Marita Ulvskogs stöttar palestinsk terrorist

Den 27e april postade Marita Ulvskog på sin facebook om en manifestation till stöd för palestinska fångars hungerstrejk:

Skärmbild från Marita Ulvskogs Facebookpostning
Marita Ulvskog med bild av Marwan Barghouti

Vem är då Marwan Barghouti? The Telegraph skriver om honom:

According to Israel, Barghouti was then a commander in the Tanzim – the armed wing of Yasser Arafat’s Fatah party – and deeply involved in planning attacks against Israelis. […]

Two months later he appeared in a civilian court in Tel Aviv and began a display of defiance that would make him a hero to Palestinians. He raised his shackled hands above his head and shouted at the judges in fluent Hebrew, which he had learned in a previous stint in Israeli jail. The moment in the Tel Aviv court is now captured in spray paint on an enormous mural near the Kalandia checkpoint into Jerusalem.

Throughout the trial, Barghouti refused to recognise the authority of the judges, calling it “a court of occupation”.

Barghouti är dömd för deltagande och planerande av flera mord. Från Jewish Virtual Library:

A Tel Aviv judge convicted former FatahTanzim militia commander Marwan Barghouti, 43, on May 20, 2004, of murder for his involvement three terrorist attacks in Israel that killed five people. He was acquitted for 33 other murders due to lack of evidence of his direct involvement in those crimes. 

Barghouti was also convicted of a charge of attempted murder, membership in a terror organization and conspiring to commit a crime. The prosecution was seeking to sentence him to five consecutive life terms. The court said in its verdict that “Barghouti was responsible for providing the field units with money and arms….”

New York Times skriver om den aktuella hungerstrejken och fångarnas krav:

The prisoners’ demands include more family visits, an end to solitary confinement, better health care and greater access to education.

Marwan Barghouti har redan genomgått en universitetsutbildning i israeliskt fängelse, men nu vill han ha mer. Marita Ulvskog stöttar hans krav.

Det vore intressant att veta hur Marita Ulvskog ser på Marwan Barghoutis brott. Anser hon, som Barghouti, att israels juridiska system inte är legitimt? Eller stöttar hon hans terrorverksamhet?

Så här sa en talesperson för israels utrikesminister när Barghouti dömdes:

“The five people who were killed in these attacks that he ordered will not return to life. The widows and orphans will not get their loved ones back. But at least justice was done.

Wallström mäklar fred utan Israel

Idag börjar en konferens om fred i mellanöstern i Paris. Det är en mycket märklig historia, eftersom en av parterna i fred, Israel, bojkottar konferensen.

Så här säger Netanyahu om konferensen:

“It’s a rigged conference, rigged by the Palestinians with French auspices to adopt additional anti-Israel stances,” said Netanyahu at the beginning of a meeting with Norwegian Foreign Minister Borg Brende. 

Netanyahu stressed that not only terrorist organizations are trying to destroy any chance for peace, but that they have also undertaken political efforts that destroy any chance for peace, like the Paris conference. “This pushes peace backwards. It’s not going to obligate us,” Netanyahu said. “It’s a relic of the past. It’s a last gasp of the past before the future sets in.”

Idag kom en intressant nyhet: Margot Wallström kommer öppningstala.

Margot Wallström, som nyligen dekorerat med palestinska myndighetens soldatorden, kommer alltså att öppna denna konferens. Det stärker knappast anspråken på att vara en neutral konferens.

Margot Wallström (S), en soldat av Palestina

Det är verkligen häpnadsväckande hur en person i Margot Wallströms ställning kan skämma ut sig gång på gång. Trots att hon får näsbränna på näsbränna är hon där igen.

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot hur Margot Wallström kommer fortsätta sin diplomatiska karriär som bäst kan beskrivas som en elefant i en porslinsbutik.

I bästa fall blir det bara en fars, i värsta fall lyckas Wallström och hennes palestinska vänner förstöra ytterligare för mellanösterns enda demokrati.

Jag längtar tills den 20e januari.

Wallströms palestinska tragedi

Margot Wallström är på besök i Palestina och Mahmoud Abbas. Israel hade inte möjlighet att träffa henne, vilket är ganska fascinerande. Diplomati brukar kännetecknas av finkänslighet, men Margot Wallström har inte spelat enligt boken när det kommer till Israel. Då åker handskarna av.

