något som jag missat är att Folkpartiet lagt fram ett förslag om motprestation för socialbidrag. DN skrev om det i maj.

Arbetsföra personer ska krävas på motprestation för att få socialbidrag. I gengäld ska de kunna tjäna 1 500 kronor i månaden under sex månader utan att bidraget sänks. Det är två nya förslag som lanseras av Folkpartiet, som vill ändra Socialtjänstlagen så att alla kommuner blir skyldiga att ställa sådana krav.

Partisekreterare Erik Ullenhag kommenterar:

– Om vi ska lyckas bryta utanförskapet måste vi ha en tydlig arbetslinje i försörjningssystemet, säger FP:s partisekreterare Erik Ullenhag till TT.

– Socialbidraget eller försörjningsstödet var aldrig tänkt för arbetsföra personer.

Det är inte rimligt, anser han att invandrare och ungdomar tillåts passiviseras och fastna i bidragsberoende.

Till detta kommer alltså en skattelättnad för att göra det möjligt för socialbidragstagare att arbeta.

Sossarna är emot detta, vilket kanske inte kommer som någon överraskning.

Ett oerhört bra förslag av fp, kan bli mycket kraftfullt för att bryta utanförskapet som blivit en permanent försörjning för många arbetsföra i Sverige.

Wendahl om fp och immigration

Philip Wendahl hade igår en artikel publicerad på Expressens sidan fyra om Folkpartiet och immigrationspolitik: Björklund måste välja väg.

Wendahl skriver om integrationspolitikens misslyckande och menar att vi måste minska invandringen för att kunna lösa dessa problem. Han är också kritisk mot vård för papperslösa samt argumenterar för ett medborgartest.

Wendahl rör sig i trakterna kring den debatt fp förde kring språktest, men går längre på den kravliberala skalan.

Debatten som Philip driver är viktig, men tyvärr väldigt stigmatiserad.

Diskuterar man likt Philip integrationspolitik och vill minska invandringen kan man räkna med att bli stämplad som rasist. Jag skrev om detta i mitt inlägg Ta debatten med sd och förlora.

Jag tycker att Wendahls artikel är intressant och hoppas att den kan starta en debatt inom fp. Det är det dags att sluta med svartmålning och stigmatisering av människor som vill debattera immigrationsfrågor.

”Flyktingbarn” hot mot asylrätten

Per Gudmundson skriver idag en viktig ledartext i SvD om de ensamkommande flyktingbarnen som i många fall inte alls är barn, utan ungdomar eller kanske t o m äldre än så.:

År 2009 kom 2250 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. 2000 var det 350, och 2008 var det 1510. Under januari och februari i år kom 392. Andelen närmar sig nu 10 procent av samtliga asylsökande.

Av de som kommit i år är 317 pojkar. Långt fler än hälften av de sökande, 224, är över 15 år gamla – varav 186 pojkar.

Den ojämna köns- och åldersfördelningen antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katastrofer. Det ligger istället nära till hands att misstänka att familjer i ett antal patriarkala länder (idag främst Afghanistan, Somalia och Irak) väljer ut en högt värderad son, samlar de cirka 150000 kronor som krävs för smuggelrutten, och investerar i hans framtid.

Mycket bra att denna kritik lyfts. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att förstå att ett begrepp som “ensamkommande flyktingbarn” med särskilda möjligheter till asyl kommer att utnyttjas. Det är nämligen få barn som lyckas ta sig till Sveriges gränser på egen hand – det krävs bland annat stora pengar för flygbiljetter m m.

Gudmundson skriver vidare:

Med det blodiga 1900-talet i åminnelse står det klart att rätten till asyl är en grundbult i ett rättfärdigt samhälle. Viljan att ta emot dem som flyr undan förföljelse är en mätare på samhällets medmänsklighet.

Men när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism.

Visst är det så.

Ta debatten med SD och förlora II

Nu visar även forskning att jag har rätt. Från Riksdag och Departement:

Riksdagspartierna har, med några få undantag, valt att inte ta upp invandring i någon större omfattning.
Erfarenheterna från andra länder i Europa visar att om etablerade partier tar upp invandring på dagordningen, skänker det legitimitet åt högerpopulistiska partier.  Så har skett i Österrike, Belgien, Danmark och Norge.
Genom att välja motsatt strategi i Sverige har inget högerpopulistiskt parti kommit in i riksdagen under 2000-talet, enligt en forskarrapport från Göteborgs universitet. […]
Forskningsrapporten slår fast att det alltså inte tjänar något till att ”ta debatten med extremhögern” när det gäller invandringen. Resultatet blir bara att den typen av partier får en fastare plattform att stå på.
Den bästa strategin rent partiegoistsikt är att inte ta upp frågan över huvud taget. (min fetstil)En effektivare strategi för riksdagspartierna skulle kunna vara att fokusera på ekonomin, där högerpopulistiska partier ofta är splittrade; partierna lockar allt från nyliberaler till välfärdskramare.
Vad det i sin tur sedan innebär för det demokratiska klimatet och öppenheten i debatten tål att diskuteras.