Etikett: Inrikes

Publicerat

Allianspolitikernas väl före Sveriges

Nu kommer Stefan Löfven ut med sin vårbudget, och i samband med det blir det uppenbart vilka problem som finns med decemberöverenskommelsen. Viktor Barth-Kron på DN beskriver det bra:

Regeringens föreslagna skattehöjningar och indragna subventioner kommer att drabba Sverige hårt. Jobben blir färre och svar saknas på akuta samhällsproblem. 

Alliansen är helt enkelt djupt kritisk till den vårbudget som de inte tänker försöka stoppa, eller ens ändra i delar. 

Decemberöverenskommelsen, möt verkligheten.

Riksdagsledamot Fredrik Schulte skriver på sjätte mannens blogg och försöker bemöta kritikerna. Schulte avfärdar först en mittenregering.

Slutsatsen är i vilket fall att Sverige, för en mycket lång tid framöver skulle bli som Finland: ett land där politiken alltid är densamma oavsett vilka personer eller vilka partier som sitter vid maktens grytor. 

Schulte missar här en viktig detalj – många skulle nog vara rätt nöjda med ungefär samma politik som tidigare.

Sen skriver han om att göra upp med Sd:

Varför då inte samarbeta med Sverigedemokraterna? Ungefär hälften av Alliansens väljare är öppna för detta. Även om man är av den uppfattningen är det dags att inse att detta inte kommer ske. Dels på grund av vad Sverigedemokraterna är för parti – inte vad deras väljare är för människor, dels på grund av att migrationsfrågorna har kraften att bokstavligt talat slita Alliansen och även Alliansens partier mitt i tu. Eventuella ompositioneringar i migrationsfrågorna måste få ta tid att smältas.

Dagens industri skrev nyligen om hur kostnaderna för migrationen ökat med 205%. Det är ingen lek längre – migrationshaveriet kräver aktion.

En alliansbudget med en minskad invandring skulle gissningsvis Sd stödja. Utan något djupare samarbete. En sådan invandringspolitik borde kunna ha en hög öppenhet jämfört med andra länder.

I det här läget är det svårt att respektera Schultes och andras beröringsskräck för sd. Visst är det en svår fråga. Men att leda landet kräver att man tar i svåra frågor. Vad betalar vi annars våra politiker för?

För mig blir det uppenbart att Schulte och resten av alliansen prioriterar sitt eget bästa före Sveriges. Man kliver undan från ansvaret i förhoppning att vänstern ska visa hur odugliga de är, och att väljarna ska komma tillbaka 2018.

Schulte verkar dock missa en aspekt: Sveriges väl. Migrationspolitiken är fullständigt havererad. Om det bara vore för de många människorna som lever i utanförskap är det väl en sak. Men brottsligheten i utanförskapsområdena börjar utvecklas till ett allvarligt hot mot samhället.

Så här skrev jag på twitter nyligen. Jag verkar inte vara helt ensam om mina tankar.

GP Ledare skriver även bra om #DÖ.

Publicerat

Modig protest mot Ship to Gaza

Igår lämnade Ship to Gaza Stockholm, och i samband med det anordnades en demonstration mot Ship to Gaza. Kim Milrell berättar:

I dag tog jag “lunch” och drog till Slussen för att DEMONSTRERA.
Mot Ship to Hamas-huliganerna och för Israel i allmänhet. […]

Lugna och fina stod vi med våra flaggor och plakat och allt var fridfullt till en början.
Naturligtvis dök det upp tre arabiska herrar som provocerade oss genom att skrika idiotiska slogans, men dem ignorerade vi

Kim Milrell på demonstrationen (från Kims blogg)

 Även Nima Dervish var där och skriver om motdemonstranterna:

En sak måste jag bara nämna: I början, på Södermalmstorg, gick jag in i t-baneuppgångenen för att köpa cigg. När jag står utanför och tänder ciggen hör jag tjejen bredvid mig prata i mobilen och säga “…Sionistfittorna är här…Ja, jag är här med sionisthororna”. :S
Det är samma tjej som senare ryker ihop med en av motdemonstranterna (se bilderna) och senare vid kajen visade det sig att hon tillhörde STG-gänget. (Notera hennes “Classwar”-tatuering.)

