Samma mediestrategi för ISIS och Hamas?

Nu när USA har bestämt sig för att bomba islamisterna i Irak, efter att de genomfört attacker mot civila väcks en del frågor.

Betänk följande scenario: Västmedias korrespondenter åker i busslaster till Isis-kontrollerade områden och rapporterar därifrån. De finns vid frontlinjen och rapporterar om de civila dödsoffren som USAs bombningar orsakar. Isis attacker utelämnas helt.

De går helt med på att rapportera precis som Isis vill och använder Isisi officiella siffror över antal döda och förhållandet mellan civila och kombattanter.

Medierna skildrar USA som den aggressiva parten. Isis attacker tonas ned och göms i bisatser, medans USAs attacker blåses upp och skildras minituöst.

Detta är ett orimligt scenario, men i Gaza är det så journalisterna jobbar.

Vapenvilan bröts när Israel slog tillbaka

Aftonbladet rapporterar om striderna i Gaza och att vapenvilan är bruten. Det verkar som att Israel bröt vapenvilan och dödade 27. Så kommer de flesta att läsa denna nyhetsartikel. 

Men när man klickar på länken får man lite annan information. Efter en stunds läsning:

40 personer har dödats av israelisk stridsvagnseld i Gaza, enligt palestinska myndighetskällor. Den nya striderna blossade upp ett par timmar efter att ett 72 timmar långt eldupphör införts. 

Nu uppger den israeliska militären för människor i Gaza att den kommer att återuppta sin operation, enligt BBC

Vapenvilan trädde i kraft klockan sju på morgonen, svensk tid. Initialt upphörde eldgivningen, rapporterade nyhetsbyråer på plats, men redan två timmar senare ska fyra palestinier ha dödats av israelisk militär. Enligt talesmän i Gaza sköts palestinierna till döds av israeliska stridsvagnar. Strax efter lunch skrevs dödssiffran upp till 40 människor, uppger Haaretz. Minst 100 skadades i Rafah, skriver BBC. 

Den israeliska militären säger att attacken var ett svar på eldgivning från den palestinska sidan.

För det första citerar aftonbladet “palestinska myndighetskällor” för antalet döda. Det är med största sannolikhet Hamas, eller PCHR som styrs av dem.
Det har genomförts flera vapenvilor hittills, och Hamas har tagit chansen att under vapenvilorna skjuta på Israel. En del av detta har faktiskt letat sig in i svenska medier
Halv tolv rapporterades det från Gaza att raketer skjutits av Hamas.
Man ska alltid vara kritisk till arméuppgifter, men just i detta fallet verkar det vara ganska enkelt vilken av de två källorna man ska värdera högst. En demokratisk stats armé, eller en terrorgrupp?
Aftonbladet är glasklara – terrorgruppen! 
En av alla vinklade artiklar som steg för steg bygger upp bilden av Israel som krigiskt och mordiskt. Självklart bidrar detta till att piska upp den antisemitism som just nu härjar i Europa.

Medierna i Hamas knä

Något som har blivit uppenbart i detta krig är att Hamas använder mänskliga sköldar. De lägger militära installationer i bostäder, de skjuter från bostadsområden och de lägger sin kommandocentral i sjukhus. Denna taktikt ger många civila dödsoffer, som uteslutande läggs Israel till last.
Jeffrey Goldberg skrev om varför världen fokuserar så på Gaza: Obsessing About Gaza, Ignoring Syria. Det är lätt för journalisterna att få tillgång, och de får nyheter som läsarna bryr sig mycket om. Goldberg har många vettiga poänger, men han missar den viktigaste: Anledningen att Hamas ger journalisterna tillgång till bra nyheter är för att de tjänar på alla civila dödsoffer.

DNs Paul Hansen har blivit prisbelönt för sin bild av ett palestinskt begravningståg. När en FN-skola blev bombad kunde Peter Wolodarski knappt dölja sin stolthet inför bilderna av döda barn.

Hamas krigar från civila områden och sätter civila i livsfara. De skjuter raketer som ofta faller ned i Gaza. Men så fort civila dör lägger journalisterna skulden på israel, och kablar ut bilder på de döda.

Bloggaren Elder of Ziyon ställer en viktig fråga: Why are the only stories out of Gaza the ones Hamas wants the world to see?

