Teoretisk migrationsdebatt en björntjänst för öppenheten

Igår fick Migro pris av Liberala Ungdomsförbundet. Jag förstår väldigt lite av “hajpen” kring Migro. Deras debatt känns väldigt teoretisk och inriktad på en utopisk vision kring fri invandring. Växelvis är detta en vision, och ibland är det ett högst realistiskt politiskt alternativ.

I de flesta fall säger fri invandrings-förespråkarna att en mängd reformer ska genomföras innan fri invandring kan bli verklighet. Men hur ska vi göra idag, här och nu?

Sveriges radio rapporterade för några dagar sedan från Linköping.

I området Skäggetorp i det rika Linköping är andelen “neets” en av de högsta i landet. Neet är en förkortning av “Not in Employment, Education or Training”. Neet är numera ett internationellt begrepp för gruppen unga som varken studerar eller arbetar och som allt fler länder och EU använder i sina strategier för tillväxt och utbildning. 

Det handlar om en grupp, främst unga arbetslösa unga killar i 20-25 års åldern som står utanför samhällets kontroll. En grupp som enligt internationell statistik blir allt fler. 

I området Skäggetorp som ligger i Sverigetoppen vad gäller antalet neets där 33% av alla mellan 20-25 år tillhör den kategorin som varken pluggar eller jobbar. 

Journalisterna har börjat skildra det som sker i Sverige. Men etablissemanget tar inte i de svåra frågorna, ens med tång.

För mig framstår det som helt uppenbart att invandringspolitiken måste förändras. Det går inte att ta emot stora mängder migranter som saknar förutsättningar att bli arbetande medborgare i Sverige. Det börjar bli uppenbart för fler och fler kommuner i Sverige, men på riksnivå finns inte insikten.

Invandringen måste vara baserad på arbete och självförsörjande. Då är det självklart för mig att Sverige ska vara öppet för alla som vill komma hit och jobba och försörja sig själva. Men den linje vi har idag, att mängder med människor kommer hit och går rätt in i utanförskap och bidragsberoende kan jag inte försvara.

Utöver att vara väldigt teoretiska har migroföreträdare ägnat sig åt att misstänkliggöra personer med en annan syn på migration. Det har försämrat debattklimatet i en tid när motsatsen behövdes. Taket sänks.

I avsaknaden av en öppen debatt och vettig migrationspolitik finns för många ett enda alternativ – Sverigedemokraterna och deras nätvänner på Avpixlat. I dessa kretsar finns hederliga tankegångar men också verklig rasism och främlingsfientlighet.

På så sätt kan migro och deras teoretiska debatt bli en björntjänst. Vill man verkligen värna öppenheten tror jag man behöver ändra inriktning.

Staffan Danielsson skriver på samma spår som mig på newsmill.

UPPDATERING: Möttes här på morgonkvisten av tweets som nedan:

Därför har jag förtydligat att texten ovan inte gäller mig, utan var ett försök att illustrera den ström av väljare som nu pågår till sd. .

Det är helt OK att folk försöker fula ut sina meningsmotståndare, det är en del av debatten. Just i det här fallet blir det en ganska tydlig illustration av vad jag försöker beskriva. Många hederliga människor som vill diskutera problemen med invandring fulas ut ur den vanliga debatten och drivs till Sd och Avpixlat på grund av den mobbmentalitet som finns.

Verklighetsfrånvänd migrationsdebatt

Just nu är Sverigedemokraterna på rejäl frammarsch och det känns som att de håller på att bryta igenom en kritisk massa. Det är mycket sannolikt att de blir tredje största parti i nästa valrörelse. Och just nu finns inget som tyder på att Sd kommer kunna tryckas tillbaka.

  • Sedan tidigare är det känt att de flesta som får asyl i Sverige faktiskt inte är flyktingar. (Se Sandelin eller Per-Åke Fredriksson)
  • Sverige tar emot flest invandrare och är sämst på att integrera dem (Se Thomas Gür)
  • Dagens samhälle rapporterar idag om akut platsbrist för flyktingar
  • Många av invandrarna har mycket låg kompetens. Peter Santesson-Wilson skriver om att mång är på den nivå att de inte klara ens att tolka en klocka.

