Etikett: Decemberöverenskommelsen

Publicerat

Alliansen lägger ned sina röster

Det var meningen att Alliansen skulle få en nystart efter valförlusten. Slicka sina sår och komma med ny politik, skyddade från ansvar under Decemberöverenskommelsen. Men något gick fel.

Politikutvecklingen blev det inget med. Man vill ändra lite här, putsa lite där. Alliansen är på det stora hela nöjt med samhället som det ser ut idag.

Nu har även Anna Kinberg Batra gått ut och sagt att hon inte tänker förhandla med SD. Då är i stort sett hela alliansen överens.

Socialdemokraterna har en lång tradition av att regera ihop med vänsterpartiet. Vänstern hålls utanför regeringen men får påverka politiken. Samma förhållande skulle Alliansen kunna få med Sverigedemokraterna. Men det säger man nej till.

För mig innebär att vara politiker att man gör allt man kan för att förverkliga sin politik, utan att göra för stora avkall på principer.

Sverigedemokraternas politik är ganska normal. Det finns goda möjligheter att hitta gemensamma nämnare utan att Sverige blir ett tredje rike. Om man vill.

Men det vill inte Alliansen. De vill inte ens försöka.

Ingen ny politik. Ingen pragmatisk lösning för att styra Sverige.

Vad ska vi med Alliansen till egentligen?

Publicerat

En zombie till statsminister

Illustration av I fablernas land
Dagens krönika i Corren:

En överklassfamilj får under julglöggen ett oväntat besök. En “såsse” kommer och söker namnunderskrifter för en flyktingförläggning. Såssen biter snobben som infekteras och blir en sossezombie. 

Plötsligt vill alla borgarbrackor äta korv i ugn, skandera slagord och klä sig i grått.
Detta händelseförlopp utspelar sig i humorgruppen Grotescos utmärkta andra säsong. I dagarna kan dock inget annat sägas än att skrattet fastnar i halsen. Zombieviruset har nämligen spridit sig ut i verkligheten.

Tack till i Fablernas land för illustrationen. Stötta gärna dem!

Som ni bloggläsare känner till är det Grotescos fantastiska sketch som tjänat som inspiration.

Publicerat

DÖ-debatt och vägen framåt

Kritiken mot Decemberöverenskommelsen nu är mycket stark. Men vad ska politikerna göra istället?

Henrik Brors skriver på sin blogg om två olika varianter:

  1. Misstroendevotum och alliansregering med passivt stöd av Sd
  2. Misstroendevotum och stöd till ombildad (s)-regering
Johan Ingerö, pressekreterare hos Göran Hägglund, skriver på facebook om kritiken från SvD som förespråkar en (s)-regering.

Janerik Larsson är emot DÖ och skriver på sin blogg om DÖs oklarhet. En oavsedd (?) konsekvens av DÖ är att blocköverskridande överenskommelser inte är möjliga.

Som partiaktiv är jag väldigt medveten om att ompositioneringar inom partierna tar tid. För konstruktivitetens skull har jag försökt se verkligheten ur DÖ-vännernas perspektiv.

Dick Erixon är DÖ-positiv och skriver på sin blogg: Är alternativet till DÖ verkligen bättre?

Jag hoppas att de borgerliga lär sig förstå den tid vi lever i och vågar utmana på ett nytt fräscht vis inför 2018. Då kommer nuvarande regerings bakåtsträvande politik snabbt rättas till och Sverige få en liberalare ekonomi och tryggare socialpolitik.

Är alternativen till DÖ bättre? Inte en aning.

Publicerat

Nattvandrarstat och samhällskontrakt

Försvarsbeslutet är taget, och nedskärningarna i försvaret fortsätter. Försvarsbloggarna skriver på Sv: Förvärrat läge efter dagens försvarsbesked.

Jag är glad och stolt att FP har protesterat och inte gett sitt stöd till detta djupt problematiska beslut. Övriga politiker fortsätter oförtrutet att skära ned.

Samtidigt ökade kostnaderna för migration och integration med 20 miljarder från höstbudget till vårbudget. Detta skriver Sd-tidningen Samtiden om. De enda jag har hört kommentera detta är Sd, och journalister och övriga partister fortsätter att närmast håna Sd för att de tar upp ämnet.

Det säger mycket om det politiska läget i Sverige när partierna manglar nätterna igenom för att komma överens om en “ökning” om 10 miljarder. Men för integration och migration ökas budgeten med det dubbla utan en axelryckning.

