Nödrop från Katrineholm

Merit Wager bloggar om ett brännhett radioinslag: Ullenhag lyssnar men hör inte.

Så här skriver Merit:

I Sveriges Radio, Studio Ett – Ersättning till kommuner för anhöriginvandrare från Somalia – den 15 juni:

Med nästintill förtvivlan uttrycker kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, Göran Dahlström, S, sin djupa frustration över situationen vad gäller den väntade stora strömmen (ca 400, varav 300 barn) av somaliska anhöriga till de 800 somalier som redan finns i Katrineholm.

Han framför sin starka oro, han förklarar att det inte finns bostäder, att somalierna som utgör ca 14 procent av Katrineholms befolkning redan står för 50 procent av socialtjänstens kostnader för bidrag, att tre friskolor snart öppnas där de svenska föräldrarna kommer att placera sina barn medan 300 nyanlända, ofta analfabetiska somaliska barn kommer att bli en mycket resurskrävande och svår grupp i den kommunala skolan, som man inte riktigt vet hur man ska klara.

Och givetvis påpekar kommunstyrelsens ordförande också att det inte finns några jobb och att somalierna inte ens går att få ut i jobb på väldigt många år, att det handlar om den svåraste gruppen att integrera i det svenska samhället.

Efter hennes personliga reflektion kommer lite citat ur programmet. Göran Dahlström för segregering:

Katrineholm kommer att bli delat och skiktat. Vi kommer att få en rasism som ökar och vi måste ta den här frågan på allvar. De seriösa partierna måste ta upp den här frågan på bordet. […]

För den här frågan – migrationen, integrationen – har vi inte under några som helst omständigheter på massor av år, kanske aldrig, klarat av på något bra sätt!

Gunnar Sandelin får kommentera om han tycker vi har en bra diskussion kring integration:

Nej, det tycker jag inte. Sverige står för en ökning som vi inte kan hantera. Tittar man på Migrationsverkets prognos så kommer vi att ta emot 174.500 ansökningar från asylsökande och anhöriga under två år nu […]

Ett samhälle som tar emot människor som man inte kan integrera, för Sverige är verkligen inte bäst i klassen på integration, ett sådant samhälle riskerar att segregeras väldigt hårt, enklaviseras, få motsättningar mellan olika typer av människor och det blir etniska konflikter som inte är önskvärda.

Erik Ullenhag menar att man inte får beskriva somalierna som svårintegrerade. Göran Dahlström säger emot, eftersom somalierna de facto är svårintegrerade.

Många av somalierna är inte läs- och skrivkunniga. Sandelin pekar på situationen i Hjällbo ,där Sandelin menar att många somalier har radikaliserats och hamnat i islamism.

Dahlström pekar också på att många av invandrarna inte har lyckat styrka sina identiteter på ett riktigt sätt, på grund av migrationsverkets bristande rutiner. Vi vet inte vilka som kommer till Sverige, och om de verkligen har familjeband.

Inslaget i studio ett är mycket gripande. Sällan har Sveriges verklighetsfrånvända integrationspolitik illustrerats på ett mer direkt sätt.

Intressant i sammanhanget är Magasinet Neos intervju med Ilmar Reepalu. Göran Dahlströms situation och problematik är liknande, och båda är socialdemokrater. Tobias Billström kommenterade och visade att många av problemen faktiskt berodde på den socialdemokratiska politiken.

Men det är upp till alliansen att visa detta i fallet Katrineholm. Det gör inte Ullenhag, han bara öser på med floskler.

Bra svar till Norberg & Dilsa

Andreas Johansson Heinö: Invandringen som liberalt dilemma

För den som likt åtminstone Norberg, vill rasera välfärdsstaten och förespråkar en radikal sänkning av skatter och bidrag, är ”fria gränser” visserligen en ideologiskt renlärig ståndpunkt (däremot borde den förstås vara obekväm för den som har minsta realpolitisk insikt: det kommer aldrig att uppstå ett politiskt utrymme i Sverige för att helt öppna gränserna varför det borde vara viktigare att sträva efter att öka legitimiteten för en relativt öppen invandring snarare än att posera med moraliskt oantastliga ungdomsförbundsåsikter från 1990-talet).