Nima har många bilder på sin blogg.

Mycket bra att demonstrationen gick att genomföra utan tillbud. Varje lyckad demonstration visar att det är legitimt att stötta Israel och att ingen har rätt att sabotera.

Tack till er modiga som var där!

Se Torbjörn Jerlerups viktiga blogginlägg: Ship to Hamas, eller: Om Vänsterpartiet skulle leva upp till sina ideal

Publicerat

Bra svar till Norberg & Dilsa

Andreas Johansson Heinö: Invandringen som liberalt dilemma

För den som likt åtminstone Norberg, vill rasera välfärdsstaten och förespråkar en radikal sänkning av skatter och bidrag, är ”fria gränser” visserligen en ideologiskt renlärig ståndpunkt (däremot borde den förstås vara obekväm för den som har minsta realpolitisk insikt: det kommer aldrig att uppstå ett politiskt utrymme i Sverige för att helt öppna gränserna varför det borde vara viktigare att sträva efter att öka legitimiteten för en relativt öppen invandring snarare än att posera med moraliskt oantastliga ungdomsförbundsåsikter från 1990-talet).

Men för oss andra, socialdemokrater som vill behålla välfärdsstaten som den är eller borgerliga som, mig själv inkluderad, vill ha mer begränsade reformer, kräver invandringsfrågan större eftertanke. Hur hitta den optimala balansen mellan relativt öppna gränser och en relativt generös välfärdsstat? Få politiska frågor äger en sådan sprängkraft som den som gäller förändringen av ett samhälles grundläggande institutioner, för att kunna ta emot nya invånare.

Likaså är integrationsfrågorna enkla för den som enbart svarar ”individen” på alla frågor som ställs. Dilsa Demirbag-Sten har skrivit oräkneliga artiklar på temat att det är dumt att kollektivisera. Gott så, det tycker de flesta i Sverige. Vi hör till de länder i Europa som särbehandlar våra medborgare allra minst. Men räcker det? Är det verkligen möjligt att skapa jämlikhet i ett mångkulturellt samhälle om man helt bortser från gruppgemenskapernas dynamik och kulturella och etniska faktorers betydelse för de liv som människor lever? 

Och Tino Sanadaji: Till Empirismens försvar 

Han frågar vidare: 

“Är ”etniska svenskar” immuna mot antisemitism?” 

Är Norberg och D-S immuna mot logik? Att andelen med antisemitiska åsikter är högre bland muslimer (enligt svenska staten drygt 10 ggr högre) betyder inte att den är noll bland svenskar, vilket Neudling givetvis heller aldrig påstått. Överrepresentationen 1:10 räcker gott för att invandring från muslimska länder ska ha lett till en dramatisk ökning av antisemitismen i Malmö. Detta problem med ökad rasism är det dock enligt Norberg inte legitimt att prata om. […]

Liberalism består inte bara av sentimentala ideal, en viktig (kanske den viktigaste) komponent är upplysningstidens ideal om Förnuft, om rationalitet och fri analys som grunden för beslutstagande. Det är allt tydligare att det finns en spänning mellan dessa ideal och den utopiska tanken på fri invandring.

Publicerat

Arbetslöshetsinvandring

Per Gudmundson har skrivit på facebook om Vårpropositionen och citerat en passage. Sidan 38 i denna pdf:

Utrikes födda har kraftigt ökat sin andel av befolkningen mellan 2006 och 2011, från 14,9 procent till 17,3 procent. Utrikes födda har jämfört med inrikes födda sedan länge en lägre sysselsättningsgrad, vilket i sig är problematiskt[…]. Sysselsättningsgraden har legat stilla bland utrikes födda mellan 2006 och 2011.  

