Norsk opposition: Dra in bistånd till palestinska myndigheten

Frågan om det palestinska biståndet har nu hamnat på den norska oppositionens bord. Ledamöter från FrP och kristdemokraterna kräver att biståndet till palestinska myndigheten stoppas. NRK-inslag från Palestinian Media Watch finns på Youtube.

 

Den norska regeringen ger dock kalla handen – bidragspengarna fortsätter att delas ut till palestinska myndigheten. Och hatet fortsätter att strömma från palestinsk TV in i det palestinska folket.

Detta är ett skräckexempel på vad bistånd bidrar till. Ivar Arpi skrev i helgens SvD: Ingen vet vad svenskt bistånd har uppnått.

Jo, lite vet vi.

Norsk TV om hur biståndspengar finansierar palestinsk antisemitism

Palestinian Media Watch har under en lång tid dokumenterat hur palestinsk media sprider hatpropaganda mot judar och den judiska staten. I Norge har detta inslag resulterat i en gripande dokumentär på statliga NRK, som finns att se på Youtube:

Hela inslaget finns transkriberat på Palestinian Media Watchs hemsida.

I inslaget kommenterar representanter för The Center for Studies of Holocaust and Religious Minorities:

A Norwegian expert from The Center for Studies of Holocaust and Religious Minorities, Øivind Kopperud, expressed concern about the “clear Antisemitic aspects” that Deceptiondocuments: 

“There are certainly clear Antisemitic aspects…You find the myth that The Protocols of the Elders of Zion exists, that what is written there actually happened, that it is a real book and not a forgery, which it is, that the Jews are working in secret to rule the world.”

Dokumentären visar klart vad som sker: Palestinska medier sprider hatpropaganda som indoktrinerar det palestinska samhället att hata judar. Den norska regeringen stöttar Palestinska myndigheten, och möjliggör på detta sätt att propaganda kan fortsätta att spridas.

Även svenska myndigheter lägger stora summor biståndspengar till ett generellt stöd till den palestinska myndigheten.

Våra biståndspengar bidrar till att sprida hat som driver mellanösternkonflikten vidare.

Men det stannar inte vid propaganda, palestinska myndigheten ger även finansiellt stöd till palestinier som fängslats av Israel för terrorbrott. Tusentals våldsverkare ges flerårig försörjning, och visar vägen för ytterligare generationer av martyrer.

Demokratiperspektiv måste till i palestinabiståndet

Under helgen har det rapporterats att Sverige skänker ytterligare 30 miljoner till palestinska myndigheten.

Regeringen ser allvarligt på den svåra ekonomiska situation som den palestinska myndigheten hamnat i, sedan Israel lagt beslag på skatteinkomster motsvarande cirka 120 miljoner dollar. Det är pengar som tillhör palestinierna. 

Nu tar den svenska regeringen initiativ för att stödja palestinierna och skänker 4,8 miljoner dollar, motsvarande drygt 30 miljoner kronor.
Pengarna ska tas från Sveriges konto i Världsbanken, säger biståndsminister Gunilla Carlsson (M). 

– Om fler länder gör som Sverige för att tillfälligtvis lätta på den stora bördan på den palestinska myndigheten kan det underlätta, säger hon. 

Gunilla Carlsson hoppas alltså att fler länder ska följa Sveriges exempel och ta pengar som finns placerade hos Världsbanken och skänka dem till palestinska myndigheten.
Det är 4,8 miljoner dollar som regeringen skänker. Pengarna ska användas av den palestinska myndigheten för att betala ut till exempel lärarlöner och pensioner.

Läsare av denna blogg känner väl till att det inte bara är lärarlöner Fatah betalar ut. Man stödjer tusentals fångar ekonomiskt, både i fängelser och efter att de frisläppts. Så mycket som 6% av Fatahs hela budget går direkt till detta, enligt Times of Israel. Se även Palestinian Media Watchs särskilda rapport.

