Migration: Myrsteg mot markkontakt

Det politiska landskapet förändras snabbt nu när allianspartierna har lanserat förslag för ny migrationspolitik. Folkpartiet aviserade nyligen en ny politik kring migration.

Jag tycker Folkpartiets program är bra. Uppdelningen mellan TUT och PUT gör att Sverige bör ha möjlighet att ta ett humanitärt ansvar men ändå hantera mängden asylsökande. Som Allan Widman säger handlar det självklart om volymer, mängden invandrare.

Det som saknas i Folkpartiets förslag är konkreta förslag för att hantera bostadsbristen. Moderaten Gunnar Axén skriver bra på twitter:

Enigheten om att prisreglering på hyresbostäder är ett bra koncept är stor. Inte ens centern, som menar sig hålla den liberala flaggan högt, har något att invända. För mig är det glasklart – hyresregleringen måste bort. (Se SvD om ämnet).

Det är nu diskussion både inom och fp kring migrationen. I grund och botten handlar det om verklighetsbilden. I många år har den gängse bilden varit att allt är frid och fröjd i Sverige. Migrationen hanteras bra, och invandringen till Sverige är helt normal.

Men så är inte fallet. Informationen, som bland annat förmedlades via alliansregeringens hemsida, har inte varit rättvisande. Migrationen är mycket stor, och svår för Sverige att hantera. En viktig orsak till detta är att många av migranterna har låg kompetens. Många kan inte läsa eller skriva, och få är förberedda för den hårdreglerade svenska arbetsmarknaden.

Alliansregeringen gjorde sitt bästa för att ge en ljus bild under sin tid vid makten. Man pratade om antalet nya jobb som skapades, istället för arbetslöshet. Och som Tino Sanandaji skriver på realtid.se, slutade man använda BNP per capita eftersom det inte längre var en bra siffra att visa.

Utmaningarna bekräftas av den nuvarande regeringens agerande. DI avslöjar att man förbereder att ta emot 400 000 migranter de kommande fem åren. Men ingen ny politik planeras, vilket gör att invandringen fortfarande kommer leda till ett massivt utanförskap.

Folkpartiets förslag är bra, steg i rätt riktning. Men resan mot verkligheten är lång. Så djup har förnekelsen varit i Sverige kring migrationens utmaningar. Den som bär det främsta ansvaret för detta är Fredrik Reinfeldt. Så här säger Allan Widman:

Widman riktar hård kritik mot Fredrik Reinfeldt, som han tycker “viftat bort” folks oro. Han vänder sig särskilt mot ett Reinfeldt-uttalande i danska Politiken i december: “Jag flyger ofta över den svenska landsbygden. Det finns oändliga fält och skogar. Den som hävdar att landet är fullt måste visa var det är fullt”, sade den förre statsministern strax innan han avgick. 

– När vi politiker viftar bort de här frågorna blir folk oroliga. När Reinfeldt pratar om “stora fält” ger han inte svar på människors oro. 

– Integration handlar naturligtvis inte om huruvida det finns fysiska ytor på marken. Det handlar om att ge människor livschanser.

I framtiden tror jag att Reinfeldts arv kommer svärtas av hans sätt att hantera migrationsfrågan.

Min röst går till Mathias Sundin (fp)

I morgon är det val till Sveriges riksdag, och jag kommer lägga min röst på Folkpartiet. För det har jag några viktiga skäl:

  1. Försvaret & Nato-medlemskap. Folkpartiet är det parti som mest seriöst har drivit försvarsfrågan. De har under många år varit för ett NATO-medlemskap och driver frågan hårt. För mig finns det ingen viktigare fråga när det är krig i vårt närområde.
  2. Israel. Folkpartiet är det mest israelvänliga partiet i riksdagen. Det finns många starka israelvänner i partiet, bland annat Jan Björklund och Birgitta Ohlsson.
  3. Värnskatten. Folkpartiet driver frågan om avskaffande av värnskatten. Det ska löna sig att utbilda sig och arbeta hårt.
Detta är mina tre viktigaste skäl att rösta på Folkpartiet. Mitt kryss på riksdagslistan kommer gå till min vän Mathias Sundin.
På sin blogg listar Mathias Sundin sex skäl att kryssa honom. Jag har valt ut två:

2) Rusta upp försvaret. Rejält. Rysslands aggression och expansionspolitik gör att vi återigen har ett hot i närområdet. Under en tioårsperiod bör vi närma oss försvarsanslag på två procent av BNP. JAS Gripen är ryggraden i detta försvar. Sverige bör också gå med i NATO. 