Hamas’ Interior Ministry instructed Gazans not to discuss anything about Hamas militants, or rocket positions, or military funerals, or anything else that would discuss terrorists shooting rockets in Gaza or using human shields. Some Hamas members or sympathizers are taking that directive much further, actually threatening journalists who report on Hamas firing positions, Hamas gunmen hiding, or Hamas rockets that fall short, or Hamas using civilians as human shields, according to a Jerusalem Post reportlast week. […] 

There are other stories that are being all but ignored by journalists. As I reported, a French-Palestinian journalist told another reporter that he was intimidated by members of the Hamas Al Qsssam Brigades from their office next to the emergency room at Shifa Hospital.
That story was taken down at the reporter’s request, no doubt because of threats.
Similarly, Wall Street Journal reporter Nick Casey noted that Hamas created a TV studio in the same hospital and tweeted a photo of a Hamas politician being interviewed there.

He took down that tweet as well. 

There is a pattern here. The most prominent stories out of Gaza are the ones that Hamas wants the world to see. The stories that Hamas emphatically do not want want covered are being given short shrift, and finding them is not easy. And too many journalists are seemingly self-censoring out of fear of Hamas.
That is a story a real journalist would cover.

Den journalist som rapporterar även om Hamas brott riskerar det öde som RT-journalisten Harry Fear råkade ut för. Han blev helt sonika deporterad efter att ha rapporterat om hur en raket sköts från nära hans hotell.

Så valet är enkelt. Publicera de nyheter Hamas vill att du ska publicera – bli hyllad, din tidning blir framgångsrik. Eller rapportera det som verkligen händer och riskera att ditt mediehus blir portat från Gazarapportering.

Jag har förståelse för att journalisterna har en bra möjlighet i Gaza att få gripande innehåll. Det är heller inte lätt att vara i Gaza och bli utsatt för hot.

Men varför finns inget problematiserande av att man blir propagandakanal åt Hamas? Hur kan journalisterna se sig själva i ögonen när de dag ut och dag in kablar ut endast de nyheter som Hamas vill visa världen?

MEMRI har översatt Hamas’ regler för Gazabor att följa när de skildrar konflikten. Jämför detta med de internationella korrespondenter som rapporterar från Gaza.

Det är inte lätt att skildra en assymetrisk konflikt på ett riktigt sätt, men det vore klädsamt om medierna på något sätt kunde försöka.

Demokratisk kompass i mellanöstern

Israel-Palestina är alltid närvarande, och särskilt nu när fredsprocessen i mellanöstern har havererat. Haveriet kommer inte  som en överraskning. Förutsättningarna för fred fanns inte där.

Många pratar om att Israel-Palestina är en svår konflikt, men jag förstår inte det påståendet. Grundförutsättningarna är mycket enkla.

Israel är en demokrati. Fatah är inte demokrater.
Israel vinner på fred. Fatah förlorar sitt existensberättigande om det blir fred.

Många gånger tidigare har fredsförhandlingarna misslyckats, varje gång på grund av detta enkla samband.

De flesta skyller på Israel. Svart på vitt skriver om Aron Lunds anti-israeliska krönika i Expressen. Lund menar att Israel ägnar sig åt “markstöld”.

Västbanken är uppbyggd av olika områden, vissa är oomtvistat israeliska, andra är oomtvistat palestinska. De flesta “bosättningar” som det rapporteras om handlar om byggande inom de existerande israeliska samhällen som finns på de israeliska delarna av Västbanken.

Att kräva att Israel ska stoppa allt judiskt liv på Västbanken eftersom palestinierna vill är knappast ett rimligt krav. Tidigare ansågs detta som ett orimligt krav, men efter att Obama börjat lyfta upp bosättningarna ses nu detta som normalt av många.

Västbankens status ska avgöras i förhandlingar där båda sidor har rimliga krav på sig. Men som så många gånger förr har kraven ökat på Israel, och inget har förändrats för palestinierna. Det räcker för Abbas att luta sig tillbaka och se hur väst pressar Israel till ytterligare kompromisser.

Det som är kompassen idag är styrkeförhållanden. Den svagare partens perspektiv dominerar, vilket också är journalistikens “best practice”.

