Livet kan kännas meninsglöst, vilket inte är så konstigt. I en värld utan Gud har livet strikt taget inte någon mening, utom den du själv hittar på. Livet är gött tills det inte är gött längre, och vad är då egentligen poängen?
När jag läste bibeln fastnade jag på berättelsen om Jesus. Han dog på korset, det visste jag sen tidigare. På tredje dagen återuppstod han från dom döda. Det vet de flesta.
Efter hand började jag förstå att återuppståndelsen även gällde alla som tror på Jesus. Det liksom smög sig på och jag tyckte tanken var fascinerande.
Först tänkte jag på min pappa som gick bort för några år sedan. Han trodde på gud. Skulle jag få träffa honom igen?
Sen tänkte jag på mina barn. Som förälder är det en enorm ångest att något skulle hända mig eller dom. Men om det nu stämde som det stod i bibeln skulle vi ju få träffas igen!
Bara tanken på att kunna tro på detta var svindlande. Det var fascinerande och häpnadsväckande, som för stort att kunna ta in.
Berättelsen om Jesus, hans uppståndelse och löftet till de som tror på Jesus är den vackraste berättelse jag hört. Men det är mer än en berättelse – Jesus har levt och återuppstått. Om du tvivlar på det utmanar jag dig att efterforska det.
Att vara kristen handlar inte om att leva ett trist och sobert liv och sen få njuta i himlen. Gud har skapat oss alla med ett samvete som återspeglar de livsregler som Jesus sätter upp i bibeln. Att leva efter det ger glädje och lugn.
Den här världen är inte fullkomlig, men den är otroligt vacker. Genom att leva rättfärdigt kan vi tillsammans bygga en vackrare och bättre värld. Jesus gav oss en föraning om hur vacker världen kunde vara. Vi kan följa i hans fotspår och skapa Guds rike tillsammans i detta livet. Och det är bara början.
“Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Matt 7,13-14.