I idédebatten har jag uppmärksammat att fri invandringsvännerna slarvat med fakta. Idag fick vi se ytterligare ett exempel på dålig/vilseledande argumentation när Johan Norberg i Metro skrev att det är Realistiskt med fri invandring. Norberg menar att Sverige haft fri invandring runt sekelskiftet.

Tino Sanadaji bryter dock ned Norbergs argumentation när han konstaterar att den utomeuropeiska invandringen vid den tid Norberg tar upp var mycket liten.

Jag har väldigt svårt att förstå hur fri invandring ska gå till i praktiken. Och jag har inte förstått hur det ska gå ihop med liberalism. Tino Sanandaji har skrivit en mycket viktig bloggpost om detta: Ett liberalt argument mot fri invandring.

För att fri invandring ska vara möjlig krävs att väfärdsstaten avvecklas. Men det talas ganska tyst om det – istället läggs fokus på stor invandring och öppna gränser.

Att detta blir destruktivt i kombination med en omfattande välfärdsstat är självklart för varje tänkande människa. Men de som förespråkar fri invandring verkar i många fall faktiskt hellre välja öppna gränser före ett välfungerande samhälle.

Centern har dragits med i yran kring fri invandring och föreslår nu detta som en av deras visioner. Detta känns inget annat än ogenomtänkt.

Jag har respekt för argumentet att man räddar liv genom att låta många komma till Sverige, även om de hamnar i utanförskap. Men som liberal har jag inte rätt att göra gott med andras pengar.

2009 skrev jag ett inlägg om migration: Ta debatten med Sd och förlora. Det som har hänt sedan dess är att invandringen har ökat, och verkar fortsätta att öka. Sakpolitiskt har inget ändrats, vilket gör att min profetia uppfylls varje gång någon försöker debattera mot Sd.

Jag anser att migrationen måste vara långsiktigt hållbar. De som kommer hit måste jobba för att försörja sig själva. Per Gudmundson skrev om detta: Skärp försörjningskraven!

Jasenko Selimovic har skrivit en intressant debattartikel: Låt oss göra SD:s politik irrelevant. Just nu är det motsatsen som sker. Både alliansen och de liberala debattörerna driver på denna utveckling.

Fatah: Vi överger Osloavtalet

Igår när jag skrev om reaktionerna på Israels bosättningsplaner hittade jag en intressant artikel i Jerusalem Post: Fatah: Oslo Accords will cease to exist after UN bid

The Oslo Accords between the PLO and Israel will cease to exist the day after the UN votes in favor of upgrading the status of a Palestinian state to non-member, Abbas Zaki, member of the Fatah Central Committee, was quoted Thursday as saying. […]Zaki said that once the status of a Palestinian state is upgraded, the Palestinians would be able to pursue Israel for “war crimes” in the International Criminal Court.”Once we become a recognized state, we will go to all UN agencies to force the international community to take legal action against Israel,” Zaki told the London-based Al-Quds Al-Arabi newspaper.He said that after the UN votes in favor of the PA request, “the case of the Oslo Accords and the Palestinian Authority will be closed. We will have a state parliament and not a Palestinian Legislative Council.”

Artikeln är från augusti. Så i god tid innan har seniora personer inom Fatah gjort helt klart att uppgraderingen i FN var slutet för Osloavtalet.

Ändå röstade Sverige och Europa genom uppgraderingen, i fredens namn.

 

Jämför reaktioner: terror, avtalsbrott och husbygge

Den svenska fokuseringen på vissa aspekter av mellanösternkonflikten upphör aldrig att förvåna mig. Igår slogs det på stort igen, angående israeliska byggplaner på de omtvistade områdena. Carl Bildt uttalade sig för Ekot:

– Från den europeiska unionen har vi i går reagerat mycket starkt. I Stockholm är israels ambassadör just nu uppkallad till UD för att ytterligare understryka vår uppfattning i denna fråga, sa Carl Bildt från riksdagens talarstol vid en debatt om Gazakonflikten i dag. […]

Vad var budskapet till den israeliska ambassadören?
– Att vi är utomordentligt, extremt, oroade (min fetstil) av de besked som kommit och de uttalanden som har gjorts. Vi ville ha ett klarläggande framförallt när det gäller det område som heter E1, som är speciellt känsligt i Jerusalem. Vi begär att man ska ta tillbaka de här beskeden och skapa klarhet på den punkten.

