Etikett: Immigration

Publicerat

Asylinvandringen de facto fri – vad blir konsekvensen?

Assar Lindbeck kommenterar invandringen i en Dagens Samhälle-intervju

Frågor om integration är i hög grad också kopplade till arbetsmarknadspolitiken. Assar Lindbeck hör till dem som vill se lägre ingångslöner för ungdomar, men kombinerat med ett lärlingssystem. 

Han ser höga ingångslöner som en propp, inte minst för invandrare och flyktingar som inte kan svenska. 

– Deras produktivitet står inte i paritet med lönerna. De kommer inte in på arbetsmarknaden. De blir outsiders. Deras integration stoppas av hyresregleringen och av bristen på låga ingångslöner. 

Assar Lindbeck framhåller att systemen för svensk arbetsmarknad och bostadsmarknad inte byggdes för ett samhälle med stor invandring av lågutbildade. 

– Antingen måste man starkt begränsa invandringen eller reformera bostads- och arbetsmarknaderna. 

Han ser det som helt naturligt att de mest högljudda protesterna mot tingens nuvarande ordning kommer från kommunpolitiker, som är de som “får ta stryk”. Och han varnar för att partier som Sverigedemokraterna ges större svängrum så länge andra partier ”blundar” för dessa problem.

– Till slut känner folk alltmer igen sig i den bild som till exempel Sverigedemokraterna tecknar och allt mindre i övriga partiers bild av en harmonisk integration. Det växer fram en självcensur i integrationsfrågorna som bidrar till att Sverigedemokraterna växer. Fri invandring är omöjlig för ett rikt land i en fattig värld, slår Assar Lindbeck fast.

– Annars får vi ge upp välfärdsstaten.

Lindbeck pratar även om samma ämne i två videor på Youtube: Del 1 och Del 2. I del 2 säger han något mycket viktigt:

Man kan inte lösa dom här problemen enbart genom en mer flexibel arbetsmarknad och ökad lönespridning. Det finns nämligen gränser för hur stor lönespridning ett civiliserat samhälle kan acceptera, utan att det blir spänningar och orättvisor som människor kommer uppleva.  

Det är därför naivt att tro att sysselsättningssvårigheter för invandrare kan lösas genom att man, vid fri invandring, låter lönerna falla till den nivå där lågutbildade som inte kan svenska också kan få jobb. 

Carl Johan Ljungberg skriver på sin blogg om en bok av Paul Collier: Svensk invandringsdebatt inmålad i ett hörn

Ett skäl är att en mindre grupp invandrare blir tvungna att söka integreras, medan en större grupp troligen vill klamra sig fast vid sitt gamla samhälles normer – alltså de som inte fungerade. Vi får härigenom en växande, ointegrerad diaspora. Och när ett samhälle blir alltför heterogent, försämras också folks attityd liksom viljan att betala för en generös välfärdsstat.

Vi ser idag stora integrationsproblem i Sverige, precis som Ljungberg beskriver. I Rosengård och Malmö har antisemitismen blivit norm. I Rinkeby kan inte kvinnor sitta på fik utan att trakasseras (se Neo). Eller som i Linköping, där utanförskapet lett till att Neets blivit ett vanligt fenomen. Ungdomar, ofta med invandrarbakgrund, lämnar skolan och lever en icke-tillvaro utan mål. En tickande bomb.

Per Gudmundson skrev tidigare i veckan: Sverige har inte fri invandring

”Finns det ett stopp, någonstans, som regeringen kan tänka sig att sätta?” Det var frågan till Migrationsministerns politiskt sakkunniga, Johanna Sjö, i Studio Ett i P1 i torsdags. ”Nej”, svarade Sjö. […]

”Finns det någon gräns för hur många vi ska ta?” Migrationsminister Tobias Billström fick frågan i söndagens Agenda i SVT. ”Det är inte vi som behöver göra mindre, det är andra stater som behöver göra mer. […]

När Tobias Billström och hans stab påstår att det inte finns någon gräns eller något stopp frånhänder de sig ansvaret i en av vår tids svåraste moraliska frågor. Alla kan se misären i världen runtomkring, och alla måste väga den mot nationella förmågor och intressen. Vad man kommer fram till varierar självklart – det finns inga givna svar – men det är ofrånkomligt att beslut måste fattas och att ansvar måste bäras.