Betydelsen av demografiska förändringar kan illustreras med en beräkning där sysselsättningsgraden inom olika grupper hålls konstant på 2006 års nivå, samtidigt som befolkningsstrukturen tillåts ändras. En sådan beräkning visar att sysselsättningsgraden enbart till följd av demografiska förändringar skulle ha minskat med drygt 2 procentenheter mellan 2006 och 2011. I själva verket minskade sysselsättningsgraden för gruppen 15–74 år med bara 0,2 procentenheter. Detta illustrerar att regeringens politik bidragit till att hålla uppe sysselsättningen väl, särskilt om man beaktar att den demografiska utvecklingen varit ogynnsam.

Regeringen anser alltså själv att “utrikes födda har kraftigt ökat sin andel av befolkningen”. Samt att den “demografiska utvecklingen varit ogynnsam”.

Den formuleringen måste väl anses vara olycklig givet att man tycker att regeringens politik är bra. Och det gissar jag att de som skriver vårpropositionen tycker.

Jag är i grunden positiv till immigration, men det som pågår i Sverige är rätt igenom huvudlöst. Som jag skrivit tidigare finns det två vägar:

  • Liberalisera arbetsmarknaden 
  • Minska invandringen 

Den tredje vägen är att fortsätta som vi gör idag – fortsätta utvecklingen som gör att “utrikes födda kraftigt ökar sin andel av befolkningen” och fortsätta den politik som gör att de inte får jobb. Detta blir svårt att kombinera med kamp mot arbetslöshet.

Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna har också bloggat om detta.

PS: Invandringen från Somalia och Afghanistan väntas öka under nästa år.

Publicerat

S upphöjer ful fisk

Per Gudmunson bloggar om hur Socialdemokraterna i Stockholms stad väljer en problematisk person till sin arbeterarekommun:

I helgen valdes Omar Mustafa in i styrelsen för Stockholms arbetarekommun, det vill säga styrelsen för Socialdemokraterna i Stockholms stad. Omar Mustafa är ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (IFIS), och har som sådan utmärkt sig för att hårdnackat försvara att den antisemitiske Salah Sultan inbjudits som gäst till organisationens stora konferens.

Islamiska förbundet i Sverige betraktas som knutet till Muslimska Brödraskapet. SVT:s Uppdrag Granskning beskrev i ett reportage 2006 Brödraskapets taktik i Sverige.  […] 

Brödraskapets taktik riktar sig heller inte enbart mot Socialdemokraterna – exempelvis är IFIS förre ordförande Abdirisak Waberi riksdagsman för Moderaterna. […]

Jag vill vara tydlig med att påpeka att jag inte tror att Omar Mustafa är antisemit eller att Abdirisak Waberi tycker att det är okej att makar slår sina fruar. Men uppenbarligen anser de att de har som uppgift att stärka islam i Sverige genom att försvara alla uttryck av islam, även de problematiska uttrycken.

Roland PM beskrev i SvD igår islams moraliska övertygelser som en “åder av friskt vatten”. Jag håller med Rolands hållning i princip. Men min känsla är att de organiserade muslimska förbunden i Sverige inte känns särskilt positiva.
Som bland annat Gudmundson upprepade gånger vittnat om finns stora problem med antisemitism och extremism. Ådern känns inte helt frisk.

Och dessutom finns den problematiska tendensen att försvara islams alla uttryck. Samma sak upplevde jag när jag pressade muslimer för fred och rättvisa i Almedalen.

Publicerat

Immigration: Ljus eller mörk framtid?

Axess hade för ett tag sedan en mycket läsvärd text om Malmö: Rapport från en belägrad stad

När jag går tillbaka till bilen tar jag en sväng bort till den arabiska restaurangen Abu Nouas, på Ystadvägen, drygt hundra meter från Sevedsplan. Förr hette den Wendi’s. Hösten 2004 mördades en av ägarna, den unga kinesiskan Yixi Zhou, när krögarparet överfölls inne på restaurangen av ett ungdomsgäng från Hermodsdal. 

Jag följde rättegången. Gärningsmännen såg tagna och ångerfulla ut men gänget på åskådarplats provocerade med sin stil, sina leenden och en till synes total avsaknad av empati. En av dem, med irakisk bakgrund, härmade Wendi med en rasistisk rörelse mot ögonen samtidigt som denne gråtande beskrev hur hans hustru kämpade mot mördarna med en dammsugarslang. Den eroderade empatitröskeln drabbade mig som ett slag isolar plexus och ingenting som hänt i Malmö sedan dess har chockat mig som det.

