Artikel: Aldrig mer – Vad innebär det?

Idag medverkar jag i en artikel i Corren tillsammans med Lotta Jansson och Mathias Sundin. De är ordförande och vice ordförande för den lokala Samfundet Sverige Israel-klubben i Linköping-Norrköping. Själv är jag styrelseledamot.

Artikel är något förkortad i Corren men presenteras här i sin helhet:

Aldrig mer – Vad innebär det? Artikel på förintelsens minnesdag

Vi har lärt oss att vi
alltid måste minnas förintelsen, att vi måste berätta om förintelsen. Många av
oss har träffat överlevare i skolan och känner väl till historien. Alla skriver
under på att detta hemska aldrig ska hända igen. Men vad innebär detta
ställningstagande i praktiken?
I dag i Malmö kan inte
judar känna sig trygga. De antisemitiska brotten har ökat i intensitet. Judarna
där blir ofta trakasserade på väg till synagogan och är rädda att visa sina
judiska symboler. Även i andra städer måste judar ha skydd. I Stockholm skyddas
synagogan med vakter under de religiösa ceremonierna.
Pendeln har svängt i
Sverige och i Europa, och antisemitismen är återigen på frammarsch. Ändå är det
många gånger kontroversiellt att peka på denna antisemitism. Antisemitismen
sätt ofta i en politisk kontext. Den förklaras genom att ses som en del i
mellanösternkonflikten. Det gör att människor tystnar och inte vågar säga
ifrån.
Hur kunde förintelsen
äga rum? Det kom inte genom ett trollslag, utan det gick steg för steg. Det
började med demonisering, och goda människor såg tyst på.
I Europa finns mängder
av judiska miljöer. Innan förintelsen var de levande, numer är de övergivna.
Många judar har lämnat, och av de som finns kvar känner många samma otrygghet
som i Malmö. På minnesplatserna för förintelsen har många judar lämnat
israeliska flaggor. Många av Europas judar och deras ättlingar finns idag i
Israel.
Den grova antisemitismen
som var så vanlig på trettiotalet finns idag, men den är inte accepterad. Men
de fördomar som spreds öppet om judar på 30-talet finns kvar, i en ny form. Det
är inte legitimt att demonisera judar, men det är legitimt att demonisera
Israel och dess vänner.
Antisemitismen har
alltid ändrat sig och anpassat sig. Om inte de goda människorna vågar se detta
är risken stor att situationen förvärras.
Det var svårt att ta
ställning på 30-talet, även om det känns självklart nu. Men det är dags för de
goda människorna att lära av historien, höja sina röster mot antisemitism och
säga nej till demonisering av Israel. Endast på detta sätt kan “aldrig
mer” bli trovärdigt.
Den 27e januari är
förintelsens minnesdag. Den får inte glömmas och inte förändras till någon
allmän dag mot rasism. Lärdomarna av
förintelsen är för viktiga för det.

UPPDATERING: Här är länken.