Gudmundsons text är mycket insiktsfull. Men rubriken är missvisande – för utifrån de besked som regeringen ger verkar invandringen vara fri.

Som Per Gudmundson påpekar är den svenska mottagningen ytterst ansträngd. Men regeringen är glasklar – asylinvandringen ska fortsätta som tidigare.

Detta är inte en ansvarsfull politik. På lång sikt hotar den både Sveriges välstånd och den öppenhet vi med rätta är så stolta över.

Se även Niall Ferguson i Neo om invandringen till Europa: Misslyckandet kommer få katastrofala följder

Publicerat

Till miggorna och polisens försvar

Det pågår just nu ett upprop på facebook: REVA Spotter Stoppa Tbanepolisen. Det är en aktion som syftar till att stoppa polisen från att hitta papperslösa invandrare i tunnelbanan. Nedan ses en bild som gruppen delar:

En kompis till mig delade bilden och kommenterade själv:

Jag hoppas verkligen att detta inte är på riktigt! Det finns en anledning till varför folk flyr sina hemland – utan papper och id-handlingar. Och det finns tusen anledningar till varför vi borde hjälpa dom istället för att utvisa, (utan att ställa oss själva några frågor.)

Min väns text fångade ganska väl de känslor som många politiskt medvetna svenskar verkar känna – en förnekelse kring migrationens grundvillkor. Denna förnekelse tar sig uttryck i ilska mot polisen som upprätthåller dessa grundläggande förhållanden.

Polisen på Södermalm har kommenterat detta på twitter:

Det framförs kritiker om att polisen “jagar” papperslösa. Det är ett uppdrag vi är ålagda. Framför hellre synpunkter till @Sverigesriksdag

Ilskan mot polisen bottnar i en grundläggande förnekelse av verkligheten.

Jag har inget emot aktioner som den ovan. Det är en medmänsklig handling att gömma människor, en privat aktion. Men när dessa aktioner blir större tycker jag det är problematiskt.

Man kan vara oense om hur stor mängd asylmigranter som ska komma till ett land, men till syvende och sist är det en begränsad mängd. Då måste det prioriteras bland de sökande. Och följaktligen måste människor som inte tillhör denna grupp lämna landet.

Det vore välkommen om debattörer kunde erkänna detta faktum. Sluta hacka på polisen och tjänstemännen på migrationsverket. De gör ett viktigt arbete för att faktiskt ge plats till de mest behövande.

På samma sätt som tjänstemännen bör visas respekt bör även den reglerade invandringen visas respekt. Jag vill se fler debattörer som rycker ut till den reglerade invandringens försvar.

Se mitt tidigare blogginlägg om Per-Åke Fredrikssons förslag om beviskrav i asylärenden.

Publicerat

Tankefel i migrationsdebatten

Tidigare i veckan skrev Rola Brentlin i Smålandsposten och läxade där upp kommunalrådet Bo Frank: Migration är lika självklart som fri handel.

Internationellt och historiskt är migration ett redskap för den invandrade att få större möjligheter och för mottagarlandet att få mer arbetskraft, nya idéer, ökad handel och fler företag. 

Tyvärr är den svenska arbetsmarknaden i dag reglerad på ett sätt som håller flera grupper utanför – både unga och utrikesfödda har ett högt utanförskap. Utanförskap leder till stora kostnader för samhället och man ska vara ödmjuk inför det faktum att kommuner, inklusive Växjö, har en ansträngd ekonomi.

Under rätt förutsättningar kan migration vara en vinstaffär. Men för det mesta är det förknippat med initala kostnader. Det tar många år för de flesta asylmigranter att få jobb, och under denna tid ska migranterna finansieras med bidrag.

Precis som Rola Brentlin också skriver har Sverige en reglerad arbetsmarknad som skapar utanförskap. Visst är det bra att det utomlands finns framgångsexempel, men nu är det alltså Sverige och Växjö vi pratar om.

Vidare är det problematiskt att Bo Frank efterfrågar ett tak på hur många Sverige kan ta emot. […]

Det är viktigt att komma ihåg att kraven för att få asyl är hårda […] Att sätta ett tak skulle alltså innebär att på ett organiserat sätt skicka hem människor till en säker död.

Att kräva ett tak på hur många icke arbetande migranter som Sverige kan ta emot är ett rimligt krav. Sverige kan bara ta emot en viss mängd icke arbetande migranter, sedan är pengarna slut. Vare sig man vill eller inte.