Wallström skriver i Svenska Dagbladet om sitt besök: Mitt besök fördjupar relationen med Palestina

När jag den 15-17 december besöker Palestina är det bara veckor kvar till 2017. Då har det gått 70 år sedan FN slog fast visionen om en tvåstatslösning, 50 år sedan Palestina ockuperades och 10 år sedan Gaza isolerades.

Det stämmer att visionen om en tvåstatslösning slogs fast av FN. Israelerna accepterade planen, men de arabiska länderna förkastade idén och startade krig mot Israel.

Wallström minns också 1967, som hon ser som året då “Palestina ockuperades”. 1967 slog Israel tillbaka de arabiska länderna ännu en gång, och ockuperade land som Jordanien illegalt tidigare ockuperat. Enligt Osloavtalet ska en del av denna mark vara palestinsk, en del vara israelisk. Men enligt Wallström är det helt enkelt Palestina.

Wallström minns också att det är 10 år sedan “Gaza isolerades”, dvs när israeliska blockaden av Gaza trädde i kraft. Israel drog sig frivilligt tillbaka från Gaza och lämnade landet till palestinierna. De svarade med att genast börja utöva terror mot Israel, vilket Israel svarade på med en blockad.

Wallström minns inte terrorn, men hon minns blockaden. Det är talande för hennes enögda bild av verkligheten. Det är normen när det kommer till Israel-Palestina, men man kan inte annat än undra när det gäller Wallström – är hon naiv eller helt enkelt ideologiskt förblindad? Eller på ren svenska, ond?

Wallström fick ett fint pris av palestinska myndigheten när hon var på besök, vilket kan beskådas på youtube:

Wallström skriver vidare:

Vi kommer att diskutera en rad frågor, som vikten av demokratisk utveckling i Palestina, respekt för mänskliga rättigheter och jämställdhet. Jag kommer att ta upp det civila samhällets nyckelroll, samt vikten av att bekämpa korruption, stävja hatpropaganda och bidra till avspänning och våldsbekämpning. Jag kommer också betona betydelsen av att överbrygga den inompalestinska splittringen, som är ett betydande hinder för fred och utveckling.

Det är fascinerande att se Wallströms samtalslista med Abbas, en man som är många år över sitt mandat som president för Palestina. Abbas är en klassisk diktator som kastar meningsmotståndare i fängelse. Han är djupt korrumperad. Han finansierar antisemitisk propaganda som gör fred med Israel omöjligt.

Eftersom Wallström nämner problemen ovan tyder mycket på att hon faktiskt känner till dem. Då kommer man åter till frågan – är Wallström och (s) naiva, eller är de nöjda med att de finansierar terror och krig med svenskarnas skattepengar?

Frågan är intressant men av rent akademisk betydelse. Politik ska inte värderas utifrån avsikten, utan från de konkreta resultaten.

Sveriges enorma bistånd till Palestina ger terror, rasism och i förlängningen ännu ett krig mot Israel. Det är vad palestinska myndigheten och Fatah står för. De vill häva ockupationen av Palestina, vilket för dem innebär hela Israel. Deras vision är en judefri enstatslösning, precis som de idag vägrar acceptera judar i Palestina.

Att ta medborgarnas skattepengar och finansiera terrorism är en handling som är så omoralisk att jag inte finner ord. Det är en skam och en tragedi att detta kan fortsätta.

Regeringen beter sig som ungdomspolitiker

Israel-palestinadebatten är svår att förstå, eftersom den i ganska liten grad handlar om vad som sker i verkligheten. Istället är det en politisk debatt som mest av allt handlar om symbolpolitik.

Västvärlden är genomgående anti-israeliskt inställd. USA under Barack Obama har lämnat den tidigare israelvänliga linjen och sällat sig till EUs mer kritiska linje. Arabvärlden och världens diktatorer är öppet fientliga.

Historiskt sett har arabvärlden försökt krossa israel militärt. Det var inte framgångsrikt. Men sedan Yassir Arafat valde man istället en marxistisk linje där israel utmålades som förtryckare. Genom terror och israels aktioner på det bröts västvärldens stöd för israel helt ned.

Numer är det mycket svårt för en vänsterlutande politiker att prata om israel-palestina utan att förlora sig i dogmer och romantiska föreställningar. För en journalist är nästan omöjligt.

Jag är väldigt besviken på hur de moderata krafterna inom palestinierna utmålas. Fatah är antidemokrater som är djupt fientligt inställda till Israel. De stöttar terror både genom ideologi, ekonomisk stöd och i faktiskt terrorism.

