Hedra din fader och din moder
PolitikExtra är en Youtubekanal som drivs av duktige Axel Palm. Vi stötte ihop under veckan och Axel erbjöd mig att vara med i en film.
Vi bestämde oss för att skildra ett centralt fenomen – rosévinsminglet. Resultatet finns att beskåda på youtube och nedan:
Migrationsdebatten har svalnat något men är alltid aktuell. Under Almedalsveckan har ämnet varit aktuellt. Fores höll i tisdags seminarium om stämningar inom migrationspolitiken i EU, med bland andra författaren Philippe Legrain (Migration and integration – where is Europe heading).
 |
| Fores seminarium med Legrain i mitten |
Det var en dyster bild som målades upp, med främlingsfientliga stämningar inom många länder. Risken finns att de främlingsfientliga partierna blir en stark kraft inom Europaparlamentet. Något som framhölls som avgörande var hur de etablerade partierna förhöll sig till de främlingsfientliga partierna.
En metod är att ignorera partierna. Det fungerar inte, eftersom partierna kan spela på martyrskap och förakt mot eliter. Att legitimera partierna genom att ta deras perspektiv är inte heller rätt, eftersom partierna. Det som Legrain förespråkade var att ta debatten med partierna, men också att förstå orsakerna till främlingsfientligheten.
Idag tar många debatten med Sd, men i grund och botten är det isolering och utfrysning som är den dominerande strategin inför nästa år. Widar Andersson på Folkbladet skriver om hur Alliansen gett Sd en hel del bra vapen:
Fredrik Reinfeldt har själv bäddat som han får ligga. Genom uppgörelsen med Miljöpartiet om utökade välfärdsrättigheter för dem som olovligen befinner sig i landet har Alliansen skapat ett slagläge för SD; det åttonde partiet.
Överenskommelsen innehåller flera märkligheter som SD kan exploatera för att ställa invandrare mot pensionärer, kvinnor i vården, arbetare och alla andra grupper där missnöjesfiske kan tänkas löna sig för ett parti som Sverigedemokraterna. Det enda riktigt hållbara argumentet för uppgörelsen är att envetet och engagerat sätta humanitet före hat. Vilket Reinfeldt med kraft gjorde i går kväll. […]
Jag är övertygad om att vare sig Reinfeldt eller Löfven har några som helst planer på att göra sig beroende av SD på något sätt. Jag är däremot mindre övertygad om det kloka i att riksdagens två största partier försöker dunka varandra i huvudet med Sverigedemokraterna. De som gynnas mest av de två giganternas beröringsskräcknära ordkrig kan visa sig vara just SD.
Reinfeldts starka avståndstagande från Sverigedemokraterna är oerhört viktigt för Sverige. Det kan mycket väl vara detta som gör Sverige till ett avvikande land i Europa när det kommer till migration. Det är principiellt rätt av Reinfeldt att ta avstånd, men visst är det en svår balansgång.
Legrain menade att motstånd mot migration ofta är ett uttryck för brist på förtroende för politiker. Brist på visioner och framtidstro kan ta sig uttryck i främlingsfientlighet och migrationsmotstånd. Misstro mot samhällseliten är en viktig faktor.
Det är inte alldeles enkelt att leva som man lär, vilket visades under de obligatoriska publikfrågorna. Legrain hamnade då i ordväxling med en lätt rättshaveristisk äldre herre som var kritisk till islam. Legrain valde då att på ett ganska arrogant sätt utmåla mannen som rasist och mer eller mindre avfärda honom.
Reinfeldt pratade om att han ville återvinna folkets förtroende. Det var ödmjukt och inspirerande. Min känsla är att regeringen har ett stort förtroendejobb att göra inom migration- och integrationspolitiken.
Jag befinner mig på Almedalsveckan och besökte idag seminariet: Israel – Palestina: Hur påverkas fredsutsikterna i Mellanösterns förändrade politiska landskap?
 |
| Myndighetspersoner diskuterar Israel-Palestina |
Israel-Palestinakonflikten är inte särskilt het just nu, vilket illustreras av att detta faktiskt är det enda seminariet om ämnet under hela veckan. Det blev också en väldigt småputtrigt tillställning – alla i panelen var från myndigheter av olika slag och kunde följaktligen inte uttala sig i politiska frågor.
Jag har gjort en videoanalys av seminariet som finns på youtube:
Jag hänvisar i viden till en amerikansk undersökning från 2011 som visade att endast en av tre palestinier stödde tanken på en tvåstatslösning. (Jerusalem Post)
Karin Limdal, politisk rådgivare, FBA/EU, påstod under seminariet att det fanns ett majoritetsstöd bland palestinierna för förhandling. I maj i år kom också en undersökning från Pew research som visar att endast 15% av palestiniern tror på förhandlingar som en väg till en palestinsk stat. Där föredrar 45% väpnad kamp.
