Överheten och svenska folket

Jag kommer från mellansverige. Den gård jag har växt upp på har långa anor, jag är tolfte generationen i min släkt som har växt upp där. Bergslagen blev modernt snabbt genom bruken som finns där, och våra traditioner bröts snabbt och vi kastades in i modernitet.

Svenska folket har alltid varit utsatta för överhetens nycker. Förr i tiden var det grymma kungar. Sedan demokratins intåg har statens näve fått en sammetshandske, men den är fortfarande stenhård. Och den griper allt hårdare.

Under 1900-talet har staten steg för steg ökat sin makt över våra liv. Staten har infiltrerat de flesta delar av samhälle. Skola, pension, föreningsliv – staten lägger sin våta hand över det mesta. Och skatterna höjs.

Fria initiativrika medborgare blir steg för steg kuvade och bidragsberoende. Den protestantiska arbetsmoralen byts ut mot bidragsberoende. Driftiga svenskar lessnar och lämnar landet.

Utvecklingen accelereras nu när en omfattande invandring kommer till. De nya medborgarna skolas snabbt in i välfärdsstatens bidragsberoende och passivitet.

Till det kommer att många har en kultur som är väsensskild från vår. En kultur som säger att män och kvinnor inte är likvärdiga, att otrogna är smutsiga och att brott mot otrogna inte är brott. En kultur som har mäktiga externa aktörer som finansierar och påverkar utifrån. Denna kultur passar som hand i handske med överhetens ovilja mot det traditionellt svenska.

Förr i tiden kuvades folket av prästerskapet som predikade svavelosande om arvssynd. Idag är det politiska ledare som sprider sin motvilja mot det traditionellt svenska. Överheten har lärt oss att vår kultur är barbarism och att inget finns att vara stolt över.

Vi ska tacksamt öppna våra hjärtan när nya kulturer påverkar oss. Deras kultur är ju lika mycket värd som vår, eller egentligen bättre. Är det kanske till och med vårt fel att andra har det dåligt?

Överheten har sett svenskarna som sitt projekt under lång tid. Först skulle vi bli goda socialdemokrater. Nu ska vi bli en del av ett globalt, modernt och identitetslöst samhälle. Svensken ska lydigt se på när landet han känt förändras till oigenkännlighet, och acceptera ännu lite höjd skatt.

Det finns många sätt att bromsa utvecklingen, men allt börjar fundamentalt med vissa insikter

  • Jag som svensk är en del av ett folk
  • Jag har en historia som är värd att berättas och lära av
  • Jag har en kultur och värderingar som jag tänker försvara

Jag förstår de som vill engagera sig politiskt för att ändra saker. Kanske kan saker och ting förbättras eller så är staten helt enkelt för stor och kollapsar under sin egen vikt.

Den varaktiga förändringen kommer dock genom att institutioner återuppbyggs utanför staten och att vi svenskar inser att vi måste ta ansvar för oss själva.

Har man det bra för länge blir man bekväm och aningslös och hamnar i knipa. Vi är i en knipa nu, men kanske kan det komma något vackert ur detta. Kanske är askan den bästa jorden.

Demokratins svikna löfte

Demokratin är ett av de finaste begrepp vi har i Sverige och västvärlden. I och med allmän rösträtt tog sig västvärlden från despoternas grepp och in i en ny upplyst tidsålder. Medborgarnas vilja ges uttryck genom de politiska partierna som i sin politiska kamp driver fram ett bättre samhälle för alla. Ungefär så lär vi oss att samhället fungerar.

För mig är äganderätt och frihet från våld det viktigaste som finns. Ingen ska stjäla mina saker, eller hota mig med våld. Detta lär vi oss att staten skyddar oss ifrån.

Men teorin om demokratins godhet är väldigt grund. Tänk ett naturtillstånd där libertarianer sluter sig samman för att bilda en nattväktarstat. De utser politiker för att förvalta nattväktarstaten vars uppdrag endast handlar om rättssamhälle och militär.

Militärerna och juristerna ser redan efter första året att deras budget är otillräcklig. Journalisterna skriver om bristerna och en de libertarianska medborgarna är oroliga. De libertarianska politikerna vill bli omvalda och ser en chans till ökad populäritet och skjuter till lite extra skattemedel. Så rullar det på, år från år.

På samma sätt som i det korta exemplet om nattväktarstaten har den svenska staten utökats steg för steg. Civilsamhället har steg för steg tagits över av staten, och på samma sätt har propagandan utökats. Medier har förstatligats eller satts i statligt beroende genom presstöd. De politiska partierna är idag finansierade av staten.

Den svenska staten föddes inte med rösträtten, utan har anor långt tillbaka. Då förtrycktes folket av brutala kungar. Idag är vi alla delaktiga i det demokratiska projektet. Men vad gör det för skillnad egentligen?

Då kom kungens fogde och krävde in skatten. Idag skickar skatteverket en avi. Om du inte betalar kommer polisen, sen kommer samma gamla fogde som förr. Skillnaden är att skatterna är mångdubbelt högre, och ansvaret otydligare. Vi är ju alla delaktiga, och demokrati är det bästa som finns!

Politiker agerar utifrån den situation de befinner sig i. Riksdagspolitikerna är beroende av sina partier för att ha kvar jobbet, och att hålla partiledningen nöjd för att kunna göra karriär.

Vi som medborgare har idag olika riksdagspartier att rösta på, som alla i olika omfattning vill utöka staten. De som vinner makten kommer pressas av myndigheter, medier och lobbygrupper att öka statens makt. Så statsmakten kommer växa, och vår frihet kommer minska.

Löftet är att staten ska skydda oss mot tjuvar och våld, men vem är det egentligen som tar våra pengar under hot om våld? Jag såg denna bild på twitter och hajade till:

Citat från Murray Rothbard

För mig framstår det som att demokrati framför allt innebär att jag blir förtryckt, och förväntas vara nöjd med det eftersom jag har fått påverka hur snabbt förtrycket ska öka.

Jag har inte läst Democracy: The God That Failed av Hans-Herman Hoppe, men jag ser fram emot att göra det.