Personligen har jag stor förståelse för realpolitik. Det går inte att göra saker som är ideologiskt rätt alltid, det krävs kompromisser. Men när det gäller hanteringen av Fatah finns ingen rimlig riktning.

Fatah utmålas som fredsvänner, trots att de inte är det. De stöttas monetärt, trots att pengarna går till propaganda och stöd till terrorister. Ingen nämnvärd press sätts på de moderata krafterna, vilket gör att de lugnt kan fortsätta sin terrorfrämjande verksamhet och förstöra nästa generations palestinier.

Min poäng är att utgångsläget var riktigt dåligt. Carl Bildt dolde inte sin motvilja mot Israel. Men dåligt kan alltid bli sämre.

Sverige går nu i direkt diplomatisk konflikt med Israel. Lägg till detta vårt ekonomiska bistånd till palestinska myndigheten och israelfientliga NGOer och det blir förståeligt varför Israel är upprört. Sverige hamnar i sällskap med världens diktatorer, precis som socialdemokratin har gjort förr i tiden.

Att erkänna Palestina som ett litet land i Norden är ett kraftfullt slag i luften. Det är en drastisk aktion som skapar diplomatiska spänningar. Därför blir det sannolikt inga stora länder som gör Sverige sällskap.

Margot Wallström börjar sin karriär som utrikesminister genom att undergräva sin egen ställning. Det lilla inflytande vi hade i mellanöstern är numer nära noll.

Det blir den främsta konkreta effekten av regeringens erkännande av Palestina.

Demokratisk kompass i mellanöstern

Israel-Palestina är alltid närvarande, och särskilt nu när fredsprocessen i mellanöstern har havererat. Haveriet kommer inte  som en överraskning. Förutsättningarna för fred fanns inte där.

Många pratar om att Israel-Palestina är en svår konflikt, men jag förstår inte det påståendet. Grundförutsättningarna är mycket enkla.

Israel är en demokrati. Fatah är inte demokrater.
Israel vinner på fred. Fatah förlorar sitt existensberättigande om det blir fred.

Många gånger tidigare har fredsförhandlingarna misslyckats, varje gång på grund av detta enkla samband.

De flesta skyller på Israel. Svart på vitt skriver om Aron Lunds anti-israeliska krönika i Expressen. Lund menar att Israel ägnar sig åt “markstöld”.

Västbanken är uppbyggd av olika områden, vissa är oomtvistat israeliska, andra är oomtvistat palestinska. De flesta “bosättningar” som det rapporteras om handlar om byggande inom de existerande israeliska samhällen som finns på de israeliska delarna av Västbanken.

Att kräva att Israel ska stoppa allt judiskt liv på Västbanken eftersom palestinierna vill är knappast ett rimligt krav. Tidigare ansågs detta som ett orimligt krav, men efter att Obama börjat lyfta upp bosättningarna ses nu detta som normalt av många.

Västbankens status ska avgöras i förhandlingar där båda sidor har rimliga krav på sig. Men som så många gånger förr har kraven ökat på Israel, och inget har förändrats för palestinierna. Det räcker för Abbas att luta sig tillbaka och se hur väst pressar Israel till ytterligare kompromisser.

Det som är kompassen idag är styrkeförhållanden. Den svagare partens perspektiv dominerar, vilket också är journalistikens “best practice”.

Det som borde vara riktmärket är demokrati. Med demokratin som riktmärke blir det uppenbart vad som är felet i mellanöstern, och var pressen borde sättas in.

Se även Mats Skogkär om Hamas rumsrena rasism.

Palestinska myndigheten bekräftar EU-pengar till terrorlöner

Sverige betalar via EU ett direktstöd till palestinska myndigheten som går till att finansiera löner. Från Palestinian Media Watch:

“Yesterday [Dec. 15, 2013] the European Union donated approximately 11 million euros to pay the November salaries and pensions of approximately 71,000 Palestinian government employees and pensioners in the [West] Bank and the Gaza Strip.”
[WAFA, official PA news agency, and Al-Hayat Al-Jadida, Dec. 6, 2013]


From the EU press release:

“For many years, the EU has been the biggest donor and most reliable partner to the Palestinian Authority. Today’s contribution to salaries and pensions is further evidence of our unimpeded support for the Palestinian people which will continue in 2014.”

