Etikett: Försvar

Publicerat

Nattvandrarstat och bistånd

I Sverige har vi ett enprocentsmål för bistånd. Varje år ska en procent av BNP gå till bistånd. Summan är därför okänd de som jobbar med bistånd, vilket leder till svårigheter. UD brukar regelbundet vid årets slut dumpa pengarna på ett FN-konto, utan uppföljning.

Generellt är biståndsarbetet behäftat med en hel del svårigheter. Utvecklingsbistånd har som syfte att hjälpa fattiga. Tyvärr gör det väldigt sällan det. Ofta gör det till och med skada.

Detta har bland annat granskats av Fredrik Segerfeldt för Timbros räkning. Eller för den delen Bengt Nilsson i Sveriges afrikanska krig.

Personligen har jag granskat hur den palestinska myndigheten använder bistånd. De använder bland annat pengarna till att avlöna dömda terrorister i palestinska fängelser, något som SvD skrivit om. Verksamheten fortsätter oförtrutet. Detta har dock inte hindrat Socialdemokraterna att höja biståndet, som nu ligger på 1,5 miljarder den kommande femårsperioden.

F d generalen Karlis Neretnieks rapporterar nu på twitter att det svenska försvaret nu ligger på 1% av BNP.

Biståndet är en fullkomligt otidsenlig verksamhet, som med största sannolikhet gör skada istället för nytta. Men om detta är det dödstyst, och istället nattmanglas och vänds på kronor för att fortsätta dra ned på försvaret.

Detta är en ypperlig illustration av hur snett vi har hamnat i Sverige. Biståndspolitiken måste omprövas och debatten om detta måste komma igång.

Publicerat

Välkommet fokus på Ryssland

Nyhetsrapporteringen i Sverige är emellanåt riktigt beklämmande. Följer man svenska nyheter kan man tro att Sverige ligger precis emellan Israel och USA. Vårt närområde ignoreras helt.

På sista tiden har många dock riktat blickarna mot Ryssland och det förtryck av homosexuella som finns där. Många fördömer Ryssland och det pratas om protestaktioner.

Det finns ett liter aber här. Ryssland är en brutal diktatur, som dessutom rustar upp sin militär å det grövsta. Landet har invaderat grannländer och har visat att man är kapabel att göra det igen.

Det minsta vi kan göra är att omedelbart gå med i NATO, för att sedan börja rusta upp försvaret.

Rysslands homosexuella är inte de enda som bör vara rädda för Putin. Vi bör det också – eftersom vi inte har något försvar.

Försvaret är garanten för vårt demokratiska system, och vår försäkring för att kunna stå upp mot despoter som Putin.

Försvarspolitiken är ett fundamentalt ansvar för varje stat. Den är grovt vanskött i Sverige, men det finns ett parti som faktiskt vill ändra på vanskötseln – Folkpartiet.

Publicerat

Även civilförsvaret är nedrustat

Johanne Hildebrant skrev för en tid sedan en mycket viktig krönika i SvD: Medborgarrörelse som totalförsvar:

Kungliga krigsvetenskapsakademien har precis släppt boken För Sveriges säkerhet. Den är en brutal ögonöppnare när det gäller svensk säkerhet: från säkerhetspolitik, social oro och teknik till krigsberedskap. Experterna bakom boken rekommenderar bland annat ett forskningsprojekt om den säkerhetspolitiska utvecklingen, att Sverige tar risken med social oro och utanförskap på stort allvar, en satsning på spetskompetens inom teknik, cyberteknologi, vaccin, elsystem och att man utreder förutsättningarna för ett nationellt samhällsförsvar. 

Tänk bara vad som händer om elen försvinner en vintervecka, en riktigt svår epidemi bryter ut eller en extremiströrelse får fotfäste efter en lång tid av massarbetslöshet.
Säkerhet handlar inte bara om Försvarsmaktens storlek och förmåga, eller om Jas-plan, utan om hur samhället ska kunna möta hot och kriser. Försvarsmakten är viktig, men den är bara en del i det som borde vara vårt samhällsförsvar och som slutligen rör dig och dina närmaste. 

Boken avslutas med orden: Det finns ett behov av nationell samling inom säkerhets- och försvarsområdet.

Hildebrand slår ett slag för civilförsvaret som en ett sätt att utveckla civilförsvaret. Cornucopia? spinner vidare på detta ämne: “Cykelhjälmarna och handspritens förlovade land”:

Många svenskar lever fortfarande i tron att det finns något samhälleligt skydd mot omfattande civila kriser, men under den strategiska blackouten har detta avskaffats i princip helt och hållet. Civilförsvaret är numera en klubb,Civilförsvarsförbundet. Det ekonomiska försvaret är helt nedlagt och några råvaru-, livsmedels- eller utrustningsreserver existerar inte. Det psykologiska försvaret lever bara vidare i MSB:s regi, i form av ett antal PDF:er som produceras varje år, plus några websajter och Twitter-flöden.