3) Försvara din rätt till privatliv och personlig integritet. Jag visade i riksdagen 2012 att jag står upp för att försvara rätten till privatliv och lyckades snabbt få inflytande på integritetsområdet och ändrade en integritetskränkande lag. Övervakningssamhället har gått för långt och vi måste hitta en bättre balans. Staten ska inte ha tillgång all information om våra digitala liv.

Mathias är också en stark israelvän, vilket ni kan se på hans blogg. Han är en tydlig liberal som kommer göra verklig skillnad som riksdagsledamot.

Även om du bor utanför Östergötland kan du stötta Mathias, eftersom han finns med på fp:s rikslista.

PS: Personligen finns jag med på riksdagslistan från Östergötland. Men jag rekommenderar er att ge ert kryss till Mathias.

Beklagligt siffertrixande av Folkpartiet

Jag skrev tidigare om Utanförskapets karta i tron om att Fp inte skulle fortsätta sin granskning. Nu blev det inte så, men det skulle varit bättre av Folkpartiet att vara tyst.

Nu valde man ett sämre alternativ – att presentera friserade siffror. Svenska dagbladet skriver: Ohederligt om utanförskap

Det visar sig att Folkpartiet har bytt metod. Vad gäller en av parametrarna, skolresultaten, har Folkpartiet bytt databas för bostadsområden av en viss storlek. Detta redovisas i rapporten som en förbättring. 

Det går naturligtvis att försvara ett metodbyte. Den nya databasen ger till exempel mer exakt statistik – på individnivå – om skolresultaten. Vilket är utmärkt, därför att det på så sätt går att följa effekter av skolvalet, där en positiv utveckling inte kan mätas genom betygen i den lokala skolan. Samtidigt blir det omöjligt att jämföra bakåt. Den nya rapporten säger alltså ingenting om utvecklingen under de senaste mandatperioderna. Den konstaterar egentligen bara hur många utanförskapsområden det blir om man använder en ny beräkningsmetod. 

Det är dock inte vad Folkpartiet och Erik Ullenhag säger. De säger att ökningen har ”planat ut” sedan 2006. Att det är en ”oförändrad andel som bor i utanförskapsområden”. Det är inte hederligt, och det förhindrar saklig debatt om hur vi ska komma tillrätta med utanförskapet.

Detta är inget annat än ohederligt. Djupt beklagligt agerande av FP-ledningen.

Tino Sanandaji skrev om detta på sin blogg.

Sanandaji har även skrivit om hur Folkpartiet även i andra fall hyllar undermåliga räkneexempel. Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag berömde en rapport som påstod att Sandviken tjänade på invandring. Rapporten hade dock, enligt Sanandaji, grova räknefel.

Utanförskapets karta uppdaterad: Ökande utanförskap

Tankesmedjan Den nya välfärden har lanserat en uppdatering av “utanförskapets karta”:

Mellan 2004 och 2008 publicerade Folkpartiet fyra rapporter med titeln ”Utanförskapets karta”. Syftet var att undersöka utanförskapets utveckling genom att räkna antalet svenska bostadsområden med låg förvärvsfrekvens och svaga skolresultat. Det visade sig att antalet sådana områden vuxit kraftigt från tre stycken år 1990 till 156 stycken år 2006. Folkpartiet kritiserade den socialdemokratiska regeringen för misslyckandet och garanterade att vända trenden om det kom till makten 2006.

Den Nya Välfärden har i rapporten ”Utanförskapets karta – en uppföljning av Folkpartiets rapportserie” följt upp hur det har gått med utanförskapet. Rapporten är skriven av fil dr Tino Sanandaji, som använt exakt samma metodik som Folkpartiet.

Hur har det då gått?