Tidigare biståndsminister Gunilla Carlsson och SIDA påstod tidigare att de svenska pengarna inte gick till terroristlönerna. Nu emotsågs detta av palestinska myndigheten.

Från Palestinian Media Watchs youtubekanal:

PA TV host: “How were the prisoners’ salaries and allowances affected by the economic crisis in Palestine?” 

Chairman of the Prisoners’ Club, Qadura Fares: “All in all, we are in the same situation as others. What is disbursed to the prisoners is exactly what is disbursed to me and you [i.e., government employees]. These are salaries. Therefore, when the salaries are paid to those working in [government] ministries and institutions, they will also be paid to the prisoners.” 

[Official PA TV, Jan. 17, 2013]

EU och Sverige betalar direktbistånd till palestinska myndigheten för löner, och palestinska myndigheten gör ingen skillnad mellan löner till palestinska fångar eller lärare.

Nu verkar det alltså bekräftat att Gunilla Carlsson, SIDA, UD med flera faktiskt hade fel om de palestinska terrorlönerna. Allt tyder på att våra skattepengar direktfinansierar terroristers löner. Att de indirekt finansierar är ställt utom allt tvivel.

Bloggaren Elder of Ziyon postade nyligen en lista över de brott som begåtts av de palestinska fångarna. Det är brutala mord av oskyldiga människor. Som belöning får mördarna och deras familjer en generös lön. Jag har tidigare skrivit om hur hela 6% av palestinska myndighetens budget går till dessa löner.

Svenska biståndspengar går till att finansiera terror mot Israel och stötta den uppvigling till terror som genomsyrar palestinska myndighetens verksamhet.

Se mina tidigare inlägg i ämnet.

SRs palestinska perspektiv problematiskt

I morse i radions P1 Morgon diskuterades fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina. Där pratar Agneta Ramberg om att säkerhetsbarriären mellan Israel och Palestina skulle vara utgångspunkten för förhandlingar. Hon menar att detta är kontroversiellt, eftersom det “skär in på palestinskt territorium”.

Som nyhetsinslag sändes även Cecilia Uddéns intervju med Hanan Ashrawi, den gick som en del i morgonekot. Även där påstås att säkerhetsbarriärern skär in på “palestinskt territorium”. Ingen israelisk politiker intervjuas, utan Ashrawi får ensamt framföra sin åsikt.

Både Israeler och palestinier har legitima anspråk på delar av Västbanken. Hur gränserna ska dras idag är vad förhandlingarna berör. Men SR intar den palestinska positionen som om den vore neutral.

Paul Widén skriver om ett liknande reportage: SvD:s katastrofturism. Och mycket av rapporteringen från mellanöstern blir just av denna karaktär – katastrofturism ur ett givet perspektiv. (Att skildra en situation utifrån stark och svag är standard hos Ekot, och något som de försvarar. )

Israels argumentation redogörs för i filmen The truth about the West Bank. Den får man tyvärr inte del av när man följer Sveriges Radio.

PS: Agneta Ramberg nämner också att säkerhetsbarriären är olaglig enligt domstolen i Haag. Det stämmer att domstolen i Haag har gjort ett rådgivande utslag i ärendet, som the Guardian skrev om. Men utslaget är rådgivande utifrån en begäran från FNs generalförsamling. Högst politiserat och fick kritik av USA. Se ICJs hemsida.

Medietystnad kring palestinsk mördarhyllning

Israel har släppt ytterligare 26 fångar som ett led i fredsförhandlingarna med Palestina. Times of Israel rapporterar från mottagandet på Västbanken: Thousands in Ramallah celebrate arrival of released palestinian prisoners

Thousands of Palestinians gathered in Ramallah in the early hours of Wednesday morning to greet 21 prisoners released from Israeli custody to the West Bank as part of arrangements for the ongoing Israeli-Palestinian peace talks. Five other Palestinian prisoners were released earlier in Gaza. All 26 were convicted murderers, most of them jailed for crimes committed before the 1993 Oslo Accords. […] 

The prisoners were greeted in front of Yasser Arafat’s mausoleum next to the Palestinian Authority headquarters in Ramallah by assorted Palestinian dignitaries, led by President Mahmoud Abbas, who kissed and embraced each of the men in succession.

Elder of Ziyon skriver om händelsen: Moderate peace-loving Abbas happily poses with murderers of jews

What is amazing is that no western leader finds these images to be disgusting.