En politikers första plikt är att se till sina medborgares väl och ve. Därför är det fel att klandra Bo Frank och andra för att de gör just detta. Om Bo Frank öppnade sina portar för de många miljoner världen över som uppfyller asylskälen skulle Växjö kommun bli bankrutt.

Det är svår att förstå en argumentationslinje som bortser från fundamentala förhållanden.

Migration till ett land med välfärdsstat kommer alltid att vara begränsad. Detta är en fundamental sanning som måste komma in i migrationsdebatten.

Denna film med Milton Friedman känns relevant i sammanhanget:

Se även mitt tidigare inlägg: Teoretisk migrationsdebatt en björntjänst för öppenheten

Publicerat

Skugga över Norberg och Segerfeldt

Under veckan skrev Tino Sanadaji på DN Debatt: Oseriös debattbok bakom kravet på fri invandring.

Andreas Johansson Heinö bloggade redan efter första DN Debatt: Om Tino Sanadajis argument mot fri invandring:

Sanandaji visar att man inte bör slarva med argumenten i invandringsdebatten. På flera punkter är detta en nyttig bakläxa. […] Och här räcker de så långt som till att underminera några resonemang i Norbergs och Segerfeldts bok. 

En sak framstår som tydlig: Norberg och Segerfeldt har redovisat falska fakta i viktiga delar av sin debattbok.

Utöver detta har de misskrediterat sin motdebattör i sin replik. Tino Sanadaji har bloggat om detta:  Oärligt om Sanadajiprincipen

Problemet med fri invandring till en välfärdstat för libertarianer är kostnaden för skattebetalarna. Liberterianer som vill slippa detta dilemma säger ibland att de ‘stödjer fri invandring kombinerat med avskaffandet av välfärdstaten’. Sanandajiprincipen förklarar att detta inte är logiskt konsistent. Även om svenska väljare blir övertygande liberterianer och beslutar sig för att avskaffa välfärdstaten så kommer fri invandring att leda till nya väljare som inte är mot välfärdstaten. […] 

Ingenstans säger Sanandaji-principen säger att “vi ska se upp med att välkomna invandrare”. Norberg och Segerfeldt tillskriver mig utan belägg lömska saker som att “vi ska se upp” med invandrare.

Sanandaji och Norberg möttes i Studio ett och debatterade. Sanandaji har även skrivit på sin blogg:  Johan Norberg fabulerar om forskning i radio.

För mig är detta något häpnadsväckande. Johan Norberg är en av mina stora husgudar, och jag har blivit väldigt inspirerad av hans böcker. Samma med Segerfeldt och hans viktiga kritik av biståndsrörelsen.

Men nu har de båda beslagits med allvarliga faktafel. Och som svar på detta misskrediterat sin motståndare. Båda exemplen är för mig långt från vad en borgerlig debattör bör syssla med.

Låt oss hoppas att detta var en tillfällig svacka. Om inte måste kritisk granskning ske av Segerfeldt och Norbergs tidigare arbeten.

Sanandaji har fått slutreplik på DN debatt.

Publicerat

Expressen kritiserar orimlig migrationspolitik

Idag har det hänt något banbrytande: Det orimliga i svensk migrationspolitik har tagits upp av en finliberal. Anna Dahlberg skriver i Expressen: Vi måste välja väg i flyktingpolitiken

Ser man till befolkningsmängd finns det inget annat västland som kan mäta sig med Sverige. Vi tar ensamt emot 60 procent av alla asylsökande i Norden och Baltikum – tio gånger fler än Finland och åtta gånger fler än Danmark exempelvis. […]

Sveriges kommuner och landsting, SKL, räknar med att minst 70 procent av dagens flyktingar förblir arbetslösa efter två år och måste försörjas med social­bidrag. Visserligen lovade regeringen i veckan att ta över betalningsansvaret, men det ger ändå en bild av utmaningen. 

De människor som nu söker sig till Sverige – majoriteten från länder som Somalia och Afghanistan – har i de flesta fall mycket begränsad utbildning. Det är inte realistiskt att tro att de ska kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden med några av världens högsta ingångslöner. 

