Föredrag med Bard


Idag besökte jag ett mycket intressant föredrag med artisten och Liberatiledaren Alexander Bard.

Bard var där för att puffa för Mathias Sundins riksdagskampanj samt Liberala Studenter i Linköping.

Alexander skrev för ett antal år sedan en bok som heter Nätokraterna där han presenterade många intressanta tankar om nätet (som han också drog under föredraget.)

Därför ser jag mycket fram emot att läsa hans bok Kroppsmaskinerna som han skrivit ihop med Jan Söderqvist. (Se även bokhemsidan här.)

Bard är verkligen en mångsysslare, kolla in hans Wikipediasida. Han är dessutom en mycket fängslande talare. Om ni har möjlighet, gå och lyssna på hans föredrag.

Högerns iPod

Fredrik Strage skrev tidigare om högerns dåliga musiksmak, men att högerattityden faktiskt varit en grund för mycket bra musik. Som exempel tar han Joey Ramone, som var konservativ och älskade president Bush.

Min gode vän Jonathan Liberman har producerat en film om musiksmaken på Timbro och Neo.

Jag tror absolut det stämmer att många på högerkanten har sämre musiksmak än vänstern. Men vad som står klart är att högerpolitik rockar bra mycket hårdare än vänsterpolitik.

Det kommer jag ihåg redan från när jag var liten att jag tänkte på att vänstern så tydligt var en del av etablissemanget, samtidigt som de upplevde sig vara rebeller och emot strömmen.

Personligen tror jag mig ha en godkänd musiksmak, även hos popvänstersnobbar. Min Last.fm-profil registrerar allt jag lyssnar på, varsågoda att ta en titt!

Wolodarski städar själv?

Kollade precis på Agenda om ledarskribenter som gav sin syn på Edvard Unsgaards fejan-skandal.

Wolodarski frågade med en hånfull min varför inte Edvard Unsgaard städade själv. Skulle Peter Wolodarski själv städa sin trapp om någon smutsat ned där? Eller skulle han höra av sig till en städfirma?

Många hade förhoppningar om Peter Wolodarski som en liberal kraft på DNs ledarredaktion. Men nu ekar han socialdemokraternas hånfulla syn på om andra människor städar själva eller hyr in hjälp.

Riktigt dåligt, Peter Wolodarski.

Stötta Westergaard: Publicera!

Via Hippie Tanten nås jag av ett bloggupprop Fredrik Segerfeldt startat:

Det finns en klassisk dansk kampsång som heter “I kan ikke slå os ihjel.” Om vi är tillräckligt många som publicerar Kurt Westergaards Muhammedteckning blir det tydligt för våldsverkarna att vi är alldeles för många som står upp för yttrandefriheten för att någon våldsam handling ska bli meningsfull. De kan inte döda oss alla. Därför uppmanar jag härmed alla bloggare att ladda ned bilden nedan och publicera den. Vi är fler än de

Självklart kommer jag med i detta upprop. Se nedan Kurt Westergaards bild:

Passar även på att slänga in Lars Vilks rondellhund på åker:

Som Fredrik Segerfeldt noterar har norska Aftenposten publicerat Muhammedteckningen. (DN klarar inte av att benämna islams profet på rätt sätt utan kallar honom “profeten Muhammed”. Har de blivit frälsta?)

Stötta Westergaard och Vilks

Som alla vet har Kurt Westergaard utsatts av ett mordförsök. Jag kom att tänka på det när jag läste om att även Lars Vilks har mordhotats. Han skriver idag på Newsmill: “Så svartmålas Westergaard och jag“.

Islamisterna har lyckats väldigt bra får man säga, självcensuren kring Muhammedteckningar är fullständig. Och som Vilks säger, man kan inte räkna med stöd.

Men nu har det ändå uppstått en viss konsensus kring att terroristerna kanske inte har rätt ändå. Det är ju positivt.

Till och med DN Kulturs Dan Jönsson anser att det är beklämmande att danska tidningar inte publicerar teckningarna som stöd för Westergaard.