No academic notes the hypocrisy of a “peace partner” welcoming, in person, murderers and terrorists. 

No mainstream journalist or editorialist says the obvious – that a people who lionize murderers are clearly not deserving of any Western support […]

Photos that would instantly torpedo the career of any other politician on the planet are not newsworthy when the politician is “President of Palestine.”

Kommer svenska mellanösternjournalister rapportera om terrorhyllningen? Jag har ställt frågan på twitter till Samir Abu Eid, Cecilia Uddén och Bitte Hammargren.

Om Netanyahu hade kysst och kramat bosättarextremister som mördat palestinier hade det blivit världsnyheter. Svenska politiker hade stått på kö för att fördöma. Men nu är det tyst – varför?

Ställ frågan till ansvariga journalister och politiker.

Israel byter yxmördare mot fredsförhandlingar

Times of Israel har släppt en lista över de palestinska fångar som friges som en del av fredsförhandlingarna: Among the terrorists to be released, the murderer of a holocaust survivor.

Dessa fångar framställs ofta som politiska fångar, som rättvisa motståndsmän. Men sanningen är en annan – dessa fångar är skolboksdefinitionen av terrorister.

Två av fångarna är t ex dömda för yxmord på pensionärer:

A plasterer by trade, Rotenberg was attacked by Abu Musa and an accomplice at a construction site where all three men worked in March 1994. He sustained repeated blows to the neck with axes. His wounds induced a coma, and he died two days after the attack. He was survived by his brother and sister, who were also survivors of Sobibor, and by a wife and two children. Rotenberg was 67 when he died. 

Rotenberg wasn’t the oldest victim of the prisoners who made it onto the list Sunday. Fatah member Ra’ai Ibrahim Salam Ali was jailed in 1994 for the murder of 79-year-old Moris Eisenstatt. Eisenstatt was killed with ax blows to the head while he sat on a public Kfar Saba bench reading a book.

Ra’ai Ibrahim Salam Ali var medlem av Fatah, den moderata kraft som styr Västbanken. Han har med stor sannolikhet avlönats av Fatah under sin tid i fängelset, eftersom det är en policy från Fatah att avlöna terrorister. Sverige möjliggör detta genom sitt budgetstöd till palestinska myndigheten, som specifikt går till att betala löner. Mer info hos Palestinian Media Watch.

Israel pressas alltså att frige brutala mördare för att ens palestinierna ska sätta sig vid förhandlingsbordet. Som Israels ambassadör Bachman sa i Expressen: Israel är berett på stora uppoffringar.

Ra’ai Ibrahim Salam Ali och de andra brutala mördarna kommer tas emot som hjältar på Västbanken, och har en god framtid. De är palestinska hjältar.

Splittring ingen förklaring till utebliven fred

Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet: Palestinska splittringar står ivägen för fred. Arpis text är en betraktelse över läget i mellanöstern, men tyvärr är argumentationen felaktig. Står verkligen splittringen mellan Fatah och Hamas ivägen för freden i mellanöstern?

Eftersom Israel är en demokrati har landet mycket att vinna på fred. Eftersom deras motpart inte har demokrati har deras ledare inte landets välstånd som främsta motivationsfaktor. Istället är det andra saker – makt för sig själva och sina närmaste, men även religion.

En enighet mellan Hamas, som är religiösa extremister, och Fatah, som är korrupta autokrater, kommer svårligen leda till bättre förutsättningar för fred. Visst får Israel en part att samarbeta med, men om Fatah ska komma överens med Hamas kommer de rimligen få närma sig deras position.

Under 60 år har de palestinska ledarna hjärntvättat sin befolkning till hat och kamp mot Israel. Folket är genom denna hjärntvätt inte benägna att acceptera fred (som jag tidigare skrivit om). Lägg till det att båda palestinska områdena är diktaturer – ingen avvikare kan känna sig säker.

Idag är stämningen på Västbanken så negativ att de palestinier som ens träffar israeler utsätts för protester och potentiella attentat. Den palestinska ledare som idag slöt fred med Israel skulle rimligen mördas.

För fred krävs en lång process, där väst helt måste ändra perspektiv och sätta hård press på palestinierna. Palestinierna måste överge sina drömmar om att upphäva “nakba”, denna föreställning som är totalt dominerande bland palestinier och arabiska despoter.

Och om detta ska ske måste debattörer börja förtydliga de verkliga hindren för fred i mellanöstern.