Även om de palestinska ledarna var demokrater skulle de inte ha mandat att förhandla om fred. Men Abbas är ingen demokrat, utan en despot, och har följaktligen inget intresse av fred. Han lever gott på sin gynnade ställning idag.
Axel Wernhoff, svensk generalkonsul för Palestina i Jerusalem, talade under seminariet om det svenska biståndet till Palestina. Hälften går till palestinska flyktingar, och resten går till palestinska staten, enligt honom.
De palestinska flyktingarna har en egen definition, som bland annat innebär att flyktingskapet går i arv. Palestiniernas grundkrav är att alla dessa flyktingar ska flytta till Israel, något som felaktigt kallas återvändande.
I väntan på detta hålls de i läger, till och med i Gaza. Wernhoff påstod, som om det var något helt okomplicerat, att svenska pengar bland annat går till att bygga upp palestinska flyktingläger i Gaza. Gaza är en palestinsk stat, ändå hålls palestinier där som flyktingar i läger.
Enligt Openaid.se gick 2012 200 miljoner kronor till UNRWA. UNRWA är det FN-organ som försörjer palestinska flyktingar och cementerar deras livslånga status som flyktingar. Men det räcker alltså inte med de nu levande palestinierna, även deras barn döms till flyktingskap.
Resten av budgetstödet går, enligt Wernhoff, till Palestinska myndigheten som budgetstöd. Palestinska myndigheten är en diktatur som bland annat betalar lön till terrorister i israeliska fängelser.
Seminariemedlemmarna fick frågan vad man kan göra åt konflikten. De var alla svarslösa. Men det finns något konkret Sverige kan göra – sluta underblåsa konflikten med svenska skattepengar!
Arrangör av seminariet var Folke Bernadotte-akademien, något som faktiskt är en svensk myndighet. Seminarieplatsen var precis bredvid Almedalen och väldigt påkostad. Alla paneldeltagare var seniora personer, som rimligtvis kräver rejält betalt för sitt deltagande.
Seminariet blir i sig en illustration av orsakerna till Mellanösternkonflikten. En hel industri har byggts upp, med myndigheter på svensk- och EU-nivå och mängder med akademiska institutioner. Precis som de korrupta ledarna på Västbanken finns det många som tjänar på att konflikten fortgår.
Det påstods under seminariet att Mellanösternkonflikten är irrationell. Det är fel – den är högst rationell. Palestinierna och arabvärlden har inte accepterat Israels rätt att existera, och gör vad de kan för att få landet att upphöra. Västvärldens ignorans inför detta gör att konflikten fortgår och förstärks.
Att det svenska etablissemanget fortsätter att blunda för grundläggande fakta i Mellanösternkonflikten är djupt omoraliskt.
(Detta blogginlägg skrevs på Bloggplats H12.)
Idag träffade jag Erik Bengtzboe (uttalas Bengtsbo) i Almedalsparken och gjorde med honom mitt åsiktstest
Väldigt kul att få träffa Erik och höra lite mer om hur han ser på ideologi. Han beklagade att Reinfeldt och Borg kallat Svenskt Näringsliv för ett särintresse, och han brinner för friheten.
Det känns för mig väldigt skönt att en person med dessa värderingar leder Muf. Allt kan inte vara pragmatism.
Igår på Prime PRs rosévinsmingel stötte jag ihop med Aron Modig, ordförande för Kristdemokratisk Ungdom. Jag passade på att göra mitt åsiktstest med honom:
Aron svarade tydligt och klart och helt rätt på alla tre frågor. Mycket glädjande.
Något jag saknat under denna Almedalsvecka är ideologin. Jag har besökt seminarier om yttrandefrihet och det offentliga samtalet, men inte egentligen fått höra något av detta samtal. Intressant men frustrerande.
Inte trodde jag att jag skulle få min ideologitörst släckt av Jan Björklund. Både ideologi och konflikt rymdes i Björklunds tal.
Talet började som alltid med Björklunds internationella utblick. Han tryckte på att Sverige ska vara öppet, men han sade också att integrationspolitiken är misslyckad.
Han kallade föreställningen om att man kan förbjuda vinst i välfärden och ändå ha kvar företagen för “direkt ointellektuell”.
Han talade sig varm för löneskillnader. Han talade för att reformera LAS och ersätta anställningstid med kompetens. Han pratade om forskning, och att forskningen inte ska vara bred utan spetsig. Han höjde blicken och pekade på konkurrensen från Indien och Kina.