Palestinska myndigheten är klassiska arabiska despoter. Området är klassat som “not free” enligt Freedom House. Förutom att stödja terror passivt har dessa skurkar egna stridande terrorgrupper. Och nu får de 30 färska svenska skattemiljoner att fortsätta kampen mot Israel med.

Birgitta Ohlsson (fp) har ställt en fråga till Gunilla Carlsson om bistånd till diktaturer. Carlsson svarade så här:

Demokrati och mänskliga rättigheter är en förutsättning för utveckling och minskad fattigdom. Därför ska Sverige ställa tydligare krav på sina samarbetsländer rörande demokrati och förverkligandet av de mänskliga rättigheterna. […]

I länder där demokratiska förutsättningar saknas för ett långsiktigt samarbete, kan i stället olika typer av riktade insatser för att stödja positiva processer vara möjliga. 

Men i fallet Fatah och Palestina gäller dock inte Carlssons vackra ord. Här går svenska skattemiljoner rätt in i Fatahs budget.

Se Gudmundsons gamla ledare i ämnet.

Expressen avslöjar: Fatah strider i Gaza

Expressens Arne Lapidus har intervjuat en terrorbombbare: Abu Jandel, 36, är en av Israels måltavlor

GAZA. Abu Jandel, 36, är ett av målen för Israels offensiv mot Gaza.
Han skjuter raketer mot Israel – och har gått under ­jorden för att försöka undgå en dödande attack.
– Jag är en måltavla, de kan bomba mitt hem, säger den militante palestiniern.

Artikeln är, upplever jag, främst skriven ur ett sensationsperspektiv. Expressen har fått tillträde till terror och vill ha ett färgstarkt och gripande reportage. Men man lyckas faktiskt få fram oerhört intressanta nyheter, närmast oavsiktligt.

Abu Jandel tillhör Al Aqsa-martyrernas brigader, partiet Fatahs militära gren. Politiskt är Fatah en bitter rival till Hamas, men deras militära styrkor samarbetar i Gaza. Också Al Qudsbrigaderna, som är Islamiska Jihads militära gren deltar i samarbetet liksom en rad mindre grupper.
– Alla grupper som skjuter raketer samarbetar. Vi har alla samma mål, säger Abu Jandel.

Fatah är alltså den påstått moderata organisation som styr Västbanken. Trots detta har de alltså en väpnad gren. Och nu avslöjar Expressen att dessa faktiskt strider i Gaza.

Bloggaren Elder of Ziyon fiskade tidigar fram liknande information via terrorgruppens hemsida förra dagen. Men nu är det alltså bekräftat via vittnesmål.

Moderata Fatah tar emot miljoner svenska biståndspengar varje år. Kommer svenska regeringen agera på att Fatah tagit upp terrorkampen mot Israel?

Engelska skattepengar till terroristlöner

Jag har tidigare bloggat om hur svenska skattepengar går till palestinska terrorister i israeliska fängelser, något som Per Gudmundson på SvD uppmärksammat vid flera tillfällen. Senast skrev Per på ledarbloggen: Palestinska terrorister fick löneökning. Av oss?

I dagarna har Palestinian Media Watch skrivit om exakt samma företeelse, fast i Storbrittanien: PMW report in UK Parliament: UK money pays terrorist salaries.

Här är några viktiga punkter ur rapporten:

  • The Palestinian Authority is currently paying salaries totaling approximately 17,500,000 shekels (£2,798,825) each month to all Palestinian terrorists in Israeli prisons, including mass murderers.
  • The amount of the salary rises based on number of years in prison, an amount related to the severity of the terror crime and not family need.
  • As long as the UK continues funding the PA’s general budget, it will be a participant in the payment of these high monthly salaries to terrorist murderers. (Min fetstil)
Och samma gäller förstås för svenska regeringen. Så länge vi betalar generella bidrag till palestinska myndighetens budget stöttar vi deras avlönade terrorister.
Den fullständiga rapporten finns här som pdf.