Mellan 2006 och 2012 växte antalet utanförskapsområden från 156 till 186. Antalet invånare i dessa områden ökade under samma period från 488 000 till 566 000 personer. […] 

– Folkpartiet förtjänar en eloge för sina noggranna studier, säger Patrik Engellau, ordförande i Stiftelsen Den Nya Välfärden. Men partiet var uppenbarligen övermodigt när det ”garanterade” att vända trenden. […] Det borde mana inte bara Folkpartiet, utan även andra partier, till eftertanke. Dagens invandringspolitik verkar inte fungera hur kompetenta och välvilliga de politiker än må vara som hanterar den.

Folkpartiet får nu “äta upp” sitt beslut att vara kritiska i opposition.

Men skulden är inte bara Folkpartiets. Idag finns ett brett konsensus kring den svenska migrationspolitiken. Det pågår också en strid om verklighetsbilden, något som Tino skriver om i ett blogginlägg. Även liberala debattörer argumenterar för att den svenska invandringen är en nettovinst för samhället.

För de flesta är det dock uppenbart att många av de migranter som kommer till Sverige hamnar i ett permanent utanförskap.

Den nya välfärden och Tino Sanandaji genomför här ett mycket viktigt arbete.

Läs Tino Sanandajis blogginlägg om rapporten.

Min röst går till Erik Scheller (fp)

Nu är det snart EU-val och det är dags att rösta. Min röst kommer gå till Erik Scheller (fp).

Jag tycker Folkpartiets linje är bra – tydligt EU-positiv. Erik Scheller är också tydlig när han säger nej till EU-skatt.

En annan viktig fråga för Erik Scheller är EU-utvidgning. Han har skrivit en utmärkt artikel där han ser Israel som ett lämpligt kandidatland i framtiden.

Personligen för mig har Eriks interna fp-kampanj varit viktig och förtroendeskapande. Jag vet att han är en lyhörd person vilket är viktigt för mig.

Rösta på en liberal israelvän – rösta på Erik Scheller!

Har vi en moralisk flyktingpolitik?

Många i Sverige idag ser migrationspolitiken som ett lätt sätt att visa sig som god. Ett exempel på detta är det senaste uppropet från Expressen där kändisar skriver på mot rasism. Eller Aftonbladets “Vi gillar olika”.
Men för den som vill skryta med svensk flyktingpolitik finns det fallgropar. Anna Dahlberg skrev en viktig text idag: Den vilseledande flyktingdebatten 

Förra söndagen stod integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i Agenda och hyllade beslutet att ge syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Han beskrev inkännande krigets fasor och förklarade med stigande patos att det handlar om vilket slags Sverige vi vill vara […] 

Vad ingen har berättat för dem är det finstilta: Det finns ingen legalt sätt att söka det där permanenta uppehållstillståndet som Ullenhag viftar med

Sverige utfärdar inte visum för asylsökande – så det enda sättet för asylsökande att ta sig till Sverige är genom trafficking. Den asylpolitik som Erik Ullenhag framhåller som moralisk förutsätter människosmuggling.

En annan viktig aspekt är att de flesta som får uppehållstillstånd i Sverige idag är inte flyktingar – de klassificeras som “skyddsbehövande“. Bedömningen av vem som är skyddsbehövande är ofta felaktig – se till exempel detta blogginlägg från Merit Wager.

Lägg till detta att en stor andel av de asylsökande har en identitet som inte går att styrka – enligt Merit Wager endast 5-10%.

Det är sant att Sverige tar emot stora mängder asylsökande. Men har inte vi ett större ansvar än att bara ta emot många?

Kan ett system med så omfattande brister som det svenska verkligen beskrivas som moraliskt?

Välkommet fokus på Ryssland

Nyhetsrapporteringen i Sverige är emellanåt riktigt beklämmande. Följer man svenska nyheter kan man tro att Sverige ligger precis emellan Israel och USA. Vårt närområde ignoreras helt.

På sista tiden har många dock riktat blickarna mot Ryssland och det förtryck av homosexuella som finns där. Många fördömer Ryssland och det pratas om protestaktioner.