Vi måste förr eller senare välja väg. Vill vi förbli ett ledande flyktingmottagarland måste vi ge människor möjlighet att försörja sig med hjälp av lågkvalificerade och lågavlönade jobb. Alternativet är att omvärdera vår öppenhet.

Helt rätt av Anna Dahlberg. Modigt och klarsynt av henne att våga trotsa konsensuskulturen – det är inte många ledarskribenter som gör det.

Den reglerade svenska arbetsmarknadspolitiken är skoningslös med sina höga trösklar. Den slår hårt mot människor med låg kompetens. Att Sverige dessutom fyller på med människor som har mycket lägre kompetens än de infödda svenskar som redan är chanslösa är en omöjlig ekvation.

Anna Dahlbergs text kan förhoppningsvis bli början på en bra debatt. Det finns även annat som tyder på att debatten kan komma igång på allvar. Per Santesson-Wilson skrev igår om Fas 3 som integrationsverktyg och om en eskalerande situation ute i kommunerna.

Nästa steg är också att se att de flesta av de som kommer inte inte heller är flyktingar. Verifieringen av asylsökandes identitet har under lång tid inte fungerat, som jag skrev om igår.

Publicerat

Två sidor av invandring

Almegas näringspolitiska chef Ulf Lindberg skrev på Aftonbladet debatt tidigare under veckan:

Arbetskraftsunderskottet i Sverige ökar, så de inrikes födda räcker inte till. Samtidigt framförs kritik om att invandrarna inte får jobb, men statistik från SCB ger en positivare bild:

  • Antalet förvärvsarbetande har ökat med sammanlagt 250 190 personer mellan 2000 och 2010. Av dem som har fått jobb är 2 av 3 utrikes födda.
  • Antalet förvärvsarbetande i Stockholm ökade mellan 2000 och 2010 med cirka 59 000 personer. Av dessa var 31 500 utrikes födda. I Malmö ökade antalet förvärvsarbetande med drygt 36 000 varav 17 000 var utrikes födda.

Den starka tillväxten i dessa städer har med andra ord möjliggjorts av den invandrade arbetskraften.

Samtidigt har ännu ett kommunalråd kommit ut med nödrop till staten. Bo Frank, moderat kommunalråd i Växjö i Smålandsposten:

För det första har staten under ett antal år anvisat näst intill dubbelt så många flyktingar som det funnits avtal om. För det andra så vägrar samma stat att betala kommunens skenande kostnader för socialbidrag som är en direkt följd av att man anvisat fler flyktingar än avtalats. Utöver detta har Växjö kommun träffat avtal om mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Och kommunen har varit pådrivande för att möjliggöra anhöriginvandring av humanitära skäl. […]

Av 600 personer som kommit under de senaste 18 månader har fem fått arbete. Och kommunen måste betala socialbidrag då statens ansvar för försörjning gått över till kommunen. 

Växjö kommun har nu för första gången någonsin högre arbetslöshet och högre socialbidrag än kommuner vi brukar jämföra oss med. Den genomsnittliga tiden det tar för människor att komma in på arbetsmarknaden ligger kring 9 år och uppåt för personer med bristfällig eller ingen utbildningsbakgrund. Sedan finns det alltid lysande undantag. 

Och Sverige och Växjö har aldrig tidigare tagit emot så många människor med dålig eller obefintlig utbildning.

En annan stad som inte klarar av att hantera invandringen är Borlänge. 80% av invandrarna går till socialbidrag (dec 2011), kommunen går med underskott (11 april 2012), 600 anhöriginvandrande somalier väntas (30e april 2012). Lägg ihop ett och ett där.

Ulf Lindgren kängar på de som kritiserar invandringen och nämner bland annat Dilsa Demirbag-Sten och Johan Norbergs debattartikel. Men båda sidor måste synas.

Vi måste få en fungerande politik för invandring. Det jag personligen hoppas på är att man kan liberalisera arbetsmarknaden så att även de med lägre kompetens kan konkurrera om jobb.

Publicerat

Regeringen underminerar medborgarskapet

Idag har regeringen och miljöpartiet beslutat att utländska medborgare som illegalt uppehåller sig i Sverige ska erbjudas skattefinansierad vård. Eller som journalisterna säger: Gömda flyktingar ska få rätt till vård

Det är en missvisande rubrik. De som olagligen befinner sig i Sverige är gissningsvis inte flyktingar. I så fall hade de fått asyl. De som gömmer sig är personer som enligt svensk lag inte har rätt att uppehålla sig här.

