Kategori: Uncategorized

Jag och Valdemar Kerpens har lämnat KLP-podden och startat en ny podd kallad “Som förr”. Som förr är en polska från Rättvik och slår an tonen för vår podd.

Vi känner både behovet av att prata om frihetliga frågor ur ett annat perspektiv än det rent ideologiska och ekonomiska. Frihetlig förändring är inte möjligt utan en ändrad kultur, så vi vill börja i den änden.

Hursomhelst, syftet med podden är inte huvudsakligen politiskt. Vi vill fördjupa oss i frågor som intresserar oss och både jag och Valdemar är intresserade av historia, kultur och religion.

Jag har nyligen upptäckt kristendomen och blivit troende. Valdemar är sekulär men intresserad och inspirerad av kristendomen. Därför kändes det naturligt att börja första avsnittet med att prata om 10 guds bud.

God lyssning tillönskas på följande länk.

Vill ni höra och se hela polskan finns den här:

En dag beslutade jag mig för att läsa alla böcker jag hade i min bokhylla. Jag började med Vilhelm Mobergs Utvandrarna, och blev biten av Moberg. Hans skildringar av det Sverige som varit gjorde mig fascinerad och nyfiken.

Efter det läste jag “Min svenska historia berättad för folket” och började ana konturerna av den svenska historien. Jag kände en känsla av tillhörighet och delaktighet.

Svartsyntheten dominerar västvärlden idag. Antingen är det klimatet som ska göra att väst ska gå under, eller migrationen. Människor är djupt oense men lika eniga om att det kommer gå åt skogen.

För mig har det varit likadant. Jag har sett utvecklingen i Sverige och vartåt det pekar. Med alla insikter om statens galenskap och inneboende destruktivitet är det lätt att gräva ned sig.

Jag lyssnade på Radio bubb.la och fick genom dom många nya tankar, som tyvärr inte hjälpte mig att må bättre. Snarare sämre – man frossar i det negativa och de mörka framtidsutsikterna. Men de pratade också om kristendomen på ett sätt som jag aldrig hade hört.

Min bild av kristendomen var den jag fått från svenska skolan och etablissemanget. Pinsamt, töntigt och fullkomligt onödigt. Jag har sökt spiritualitet inom österländska kultur med yoga och meditation. Men aldrig i min egen kultur.

Jag såg Jordan Petersons föreläsningar om bibelns betydelse för psykologin. Jag har alltid sökt efter visdom och spiritualitet och förstod plötsligt att kristendomen kunde vara en källa till detta.

Jag har hört från vissa att det är svårt att tro. Detta gjorde mig lite provocerad, och jag bestämde mig för att öppna mig för tron. Jag tog ett beslut att öppna mitt hjärta för gud.

På facebook ramlade jag över en intervju med Sebastian Stakset. Han pratade om hopp och hur starkt bibeln påverkat honom. Jag tog fram min konfirmandbibel och började läsa.

Vad som dessutom skänker mig hopp är min familj och att vårda och värna dem. Jag vill lära mina barn goda värderingar och föra vidare allt gott som jag lärt mig. Och detta har nu fått en starkare mening i och med att jag också vill föra tron vidare.

Det pratas mycket om hur radikalisering kan driva muslimer till sin tro och radikalisering. Men jag tror, som Sebastian Stakset, att detsamma gäller för svenskar. I takt med att vi konfronteras med islam och hotas av våld och galenskap söker människor svar. Denna tanke skänker mig verkligt hopp.

Jag kan se hur jag har sökt en identitet utan att ens veta om det. Som svensk är man ingen, man har ingen historia och ingen kultur och man ska skämmas. Det har jag lärt mig, men jag har också lärt mig att det mesta jag lärt mig är fel.

I takt med mitt läsande om det gamla Sverige byggdes något upp inom mig. Jag är svensk, jag har ett arv, jag har en kultur och jag har ett folk. Som pusselbitar byggdes det på och nu är sista pusselbiten lagd.

Jag är svensk och jag är kristen. Jag är inte ensam.

Linda Nordlund skriver i Expressen om ett kärt ämne – Sverigebilden: Bor vi i Bullerbyn eller helvetet?

Både röda och blå regeringar har storvulet pratat om Föregångslandet Sverige. “In Sweden, we have a system” sade man pösmunkigt, och försökte sprida “den svenska modellen” i FN och svensk föräldraledighet i EU. Problem kallades inte för problem utan för utmaningar, men inte tog man tag i dem för det.

Fallhöjden visade sig vara hög från piedestalen. En statlig PR-kampanj är knappast svaret. Att bemöta desinformation och visa upp en ärlig bild av det svenska samhället vore däremot klokt. 

