Sanandaji om multikulturalismens död

Ett sevärt klipp från Axess seminarium från 2011 finns också på Galne Gunnar TV: Tino Sanandajis anförande Multikulturalismen är en lögn!

Min uppfattning är att Tino Sanandaji har rätt – multikulturalismen i Sverige är död. Men årtionden av multikulturalism har självklart satt spår. Sananadaji beskriver hur kritiker av multikulturalism möts av “vrede och hot om social isolering”. Denna tendens lever kvar mycket starkt kring diskussion av de problem som migrationen för med sig i Sverige.

En bra illustration är det som drabbade Neuding och Lundberg efter deras DN Debatt-artikel från 2010. Eller de attacker som Sanandaji själv fick utstå efter sin debatt mot Johan Norberg.

Tino gör en tillbakablick över invandringen i Sverige, och pratar om hur nazisterna uppkom som en reaktion på invandringen under 80-talet. Det multikulturella etablissemanget uppstod som en motrörelse till nazismen, och krossade den.

Men är nazismen död? Invandringen i Sverige har fortsatt att öka sedan 90-talet, i medial och politisk konsensus. Trycket för att tysta debatt om detta har varit mycket starkt, men i grunden kontraproduktivt. Detta ledde till sist till att Sd kom in i riksdagen. Linjen är fortfarande att tysta Sd med “vrede och hot om social isolering”, trots att partiet växer sig starkare och starkare.

I deras spår kryper nazisterna fram igen. För några år sedan vände etablissemanget ryggen åt Sd i Almedalen. I år vände de ryggen åt Svenskarnas parti.

Sanadajis viktiga ord väcker saknad. Vad hände med debatten om integration, invandring och multikulturalism? Sedan vredesutbrottet mot Neuding och Lundberg har det varit dödstyst. Men Sd fortsätter att öka, och ser sannolikt ut att bli tredje största parti i nästa val.

Jag ser ingen rasism i Sd:s politik. Att minska invandringen, till exempel, är en legitim politisk ståndpunkt. Men i deras led ryms rasister, och de bereder vägen för mer extrema partier.

Det antirasistiska etablissemanget är framgångsrikt när det agerar för att tysta debatt. Men det är handfallet när det gäller att stoppa främlingsfientliga partier. Det enda som kan stoppa främlingsfientligheten är en öppen debatt, och i förlängningen en långsiktig och rättssäker invandringspolitik.

Neudings mod har förändrat Sverige

Via en youtube-rekommendation igår kom jag över ett klipp med Paulina Neuding från ett Axess-seminarium om invandring. Klippet kommer från en kanal kallad Galne Gunnar TV som är en invandrings- och islamkritisk kanal men med en hel del intressanta klipp.

Seminariet är från 2011 och heter Integrationspolitikens tillkortakommanden, och det är väldigt intressant att se två år tillbaka och vad som har hänt sedan dess. Klippet heter Paulina Neuding – Invandringspolitikens misslyckanden.

 

Neuding pratar om tre fundamentala insikter om invandring:

  • Vi har en invandring av en omfattning vi inte sett sedan tidigare. Unikt i vår historia.
  • Stor invandring från auktoritära samhällen – samhällen där mannen agerar som despot.
  • Vi kan inte förutsätta att människor väljer Sverige för de värderingar vi håller kära. Med en stor invandring kommer vi se en förskjutning i värderingar. Det kommer ske och det har redan skett.
Neuding tar sedan upp ett exempel – kvinnors situation i Rinkeby. Detta har Neo uppmärksammat, bland annat i artikeln “Gäst hos verkligheten” som finns online på Neos hemsida.
Fokuseringen på kvinnors situation i Rinkeby möttes inte av attacker, utan snarare tyst resignation. Neudings ord från 2011 är fortfarande relevanta:

“Jag önskar att man kunde få samma indignation över att kvinnor inte fikar längre i Rinkeby centrum som en ledare om aborter eller om att kd inte ska infinna sig på Pride.”

Hur ser kvinnors situation ut på Rinkeby torg idag? Gissningvis ingen skillnad mot 2011, eller möjligtvis en försämring. Rinkeby är isolerat och bortglömt, till skillnad från det andra exemplet som Neuding tar upp – Malmö.

Så här säger Neuding:

“Nu ska jag nämna det där tråkiga med judar i Malmö igen, jag märker att det inte har något nyhetsvärde längre” 

Att sätta Neudings uttalande i kontexten av vad som hänt de senaste åren är överväldigande. Tack vare Neudings uppmärksammande av judarnas situation i Malmö har detta blivit enormt uppmärksammat. Så till den grad att det faktiskt påverkat USAs president att besöka en synagoga under sitt Sverigebesök, som Ivar Arpi och PM Nilsson uppmärksammade i veckan.

Judarnas situation i Malmö är uppmärksammad, och orsaken klar. Det handlar som Neuding tar upp om invandring från mellanöstern och norra Afrika och de värderingar som är dominerande där. De har följt med invandrarna och blivit dominerande i Malmö. Som Ivar Arpi skrivit så fortsätter också antisemitismen i Malmö att öka, trots uppmärksamheten.


Sverige står fullständigt handfallet inför det problem som Neuding så klarsynt belyste 2011 – invandring från auktoritära samhällen påverkar värderingarna i Sverige.

Den debatt som Neuding startade 2011 var omvälvande och kulminerade bland annat i en riktad kampanj från vänster och höger för att förstöra Neudings karriär. Den misslyckades, men tyvärr driver hon inte denna fråga lika hårt som 2011. Det är förståeligt men djupt beklagligt.

Paulina Neuding har gjort ett enormt arbete för att uppmärksamma judarnas situation i Malmö. Det har blivit en nationell angelägenhet tack vare hennes enträgenhet. För detta borde hon hedras.

Upppdatering: Se Tino Sanandajis inlägg Paulina Neudings revansch.

Bortom Multikulti – Oumbärligt om integration

Axess har anordnat ett seminarium kallat Bortom Multikulti (som finns att se på Axess Play). Detta omskrevs när det begav sig bland annat av Nima Dervish:

Deltagarna var Svante Nordin, Andreas Heinö Johansson, Markus Uvell, Erik Ullenhag, Ardalan Shekarabi, Charlie Weimers, Adam Cwejman, Dick Erixon,Torbjörn Elensky, Johan Ingerö, Paulina Neuding, yours truly och Sara Mohammad, och vi fick en kvart var. Debattledare var Expressens Lotta Gröning.

Jag hade inte möjlighet att delta, men texterna som var grund för seminariet finns sammanfattat i en bok.

Denna bok har jag för ett par dagar sedan läst, och det var en omvälvande upplevelse. Jag skulle kunna skriva mängder om det men jag nöjer mig här och nu med att säga att det var oerhört bra. Mer än bra, jag skulle vilja kalla texterna i denna bok för oumbärliga.

Trots att det är ett år gammalt är det sprängstoff. Precis det som integrationsdebatten behöver – intellektuella och resonerande texter.

Jag uppmanar Axess att göra dessa texter tillgängliga på nätet och kommer skriva mer om dessa texter senare.