Någon krisledningsfunktion existerar inte heller, utan vid en kris ska kanske 50-70 olika myndigheter och organisationer leka enmans (enorganisations) världskrig utan samordning. Det finns ingen samordnande krisledningsfunktion i Sverige, om ni nu trodde det. Alla ska köra sitt eget race.

Medan en militär kris är osannolik i närtid, så kan vi vara 100% övertygade om att vi kommer uppleva omfattande civila kriser de kommande åren och decennierna. Både militär och civil krishantering och tillhörande organisationer tar lång tid att bygga upp, även om militär organisation antagligen tar längre tid. Sist tog det 30 år att återupprusta. Det är ett skäl i sig att inte lägga ner försvaret. Att lägga ner kräver en underskrift, att bygga upp tar decennier.

Cornucopia utvecklar sina tankegångar om vad som skulle kunna hända och det är ingen rolig läsning.

Den svenska försvarspolitiken är grovt vanskött – vi har inget fungerande försvar. Och nu verkar även det civila försvaret vara nedrustat.

Nu verkar en viss tillnyktring vara på gång kring försvarspolitiken. Kanske kan även denna tillnyktring gälla det civila försvaret? Då kanske något av nedrustningen kan stoppas.

Publicerat

Nato ger kalla handen, Nedrustningen fortsätter

Nyligen rapporterades att Nato hjälper inte Sverige vid krig. Om detta skriver bloggen Sverige och världen: PUFF, där sprack den:

Det kommer åtminstone ett litet PUFF då någon sticker hål på en ballong. Det normala är dock inte en PUFF utan ett rejält PANG, och så slits ballongen sönder i gummitrasor av varierande storlek som faller till marken och lägger sig platta. 

Då NATOS:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen häromdagen stack hål på den svenska solidaritetsdoktrinsballongen, denna ensidiga grundbult i svensk försvars- och säkerhetspolitik, hördes vare sig ett PUFF eller ett PANG. 

Från de regeringspolitiker som slitit ut mantrat om den ömsesidiga solidariteten och om våra internationella insatsers betydelse för eventuella framtida egna behov, hördes bara den totala tystnaden. […]

Men det är klart, vad ska de säga. Solidaritetsdoktrinen var ju det sista de hade kvar som förklaringsmodell och försvar för den förda politiken så det återstår väl bara att låtsas som det regnar, sopa ihop trasorna, lappa ballongen, ta ett djupt solidariskt andetag och fylla den med ny politisk varmluft.

Ja, ny varmluft behövs. För under moderaternas ledning fortsätter nedskärningarna i försvaret, senast med underfinansieringen av JAS. Från SvD: Nya Super-Jas kan halvera flygvapnet.

Nu opponerar sig Socialdemokraterna (!) mot underfinansieringen av försvaret: Vi vill ha ordning och reda i försvarets ekonomi:

Frågan om en uppgradering av JAS är av en sådan dignitet att det krävs en bred riksdagsmajoritet. Vi socialdemokrater säger ja till projektet, men är kritiska till de brister som finns i den nuvarande finansieringen. […]

Försvarsmakten brottas just nu med stora problem när det gäller att få balans i ekonomin. Det är viktigt att regeringen ser problemen och börjar ta ekonomiskt ansvar för Sveriges försvarspolitik.

Ja, visst är det viktigt. En av de viktigaste uppgifterna för en regering är att se till att landet kan försvara sig. Antingen på egen hand eller genom allianser.

Men Sverige har inget av detta. Det är alarmerande.

PS: Noterbart är att Folkpartiet har bra förslag som lösning på dessa problem. Noterbart är också att de blir överkörda gång på gång.

Publicerat

Obamas utrikespolitik borde skrämma

Elder of Ziyon bloggade idag om en mycket intressant text: What Obama Doesn’t Get

Michael J. Totten has a must read interview with Jonathan Spyer, an Israeli who has sneaked into Syria twice and who gives a fantastic, must-read analysis of what is happening on the ground there. […]

But at the end of the interview, Totten asks Spyer about US policies in the region, and his answers go to the crux of the problem of President Obama’s Middle East policy – and, I would claim, his foreign policy altogether.

Här är vad Totten och Spyer säger: The Israeli Who Sneaked into Syria

MJT: What is it specifically that President Obama does not understand? […]

Jonathan Spyer: I would try to explain to him the dynamic of patron-client relationships in our neighborhood. I would explain to him that your clients don’t need to love you, don’t want you to bow to them, and don’t even really need to know that you respect them and empathize with them […]

What they need to know is that if they get into trouble (and they will) you will back them and help them to your utmost. […]

Right now, the net result of Obama’s losing Egypt/Tunisia/Yemen, and Iran/Russia/China’s non-losing of Syria, is that US credibility as a patron is low. Obama seems mainly dangerous to his friends, less so to his enemies, the killing of Bin-Laden notwithstanding. This is making allies nervous and enemies happy. This is not good. In particular, the most vulnerable allies (the Gulf monarchies) are very nervous indeed, and are seeking to organize themselves independently because of their impression that the US right now is not there. The trouble is that these countries are too weak for the job. As we see now in Syria, for example, they can’t deliver against Assad.