Det vore bra om både anglosaxisk vänster och svenska folket insåg att Sverige är ett till största del normalt, västeuropeiskt land med ungefär samma problem som våra grannländer. 

Gör Sverige lagom igen – varken hyllat eller hatat.

Som vanligt för ledarskribenter avslutas texten med en rejäl luftpastej. Vad är då den ärliga bilden av Sverige, om nidbilderna inte stämmer? Nidbilderna av Sverige skaver för att de på många sätt är sanna.

Sverige är på toppen av årtionden av socialdemokrati. Auktoriteter har underminerats, brottslingar uppvärderats, skatter höjts. På toppen av detta har en bidragsmigration genomförts i en omfattning som inte skådats tidigare. Det går inte att understryka hur extremt detta experiment är.

Bidragsmigrationen har ökat kriminaliteten, och socialdemokratin har sett till att kriminella har goda möjligheter att fortsätta sitt värv. 

Hur illa är då läget? Det är mycket svårt att säga, eftersom det finns ett massivt informationsunderskott. Etablerade medier, politiker och myndigheter har gång på gång visat att de inte går att lita på. 

Etablissemanget odlar en bild av Sverige som “liberal demokrati”, när verkligheten mer liknar något annat. Fnordspotting skriver bra om detta: Om den liberala demokratin som neofeodal ordning

Sverige är ett land med en en sympatisk befolkning som byggt ett starkt land, men som satsat hårt på ett politiskt experiment. Vi är på många sätt som en socialistisk diktatur.

Det är väldigt svårt att spå hur framtiden blir, men medborgare gör klokt i att hålla ögon och öron öppna i sitt närområde. Situationen kan försämras snabbt, och vi kan inte räkna med att polisen hjälper oss.

Etablissemanget har satt oss i skiten, och vi måste hantera detta tillsammans.

Jag har medverkat i Aron Flams pod Dekonstruktiv kritik. Den finns både på youtube och soundcloud.

Kul diskussion där Aron gick igenom hela vårt partiprogram. Hör gärna av dig med dina kommentarer på min insats.

Johan Norberg har skrivit en krönika i Aftonbladet: Vi blandar ihop vårt eget förfall med världen

För när vi är nostalgiska letar vi egentligen inte efter en verklig, historisk epok. Vi söker vår egen oskuldsfulla barndom. Då allt var nytt och spännande, men ändå tryggt och säkert.

Sedan växer vi upp, lär oss om världens problem, och får egna barn, och då börjar vi oroa oss över allt som kan gå fel. Och som kulturhistorikern Arthur Freeman noterar tvingas vi alla till slut konstatera att vi inte är lika unga, pigga och raska som förr. Då är det lätt att blanda ihop vårt eget förfall med världens.

Thomas Gür sågar Norberg på facebook.

När jag var ny inom politiken var Johan Norberg en stor inspiration för mig. Hans bok “Till världskapitalismens försvar” har påverkat mig mycket. Så även hans film “Globalization is good”.

Johan Norberg har tyvärr blivit mer och mer världsfrånvänd och är inte samma glödande stjärna som förr. Hursomhelst tycker jag att hans text har poänger. Man behöver inte vifta bort dagens problem för att se att vi har en tendens att drömma oss tillbaka till en svunnen tid.

Jag skrev tidigare en apell för rationell optimism. Jag känner i grunden samma sak som när jag skrev inlägget. Jag är en i grunden positiv människa, och vill se möjligheter.

I Klassikt Liberala Partiets första podd pratade jag om hur Vilhelm Mobergs böcker inspirerat mig till optimism.  Jag tänker på hans bok “Min svenska historia: berättad för folket.” 

Svenska folket har gått igenom oerhörda prövningar. Det som har varit en konstant är att staten har plågat folket på olika sätt.

För länge länge sen dödade Digerdöden svenskarna. Senare var det krig där folk blev dödade av statens fogdar, eller drivna ut i krig i fjärran länder. För strax över hundra år sedan var hungersnöden så svår att människor migrerade i stor omfattning.

Svenskar före oss har gått igenom långt svårare förhållanden och fört livet vidare. Vi lever i en lång tradition av svenskar med en gemensam erfarenhet av statligt förtryck.

Johan Norberg och många andra liberaler har en tendens att vara hurtfriska och vifta bort oron. Det är synd, och skadar optimismens sak. Det går inte att vifta bort oro – den ska tas på allvar och hanteras.

Idag har mycket försämrats i Sverige, och det kommer sannolikt bli sämre innan det blir bättre. Men trots detta är Sverige ett land där man kan leva bra och rika liv.

Vi ska vara vaksamma, förbereda oss för det värsta, men se vad vi har och ta tillvara på det positiva som faktiskt finns där.