Sverige bäst på att bränna biståndspengar

TT trumpetar trumfatoriskt ut att “Sverige toppar biståndsligan”. Telegrammet finns i DN, SvD, SVT.

– Det här kommer vi att få mycket gratulationer för, säger biståndsminister Gunilla Carlsson till TT. 

Hon tycker att siffrorna från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD visar både på Sveriges globala engagemang, men också på välskötta finanser. 

– Vi upprätthåller våra biståndslöften när många andra länder sviker, säger hon. 

Att Sveriges bistånd ökade förra året är inte resultatet av något politiskt beslut utan en konsekvens av att regeringen i sin budget bestämt att en procent av BNI ska gå till bistånd. Stiger BNI ökar biståndet som en naturlig följd.

Som de flesta vet har vi ett enprocentmål, vi ska lägga en procent av BNI varje år på bistånd. Vad det går till är sekundärt, det viktigaste är att pengarna ska ut.

Det har dock visat sig att bistånd inte är särskilt effektivt. Det har till och med visat sig att bistånd kan göra skada. Se Fredrik Segerfeldts böcker Biståndets dilemman och Gör ingen skada.

Att vi ger ut mest pengar per BNI är inget att fira. Det är snarare något att beklaga. Oberoende av hur stort bistånd vi ger ut måste fokus ligga på att ge effekt – inte hur mycket pengar vi gör av med.

Att bränna pengar är lätt, att göra gott med pengarna är bra mycket svårare. Är det ens möjligt?

Regeringen vet inte om biståndet ger effekt

Från dagens DN Debatt av Fredrik Segerfeldt och Bengt Nilsson: Regeringen har gett upp om biståndet

Det var på ett seminarium på Timbro i Stockholm den 12 januari som statssekreterare Hanna Hellquist fick frågan från en person i publiken. ”När man hör dig prata och när man hör vad Gunilla Carlsson har sagt de senaste åren får man intrycket att ni på UD attesterar en budget på 35 miljarder samtidigt som ni inte har någon aning om det gör någon nytta om man ser till biståndets primära uppgift. Stämmer det?”

Svaret från Hellquist var tydligt och rakt: ”Jag skulle kunna nyansera det något, men ja, det stämmer ganska bra.” Sedan la hon till: ”Vi kan hitta enskilda exempel på väldigt bra insatser på mikronivån. Men vi måste också vara ärliga. Regeringen har lagt fram tre skrivelser om biståndets resultat till riksdagen. Och vi har haft väldigt svårt att säga någonting om effekterna av biståndsinsatserna i någon av dem.”

Detta innebär att regeringen talar klarspråk: 1% av BNP varje år går till något som regeringen inte vet har positiv effekt. Forskningen talar för att den inte har det, eller till och med har negativa verkningar.

Artikelförfattarna skriver vidare:

35 miljarder är mycket pengar. Det är 4.000 kronor per person i Sverige.
Nästan lika mycket som hela gymnasieskolan kostar. Varken politiker
eller allmänhet skulle acceptera att vi år efter år spenderade sådana
summor utan att veta om gymnasieeleverna lär sig något. Frågan är varför
samma osäkerhet är acceptabel när det gäller resultatet av biståndet.

Ja, det är en verkligt viktig fråga. Det mesta talar för att det bästa för tredje världen vore att vi stängde ned vårt bistånd och använde pengarna till något annat. Personligen tycker jag det svenska rättsväsendet kunde vara en vettigare prioritering.

Till syvende och sist faller detta tillbaka på oss själva. Medierna bryr sig inte om att granska biståndet, och väljarna bryr sig inte heller. Rent känslomässigt och instinktivt låter bistånd som en klockren idé – vi delar med oss av vårt välstånd och hjälper de som inte har. Men det är inte så det fungerar. Från artikeln:

De som har anledning att glädjas åt att svenska skattebetalare i femtio års tid har pumpat in hundratals miljarder kronor i främst afrikanska statsbudgetar är en större samling envåldshärskare. Under ett halvt sekel har en brokig skara paraderat förbi med utsträckt hand. Allt från Sovjetstödda gerillagrupper i södra Afrika till kejsar Haile Selassie, Robert Mugabe och en stalinistiskt färgad militärjunta i Etiopien. Därefter president Museveni i Uganda, premiärminister Meles Zenawi i Etiopien och många fler.