Texten är som synes väldigt mörk, men innehåller också strimmor av hopp.

Hélène Lagercrantz är rektor på Örtagårdsskolan i Rosengård. Hon har varit där i tio år och går i pension senare i år. Två barn till den mördade mannen på Fosievägen går här, pojken som fick benet amputerat efter en nyårsraket går här och för någon vecka sedan besköts en praktikant på skolan på Hårds väg, gatan som leder till skolan.  […]

– Hur ser du på framtiden?
– Malmös framtid som stad är nog ljus. Hur det kommer att se ut på Rosengård är det svårt att sia om. Om tiderna blir bättre och om det skapas arbete för fler boende på Rosengård tror jag att även Rosengård har en chans.

Även andra som intervjuas uttrycker hopp för framtiden.

Det officiella politiska samtalet om migration saknar som jag upplever det verklighetsförankring. Det officiella Sverige duckar för de svåra frågorna om immigration, kultur och kriminalitet. Samtidigt fortsätter invandringen hög takt. Det är i städer som Malmö och Södertälje konsekvenserna blir som tydligast.

Mängder med människor kommer hit utan att kunna uppfylla de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden. Det finns två vägar, antingen liberaliserar man arbetsmarknaden och sänker ingångslönerna. Eller så stryper man invandringen.

Den tredje vägen, som vi följer nu, var leder den? Jag vet faktiskt inte vad den officiella politiska visionen är för immigrationen. Som jag upplever det finns det ingen plats för detta i den allmänna debatten. Den svenska immigrationspolitiken är bra som den är, och den som påstår något annat, eller ställer kritiska frågor, har inte rent mjöl i påsen.

Det inofficiella politiska samtalet som förs bland invandringskritiska som Avpixlat och Merit Wager är verklighetsförankrat. De fokuserar på verkliga problem med kopplingar till migration, men kan överdriva det negativa. Ibland slår också det uppenbart främlingsfientliga igenom (anm, ej hos Wager).

Vad är en realistisk prediktion? Johnny Munkhammar ser en ljusnande framtid: Tydligt minskande utanförskap. Kan Sverige lyckas trots bristande migrationspolitisk kontroll, obefintlig politisk debatt och dåligt fungerande polis?

Publicerat

Sverige bäst på att bränna biståndspengar

TT trumpetar trumfatoriskt ut att “Sverige toppar biståndsligan”. Telegrammet finns i DN, SvD, SVT.

– Det här kommer vi att få mycket gratulationer för, säger biståndsminister Gunilla Carlsson till TT. 

Hon tycker att siffrorna från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD visar både på Sveriges globala engagemang, men också på välskötta finanser. 

– Vi upprätthåller våra biståndslöften när många andra länder sviker, säger hon. 

Att Sveriges bistånd ökade förra året är inte resultatet av något politiskt beslut utan en konsekvens av att regeringen i sin budget bestämt att en procent av BNI ska gå till bistånd. Stiger BNI ökar biståndet som en naturlig följd.

Som de flesta vet har vi ett enprocentmål, vi ska lägga en procent av BNI varje år på bistånd. Vad det går till är sekundärt, det viktigaste är att pengarna ska ut.

Det har dock visat sig att bistånd inte är särskilt effektivt. Det har till och med visat sig att bistånd kan göra skada. Se Fredrik Segerfeldts böcker Biståndets dilemman och Gör ingen skada.

Att vi ger ut mest pengar per BNI är inget att fira. Det är snarare något att beklaga. Oberoende av hur stort bistånd vi ger ut måste fokus ligga på att ge effekt – inte hur mycket pengar vi gör av med.

Att bränna pengar är lätt, att göra gott med pengarna är bra mycket svårare. Är det ens möjligt?

Publicerat

Flykt från antisemitismens Malmö

Ögonläkaren och juden Harry Turner berättar i Sydsvenskan att han nu planerar att lämna Malmö:

Sedan 1950-talet har Malmö genomgått monumentala förändringar. Kockums har försvunnit och ersatts av en ny stad, en stad som Harry Turner i allt väsentligt välkomnar. 