Som jag skrev i helgen, att Israel har rätt till delar av Västbanken och Jerusalem är helt oomtvistat. Palestinierna blockerar nu fredsprocessen genom att vägra förhandla. Varför ska då Israel belöna deras vägran och sitta snällt och vänta tills palestinierna ändrar sig?

Att det bor judar i de omtvistade områden borde heller inte vara några problem – det bor 20% araber i Israel och det går utmärkt.

När palestinierna besköt civila med raketer kom endast pliktskyldiga fördömanden. Det som palestinierna gjorde i FN var ett brott mot Osloprocessen – vilket Fatah stolt erkänner. Men det stöttade Carl Bildt och stora delar av det europeiska etablissemanget.

Men när israelerna reagerar mot allt detta, och bygger i de områden som med all sannolikhet kommer tillhöra en israelisk stat, då blir det reaktioner.

Carl Bildt upprepade också på sin blogg sin uppfattning: Extremt oroväckande. Studio ett hade en hel programpunkt om detta igår.

Till syvende och sist är det samma sak som upprör palestinierna som Carl Bildt och etablissemanget: israelerna hävdar sin legitima rätt till de “ockuperade” områdena.

Det är skrämmande att se hur etablissemanget piskar på de redan extremt negativa känslorna mot Israel.

Palestinsk vägran belönas – igen

Det rapporteras stort (DNExpressen). om beslutet att uppgradera Palestinas status i FN.

Det intressanta är att det sägs så mycket om Mahmoud Abbas och hans Fatah. I SvD påstås det att han är pacifist, trots att Fatah har en militär gren som stred i Gaza.

Jan Björklund påstår att Mahmoud Abbas gjort fredsansträngningar, utan att specificera vad han har gjort. Det är nog lika bra det.

Abbas är en fredshjälte. Trots att han vägrar förhandla om fred. Ekot citerar palestiniernas förklaring som om den vore helt naturlig:

Men det (fredsförhandlingar) är ingen idé, menar palestinierna – så länge Israel fortsätter att bygga bosättningar på den mark där den palestinska staten skulle ligga.

Det finns ingen ursäkt att vägra förhandlingar. En tvåstatslösning måste till, och det enda som kan få det att hända är att palestinierna kommer till förhandlingsbordet. Det enda som kan få dem att komma dit är att väst ökar pressen på dem.

Det som händer nu är något som har hänt många gånger förr. Palestinierna vägrar att förhandla och världen ökar pressen – på Israel. Ett absurt skådespeleri.

Lite bra analyser:

Commentary: Israel right to downplay UN vote
Elder of Ziyon: Today is the day of the Abbas stunt
Palestinian Media Watch: PA: UN vote turns terrorists into freedom fighters and disputed land into occupied land

Expressen avslöjar: Fatah strider i Gaza

Expressens Arne Lapidus har intervjuat en terrorbombbare: Abu Jandel, 36, är en av Israels måltavlor

GAZA. Abu Jandel, 36, är ett av målen för Israels offensiv mot Gaza.
Han skjuter raketer mot Israel – och har gått under ­jorden för att försöka undgå en dödande attack.
– Jag är en måltavla, de kan bomba mitt hem, säger den militante palestiniern.

Artikeln är, upplever jag, främst skriven ur ett sensationsperspektiv. Expressen har fått tillträde till terror och vill ha ett färgstarkt och gripande reportage. Men man lyckas faktiskt få fram oerhört intressanta nyheter, närmast oavsiktligt.

Abu Jandel tillhör Al Aqsa-martyrernas brigader, partiet Fatahs militära gren. Politiskt är Fatah en bitter rival till Hamas, men deras militära styrkor samarbetar i Gaza. Också Al Qudsbrigaderna, som är Islamiska Jihads militära gren deltar i samarbetet liksom en rad mindre grupper.
– Alla grupper som skjuter raketer samarbetar. Vi har alla samma mål, säger Abu Jandel.

Fatah är alltså den påstått moderata organisation som styr Västbanken. Trots detta har de alltså en väpnad gren. Och nu avslöjar Expressen att dessa faktiskt strider i Gaza.