Det finns förstås också svenskar som har glädje av biståndet:

Finns de då inga svenskar som blir glada när biståndet fyller år? Jo naturligtvis. Alla de som har biståndet som levebröd. De uppgår till cirka 10.000 personer i Sverige. Det är av förklarliga skäl också de som ständigt upprepar mantrat att ”bistånd gör nytta, bistånd gör nytta”.

Trots att samlad forskning och biståndsministerns närmaste medarbetare öppet redovisar motsatsen.

 Fredrik Segerfeldt har skrivit flera böcker om bistånd, den senast är Biståndets dilemman. Bengt Nilsson har skrivit boken Sveriges afrikanska krig.

Svenskt bistånd till Kambodjas despoter

Igår skrev jag om biståndets dilemman och hur bistånd ofta hamnar snett. Idag skriver Benjamin Katzeff Silverstein i SvD: Biståndet går till Kambodjas elit

Det tycks gå trögt med att fasa ut det svenska biståndet från länder som Kina och Vietnam. Man borde också fundera över vår inblandning i andra länder, som Kambodja. Där håller biståndspengar från omvärlden den korrupta förtryckarstaten under armarna.

I den nyutkomna boken Cambodia’s Curse (Public Affairs Books) tecknar den Pulitzerprisbelönta journalisten Joel Brinkley en bild som borde få det internationella samfundet att skämmas.

I Kambodja finns fler NGO:s per capita än någon annanstans. Mellan år 2003 och 2008 fick Kambodja mest bistånd per capita i hela världen. Sedan 1992 har landet totalt fått totalt 18 miljarder dollar. Statsbudgeten består ungefär till hälften av biståndspengar. 

Trots detta har Kambodjas befolkning fått liten valuta för omvärldens pengar. Livet på landsbygden ser på många sätt likadant ut i dag som för tusen år sedan. Enligt Brinkley lever 80 procent i desperat fattigdom, utan ordentlig utbildning. Runt 88 procent saknar elförsörjning. Omkring 1,5 miljoner beräknas leva på mindre än 2000 kalorier om dagen. Därtill är Kambodja fortfarande en brutal diktatur. Oppositionella aktivister, politiker och journalister lönnmördas och skräms till tystnad.

Var har då omvärldens pengar tagit vägen? Rakt ner i fickorna på den politiska eliten. Den amerikanska biståndsmyndigheten USAID har beräknat att hälften av statsbudgeten varje år försvinner i korruption. Den politiska eliten lever som kungar.

Allt detta vet biståndsgivarna. Samtidigt fortsätter man att ge extrema summor. Landets politiska adel vet att de lugnt kan fortsätta att berika sig själva på pengar ämnade för den fattiga befolkningen, för biståndsgivarna har aldrig varit beredda att gå från ord till handling.

År 2008 var särskilt bisarrt. Människorättsgrupper och oppositionspolitiker uppmanade givarländerna att hålla tillbaka pengarna till dess att regimen vidtagit åtgärder för att sätta stopp för korruptionen och de systematiska människorättskränkningarna. Omvärlden svarade med att ge nästan en miljard, den högsta summan någonsin för ett enskilt år.

Sverige kan vara stolta över att ha bidragit med 170 miljoner kronor i bistånd till Kambodja under 2010. Your tax dollars at work!

Slut på statsbistånd?

Detta menar nu alliansen genom biståndsminister Gunilla Carlsson. Från Ekots lördagsintervju

– Jag skulle vilja se att vi nu överger den här formen i det bilaterala svenska biståndet, säger Gunilla Carlsson.