PS: Stötta Kurt Westergaard på fejan.

Mördade med slaktmask – får nio år

Mathias Sundin skriver om Martin Hensvold som mördade sin flickvän med slaktmask:

En 24-årig kvinna blev förra året skjuten med en slaktpistol av sin exsambo. För det döms han idag till 14 års fängelse, eller nio år, eftersom man släpps ut efter två tredjedelar av straffet.

Vi har precis firat att ett nytt årtionde tar vid och undrade samtidigt var det förra årtiondet tog vägen, det gick ju så snabbt. Den här mannen mördare iskallt sin tidigare sambo, troligen har han även innan dess gjort hennes liv till ett helvete också, och för det ska han sitta inte ens ett årtionde i fängelse. Det är ruttet.

Nyliberalismen inspirerar

Katrine Kielos på Aftonbladets ledarsida har rest till England för att intervjua en Philip Blond.

”Nyliberalismen är död”, deklarerar han vidare och jag kan inte annat än hålla med. Men det är en märklig sak att höra från någon som beskrivs som den brittiska högerns nya chefsideolog.

Nyliberalism som politisk princip har aldrig slagit igenom i ett land som genomfört nattväktarstaten. Men som politiskt koncept har den en väldig sprängkraft.

Nyliberalismen är ett mycket starkt koncept som tilltalar på ett sätt som vänsterns revolutionära idéer gör. Skillnaden är att nyliberalismen skulle kunna fungera och skapa ett rikt samhälle, där kommunismen skapar massmord och terror.

I Sverige har nyliberalismen aldrig varit inflytelserik på riktigt. Gamla moderaterna var inspirerade av den, men som alla vet blev det inget nyliberalt drömsamhälle i Sverige.

Det är lätt roande att se vänsterpersoner som Katrine Kielos som knappt verkar förstå vad nyliberalism är, ändå utropar nyliberalismens död.

Nyliberalismen är en stark inspiration och ett koncept som trots sin relativa marginalitet har ett stort inflytande på samhällsdebatten.

De upprepade utropen från vänsterhåll om nyliberalismens död är beviset på dess livskraft.

Barn får bra vård, usch!

I Stockholm finns ett privat barnsjukhus, Martina. Där kan man köpa vård, till exempel genom en privat sjukförsäkring. När föräldrarna utnyttjar privat sjukvård frigör de resurser som går till de som inte har råd eller inte vill köpa en privat sjukförsäkring i den allmäna vården. Dessutom går både försäkringsföretag samt sjukhus med vinst, vilket skapar arbetstillfällen.

Men detta är ett brott mot FNs barnkonvention, enligt “den kände” barnläkaren Lars H Gustafsson. Flera uttalar sig:

Landstingsrådet Birgitta Rydberg (FP) i Stockholm är mycket kritisk:

– Det här låter som ett PR-trick för att de ska få patienter. Detta är årets mest onödiga julklapp eftersom barnsjukvården i Stockholm fungerar utmärkt.

– Först betalar ju människor vården genom landstingsskatten och sedan förutsätts de betala en gång till om de besöker Martina.

Vänsterledaren Lars Ohly:
- Jag tycker det är cyniskt att försöka tjäna pengar på sjuka barn på det här sättet.
Lars H Gustafsson, en av Sveriges mest kända barnläkare anser att det är diskriminerande.

– Det är ju många familjer som inte har råd att söka den här vården.
- I FN:s barnkonvention finns tydliga föreskrifter om att alla barn ska ha rätt till bästa möjliga vård. Jag anser att Martinas verksamhet strider mot denna konvention.

Ja, gud vad hemskt att vissa barn får bättre vård, när det samtidigt gynnar de som inte har råd. BROTT MOT FNS BARNKONVENTION!!!!!

Det är viktigare att alla har det lika dåligt än om någon har det bättre än någon annan.

Sossarnas avundsjuka sitter djupt i det svenska folket.

PS: Nu gör kändisar reklam för det här också, USCH VAD HEMSKT!