Bloggaren Elder of Ziyon fiskade tidigar fram liknande information via terrorgruppens hemsida förra dagen. Men nu är det alltså bekräftat via vittnesmål.

Moderata Fatah tar emot miljoner svenska biståndspengar varje år. Kommer svenska regeringen agera på att Fatah tagit upp terrorkampen mot Israel?

Nato ger kalla handen, Nedrustningen fortsätter

Nyligen rapporterades att Nato hjälper inte Sverige vid krig. Om detta skriver bloggen Sverige och världen: PUFF, där sprack den:

Det kommer åtminstone ett litet PUFF då någon sticker hål på en ballong. Det normala är dock inte en PUFF utan ett rejält PANG, och så slits ballongen sönder i gummitrasor av varierande storlek som faller till marken och lägger sig platta. 

Då NATOS:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen häromdagen stack hål på den svenska solidaritetsdoktrinsballongen, denna ensidiga grundbult i svensk försvars- och säkerhetspolitik, hördes vare sig ett PUFF eller ett PANG. 

Från de regeringspolitiker som slitit ut mantrat om den ömsesidiga solidariteten och om våra internationella insatsers betydelse för eventuella framtida egna behov, hördes bara den totala tystnaden. […]

Men det är klart, vad ska de säga. Solidaritetsdoktrinen var ju det sista de hade kvar som förklaringsmodell och försvar för den förda politiken så det återstår väl bara att låtsas som det regnar, sopa ihop trasorna, lappa ballongen, ta ett djupt solidariskt andetag och fylla den med ny politisk varmluft.

Ja, ny varmluft behövs. För under moderaternas ledning fortsätter nedskärningarna i försvaret, senast med underfinansieringen av JAS. Från SvD: Nya Super-Jas kan halvera flygvapnet.

Nu opponerar sig Socialdemokraterna (!) mot underfinansieringen av försvaret: Vi vill ha ordning och reda i försvarets ekonomi:

Frågan om en uppgradering av JAS är av en sådan dignitet att det krävs en bred riksdagsmajoritet. Vi socialdemokrater säger ja till projektet, men är kritiska till de brister som finns i den nuvarande finansieringen. […]

Försvarsmakten brottas just nu med stora problem när det gäller att få balans i ekonomin. Det är viktigt att regeringen ser problemen och börjar ta ekonomiskt ansvar för Sveriges försvarspolitik.

Ja, visst är det viktigt. En av de viktigaste uppgifterna för en regering är att se till att landet kan försvara sig. Antingen på egen hand eller genom allianser.

Men Sverige har inget av detta. Det är alarmerande.

PS: Noterbart är att Folkpartiet har bra förslag som lösning på dessa problem. Noterbart är också att de blir överkörda gång på gång.

Meningslöst att hårdgranska Sd

Sd har nu börjat stiga i opinionsmätningarna och närmar sig status som tredje största parti. Nu höjs därför många röster om att Sd måste granskas hårdare.

Jag menar att det är helt meningslöst. För de flesta så står det klart att Sd är ett slarvigt reformerat rasistparti. Det är inte därför folk stödjer Sd.

Anledningen att Sd ökar i mätningarna är att vi har en huvudlös migrationspolitik. Vi har den högsta invandringen i västvärlden, och är sämst på att integrera de som kommer (se Thomas Gür i SvD).

Sd har en lösning på detta problem – de vill minska invandringen. Inget annat parti har en trovärdig lösning. De vill istället förvärra situationen genom att öka asylinvandringen.

Så länge detta fortsätter kommer Sd att öka. Det spelar ingen roll att de är ett skumt parti. De har en lösning på ett samhällsproblem som ingen annan bryr sig om.

Markus Uvell skriver idag på DN Debatt att även brottsligheten är en fråga där Sd börjar ta mark: Moderaternas nya linje riskerar att stärka Sd.

Wager: Hur ska analfabetiska invandrare integreras?

Merit Wager skriver om Ekots lördagsintervju med Erik Ullenhag, och om situationen med de många somaliska invandrarna som kommer till Sverige:

Så här säger Erik Ullenhag, på sitt typiska sätt:

Vi får inte hamna i bilden av de somalier som nu kommer att de aldrig
kan få jobb för har vi den bilden då kommer vi heller inte att lyckas.