Det finns ett liter aber här. Ryssland är en brutal diktatur, som dessutom rustar upp sin militär å det grövsta. Landet har invaderat grannländer och har visat att man är kapabel att göra det igen.

Det minsta vi kan göra är att omedelbart gå med i NATO, för att sedan börja rusta upp försvaret.

Rysslands homosexuella är inte de enda som bör vara rädda för Putin. Vi bör det också – eftersom vi inte har något försvar.

Försvaret är garanten för vårt demokratiska system, och vår försäkring för att kunna stå upp mot despoter som Putin.

Försvarspolitiken är ett fundamentalt ansvar för varje stat. Den är grovt vanskött i Sverige, men det finns ett parti som faktiskt vill ändra på vanskötseln – Folkpartiet.

FP:s paternalism djupt osympatisk

Carl B Hamilton är en av Folkpartiets mest aktiva företrädare i media. Den senaste tiden har han debatterat utifrån dubbla roller – dels som politiker men även som representant för Systembolaget.

En hörnsten i EU-medlemskapet är fri rörlighet för varor och tjänster. För oss svenskar innebär det bland annat att vi får föra in alkohol och även beställa vin och öl över nätet. Detta beskriver Hamilton, som annars är en stor EU-vän, som ett kryphål i lagen.
Folkpartiet har en bakgrund i nykterhetsrörelsen, och folkpartiser brinner för att skapa de perfekta socialförsäkringssystemen. Detta förenas tyvärr ofta i paternalism och moralism – något som Carl B Hamilton tyvärr lyckas personifiera perfekt i sina utspel.

Att han dessutom far med osanning gör inte saken bättre.

Nu går Folkpartiet ut och stödjer Maria Larssons utspel om höjning av alkoholskatten. Med tanke på vårt medlemskap i EU är detta en riktigt dålig idé, om vi inte samtidigt ska bryta mot fundament i vårt EU-medlemskap och spärra våra gränser.
Paternalism och moralism är en del av folkpartiets arv, men partiet skulle vinna stort på att lämna detta von oben-perspektiv bakom sig.

Finns en monolitisk islam?

På Folkpartiet Östergötlands årsmöte talade i år Jasenko Selimovic, statssekreterare hos Erik Ullenhag. Han höll ett gripande tal om hur han kom till Sverige och det mottagande han fick. Mycket av detta finns återgivet i hans brev till Jonas Hassan Khemiri.

Jasenko Selimovic pratade sedan om islam. Han menade att det fanns mängder med fördomar om islam, och att islam inte är en monolitisk religion.

De muslimska länderna är representerade i FN i Organisation of the islamic conference. Tanken med detta är att representera ummah, den globala muslimska nationen.

De muslimska länderna har liknande problem. Kvinnoförtryck, intolerans mot homosexuella, judar och andra religioner. Några exempel:

  • Judarna har drivits ur arabvärlden, och nu drivs de kristna bort. Gatestone Institute gör listor månad för månad över attackerna mot kristna från muslimska extremister. Här är listan för Januari.
  • Antisemitismen bland muslimer Europa är också stark. I Frankrike ökar antisemitiska attacker kraftigt efter attentatet i Toulouse. En del talar nu om slutet för europas judar.
  • Thereligionofpeace.com är en islamkritisk sajt som också listar de många övergrepp som görs av muslimska extremister. Dessa övergrepp går att härleda till islamistiska påbud, direkt från Koranen och från tunga religiösa företrädare i den muslimska världen.

Ateisten Sam Harris skrev något väldigt intressant 2006 i sin text The end of Liberalism?

Increasingly, Americans will come to believe that the only people hard-headed enough to fight the religious lunatics of the Muslim world are the religious lunatics of the West. Indeed, it is telling that the people who speak with the greatest moral clarity about the current wars in the Middle East are members of the Christian right, whose infatuation with biblical prophecy is nearly as troubling as the ideology of our enemies. Religious dogmatism is now playing both sides of the board in a very dangerous game. 

While liberals should be the ones pointing the way beyond this Iron Age madness, they are rendering themselves increasingly irrelevant. Being generally reasonable and tolerant of diversity, liberals should be especially sensitive to the dangers of religious literalism. But they aren’t. 