– Malmö har blivit multikulturellt och multietniskt. På många sätt en bättre och mer spännande stad. Jag har alltid haft en stark känsla för Malmö, säger han. 

Men den antisemitism som under barn- och ungdomsåren bara var ett marginellt problem, menar Harry Turner i dag har vuxit i omfattning. 

– Jag har upplevt demonstrationståg med tusentalet Malmöbor som skanderade ”död åt judarna” utan att polisen ingrep.

Harry Turner ser också att Malmös politiska ledning tyst stödjer denna antisemitism:

Antisemitismen i Malmö är, menar Harry Turner, sanktionerad från högsta politiska nivå. 

– Ilmar Reepalu har upprepade gånger sagt att han inte är antisemit. Men hur många gånger kan hans tunga då med trovärdighet slinta? 

Harry Turner upplever att Malmös kommunstyrelseordförande har anslutit till två klassiska antisemitiska förhållningssätt. 

– Det första är den kollektiva skulden. Han tycks mena att vi judar i Malmö bär en kollektiv skuld när vi blir nedslagna, för att vi inte kollektivt har tagit avstånd från Israels politik i Gaza. 

– Det andra är konspirationsteorier. Som när Ilmar Reepalus felaktigt påstod att Sverigedemokraterna hade infiltrerat den judiska församlingen i Malmö. Det är ju inget annat än hjärnspöken, säger Harry Turner. 

Harry Turner har tagit beslutet att lämna Malmö. 

– Som jude i Malmö uppfattar jag den antisemitiska politiken som officiell. Ilmar Reepalu förnekar att han är antisemit, men han uppfyller mina krav för att vara antisemit. Jag menar att den bedömningen bättre görs av offer än av förövare.

Jag tror Harry Turner gör rätt bedömning. Ilmar Reepalus senaste utspel och reaktionerna på det gör rimligtvis att antisemitismen stegras ytterligare. Förövarna är inte dumma, de känner att de har ledningens tysta erkännande för vad de gör.

Och Socialdemokraternas linje är att Ilmar Reepalu “kan uppfattas” som antisemitisk. Det lägger en stor del av tolkningsföreträdet och därmed skulden på de som reagerar mot Ilmar Reepalu.

Det som anas är också att antisemitismen är judarnas problem. Stefan Löfven var tvungen att träffa judiska centralrådet och tala dem till rätta – de har uppfattat Ilmar fel. Igen. Anna Ekström skriver:

Stefan Löfven har suttit i möte med Judiska centralrådet. Han borde ha kallat in Reepalu i stället. Det är Reepalu som gått över gränsen för det som är värdigt en politiker i ett demokratiskt samhälle. Den judiska gruppen ska inte behöva hantera detta över huvud taget. Det råder ingen konflikt mellan judarna och Reepalu, lika lite som det råder någon konflikt mellan judar och dem som attackerar judar i Malmö.

En person som vill bli hela Sveriges statsminister ska inte sända signalen att den judiska gruppen har ett eget problem som inte angår andra. Han ska tydligt tala om att antisemitismen inte har någon plats i Sverige och att förekomsten av antisemitism är hela nationens problem.

Claes Arvidsson var igår nöjd med Stefan Löfvens agerande och menar att han “tar tag i problemet Reepalu“. På vilket sätt, undrar jag?

Harry Turner gör rätt som lämnar Malmö. Frågan är hur tryggt resten av Sverige är för judar.

Publicerat

S får välja – antirasism eller Reepalu

Ilmar Reepalu har gjort det igen – återigen har han attackerat den judiska minoriteten i Malmö. Nu har han anklagat dem för att samarbeta med Sd och hota muslimer i Malmö.

Paulina Neuding skriver idag i SvD: Reepalu blundar för judarnas läge. Neuding debatterade också med Ilmar Reepalu i gårdagens studio ett.

Anna Ekström uppmärksammar att Reepalu i denna intervju faktiskt implicit anklagar judarna i Malmö för att överdriva sin situation. Det finns andra som har det värre än judarna, menar han.