Norberg ser nästa kris komma

Expressen Debatt idag skriver Johan Norberg om den felaktiga ekonomiska politik som driver fram nästa ekonomiska kris:

När 2009 blev 2010 märktes en försiktig optimism i Sverige, särskilt i Stockholm. Arbetslösheten hade börjat minska och bostadspriserna hade stigit en aning. Det statliga bolåneinstitutet SBAB ökade aggressivt sin utlåning.
Det är fel att säga att bankerna inte lärde sig något av krisen. De lärde sig att de alltid landar på fötterna. De är så viktiga att de alltid räddas. Det var en startsignal inför 2010-talet: Om det gick bra skulle de återigen hamna på grön kvist. Om det gick dåligt kunde de skicka förlusterna till skattebetalarna.

Krona så vinner jag, klave så förlorar du.

Och framåt 2015 kommer nästa krasch, om vi får tro Norberg:

Det var en falsk uppgång. Ekonomierna hade fortfarande för mycket investerat i fastigheter och icke-konkurrens-kraftiga industrier. De hade bara fått konstgjord andning. När räntorna framåt 2015 återvände till normala nivåer kunde företag inte betala lånen och familjer i storstäderna hade inte råd att bo kvar. Bankerna gjorde väldiga kreditförluster och börsen kraschade.

Länder som USA och Storbritannien hade byggt upp ofantliga skulder under den förra krisen. Därför hade de inga marginaler nu och möttes av kalla handen när de behövde låna för att rädda sina banker. Ingen kunde hjälpa till. Kina var lika krisdrabbat denna gång och en åldrande befolkning i väst sålde aktier och fonder som var till för att ge pensionen en guldkant.

Staterna tvingades därför spara och höja skatterna. Banker och företag kollapsade och arbetslösheten sköt i höjden. 2017 kom soppköken även till Stockholm, efter att konsult- och kafénäringen hade slagits ut.

Fri arbetskraftsinvandring är självklart

Sofia Nerbrand skriver idag en kolumn i Svenska Dagbladet om fri invandring. Hon menar där att fri invandring är en självklarhet, och där håller jag med på ett principiellt plan. Men det är bra naivt att prata om att vi ska ha fri invandring i ett samhälle som Sverige.

Sverige är ett högskattesamhälle med omfattande bidrag som tillfaller alla medborgare om de saknar arbete. Om personer kommer invandrar och blir utan arbete får de ändå bidrag. Det är en stor kostnad för samhället. Som jag tidigare skrivit om, invandring förutsätter en låglönemarknad som facken och vänstern motsätter sig.

Sen skriver Nerbrand något som jag inte håller med om:

Det kan och får aldrig bli den röda stugan, den svenska modellen, nubben till sillen – eller kebaben – som karaktäriserar det svenska. Det enda kitt som i längden kan hålla samman ett pluralistiskt samhälle är medborgarskapet och grundlagen.

Självklart har kulturen en viktig roll att spela i ett land. Det finns saker som är svenska, och det är bra. Det är fantastiskt vilken rädsla som finns bland det politiska etablissemanget för att kalla saker för svenskt.

Visst är det så att medborgarskapet och grundlagen är det viktigaste, men kulturen har också en roll att spela. Det finns en svensk kultur, hur mycket än PK-eliten försöker förtränga det.

Sofia Nerbrand behöver utveckla sitt resonemang.

Utöver detta behövs en diskussion om hur vår invandring som inte är arbetskraftsinvandring ska se ut. Det finns mängder av människor som far illa i världen. Alla dessa kan inte bli medborgare i Sverige. Vilket ansvar har Sverige som land för att hjälpa de som far illa, och på vilket sätt ska de hjälpas?

Personligen förespråkar jag att man öppnar upp lönekonkurrensen och skapar en låglönemarknad för att på detta sätt utvidga arbetskraftsinvandringen. För det är endast arbetskraftsinvandringen som är långsiktigt hållbar.

Men detta faktum har inte landat i den politiska debatten än.