Bloggen Tradition och fason skriver: Tragiskt regeringsbeslut om illegala immigranter

Samtliga riksdagspartier, ja numera även Miljöpartiet, ställer sig bakom en reglerad invandring. Följderna av en reglerad invandring är tvivels utan att man kommer neka en del människor uppehållstillstånd. Dessa personer bör enligt en enig riksdags således utvisas. Men ändå vill en riksdagsmajoritet underlätta för dessa människor att hålla sig gömda i Sverige. […]

Det är orimligt att ena delen av den offentliga administrationen med själ och hjärta arbetar för att utvisa en person, allt medan andra delar av administrationen gör allt för att försöker underlätta denna personens liv som gömd; allt från fri och obegränsad sjukvård till gratis skolgång och, om regeringens förslag röstas igenom, även rätten att starta företag(sic). […]

Det går alldeles utmärkt att föreslå en generösare migrationspolitik om man nu är lagd åt det hållet. Eller en restriktivare dito om man är lagd åt det hållet. Men att ha en stat som motarbetar sina egna beslut hotar statsmaktens integritet och är en fullständigt orimlig ordning.

Svensk immigrationspolitik kan sammanfattas på följande sätt:

Vi tillåter stor flyktinginvandringen från fallna stater, människor som ofta är analfabeter och mycket religiösa. Vi vet inte riktigt vilka folk är, det går bra om de ljuger. De får komma in ändå.

Vi välkomnar dem och ger dem en kravlös försörjning för resten av deras liv. Om de vill får de gärna ta in sin familj, som också får en kravlös försörjning för resten av deras liv. 

Om de försöker ge sig in på arbetsmarknaden ser vi till att de måste konkurrera med infödda svenskar med 10-15 år mer utbildning. 

Och om nu någon, mot all förmodan, inte fick bli medborgare underlättar vi för dem att uppehålla sig illegalt i Sverige.

De enda inom alliansen som verkar vara nyktra i den här frågan är moderaterna. Alla andra partier är stolta över att vara fullkomligt irrationella. 

Publicerat

Nödrop från Katrineholm

Merit Wager bloggar om ett brännhett radioinslag: Ullenhag lyssnar men hör inte.

Så här skriver Merit:

I Sveriges Radio, Studio Ett – Ersättning till kommuner för anhöriginvandrare från Somalia – den 15 juni:

Med nästintill förtvivlan uttrycker kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, Göran Dahlström, S, sin djupa frustration över situationen vad gäller den väntade stora strömmen (ca 400, varav 300 barn) av somaliska anhöriga till de 800 somalier som redan finns i Katrineholm.

Han framför sin starka oro, han förklarar att det inte finns bostäder, att somalierna som utgör ca 14 procent av Katrineholms befolkning redan står för 50 procent av socialtjänstens kostnader för bidrag, att tre friskolor snart öppnas där de svenska föräldrarna kommer att placera sina barn medan 300 nyanlända, ofta analfabetiska somaliska barn kommer att bli en mycket resurskrävande och svår grupp i den kommunala skolan, som man inte riktigt vet hur man ska klara.

Och givetvis påpekar kommunstyrelsens ordförande också att det inte finns några jobb och att somalierna inte ens går att få ut i jobb på väldigt många år, att det handlar om den svåraste gruppen att integrera i det svenska samhället.

Efter hennes personliga reflektion kommer lite citat ur programmet. Göran Dahlström för segregering:

Katrineholm kommer att bli delat och skiktat. Vi kommer att få en rasism som ökar och vi måste ta den här frågan på allvar. De seriösa partierna måste ta upp den här frågan på bordet. […]

För den här frågan – migrationen, integrationen – har vi inte under några som helst omständigheter på massor av år, kanske aldrig, klarat av på något bra sätt!

Gunnar Sandelin får kommentera om han tycker vi har en bra diskussion kring integration:

Nej, det tycker jag inte. Sverige står för en ökning som vi inte kan hantera. Tittar man på Migrationsverkets prognos så kommer vi att ta emot 174.500 ansökningar från asylsökande och anhöriga under två år nu […]

Ett samhälle som tar emot människor som man inte kan integrera, för Sverige är verkligen inte bäst i klassen på integration, ett sådant samhälle riskerar att segregeras väldigt hårt, enklaviseras, få motsättningar mellan olika typer av människor och det blir etniska konflikter som inte är önskvärda.