Idag förenas höger och vänster i synen på staten som ett verktyg för att garantera positiva rättigheter till alla människor, världen över. Staten är ett evigt ymnighetshorn där alla människor kan dricka.

Decemberöverenskommelsen har blivit den tydligaste manifestationen av samhällsordningen av idag. Partierna bakom denna ordning står för den svenska migrationspolitiken, en oärlig form av fri migration och en uppluckring av samhällskontraktet.

Problemet med detta är att det inte fungerar. Det är en öppen fråga hur Sverige ska klara den utmaning som vi står inför, med en ständigt ökande migration och medföljande utanförskap.

Följden av samhällssynen blir en enorm stat som inte klarar de mest fundamentala uppgifterna. Per Gudmundson myntade begreppet Nattvandrarstaten. Det är vad vi ser idag.

Borgerligheten måste hitta tillbaka till grunderna. Staten kan inte göra särskilt mycket bra, därför måste man ha klart för sig vad staten ska prioritera.

Statens uppgift är att skydda sina medborgare och garantera deras rättigheter. Rättsväsende och militär är fundamenten i vårt samhälle.

Sverige ska vara öppet inför nya medborgare som arbetar. Man ska kunna bygga sina drömmar här. Men migrationsprocessen måste bli rättssäker, och vi måste veta vilka som blir medborgare här. Sverige som land kan inte ta emot mängder med människor som inte kan försörja sig.

Både borgerliga debattörer och partister måste hitta tillbaka till grunderna. Samhällskontraktet måste återupprättas för att vi ska komma ur denna zombiefiering av den politiska debatten.

Publicerat

Allianspolitikernas väl före Sveriges

Nu kommer Stefan Löfven ut med sin vårbudget, och i samband med det blir det uppenbart vilka problem som finns med decemberöverenskommelsen. Viktor Barth-Kron på DN beskriver det bra:

Regeringens föreslagna skattehöjningar och indragna subventioner kommer att drabba Sverige hårt. Jobben blir färre och svar saknas på akuta samhällsproblem. 

Alliansen är helt enkelt djupt kritisk till den vårbudget som de inte tänker försöka stoppa, eller ens ändra i delar. 

Decemberöverenskommelsen, möt verkligheten.

Riksdagsledamot Fredrik Schulte skriver på sjätte mannens blogg och försöker bemöta kritikerna. Schulte avfärdar först en mittenregering.

Slutsatsen är i vilket fall att Sverige, för en mycket lång tid framöver skulle bli som Finland: ett land där politiken alltid är densamma oavsett vilka personer eller vilka partier som sitter vid maktens grytor. 

Schulte missar här en viktig detalj – många skulle nog vara rätt nöjda med ungefär samma politik som tidigare.

Sen skriver han om att göra upp med Sd:

Varför då inte samarbeta med Sverigedemokraterna? Ungefär hälften av Alliansens väljare är öppna för detta. Även om man är av den uppfattningen är det dags att inse att detta inte kommer ske. Dels på grund av vad Sverigedemokraterna är för parti – inte vad deras väljare är för människor, dels på grund av att migrationsfrågorna har kraften att bokstavligt talat slita Alliansen och även Alliansens partier mitt i tu. Eventuella ompositioneringar i migrationsfrågorna måste få ta tid att smältas.

Dagens industri skrev nyligen om hur kostnaderna för migrationen ökat med 205%. Det är ingen lek längre – migrationshaveriet kräver aktion.

En alliansbudget med en minskad invandring skulle gissningsvis Sd stödja. Utan något djupare samarbete. En sådan invandringspolitik borde kunna ha en hög öppenhet jämfört med andra länder.

I det här läget är det svårt att respektera Schultes och andras beröringsskräck för sd. Visst är det en svår fråga. Men att leda landet kräver att man tar i svåra frågor. Vad betalar vi annars våra politiker för?

För mig blir det uppenbart att Schulte och resten av alliansen prioriterar sitt eget bästa före Sveriges. Man kliver undan från ansvaret i förhoppning att vänstern ska visa hur odugliga de är, och att väljarna ska komma tillbaka 2018.

Schulte verkar dock missa en aspekt: Sveriges väl. Migrationspolitiken är fullständigt havererad. Om det bara vore för de många människorna som lever i utanförskap är det väl en sak. Men brottsligheten i utanförskapsområdena börjar utvecklas till ett allvarligt hot mot samhället.

Så här skrev jag på twitter nyligen. Jag verkar inte vara helt ensam om mina tankar.

GP Ledare skriver även bra om #DÖ.