Jämför reaktioner: terror, avtalsbrott och husbygge

Den svenska fokuseringen på vissa aspekter av mellanösternkonflikten upphör aldrig att förvåna mig. Igår slogs det på stort igen, angående israeliska byggplaner på de omtvistade områdena. Carl Bildt uttalade sig för Ekot:

– Från den europeiska unionen har vi i går reagerat mycket starkt. I Stockholm är israels ambassadör just nu uppkallad till UD för att ytterligare understryka vår uppfattning i denna fråga, sa Carl Bildt från riksdagens talarstol vid en debatt om Gazakonflikten i dag. […]

Vad var budskapet till den israeliska ambassadören?
– Att vi är utomordentligt, extremt, oroade (min fetstil) av de besked som kommit och de uttalanden som har gjorts. Vi ville ha ett klarläggande framförallt när det gäller det område som heter E1, som är speciellt känsligt i Jerusalem. Vi begär att man ska ta tillbaka de här beskeden och skapa klarhet på den punkten.

Som jag skrev i helgen, att Israel har rätt till delar av Västbanken och Jerusalem är helt oomtvistat. Palestinierna blockerar nu fredsprocessen genom att vägra förhandla. Varför ska då Israel belöna deras vägran och sitta snällt och vänta tills palestinierna ändrar sig?

Att det bor judar i de omtvistade områden borde heller inte vara några problem – det bor 20% araber i Israel och det går utmärkt.

När palestinierna besköt civila med raketer kom endast pliktskyldiga fördömanden. Det som palestinierna gjorde i FN var ett brott mot Osloprocessen – vilket Fatah stolt erkänner. Men det stöttade Carl Bildt och stora delar av det europeiska etablissemanget.

Men när israelerna reagerar mot allt detta, och bygger i de områden som med all sannolikhet kommer tillhöra en israelisk stat, då blir det reaktioner.

Carl Bildt upprepade också på sin blogg sin uppfattning: Extremt oroväckande. Studio ett hade en hel programpunkt om detta igår.

Till syvende och sist är det samma sak som upprör palestinierna som Carl Bildt och etablissemanget: israelerna hävdar sin legitima rätt till de “ockuperade” områdena.

Det är skrämmande att se hur etablissemanget piskar på de redan extremt negativa känslorna mot Israel.

Bildt bjuder in Iran till statsbesök, ingen bryr sig

För ungefär en vecka sedan besökte Irans vice utrikesminister Sverige på inbjudan från Carl Bildt. Förenade Föreningar för ett Fritt Iran (sic) protesterade: FFFI fördömer starkt att Carl Bildt bjudit in Irans biträdande utrikesminister.

Deras protest föll platt till marken. Istället fick Aliasghar Khaji framträda i DN, där han förnekade förintelsen, samt i SvD där han inte fick en enda kritisk fråga.

SvDs Bitte Hammargren återgav vad som framstår som en monolog från den biträdande ministern. Som jag sagt förr – Bitte Hammargren drar ned SvD rejält. Protesterna från de svenska oppositionella iranierna var inte intressanta, istället tog SvD chansen att publicera en smörande intervju med mullornas representant.

Bildt passar dessutom på att på sin blogg raljera över den israeliska rädslan för ett nukleärt Iran.

Denna nyhet flög helt under radarn för mig. Kunde aldrig tänka mig att ett officiellt statsbesök från Iran skulle behandlas på detta sätt – jag hade faktiskt förväntat mig kritik.

Anna Ekström ställer nu frågan på sin blogg – var det rätt av Bildt att ta emot Irans vice utrikesminister? Gissningsvis är detta en retorisk fråga – svaret är ett rungande nej.

Per Ahlmark attackerade Bildt i helgen och kallade honom för en “avskyvärd person”. Jag tyckte först detta var något överdrivit, men sen ser man detta.

Det är skrämmande att Sverige har en utrikesminister som Carl Bildt. Och det är mer skrämmande att han kan bjuda in representanter för en antisemitisk regim och ha möte med dem utan att någon bryr sig.