Ta debatten med SD och förlora

Gunnar Sandelin är mannen som skrev den berömda DN-artikeln “Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna“. Nu är han tillbaka igen med artikeln “Hög invandring och mångkulturella ideal hotar välfärdsstaten“. Det är den mest lästa artikeln på Newsmill just nu. Ett utdrag:

När det gäller frågor som rör invandring och asyl har det alltför länge i politiken och i det offentliga samtalet rått ett öststatsliknande klimat, där den som har en kritisk hållning utifrån fakta riskerar att stämplas som psykiskt störd, företrädelsevis lidande av någon fobi som resulterar i aversioner mot främmande människor, religioner eller kulturer (xenofobi, islamofobi). Att vilja ha ett samhälle som man känner igen sig i definieras som någonting närmast patologiskt.

Det finns mycket att säga om invandring, men den viktigaste aspekten är den som Gunnar Sandelin tar upp ovan. Det svenska debattklimatet har länge varit mycket auktoritärt. Det har gällt för prostitution, men där börjar taket höjas. Numer kan man problematisera ämnet utan att stämplas som pro-trafficking eller torsk.

Men i debatten om immigration finns inte de alternativen. Idag handlar det om förenklat om att man är för svensk immigrationspolitik och då är man god. Eller också vill man problematisera och då är man Sverigedemokrat och rasist. Precis som Gunnar Sandelin skriver ovan.

De svenska politiker som säger sig vilja ta debatten med Sverigedemokraterna står såvitt jag vet till fullo bakom svensk immigrationspolitik. Jan Björklund har yttrat att det finns problem med integrationen, annars har det varit rätt tyst. Det som däremot framkommit är att de etablerade politikerna och medierna är totalt anti-sd.

Den etablerade politikern som tar debatten med SD måste hålla sig inom ramen för den rådande politiska diskursen kring invandring. Den innebär att man helst inte ska prata om invandring, och om man pratar om den måste det vara i positiva och väldigt generella termer.

Om man debatterar med SD utifrån gällande diskurs kommer man förlora. Den som går utanför gällande diskurs kommer stämplas som pro-sd och rasist.

Folkpartiet försökte problematisera invandringen för ett antal år sedan, men det blev för känsligt och Mauricio Rojas hamnade i frysboxen. Sedan dess har det varit tyst. Men på landsmötet öppnade Jan Björklund för debatt med Sverigedemokraterna, och även för problematisering.

Men för att SD ska kunna stoppas måste vi få till en integrationspolitik som fungerar. Johan Ingerö beskriver situationen:

Sveriges problem är, enligt min uppfattning, att Sverige kombinerar en socialdemokratisk arbetsmarknad med en liberal migrationspolitik. Enkelt uttryckt: allas rätt att misslyckas med att ta sig in på en genomreglerad arbetsmarknad, och uppbära diverse bidrag under tiden.

Om man väl börjar debattera kommer dumheten i svensk immigrationspolitik att framstå i ljus dager. Den har kunnat överleva på grund av att den inte debatterats.

Så för de etablerade partierna som vill hålla sig innanför de gällande ramarna är det bäst att fortsätta tysta ned SD. Tyvärr fungerar det inte i längden, eftersom SDs stöd ökar. Etablissemangets bästa försök att fortsätta tysta ned SD är att prata om blocköverskridande samarbet för att fortsätta tysta ned problemen. Det kommer leda till att SDs stöd fortsätter att öka.

Det som är kärnan i SD-problemet är att vi har en dålig immigrations- och integrationspolitik. Första steget är att man tar debatten och vågar problematisera. Men den politiker som trots allt ger sig ut för att försvara vår dåliga integrationspolitik kommer förlora. Integrationspolitiken måste förändras till något som håller långsiktigt.

För Hamas är moskéer vapenfabriker

Såg på SVT Agenda om Goldstonrapporten, och inslaget var relativt balanserat. Man rapporterade om Goldstonerapporten och ställde frågan till Goldstone om hur Israel ska kunna försvara sig mot Hamas. Han sa att det var OK att attackera vapenfabriker, men inte moskéer.

Vad han verkar ha missat är att Hamas användare moskéer som vapenfabriker. Jag skrev om det här, läs IDF spokesperson här.

Om man resonerar som Goldstone finns det ingen möjlighet att försvara sig mot terrorgrupper som Hamas. De bryter mot lagar genom att använda sjukhus och moskéer som vapenförråd. Men landet som blir attackerat har ingen möjlighet att försvara sig, eftersom de då bryter mot Goldstone och mediernas regler och kommer bli utmålade som förövare.

Deras alternativ är då att dö eller bli fördömda.

PS: Vad Agenda inte heller berättade var att Goldstonerapporten skrevs som ett beställningsverk från diktaturerna som tagit över FNs  råd för mänskliga rättigheter.

Dörrknackning ett framgångskoncept

Igår skrev DN om en undersökning kring dörrknackning, som menade att 80% av svenska folket är negativa till metoden. Det har fått en mängd tyckare att uttala sig i frågan, bland annat Jimmy Fredriksson i GT som inte tycker att politiker ska knacka dörr, eftersom politiker är så anonyma i Sverige.

Mathias Sundin är dörrknackningens ambassadör i Sverige. Under min tid i Norrköping åkte Mathias till USA och lärde sig metoden. Vi i fp Norrköping fick möjlighet att prova.

När man säger dörrknackning tänker de flesta på Jehovas vittnen eller dörrförsäljare. Det är den attityden man möter när man knackar dörr. Folk öppnar dörren och inser med skräcken i halsen att de står framför en politiker. De tror de ska bli stående i 20 minuter och aldrig bli av med människan.

Sen frågar man artigt om man får lämna över material, de flesta tackar ja. Efter detta säger man lika artigt tack och hej. Personen ifråga blir då svårt chockad – de behöver inte stå och gagga med någon som vill övertyga en! Politikern ville bara lämna lite material!

Den tacksamhet som personerna känner smittar. Man får för det mesta ett tack och hej då, eller kanske till och med ett glatt tillrop.

Nordegren i P1 idag menar att också 70% av valarbetarna är negativa till dörrknackning. Den attityden känner jag väl igen. Jag minns särskilt en äldre partimedlem som åkte ut med Mathias och mig. Han hade inte riktigt förstått att han skulle knacka dörr och såg ut som sju svåra år när han insåg vad han förväntades göra.

Men när vi väl kom igång märkte han som de flesta av medlemmarna att det är väldigt kul att gå runt. När vi mötte honom efter ett tag småsprang han mellan husen med ett stort leende på läpparna.

Att stå vid torgbord eller dela flygblad på stan är döden i jämförelse med dörrknackning. Dessutom är det inte ens i närheten så effektivt.

Mathias Sundin skriver idag i Expressen om ämnet. Jimmy Fredriksson har delvis rätt i sin kritik av det svenska politiska systemet – men personer som Mathias kan förändra. Jimmy Fredriksson och andra kan knyta näven i byxfickan eller jobba för förändring.

Jag tänker jobba för Folkpartiet och Mathias och ser fram emot att knacka ett gäng dörrar här i Linköping under valrörelsen.

Ny antisemitism och islamofobi

Från Haaretz:

But while European Islamophobia mostly manifests itself in straight forward hatespeech, and should be slammed and fought as such, the anti-Semitism of today is far more sophisticated. It originated from the same extreme right that fuels anti-Islamism, but right-wing anti-Semitism has not evolved. Neo-Nazis spout the same gall, but are widely despised, if even heard, and as such cannot be considered dangerous.

Mycket läsvärd text!

Via SII.