The same failure of liberalism is evident in Western Europe, where the dogma of multiculturalism has left a secular Europe very slow to address the looming problem of religious extremism among its immigrants. The people who speak most sensibly about the threat that Islam poses to Europe are actually fascists.

Samma sak ser vi i Sverige, där Sd och Avpixlat är relativt ensamma i sin kritik av islamism.

Islamismen är en stark och inflytelserik kraft bland Europas muslimer. Deras värderingar får genomslag i vårt samhälle idag. De representerar en tolkning av islam som är i högsta grad monolitisk, och som finns representerad världen över, bland annat genom Muslimska brödraskapet.
Diskussionen om islam har jag tidigare skrivit om när jag citerade Barry Rubin: Meningslös debatt om islams natur. Självklart kan islam reformeras och kombineras med ett västerländskt samhälle. Men detta kommer inte ske om problemet tonas ned.

Relevant i sammanhanget är Lena Andersson i DN: Att lägga livet till rätta.

LUF: Släpp fångarna loss, evidens om det passar oss

Liberala Ungdomsförbundet kräver nu Johan Pehrsons avgång. Så här säger man i ett pressmeddelande:

Att motverka brottslighet är en av samhällets viktigaste uppgifter just nu. Liberala ungdomsförbundet vänder sig därför starkt emot Folkpartiets populistiska rättspolitik. Vi vill se en evidensbaserad politik, som utgår från vad som faktisk minskar brottsligheten. 

Det behövs förebyggande insatser, ett mer effektivt polisväsende och en kriminalvård som ägnar sig åt just kriminalvård, inte förvaring av människor. En rättspolitik som säger att brottsligheten ska minskas genom hårdare straff, däremot, kommer inte bara att misslyckas med sina föresatser. Den kommer även att skapa onödigt lidande och utanförskap.

Det är ganska intressant att LUF kräver evidensbaserade åtgärder, men samtidigt avfärdar hårdare straff.  Om det är evidens man eftersträvar, varför vill man då inte luta sig på forskning? Redan nu vet man ju att kortare straff är att föredra.

Sverige har genom socialdemokraterna under en lång tid fått mildare och mildare straff för våldsbrott. Socialdemokraterna vägrade att ge individen ansvar för deras illdåd, utan skyllde istället på samhället. Det har lett till effekter som till exempel straffrabatt. Om en brottsling begår många brott belönas det idag med mindre straff.

Eller att om man sköter sig kan man räkna med en automatisk förkortning av strafftiden till 3/4.

Moderaterna vill nu avskaffa straffrabatten. Även Folkpartiet är på en liknande linje när man kräver hårdare straff. Beatrice Ask har nyligen skrivit på Dn debatt om hur domstolarna vägrar följa deras linje, och hur regeringen kommer gå vidare i denna fråga.

Några exempel på den rådande linjen:

LUF kräver evidensbaserat straff. Men ponera ett exempel, att det fanns en drog som kunde återställa en person från brottslighet omedelbart. Skulle LUF då godta det, att en person blev “botad” från sin brottslighet?
Troligtvis inte, eftersom ett straff också måste motsvara ett pris brottslingen måste betala för sitt brott. Och hur effektiv en terapiform än kan vara är den inte perfekt. De år en våldsverkare sitter inlåst är säkra år för resten av de laglydiga medborgarna.

Nyligen gick LUF ut och anklagade polisen för att utföra “rasprofilering“. Häpnadsväckande, när det såvitt jag vet inte finns några oberoende uppgifter om att detta är fallet.

Johan Pehrson har gjort Folkpartiet stora otjänster i integritetsfrågorna, där han drivit på för ökad övervakning. Men frågan om hårdare straff för våldsbrott är helt ideologiskt rätt. LUF gör sig själv en rejäl otjänst när man kritiserar Pehrson på detta sätt.

För mig framstår linjen för kortare straff som frånstötande, ett slag i ansiktet på alla de som drabbats av brott.

Göteborgspostens ledare skrev nyligen bra: en hård kriminalpolitik ger ett mjukt samhälle.
Se även Per Gudmundson: Strängare straff fungerar visst.