Det som borde vara riktmärket är demokrati. Med demokratin som riktmärke blir det uppenbart vad som är felet i mellanöstern, och var pressen borde sättas in.

Se även Mats Skogkär om Hamas rumsrena rasism.

SVTs bottennapp i Gaza – utelämnar terrortunnel

Nyligen avslöjades en illegal tunnel från Gaza till Israel. 500 ton israelisk cement har använts, cement som införts tack vare lättad blockad mot Gaza. New York Times skriver: Tunnel Found From Gaza Into Israel, Israeli Military Says.

Debatten om Israels blockad av Gaza har varit intensiv i Sverige. Tunneln visar varför den fanns – cementen som släpps in i Gaza används inte för att bygga hus till Gazaborna. Cementen används till terror.

Men detta avslöjande har helt gått SVT förbi. I kvällens rapport 19.30 sänds ett inslag om hur Gazas fiskare inte tillåts resa långt ut till havs och fiska. Självklart nämns den israeliska blockaden (22 min in i sändningen).

Ingen förklaring nämns till varför blockaden finns, trots att Hamas’ tunnel precis illustrerat vad som händer om blockaden lättas. Bara fokus på fiskarnas svåra situation, och Israels antydda skuld.

Detta är ett i raden av många bottennapp från SVT, där man som vanligt utelämnar de fula fiskarna i Hamas. Det är så man vill dränka sig.

Bilder av tunnlarna finns på Buzzfeed, länken kom via Elder of Ziyon.

Splittring ingen förklaring till utebliven fred

Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet: Palestinska splittringar står ivägen för fred. Arpis text är en betraktelse över läget i mellanöstern, men tyvärr är argumentationen felaktig. Står verkligen splittringen mellan Fatah och Hamas ivägen för freden i mellanöstern?

Eftersom Israel är en demokrati har landet mycket att vinna på fred. Eftersom deras motpart inte har demokrati har deras ledare inte landets välstånd som främsta motivationsfaktor. Istället är det andra saker – makt för sig själva och sina närmaste, men även religion.

En enighet mellan Hamas, som är religiösa extremister, och Fatah, som är korrupta autokrater, kommer svårligen leda till bättre förutsättningar för fred. Visst får Israel en part att samarbeta med, men om Fatah ska komma överens med Hamas kommer de rimligen få närma sig deras position.

Under 60 år har de palestinska ledarna hjärntvättat sin befolkning till hat och kamp mot Israel. Folket är genom denna hjärntvätt inte benägna att acceptera fred (som jag tidigare skrivit om). Lägg till det att båda palestinska områdena är diktaturer – ingen avvikare kan känna sig säker.

Idag är stämningen på Västbanken så negativ att de palestinier som ens träffar israeler utsätts för protester och potentiella attentat. Den palestinska ledare som idag slöt fred med Israel skulle rimligen mördas.

För fred krävs en lång process, där väst helt måste ändra perspektiv och sätta hård press på palestinierna. Palestinierna måste överge sina drömmar om att upphäva “nakba”, denna föreställning som är totalt dominerande bland palestinier och arabiska despoter.

Och om detta ska ske måste debattörer börja förtydliga de verkliga hindren för fred i mellanöstern.

Biståndsministerns enögda retorik skrämmer

Idag skriver Gunilla Carlsson på SvT debatt: Israels isolering av Gaza är moraliskt förkastlig.
Carlssons strävan är uppenbart att vara balanserad, att ställa krav både på Israel och Palestina. Ingress och rubrik är gissningsvis inte skrivet av ministern själv. Men fundamentalt ser Gunilla Carlsson en syndabock i mellanösternkonflikten – Israel.

Sveriges bistånd ska göra skillnad där det behövs allra mest. Palestinierna har kommit att bli det mest biståndsberoende folket i världen. Biståndet till Palestina är förknippat med mycket stora risker, utmaningarna är avsevärda. 

Sverige ger ett direkt budgetstöd till Fatah på Västbanken. Västbanken är idag en diktatur, klassad som “not free” av Freedom House. Självklart är det riskfyllt att ge budgetstöd till en diktatur.

Biståndet kräver politiska framsteg för ge långsiktigt hållbara resultat. Ockupationen och de expanderande israeliska bosättningarna är de huvudsakliga hindren för tvåstatslösningen och förklarar också biståndsberoendet. 