Men för oss andra, socialdemokrater som vill behålla välfärdsstaten som den är eller borgerliga som, mig själv inkluderad, vill ha mer begränsade reformer, kräver invandringsfrågan större eftertanke. Hur hitta den optimala balansen mellan relativt öppna gränser och en relativt generös välfärdsstat? Få politiska frågor äger en sådan sprängkraft som den som gäller förändringen av ett samhälles grundläggande institutioner, för att kunna ta emot nya invånare.

Likaså är integrationsfrågorna enkla för den som enbart svarar ”individen” på alla frågor som ställs. Dilsa Demirbag-Sten har skrivit oräkneliga artiklar på temat att det är dumt att kollektivisera. Gott så, det tycker de flesta i Sverige. Vi hör till de länder i Europa som särbehandlar våra medborgare allra minst. Men räcker det? Är det verkligen möjligt att skapa jämlikhet i ett mångkulturellt samhälle om man helt bortser från gruppgemenskapernas dynamik och kulturella och etniska faktorers betydelse för de liv som människor lever? 

Och Tino Sanadaji: Till Empirismens försvar 

Han frågar vidare: 

“Är ”etniska svenskar” immuna mot antisemitism?” 

Är Norberg och D-S immuna mot logik? Att andelen med antisemitiska åsikter är högre bland muslimer (enligt svenska staten drygt 10 ggr högre) betyder inte att den är noll bland svenskar, vilket Neudling givetvis heller aldrig påstått. Överrepresentationen 1:10 räcker gott för att invandring från muslimska länder ska ha lett till en dramatisk ökning av antisemitismen i Malmö. Detta problem med ökad rasism är det dock enligt Norberg inte legitimt att prata om. […]

Liberalism består inte bara av sentimentala ideal, en viktig (kanske den viktigaste) komponent är upplysningstidens ideal om Förnuft, om rationalitet och fri analys som grunden för beslutstagande. Det är allt tydligare att det finns en spänning mellan dessa ideal och den utopiska tanken på fri invandring.

Man får kritisera invandring som god borgerlig

Tobias Holdstock skrev en relevant fråga idag på twitter:

Får man som liberal vara mot helt öppna gränser, eller är det också skäl för uteslutning? Mkt konstig debatt om sådant ej får diskuteras.

Holdstock har dock fel, som jag har förstått Dilsa och Johan Norberg så får man till och med kritisera problem med invandring, om man samtidigt påpekar att man är positiv till invandring. Dessutom gällde DN Debatt-attacken borgerliga, inte liberala.

Den svenska invandringspolitiken är idag en arbetslöshetsinvandring. Från Affärsvärlden:

Arbetsförmedlingens nya prognos visar att sysselsättningen ökar med sammanlagt 20.000 personer under 2012-2013. Samtidigt förblir arbetslösheten i stort sett oförändrad. […] 

Anledningen till att andelen arbetslösa ökar är att ökningen av arbetskraften är större än jobbtillväxten.

Gunnar Sandelin skriver idag på Newsmill: Kraftigt ökad invandring till Sverige. Sandelin skriver också något mycket viktigt om invandring:

Övergången från ett tämligen homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen av Sverige under vår tid. 

Visst är det så. Och det är faktiskt så, att man som god borgerlig får vara kritisk till denna mycket stora förändring av Sveriges karaktär. Det är OK att vilja ha det så, men det är också OK att vilja ha en mindre invandring.

Jag tycker vi borde debattera detta mer, att invandringen faktiskt innebär en radikal förändring av det svenska samhället. Och jag tänker mig att många goda borgerliga faktiskt är kritiska till detta.  Och även om någon borgerlig skulle förespråka något så otänkbart som minskad invandring kan jag inte se den minsta anledning till rynkade pannor och hyttande fingrar på DN debatt.