Erik Ullenhag menar att man inte får beskriva somalierna som svårintegrerade. Göran Dahlström säger emot, eftersom somalierna de facto är svårintegrerade.

Många av somalierna är inte läs- och skrivkunniga. Sandelin pekar på situationen i Hjällbo ,där Sandelin menar att många somalier har radikaliserats och hamnat i islamism.

Dahlström pekar också på att många av invandrarna inte har lyckat styrka sina identiteter på ett riktigt sätt, på grund av migrationsverkets bristande rutiner. Vi vet inte vilka som kommer till Sverige, och om de verkligen har familjeband.

Inslaget i studio ett är mycket gripande. Sällan har Sveriges verklighetsfrånvända integrationspolitik illustrerats på ett mer direkt sätt.

Intressant i sammanhanget är Magasinet Neos intervju med Ilmar Reepalu. Göran Dahlströms situation och problematik är liknande, och båda är socialdemokrater. Tobias Billström kommenterade och visade att många av problemen faktiskt berodde på den socialdemokratiska politiken.

Men det är upp till alliansen att visa detta i fallet Katrineholm. Det gör inte Ullenhag, han bara öser på med floskler.

Publicerat

Man får kritisera invandring som god borgerlig

Tobias Holdstock skrev en relevant fråga idag på twitter:

Får man som liberal vara mot helt öppna gränser, eller är det också skäl för uteslutning? Mkt konstig debatt om sådant ej får diskuteras.

Holdstock har dock fel, som jag har förstått Dilsa och Johan Norberg så får man till och med kritisera problem med invandring, om man samtidigt påpekar att man är positiv till invandring. Dessutom gällde DN Debatt-attacken borgerliga, inte liberala.

Den svenska invandringspolitiken är idag en arbetslöshetsinvandring. Från Affärsvärlden:

Arbetsförmedlingens nya prognos visar att sysselsättningen ökar med sammanlagt 20.000 personer under 2012-2013. Samtidigt förblir arbetslösheten i stort sett oförändrad. […] 

Anledningen till att andelen arbetslösa ökar är att ökningen av arbetskraften är större än jobbtillväxten.

Gunnar Sandelin skriver idag på Newsmill: Kraftigt ökad invandring till Sverige. Sandelin skriver också något mycket viktigt om invandring:

Övergången från ett tämligen homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen av Sverige under vår tid. 

Visst är det så. Och det är faktiskt så, att man som god borgerlig får vara kritisk till denna mycket stora förändring av Sveriges karaktär. Det är OK att vilja ha det så, men det är också OK att vilja ha en mindre invandring.

Jag tycker vi borde debattera detta mer, att invandringen faktiskt innebär en radikal förändring av det svenska samhället. Och jag tänker mig att många goda borgerliga faktiskt är kritiska till detta.  Och även om någon borgerlig skulle förespråka något så otänkbart som minskad invandring kan jag inte se den minsta anledning till rynkade pannor och hyttande fingrar på DN debatt.

Jag är stolt över att vi har en generös arbetskraftsinvandring. Men att vi har en omfattande invandring som går direkt till bidragsberoende och utanförskap, det är problematiskt. Och att vi har ett migrationsverk som mer eller mindre verkar ha slutat att fungera, det är jag mycket kritisk till.

Jag kan tänka mig en radikal förändring av samhället, men jag vill gärna att man får debattera för- och nackdelar utan att meningsfränder backstabbar en på DN debatt. Kritik kan jag mycket gärna tänka mig, men det som Norberg och Demirbag-Sten ägnar sig åt är cherry-picking gränsande till personangrepp.

Påståendet att man som borgerlig debattör jämt och ständigt måste påpeka att man är för invandring tycker jag faktiskt är riktigt larvigt. Jag visste att Dilsa Demirbag-Sten driver sitt eget jihad mot de som problematiserar invandring på annat sätt än henne. Men att Johan Norberg hoppar i samma galna tunna, det var verkligen en tråkig överraskning.

Jag ser dagens DN debatt och hysteriskt retweetande till stöd som ett uttryck för knoppar som brister. Vi får faktiskt debattera integration idag. För det ska vi vara tacksamma till Per Gudmundson, Johan Lundberg och Paulina Neuding.