Fyra afrikanska länder får i dag direkta svenska bidrag till sina statsbudgetar.

Det är Tanzania, Mali, Burkina Faso och Moçambique som får dela på en knapp miljard kronor.

Budgetstödet är omstritt. Samarbetsorganisationen OECD:s biståndskommitté hävdar att budgetstöd kan vara bra och kostnadseffektivt om det görs på rätt sätt, men enligt regeringen och Gunilla Carlsson överväger nackdelarna.

På EU-nivå har regeringen inget emot att det fortsätter men det direkta svenska budgetstödet ska alltså avvecklas.

– Jag hoppas att vi rätt så snart kan inleda processen med att börja avsluta det men jag vill inte sätta något årtal. Men det här är min ambition för det är också en konsekvens av det tänkande som jag nu har kring den fortsatta biståndsförnyelsen, säger hon.

Det vore oerhört väl om detta kunde upphöra ögonblickligen. Någon här som tror att ett budgetstöd till diktaturer eller halvdiktaturer kommer folket till del? Tänk också på den enorma korruption som finns i u-länder.

Men såvitt jag vet betalar Sverige statsbistånd till Palestina, och stöttar bland annat Fatahs hatpropaganda, terrorhyllningar och antisemitism. Våra biståndspengar går också till rent kontantstöd till dömda terrorister som frisläpptes. Eventuellt är det inte direkt stöd, utan indirekt – vilket får anses vara en klen tröst.

Carlsson kommenterar vidare:

Gunilla Carlsson skärper tonen när det gäller att kräva att biståndsmyndigheter och organisationer ska redovisa praktiska resultat av hur biståndspengarna används.

Enligt biståndsministern pratas det för mycket i svensk biståndsverksamhet.

– Det är kurser, konferenser, resor och prat, prat, prat! Det är ju denna pratbluff som behöver avslöjas, säger Gunilla Carlsson.

Det sker ingen granskning av det som uträttas inom traditionellt bistånd. Ytterligare ett argument att dirigera biståndet i andra kanaler, som t ex Swedfund. Eftersom Swedfund är ett företag är journalisterna på detta som illrar – vilket är utmärkt. Bistånd måste granskas.

Vill återigen tipsa om Fredrik Segerfelds bok Biståndets dilemman. Så här skriver han om bistånd:

Utvecklingsbistånd kan bara fungera där det inte behövs. Och där det behövs fungerar det inte. Dessutom kan vi inte bygga upp fungerande politiska system i andra länder samtidigt som vi dikterar vad dessa system ska bedriva för politik. Vidare är det omöjligt att med bistånd från en stat till en annan komma runt de makthavare i fattiga länder som utgör utvecklingens främsta hinder.

Detta är tre dilemman som gör tanken på ett fungerande bistånd omöjlig. 

Läs en recension av Biståndets dilemman här.

Det är skrämmande att tänka på hur mycket pengar som Sverige lägger på bistånd när både forskning och sunt förnuft pekar på att deti bästa fall inte ger någon effekt.

96% av biståndet till Somalia försvinner

Fredrik Segerfeldt citerar på sin blogg en rapport från Foreign Affairs:

In Somalia, the problem is that the TFG is not up to the task. Corruption is rampant with the TFG, too: a confidential donor-supported audit showed that 96 percent of bilateral aid awarded between 2009-2010 simply disappeared. Without military protection from AMISOM, which has created a sort of ”green zone” around the presidential palace, the transition government’s hotels and offices would be overrun. The bottom line is that the TFG is, on its best day, little more than a drain down which international funds disappear.

Segerfeldt kommenterar:

Detta är en ypperlig illustration av ett av biståndets dilemman. Orsaken till att landet inte är utvecklas gör att biståndet inte kan fungera. Vilket gör tanken på ett fungerande ”utvecklingssamarbete” omöjlig. 

Fredrik Segerfeldt är en viktig kritiker av svenskt bistånd och har nyligen skrivit en bok: Biståndets dilemman