Idag har Israel en stående inbjudan till palestinska myndigheten för att förhandla om fredsavtal. Palestinierna vägrar. Ändå ser Sveriges biståndsminister israeliska bosättningar som det huvudsakliga hindret för fred. Inte bara är det ett hinder för fred, det förklarar också varför palestinierna är biståndsberoende.

Bengt Nilsson har skrivit om hur krigsherrar i Somalia skott sig på bistånd, och till och med drivit fram svält och krig för att tjäna pengar. Självklart finns liknande möjligheter i Palestina, en av världens största mottagare av bistånd.

Biståndet på Västbanken är en lukrativ affär för Fatah. De använder biståndet för att avlöna stora mängder palestinier – de köper stöd helt enkelt. Bland annat avlönas fångar i israeliska fängelser, fångar som i många fall har mördat oskyldiga civila.

Palestinierna är biståndsberoende för att Fatah-ledarna tjänar på det. Fatah-ledarna har kvar sin priviligierade ställning eftersom området är en diktatur.

Men Gunilla Carlsson skriver även om Gaza:

Rörelsefriheten för personer och varor inom och ut ur det palestinska området måste öka kraftigt om ekonomin ska ta fart och arbetslösheten minska. Det gäller inte minst i Gaza där Israel måste göra mycket mer. Isoleringen är moraliskt förkastlig och politiskt kontraproduktiv. Den fördyrar biståndet.

Gaza drivs av Hamas, som bland annat avlossar raketer in i Israel. Ändå tycker Gunilla Carlsson att Israel ska öppna upp för mer rörelse in och ur Gaza – en fientlig nation som de facto för krig mot Israel.

Hur kommer det sig att Gunilla Carlsson missar enkla, uppenbara fakta i mellanösterndebatten? Vad är det som driver henne att ständigt lägga skulden på Israel?

Det är illa nog att en svensk ministern sprider en så ensidig bild av mellanösternkonflikten. Men hon är mer än en tyckare, hon är en faktisk aktör. Sverige är en direkt finansiär av palestinska myndigheten, och därmed medskyldig till deras hatpropaganda och terrorstöd.

Carlsson lägger skulden på Israel, men borde istället ta sig en rejäl titt i spegeln. Svenska skattepengar bidrar idag till att driva mellanösternkonflikten vidare.

Ekot skildrar Hamas’ förtryck

Ekot sände idag ett inslag av Cecilia Uddén: Friheten inskränks i Gaza

Det har gått ett halvår sedan bomberna föll över Gaza – i det senaste kriget. Och det är nu länge sedan det rådde brist på några varor. Allt finns att köpa, smugglat genom tunnlarna. Men Gazabornas vardag färgas i dag av det styrande Hamas inskränkningar i yttrandefrihet och personlig frihet. I går greps en kolumnist som vägrat be om ursäkt för sina kritiska artiklar. Och under våren har unga män i Gaza med fel frisyr blivit tvångsklippta av Hamas säkerhetsstyrkor.

En liten släng av israelkritik inledde inslaget. Som pikant kommentar till det kan man säga att bomberna fortfarande faller över Israel – Hamas skickar regelbundet raketer.

Resten av inslaget skildrar dock rätt upp och ned förtrycket i Gaza. Där är det diktatur, precis som på Västbanken. Inga journalister kan verka fritt, och medborgarna saknar frihet. Oliktänkande kastas i fängelse och torteras.

När jag var med i P1 och skällde ut Cecilia Uddén uppmanade jag henne att granska de palestinska ledarna på samma sätt som hon granskar de israeliska.

Mellanösternkonflikten bygger på en fundamental brist på demokrati i de palestinska områdena och arabvärlden. Om journalisterna började belysa detta faktum skulle vi kunna få en ändring och förutsättningar för en verklig fred i mellanöstern.

Khaled Mashal: Kan en extremist vara moderat?

På Ekot idag sändes ett inslag av Cecilia Uddén om Khaled Mashal: Hamas återvalde pragmatikern Mashaal till ledare

Mashaal betraktas som en relativt pragmatisk och moderat kraft inom Hamas – det var han som indirekt förhandlade om vapenvila med Israel efter det senaste Gazakriget i november och Mashaal har också med stöd av Egypten och Qatar arbetat för försoning mellan Hamas och Fatah och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. 