Jag är stolt över att vi har en generös arbetskraftsinvandring. Men att vi har en omfattande invandring som går direkt till bidragsberoende och utanförskap, det är problematiskt. Och att vi har ett migrationsverk som mer eller mindre verkar ha slutat att fungera, det är jag mycket kritisk till.

Jag kan tänka mig en radikal förändring av samhället, men jag vill gärna att man får debattera för- och nackdelar utan att meningsfränder backstabbar en på DN debatt. Kritik kan jag mycket gärna tänka mig, men det som Norberg och Demirbag-Sten ägnar sig åt är cherry-picking gränsande till personangrepp.

Påståendet att man som borgerlig debattör jämt och ständigt måste påpeka att man är för invandring tycker jag faktiskt är riktigt larvigt. Jag visste att Dilsa Demirbag-Sten driver sitt eget jihad mot de som problematiserar invandring på annat sätt än henne. Men att Johan Norberg hoppar i samma galna tunna, det var verkligen en tråkig överraskning.

Jag ser dagens DN debatt och hysteriskt retweetande till stöd som ett uttryck för knoppar som brister. Vi får faktiskt debattera integration idag. För det ska vi vara tacksamma till Per Gudmundson, Johan Lundberg och Paulina Neuding.

Norberg & Dilsa: Borgerligheten generaliserar om invandring

Idag på DN Debatt skriver Johan Norberg och Dilsa Demirbag-Sten om borgerligheten och invandring: Sluta generalisera om invandrarna

Skuld bärs inte kollektivt. Inom borgerligheten har det blivit vanligt att fokusera på invandringen som ett problem i sig. Det är en hållning som rimmar illa med liberala kärnvärden.

Jag håller med författarna att invandringen har börjat problematiseras av borgerligheten, men jag håller inte med om resten av artikeln.

Johan Lundberg har upprepade gånger ställt sig bakom fri invandring, och gissningsvis står även Neuding och Gudmundson för en generös invandringspolitik.

Att man problematiserar ett område som inte varit problematiserat kan jag knappast se som något negativt. Sverige har en internationellt sett mycket hög invandringspolitik, då borde debatten också kunna vara stark.

Personligen anser jag att invandring är mycket bra, men att vår svenska invandringspolitik har stora brister. Jag tycker vi ska ha en omfattande invandring baserat på arbetskraftsinvandring, men idag är det uppenbart att många som kommer hit inte hamnar i arbete. Man måste kunna påpeka det utan att i varje andetag förklara att man vill ha en stor invandring.

Debattörerna kängar också på Paulina Neuding för Muhammedbebis-uttalandet. Den frågan är grundligt genomdebatterad och jag tycker det är oseriöst av meningsfränder att plocka ut ett sådant enskilt uttalande.

Anser Norberg och Demirbag-Sten att Malmös problem med antisemitism inte beror på islam går det bra att debattera om det. Att skuldbelägga personer som anser motsatsen utan att lägga fram ett case känns ganska tunt.

Debattförfattarna kommer slutgiltigen med en klassiker – Sd-antydningar:

Det stora problemet är dock perspektivet på människan – etnicitet och religion får definiera vem individen är och hur hon kommer att bete sig. Liberalismen har alltid erkänt människans rätt till en historia men lägger tonvikten på hennes framtid som vi gemensamt skapar varje dag. Liberaler har alltid kämpat för att individer ska bedömas utifrån sina handlingar och inte reduceras till endast bärare av ett arv.

Om vi inte tror på människans förmåga och föränderlighet, vad har vi då kvar av de grundläggande värden från den liberalism som skapade den fria och demokratiska delen av världen?

Vi vill uppmana borgerligheten att besinna vad ett sådant perspektiv kan leda till och vilka krafter som gynnas av det.

Denna artikel kommer gissningsvis inte leda särskilt mycket framåt, utan snarare leda till att folk står och kängar på varandra med rasistanklagelser.

Det finns gissningsvis anledning att återkomma i frågan.