Helene Fritzon som sitter i socialdemokraternas VU har uttalat sitt stöd för Reepalu. Men Stefan Löfven har uttryckt sin förståelse för judiska centralrådets bristande förtroende för Reepalu.

Till och med på vänsterkanten börjar det bubbla. Dagens Arena skrev: Problemet Reepalu och Reepalu i vägen för debatten. Lars Ohly twittrade om att “Reepalu helt tappat greppet“. Och Ulf Bjereld skriver: Det är mycket nu, Ilmar Reepalu.

Martin Liby Alonso skrev på DNs ledarsida igår: Malmö: Reepalu i klaveret – igen

När Reepalu jämställde sionism och antisemitism sa Mona Sahlin ifrån. Stefan Löfven måste naturligtvis göra samma sak nu. Sker fler feltramp bör det få större konsekvenser. En S-politiker som uttryckt sig på samma sätt om någon annan grupp som trakasserats på grund av sin etnicitet hade redan fått lämna sitt uppdrag.

Karl Rydå skriver i gårdagens ledare: Reepalu har inget förstått

Missförstå mig rätt. Ilmar Reepalu uppsåt är inte ont. Och att anklaga honom för att vara antisemit är lika felaktigt som osmakligt. Däremot är det plågsamt uppenbart att Reepalu inte förstår eller har brytt sig om att sätta sig in i vad judehatet innebär.

Jag debatterade lite med Karl Rydå igår på fejan och jag undrar med ärlighet – varför skulle det vara osmakligt att påstå att Ilmar Reepalu är antisemit? Enligt SAOL är antisemit någon som är “fientlig mot judar”. Det har Reepalu gång på gång bevisat att han är. 
Han har kollektivt skuldbelagt judar, spridit konspirationsteorier, förminskar deras svårigheter. Det är uppenbart att Reepalu har judenoja – han är antisemit. 

Expressens Karin Olsson antyder att Reepalu är antisemit, men säger det inte rakt ut. Det är det få som vågar göra.

Det är som att antisemitism inte tillåts ha olika grader. Det finns bara en sorts antisemitism och det är likvärdigt med nazism. Den som kallar någon annan än en nynazist för antisemit är ute på tunn is.
Reepalu är såklart inte grovt antisemitisk. Men likafullt antisemit. Socialdemokraterna kan inte vara ett trovärdigt antirasistiskt parti så länge man företräds av Ilmar Reepalu.
Publicerat

Vill FP förbjuda kryptering?

Idag uttalade sig Folkpartiets rättspolitiske talesperson Johan Pehrson uttalat sig om datalagringsdirektivet. Risken är att lagen blir tandlös, eftersom det är möjligt att gå runt datalagringen med hjälp av kryptering. Därför vill Pehrson ta i med hårdhandskarna. Från Ekot

Johan Pehrson är folkpartistisk riksdagsledamot i justitieutskottet. Han kan i dag inte säga om nästa steg blir att förbjuda krypteringstjänster. 

– Man kan inte avskriva detta. Kryptering är bra men frågan är om det ska kunna användas i de fall man tillhandahåller allmänna telefontjänster. Jag säger inte att vi ska titta på en sådan lagstiftning nu, men vi måste följa den utvecklingen noga för teknisk utveckling kommer alltid att ställa nya utmaningar, säger Johan Pehrson.

Johan Pehrson öppnar alltså för att förbjuda kryptering. Det innebär att förbjuda medborgarna att undvika statlig avlyssning. Det innebär att förbjuda brevhemligheten.

Jag blir nästan illamående när jag hör detta – Pehrson är nära ett antidemokratiskt tankesätt.

Folkpartiets rättspolitiska satsning har gått under radarn för de flesta. Men på ett plan har den varit framgångsrik – Folkpartiets ledning har visat hur varmt deras hjärta bankar för övervakning. Står de bakom Johan Pehrsons tankar om att förbjuda kryptering?

Det vore på sin plats med ett klargörande.

PS: Lyckligtvis verkar det vara närmast omöjligt att praktiskt genomföra ett krypteringsförbud – i alla fall om man får tro kommentarerna på eko-artikeln.