TT skriver också om Mashsal: Hamas exilledare omvald

Tidigare har han svartmålats som extremist men ses numera som moderat i arabvärlden och av en del i väst.

Båda verkar bygga sin rapportering på denna längre text från Reuters: Palestinian Hamas Islamists re-elect Meshaal as a leader.

Skillnaden är att både Uddén/Ekot och TT utelämnar delen där Meshal benämns som islamist. Istället kallar Ekot honom rätt av för “pragmatiker”, och TT menar att han “svartmålats som extremist”.

Så här sa Meshal när han talade i Gaza: (Khaled Meshaal, Hamas leader, vows to never recognize Israel)

“Palestine is ours from the river to the sea and from the south to the north. There will be no concession on an inch of the land,” […]

“We will never recognise the legitimacy of the Israeli occupation and therefore there is no legitimacy for Israel, no matter how long it will take.”

Hamas covenant (lag) säger följande om judar i artikel sju:

“The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him.

Hamas har upprättat en religiös extremiststat i Gaza och vill, som alla islamister, upprätta ett globalt kalifat. De är svurna antisemiter som säger sig vilja förstöra Israel, och som omsätter sina ord i handling.

Det framstår som absurt att utmåla en ledare för Hamas som moderat, eftersom organisationens grundinställning är extrem. Det är dessutom rent vilseledande att utelämna att Hamas är islamister.

Ett beklagansvärt misstag från Ekot och TT, tyvärr inte första gången.

Länkarna kom via Mats Skogkär på twitter.

Hamas: Hela Israel är vårt! – Fatah: Positivt

Al Jazeera rapporterade för några dagar sedan om ett jättemöte med Hamas’ exilledare Khalid Meshal i Gaza: Hamas’ Meshaal vows to ‘continue resistance’

Khaled Meshaal, the Hamas leader in exile, has rejected any concessions over a future Palestine state at a rally marking the 25th anniversary of the armed Palestinian group.
More than 100,000 Palestinians gathered in the Gaza Strip on Saturday to hear him speak for the first time in the Palestinian enclave. 

“Palestine is our land and nation from the [Mediterranean] sea to the [Jordan] river, from north to south, and we cannot cede an inch or any part of it,” he said. […]  

Statehood will be the fruit of resistance, not negotiations,” Meshaal told cheering fans.

Hamas kräver alltså hela Israel som sitt,  och detta ska inte ske genom förhandlingar.

Fatah har kommenterat Khaled Meshaals utspel: Fatah Official Praises Mashaal Speech in Gaza

A senior Fatah official said that Hamas chief Khaled Mashaal’s speech in Gaza on Saturday was “very positive.” 

Azzam al-Ahmad told Ma’an that Mashaal’s speech reflected the contents a reconciliation deal between the parties that fell apart last year. 

“In order to implement this, we should quickly activate the work of the election commission which was stopped in July,” al-Ahmad said.

Morten A. Klein på The Algemeiner har kommenterat: Abbas’ Fatah Praises Hamas’ Calls for Israel’s Demise

Fatah gör helt rätt i att närma sig Hamas – de är nämligen väldigt populära. Elder of Ziyon bloggade häromdagen om ett Hamasmöte på Västbanken som drog tiotusentals besökare:

It will be interesting to compare the size of this demonstration with the planned Fatah rally in Gaza on January 1, which is the 49th anniversary of Fatah’s first terror attack, a failed attempt to damage Israel’s water carrier. (Yes, that is really what the “moderate” Fatah celebrates every year.) 

What the US and EU utterly ignore is the fact that if elections were held today, Hamas would win again. Pushing Israel to make concessions to an artificial PA that is not supported by even half of its own people has nothing to do with peace; it is more like a psychosis where the fake “peace process” is given magic powers that would somehow transcend what the Palestinian Arabs want.

Många som stöttade FN-budet för palestinierna menar att detta var ett nödvändigt steg för att stärka Fatah och deras fredssträvanden. Detta sa bland annat Jan Björklund.

Även LUF-ordföranden Linda Nordlund menar att det var nödvändigt att stärka Fatah genom att stötta deras kandidatur. När jag frågade henne varför det inte var ett alternativ att kräva att palestinierna skulle förhandla om fred fick jag inget svar.