Wager kommenterar:

Analfabeter med stora familjer – hur lång tid tror Ullenhag att det tar
för dem att först bli litterata på sitt eget språk (och var finns alla de
lärarna?) och sedan bli det på ett helt annat språk med ett helt annat
alfabet och en helt annan uppbyggnad (och var finns alla de
lärarna?)? Och när tror Ullenhag att de som kommer till Sverige nu och
är analfabeter, har lärt sig ett yrke efter att vid det laget ha vant
sig vid att leva på ganska generösa bidrag i kanske 12, 15 år eller
längre? 

Viktiga frågor, som ingen klarar av att svara på. Det enda sannolika är att de somalier som kommer till Sverige kommer hamna i ett massivt utanförskap, och det troliga är att det även förs över till deras efterkommande. 

Utbrett asylfusk måste upp på agendan

Efter Anna Dahlbergs viktiga krönika i Expressen har en propp gått ur i integrationsdebatten. Peter Santesson har skrivit ett utmärkt inlägg: Expressen och flyktingpolitikens dilemma. Thomas Gür har också skrivit i dagens Svd: Ingen enkel väg till god integration

Sverige har idag flest positiva asylbeslut i västvärlden: cirka 850 per år och miljon invånare. Vidare tillkommer anhöriginvandring. Ändå är vi sämst vad gäller skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda

Det sammanfattar Sveriges migrationspolitik väl. Men den viktigaste frågan har inte kommit upp: bristerna i asylprocessen.

Folkpartiets oppositionsråd i Gävle och före detta “migga”, Per-Åke Fredriksson, skriver på Newsmill: Asylsystemets brister måste upp på agendan

Vad regering och riksdag också behöver bestämma sig för är vilka beviskrav som ska åläggas den asylsökande. Det finns förvisso regler om detta idag, till exempel att en person ska ha gjort sin identitet sannolik innan uppehållstillstånd beviljas, men frågan är hur den faktiska tillämpningen sker? 

Det är inte ovanligt att före detta asylsökande kontaktar Migrationsverket för att de upprörs över hur landsmän eller personer som låtsas vara landsmän bluffat till sig tillstånd och myndigheten har inte reagerat på vad man anser vara uppenbart fusk.  

Möjligheten till fusk påverkas av vilka beviskrav man ställer på den enskilde asylsökande. När det i praktiken har räckt med att man kan somaliska, men förövrigt haft dåliga kunskaper om de rådande förhållandena i Somalia, för att få uppehållstillstånd då öppnar man upp för möjligheten att missbruka asylsystemet för människor som talar somaliska men är hemmanhörande i andra delar av världen. 

Frediksson sammanfattar problemet:

De som förordar en stramare flyktingpolitik vill se en begränsning i grunderna för uppehållstillstånd. Framför allt vill man ta bort de skyddsgrunder som inte faller under FN:s flyktingkonvention. Det betyder bland annat att människor som flyr från krig eller andra svåra och våldsamma motsättningar inte skulle kunna få en fristad i Sverige. 

Det är för mig en helt felaktig politik då det innebär att vi skulle sluta hjälpa människor som befinner sig fara. Att överhuvudtaget begränsa antalet grunder för uppehållstillstånd gör att Sverige blir ett slutnare land och det är för mig helt fel väg att gå. 

Däremot bör regering och riksdag ser över beviskrav och handläggningen av asylärenden så att man säkerställer att Sverige hjälper de människor som avses med lagstiftningen och inte ger uppehållstillstånd till andra personer. 

En bred debatt om vägval i flyktingpolitiken är välkommen, men den bör först fokusera på asylsystemets förutsättningar att ge skydd till rätt person.

Sveriges migrationspolitik vilar på fundamentet att de som invandrar är flyktingar.  Många kanske tycker att det är OK att vi tar emot många, eftersom det handlar om människor med skyddsbehov.

Men verkligheten är mer problematisk. I de flesta många fallen handlar det om utländska medborgare utan skyddsbehov som börjar sin svenska bana med att fuska sig till medborgarskap.

Detta är det största problemet med den svenska migrationspolitiken. Det måste komma fram i debatten.