So the end result of Obama’s conceptual error is that the Iran-led alliance, which remains by far the most potent and dangerous enemy in the region, is holding up well, while what used to look like a US-led regional alliance no longer really exists. This, in my view, derives directly from the American President’s failure to grasp the basic rules for behavior as a patron in the Hobbesian space of the Middle East. So if I had a few minutes that’s what I’d tell him. But I’d tell him this without a great deal of enthusiasm, because I’m pretty sure he wouldn’t get it.

Vi kan se samma utveckling i Europa. Obamas mjuka stil mot Ryssland har gjort att landet tar sig ton. Nu rustar Ryssland kraftigt upp sin armé och förfogar över landstigningsfartyg i Östersjön. (Som det stod i senaste Magasinet Neo, ryssen kommer tas emot av svenska tullen.)

Jag förstår inte att den säkerhetspolitiska aspekten helt saknas i
USA-debatten. Johan Norberg tog idag ställning för liberarianen Gary Johnson. Johnson vill skära ned USAs försvar med 43% och dra hem USAs trupper från Europa och Asien. 

Europa och alla svenskar har vant sig med att leva under USAs beskydd. Vi har kunnat häckla och hata USA med vetskapen om att de trots allt är “världspolis” – det vill säga demokratins försvarare.

Men nu, med fredspristagaren Obama, uppfylls vänsterns våta dröm. USA drar sig tillbaka. Är det verkligen så bra?

Utan USA är vårt bästa försvar att sitta ned, hålla händerna och sjunga “We shall overcome”.

Publicerat

Sabaton rockar med IDF

Rocknytt skriver om Sabatons besök i Israel. Först var rubriken positiv, men har nu ändrats: SABATON – hur tänker ni?

Att få erfara samtliga bandmedlemmar poserandes med en israelisk flagga under jubelrop från israeliska soldater, att få erfara bandet under en skivsignering tillsammans med fans och israelisk militär vråla ut refrängen till ”Counterstrike” som i nämnda stund mer påminner om en hyllning till syriernas förfall, och att få erfara bandets frontman och låtskrivare Joakim Brodén på eget bevåg posera tillsammans med jublande militärer får mig att kräkas.  

Detta är ett slag i ansiktet mot såväl syrier som israeler som lever kvar med starka minnen från dessa skräckens dagar. Men kanske värst utav allt så är det en skymf mot alla israeliska fans som många utav dessa lever i Jerusalem! 

Staden vars vardag ända sedan den bibliska tidsepoken varit kantrat utav konflikter, där individens pendlande mellan hat och kärlek i religionens tecken skapat en obalans mellan etisk kontra oetisk handling. Inför dessa arma själar som ständigt brottas med om vad som är rätt eller fel i deras vardagliga tyckande och agerande har ni mage att skandera hyllningsstrofer i en atmosfär som mer framstår som hätsk än glädjande.

Krönikören Sven Mörén verkar ha drabbats av en känslochock, vilket inte är så konstigt. Man får ha överseende med en väluppfostrad svensk. Men det är inte lätt att reda ut vad det är som är så stötande.

Sabatons låt Counterstrike handlar om sexdagarskriget. Den handlar om hur Israel slog tillbaka en överlägsen armé som strävade efter att utrota alla judar i Israel. Det borde inte vara det minsta svårt att se att detta var ett rättfärdigt krig.

Att försvara sig mot en folkmördande armé innebär inget särskilt moraliskt dilemma. Hur det skulle kunna skymfa israeler vet nog bara Sven Morén.

Man behöver inte skämmas det minsta för att skråla med i “Counterstrike” med vem det än må vara. Att göra det med IDF-soldater är väl alldeles utmärkt.

Det finns heller inga moraliska problem att frottera sig med IDF-soldater eller deras pansarvagnar. Israels armé är garantin för medborgarnas säkerhet. Om IDF lade ned sina vapen skulle Israel invaderas och deras folk mördas – precis som under sexdagarskriget.

IDF är kanske världens modernaste armé, där både män och kvinnor tjänstgör. De testas dagligen av terrorister med alla de dilemman som det medför. Och de hanterar uppgiften på det sätt man kan förvänta sig av en modern armé.

Så här säger sångaren Joakim Brodén:

For us really, there are so many bands singing about drinking beer and killing dragons, but there are so many fantastic stories in history so it makes no sense to go to fiction. It makes more sense to visit a military base and see some stuff of what’s happening in reality, instead of lying on the beach drinking beer. 

For Swedish people, us singing about war is something fun, something cool maybe… For you guys it’s a reality.

Som synes är Joakim Brodén oerhört klarsynt.

Här är videon:

Många känner som Sabaton (jag med) att det är coolt med militärer. Det är klart att det ibland kan vara problematiskt. Men man behöver inte känna minsta skuld för att man är ett fan till IDF.

Nä, mina vänner. Nu hyllar vi Sabaton med att skråla med i “Counterstrike“.

Six days of fire 1 day of rest
June 67 taught them respect
Control Jerusalem