Statlig a-kassa är ingen oproblematisk fråga, men tillsammans med avskaffad värnskatt blir det en bra kombination att föra ut till väljarna. Vi lever trots allt i Sverige.
Han pekade också på att Miljöpartiets politik är extrem och verklighetsfrånvänd. Med vänstern och Miljöpartiet i regering kommer Sverige att följa Grekland i spåren.
Verkligen bra att någon pekar på det. Jag hade tänkt att göra det själv, eftersom jag gillar att “sopa på”. Jag hade inte förväntat mig att Jan Björklund skulle göra det från scenen i Almedalen.
Men det var fler som fick kängor. Sd, LO, S och inte minst Fredrik Reinfeldt. Jan Björklund slog fast att näringslivet inte är ett särintresse.
Jan Björklund brukar hålla bra tal, sen händer inte så mycket. Men skillnaden nu är att hans frågor är förankrade i Folkpartiets politik. Det finns nu ett liberalt parti i Sverige. Detta underströks också av att man strukit “Folkpartiet” på backdropen.
Nu stod bara liberalerna – och Björklund levererade ett riktigt liberalt tal. Precis som jag tänkt – frihetliga reformer parat med sociala reformer. Socialliberalism kan vara väldigt frihetligt, vilket Björklund visade.
Att en folkpartist blir frälst av sin partiledares tal är kanske ingen stor nyhet. Jag känner mig dock främst som liberal och en ganska löst förankrad folkpartist. Men jag blev glad ändå, eller snarare jätteglad.
Björklund fick fina betyg i Aftonbladet. Det är han värd.
Idag fick jag möjliget att göra en kort intervju med Hanna Wagenius. Det blev mitt åsiktstest som vanligt, men inga följdfrågor denna gång:
Hanna svarade på mina frågor på följande sätt:
Detta ger alltså ett godkänt svar av tre. Jag kan tumma på språktestfrågan, men inte på israel- eller skattefrågan.
Jag hade lite på känn att Hanna skulle tycka som hon tyckte. Det hade varit roligt att ställa några fler frågor, om det finns möjlighet någon gång gör jag gärna en längre intervju.
Igår fick jag ett osannolikt samtal från programmet Uddén i P1. De undrade om jag ville vara med under programpunkten “Skäll ut Cecilia Uddén”. Självklart tackade jag ja, och inslaget finns här.
Igår träffade jag den andra kandidaten till LUF-ordförande, Linda Nordlund. Videon kan ses nedan och här är länken:
Det blev lite spänd stämning under inspelningen, eftersom Linda endast med nöd och näppe klarade mitt åsiktstest.
Linda vill se sänkta skatter och stöttar platt skatt. Hon vill inte ha språktest. Hon tycker bra om Israel, att Israel har rätt att försvara sig MEN hon är kritisk mot mycket. Det jag letar efter i min fråga om Israel är att man utan bisatser ska kunna säga att man är positiv till Israel. Det klarade inte Linda.
Mitt test är kort och Linda gjorde ett mycket bättre intryck på mig efter att testet var över. Hennes internationella engagemang är inspirerande, och hon är väldigt kunnig.
Linda är en mycket färgstark person och trots att hon knappt klarade mitt test tror jag hon kan bli en väldigt bra LUF-ordförande.
Kommer precis från ett seminarium anordnat av Svensk Tidskrift med titeln “Gör en borgerlig idédebatt skillnad?”
Det var en mycket intressant diskussion i stil med gårdagens. Skillnaden var att denna debatt var mer fokuserad, och att inga publikfrågor togs. Det tycker jag var helt utmärkt – varför publikfrågor ska in i tid och otid kan jag inte förstå.
Diskussionen var djuplodande och utkomsten var väl inte så mycket mer konkret än att borgerlig idédebatt är viktig. Men diskussionen var mycket givande.
Det är härligt att det under Almedalen också finns plats för mer djuplodande samtal som inte resulterar i något direkt resultat.
Tre viktiga aktörer för idédebatt togs upp: Fores, Timbro och Svensk Tidskrift. Marcus Svensson pekade även på Axess och Magasinet Neo. Personligen tar jag detta som en uppmaning att bättre kolla upp Fores, och att börja läsa Svensk Tidskrift.
Utöver detta tar jag det som extra motivation till mig att fortsätta som bloggare. Det är färre och färre som bloggar regelbundet om politik. Jag ska också ta på mig att försöka höja blicken och skriva mer djuplodande inlägg, kanske till och med skriva för någon tidning.
Själv saknar jag det djuplodande samtalet och de djuplodande diskussionerna och ska söka upp detta mer.
Skickat via Blogsy